Ord från hjärtat

Åhh…mitt hjärta smälter. Alltså, jag vet inte hur jag ska kunna tacka er. Att läsa er respons på det tidigare inlägget gör att jag sitter här med världens största leende och tårar i ögonen. Det värmer så i hjärtat att läsa era vackra ord. Jag är så glad att ni tycker om klädseln och smyckena, och är säker på att även min mamma blev rörd av alla vackra komplimanger för armbanden.
Nu känns det ännu roligare att gå på galan, nu när ni ”godkänt” min klädsel och tycker att det blev så bra. Jag ska svara på så många kommentar jag hinner sedan, men vill också säga TACK här för er härliga respons! Ni anar inte hur glad jag blir!

Idag stänger röstningen, och efter den här månaden så måste jag erkänna att det känns väldigt skönt. Jag känner mig lättad. Nu har vi gjort allt vi kan, och jag är tacksam bortom ord för ert otroliga engagemang och för att ni röstat på mig. Ni upphör aldrig att förvåna mig. Jag måste seriöst ha de snällaste och mest kärleksfulla läsare i världen. Ni vill verkligen att jag ska vinna, och det är det som är så himla fint. Jag blir på riktigt väldigt rörd av detta. Att ni hela tiden vill mig väl och vill att det ska gå bra. Jag är så evigt tacksam ♥

041503Idag har jag haft en sådan där lugn känsla, som att jag pustar ut efter ett långt äventyr. Det blir nog så också. Ett slags lugn lägger sig när jag vet att varken jag eller ni kan påverka längre. Det känns skönt, och även om jag fortfarande är nervös, spänd och förväntansfull inför galan nästa vecka så är jag så glad och tacksam över alla röster jag fått, alla fina kommentar och att bara ha blivit nominerad. Det känns stort. Och nu är det fredag, och en härlig helg väntar.
041501Vädret har också haft något sådant där konstigt lugn över sig idag. Små, små droppar och snöflingor som susat runt i luften och tunga moln och dimmiga skogar. Väldigt tyst. Knappt någon fågel som sjungit. Jag gissar att det beror på den kyliga luften. Men jag bestämde mig för att ta med mig kameran och en kopp kaffe ner till isen idag på eftermiddagen. Allt kändes ändå så vackert på något sätt, och jag tyckte det skulle vara ett fint avslut på denna fredag.
041502041508Isen ligger fortfarande tjock över sjön och den kommer nog ligga kvar ovanligt länge i år verkar det som, eftersom nätterna varit så kalla. -10 hade vi här om natten. Men jag har ingen brådska. Den får ligga kvar ett tag till om den vill.
041506041509En värmande kopp kaffe i handen blev ett mysigt kontrast till de kalla vårvindarna.
041505041510Jag älskar den här platsen. Det är så lätt att gå hit. Bara att gå över ängen och sedan har man hela sjön som utsikt och det här vackra gamla båthuset, vars tak jag suttit på många gånger, som ni säkert känner igen från några bilder. Kanske är det därför det håller på att rasa? 😀
041507Och mitt absoluta favoritträd. Det som är dött men som ser så levande ut. Jag leker fortfarande med tanken på att om jag bara besöker det tillräckligt många gånger till så kommer det snart ta sig igen. Lite som man ska göra med blommor ni vet, att man ska prata med dom för att de ska växa sig starkare. Jag undrar vad det är för trädsort egentligen? Det har så vacker form och ser så mäktigt och starkt ut.
041511

Nu vill jag önska er en riktigt mysig fredag och en underbar helg! Tack för att ni finns ♥

Några kvällsord

Godkväll på er!
Efter en lugn och skön helg med en hel del städning och hemmafix känner jag mig utvilad och redo inför den nya veckan i morgon. Klockan är strax tio på kvällen och jag ska just gå in i ateljén och jobba en sista timma med att slå in lite fotoprints som ska med posten i morgon. Jag tycker alltid om att få klart så mycket som möjligt på söndagkvällarna så man inte måste börja morgonen med en massa jobb från förra veckan. Jag vill att det ska kännas som att man vänder blad och börjar kladda på en ny vit sida. Helt orörd och utan färdiga riktlinjer.

Ville bara säga godnatt till er! Hoppas att ni haft en jättefin helg allihopa ♥ Kramar

Just i natt är det dimmigt, mulet och mystiskt väder ute. Men det var inte längesedan jag fick avsluta dagen med den här synen. Jag hoppas på lite stjärnklara nätter den här veckan.

Just i natt är det dimmigt, mulet och mystiskt väder ute. Men det var inte längesedan jag fick avsluta dagen med den här synen. Jag hoppas på lite stjärnklara nätter den här veckan.

