Om tårar, bullar och livsenergi

Vissa kanske la märke till att min blogg legat nere sedan igår. I alla fall för vissa. Min domän fördes över till mitt nya webbhotell igår och det blev väl något strul med det som gjorde att det ännu inte uppdaterats för vissa. Jag fick precis igång min blogg igen när jag startade om routern nyss. När supportern sa att det kunde ta upp till två dygn kändes det som all min ”nystarts-energi” försvann i en enda suck. ”Inte två dygn till…det går inte” tänkte jag för mig själv. Dfter serverkraschen förra veckan kändes det just i den stunden som om jag var tillbaks i januaris motgångar igen.
Jag bara satt och stirrade på skärmen och kände mig alldeles tom. Sen stängde jag ner datorn, gick raka vägen upp i sängen och somnade med kläderna på. Vaknade inte en enda gång förrän 6 i morse när klockan ringde.

020201
Då kändes allt lite bättre. Senare på morgonen fick jag igång bloggen igen och sedan kom MW Bygg hit, snickarna som ska sätta in min nya ytterdörr. Och strax efter det kom min mamma hit med ett paket kaffe (som jag hade slut på!) och en påse med 10 (tio!!!!) kanelbullar! Jag vet inte vad som hände, men när jag fick syn på alla bullarna där i påsen så blev jag så glad att jag började gråta haha. Jag skrattade och grät i några sekunder samtidigt, och jag kände mig så himla löjlig. Om jag hade varit själv hade jag vågat gråta ut ännu mer haha. Det kändes som hela min kropp ville det. Jag känner nästan hur gråten kommer nu när jag skriver om det hahaha. (Herregud…)

020202
Mamma skrattade och jag berättade att det var precis samma sorts känsla av glädjegråt som när jag vandrade 11 mil i fjällen och kom fram till en station där vi fick pannkakor. Jag hade så ont i fötterna och var så obeskrivligt trött i hela kroppen. Jag trodde vi bara skulle få en pannkaka var, men tanten som serverade frågade ”Hur många pannkakor vill du ha?”. Förvånat frågar jag ”Va? Får man inte bara ta en?”, och tanten svarar med ett varmt leende, ”Du får ta hur många du vill”. Varpå jag börjar gråta för det blev så mycket känslor haha. En känsla av tröst på något vis. Som en varm stor famn som bara säger ”Allt ordnar sig vännen, här får du massor med bullar och pannkakor så länge”.

Japp, så stabil är jag just nu. Gråta för en påse med bullar. Men nu känns allt så himla bra och jag sitter här vid mitt skrivbord med en bulle och en kopp kaffe och utifrån hallen hör jag hur snickarna håller på att sätta in min nya dörr. Jag tror den där dörren kommer förändra hela mitt liv. På riktigt.

020205
020203
Jag fick ett jättefint och intressant mail från en kvinna som är Feng Shui konsult, och hon berättade om hur viktig just ytterdörren är i vårt hem. Det är där livsenergin chi ska kunna flöda in på ett behagligt sätt, utan hinder. Därför är just entrén till vårt hus och dörren bland det viktigaste vi har i vårt hem. Och har man då t.ex en trög ytterdörr så kan det stoppa ett flöde och få saker att tyckas gå trögt i ens liv. Och har man en dörr som inte går att öppna eller stänga alls så kan det ge sig uttryck i att man fastnar och inte tycks kunna komma framåt.

Jag anar att det säkert kan låta flummigt i vissas öron, och det gör inget om ni tycker det. Men själv har jag läst en bok om just Feng Shui en gång och det är inte klokt vad jag känner att det finns mycket visdom att hämta där. Det handlar ju om hur våra hem kan inredas på ett sätt som gör att vi mår bra och där energin kan flöda fritt. Jag är väldigt känsligt för sådant och tänker ibland enligt det jag lärt mig från boken och har tänkt på min dörr många gånger eftersom jag läst om hur viktig ingången är i vårt hem.

Så ja, nu när en ny fin dörr sätts in så är jag säker på att det kommer kännas så mycket bättre här hemma. En dörr som inte låser in mig och som går att stänga, och som håller inne i värmen i huset. Och en ny nyckel. Åhhh ♥

Nayeli undrar vad det är som händer här hemma.

Nayeli undrar vad det är som händer här hemma.

Nanook ligger ofta under skrivbordet och värmer fötterna medan jag sitter och skriver. Precis som han gör just nu.

Nanook ligger ofta under skrivbordet och värmer fötterna medan jag sitter och skriver. Precis som han gör just nu.

Nu ska jag dricka upp kaffet och gå och kolla hur det går för snickarna med dörren. Kan knappt förstå att jag i kväll kommer ha en riktig dörr att gå ut och in genom. Åh, spännande! Ska självklart ta lite bilder sedan när det är klart så ni får se när den är på plats! Önskar er en underbar tisdag. Kram på er ♥

Sången som bara hörs när det är alldeles stjärnklart

Jag har varit ner till isen två gånger under kvällen. Sista gången nu strax innan midnatt. Jag hade ju hoppats på att fånga ljudet av den sjungande isen men under kvällen så har det blivit molningare. Det är så märkligt, men jag har märkt under åren att isen bara sjunger om det går mot det kallare. Om det sjunker i grader så sjunger den inte. Lite konstigt egentligen. Men så fort något litet moln visar sig på himlen så tystnar den. Så det vart ingen is-sång, men den kommer säkerligen fler tillfällen. Jag ska vara på min vakt : )
112312
Men isen kan låta häftigt på andra sätt också. Spelade in en liten video när jag kastade stenar på isen. Det blir ett häftigt vobblande ljud.

112310

Letade fram min allra varmaste vinterjacka, som jag fick när jag var på Fjällräven Polar. Man ser ut som ett tält, och känner sig som ett sådant också, men den håller mig i alla fall väldigt varm när det är kalla vinternätter och jag är ute med kameran.
112311Kvällens mindre bra bild : )

Drömmen om Fotografiska blev sann

Den här helgen får ett otroligt bra avslut som blir en ny början! Ikväll tar jag över Fotografiska´s Instagramkonto en vecka, där jag för nära 60 000 följare kommer få visa mina foton och dela mina tankar bakom mina bilder och min konst. Det känns så himla stort! Ni som följt bloggen ett tag kanske minns när jag för drygt ett år sedan logo-fotografiska-blackskickade in några av mina bilder till Fotografiska för att få en chans att vara med på en höst-utställning som de skulle ha där. ”Drömmen om Fotografiska” hette det blogginlägget. Jag kom inte med, och jag minns den dagen när jag fick beskedet i brevlådan om att ingen av mina bilder blivit antagna. Jag låg och grät i sängen en stund innan jag skrev på bloggen hur ledsen jag var över det haha. Tänk om jag i den stunden visste att jag om ett år kommer få vara värd för Fotografiska´s instagramkonto och ha en helt egen digital utställning i en vecka där jag får välja precis vilka bilder jag vill! 

Åh jag är så, så, såååå glad för detta! Jag har lagt upp min första bild i kväll med en kort presentation. Ni som följer mig på instagram kan ju även följa Fotografiska´s instagram om ni vill och hänga med i min ”utställning” under veckan. Jag kommer att dela både nya och gamla bilder från min portfolio. Den här veckan kommer bli rolig! 🙂

053108

Drömmen om ett badkar

Jag älskar att bada och är det något jag verkligen saknat så är det ett badkar. Om jag hade haft ett badkar skulle jag utan tvekan bada flera gånger i veckan. Älskar även att duscha. Bara att komma in i den där vatten-världen får mig att må så bra!
Jag har länge tänkt att jag ska fixa ett badkar, men har räknat ut att jag då måste slå ut en vägg i badrummet och det skulle bli världens renoveringsprojekt, och dyrt. Så det har aldrig blivit av.

Men nu har jag fixat så jag kan bada hur mycket jag vill, utan varken renovering eller ett badkar. Prislappen blev bara 149 kr 😀 En bebispool som jag satt under duschen! Så varje gång jag duschar blir det ett bad. Så himla GLAD!
Jag tog mitt premiärbad igår kväll och gjorde mysigt med ljus, skum och hallonsaft. Kändes som jag var på ett lyxigt spa. Nu blir det mycket badande framöver kan jag lova. Helt underbart.

Det kanske inte är som ett badkar. Men en pool är ju faktiskt ännu bättre! Nu blir det POOLPARTY! 😉
040901

Den passade HELT perfekt under duschen, och lagom stor för att jag skulle få plats utan att det skulle bli obekvämt haha.
040902

WOHOOOO!
040903

En pool med inbyggt regn, det är inte illa. Om ni också saknar ett badkar så borde ni prova detta! 😀

En rädsla om att gå miste om det finaste

Det slår aldrig fel. Den här tiden på året drömmer jag alltid mardrömmar. Alltid samma typ av mardrömmar. Dom handlar inte om spöken, död eller att jag blir jagad. Inte om läskiga monster eller farliga situationer.

Mina mardrömmar handlar om att jag gått miste om hela våren och tiden när alla växter och blommor slår ut. Det låter mesigt men den sorgen som jag känner i dessa drömmar är hjärtskärande. Jag gråter i drömmarna.
Jag tittar ut genom mitt fönster och ser att alla blommor på ängen redan slagit ut. Häggen har redan blommat och bladen flyger i vinden. På ängarna står lupiner och vaggar i kvällsbrisen och släpper sina frön.
Jag missade allt. Jag var inte där när naturen föddes på nytt och tog sitt första andetag. Jag var inte där och tog emot den i min famn.

Tiden kring maj och juni är för mig en näst intill helig tid. Magisk på alla dess vis. En tid då jag vill fånga varje sekund. Jag tror att dessa drömmar kommer den här tiden på året eftersom det närmar sig. Det blir någon slags omedveten rädsla av att jag ska missa den. I natt drömde jag att jag gick ut i min trädgård och såg meterhöga solrosor som var utslagna och alldeles torra. Jag hade inte ens vattnat dem. De dog och jag grät.

Sådan tur att det bara är drömmar. För vi har ju hela våren framför oss fortfarande. Vi ska inte missa något av den, eller hur? 🙂

030908
030906030905030907030902