Några ord om att vara mörkrädd

Ibland får jag frågan vem jag var innan jag flyttade till Grundtjärn för fem år sedan. Det är en svår fråga att svara på. Men en sak vet jag säkert att jag var då, som jag inte är längre. Mörkrädd.
Det är så märkligt, för jag var verkligen jättemörkrädd under min uppväxt. Jag hade mycket fantasi och lätt för att skrämma upp mig själv. Till och med i vuxen ålder, strax innan jag flyttade hit, så vågade jag ibland inte gå upp på toa på natten för jag var så mörkrädd. Jag kunde till och med bli rädd mitt på ljusa dagen för att jag skrämde upp mig med läskiga tankar och scener från hemska skräckfilmer, eftersom jag ändå inte kunde låta bli att liksom söka mig till att skrämma upp mig själv.

Konstigt nog så tänkte jag inte på min mörkerrädsla alls när jag bestämde mig för att flytta till Grundtjärn, in till den gamla skolan från 1800-talet som jag bodde i under första året här. Och det som är ännu mer konstigt är att min mörkerrädsla helt försvann från den dag jag satte min fot här. Jag har ingen aning om varför och hur jag bara kunde sluta vara mörkrädd sådär. Det är för mig en gåta. Men det är en himla tur, för annars hade jag aldrig kunnat bott kvar.

020816
Den första vintern i den gamla skolan var verkligen utöver det vanliga. Det känns ju som en typisk myt att det ska spöka i gamla skolor. Men det jag upplevde på nätterna under det året som jag bodde där går verkligen inte att förklara på något annat sätt än att det spökade. I alla fall i min verklighet. Ingen behöver tro mig eller hålla med. Det är bara min egen upplevelse.
Men jag anpassade mig ganska fort. I november, fyra månader efter att jag flyttat upp, så hände något var och varannan natt. Under vintern hade jag till och med döpt ett ”spöke” till eldvaktaren, eftersom det varje natt hördes tydliga steg ifrån hallen där elden brann i kaminen. Nanook skällde på nätterna åt ingenting och jag gjorde en kort liten film på det som ni kan se HÄR. Jag skulle kunna skriva en hel bok om alla nattliga upplevelser som jag fick vara med om. Men ändå kände jag mig aldrig så rädd att jag ville flytta ut. Kanske för att jag visste att om jag tillät mig att bli för rädd så skulle jag behöva flytta. Och det ville jag verkligen inte. Så då stängdes de känslorna av och sedan dess kan jag knappt bli mörkrädd.

Jag tror att vi människor kan anpassa oss till nästan allting. Jag har varit livrädd för mörker, och det kan jag knappt tro idag när jag är ute i mörkret i skogarna om nätterna eller hämtar ved mitt i natten i vedboden. De känslorna är som bortblåsta. Och den enda förklaringen jag har till det är att jag insåg att jag var tvungen att anpassa mig, annars skulle det inte gå.
020817
Jag får ofta frågan om jag varit eller är rädd ibland, och många som skriver att de aldrig skulle våga bo själva i en stuga för att mörkret skrämmer dom för mycket. Och jag kan verkligen förstå känslan, eftersom jag själv varit mörkrädd innan. Men jag kan också säga att vi människor är helt fantastiska på att anpassa oss. Det är något jag verkligen fått bevis för. Rädsla är ju egentligen bara en slags illusion som skapas av våra tankar. Och att låta rädslan styra oss i våra livsval gör ju att vi blir som fångar. Så om någon frågar om ett tips på hur jag gjorde, så brukar jag bara säga att det bästa är möta rädslan i en situation där du inte har så många andra val än att faktiskt bara ge dig hän, och anpassa dig. Plötsligt så är det som om den inte existerar längre, och du blir fri. Det kanske låter lättare än vad det är, men det funkade för mig : )

Någon här som är mörkrädd, eller har varit? Och i så fall, hur blev ni av med er mörkerrädsla?

Några ord av tacksamhet

Tack för era fantastiska kommentarer som fått mig att le hela dagen. Vilken våg med massa positivt på samma gång. Vinsten, responsen och alla vackra ord. Det värmer i hjärtat ska ni veta ♥

Idag vaknade jag bokstavligen med ett leende. Jag tänkte på allt bra som har hänt allt spännande och roligt som väntar. Jag vaknade med energi och idéer och hoppade upp ur sängen. Tills jag plötsligt kände att förkylningen slog ner mig. Jag som nästan kände mig helt frisk igår. Men idag var jag matt och svag och orkade knappt gå upp för trappan. Så idag lät jag kroppen vila och gjorde inte så mycket vettigt alls. Det kändes tråkigt med en sådan här dag, samtidigt som jag inser att den nog behövdes.

Men nu på kvällen så föll ett magiskt ljus över byn och jag hämtade kameran och sprang ner till sjön. Det var så vackert där nere att jag trodde att jag stigit in i en annan värld. Jag får ofta uppleva sådana stunder när jag blir alldeles förtrollad av det vackra, och detta var verkligen en sådan stund. Plötsligt kändes det som om förkylningen lättade och jag kunde plötsligt andas igen, genom näsan till och med. Matthetskänslan försvann och jag kunde hoppa och springa som vanligt. Energin kom tillbaks. Den där stunden nere vid sjön var allt som behövdes.

Det var en vacker avslutning på fredagen. Jag önskar er en riktigt fin helg allihopa.  Och tack för att ni finns ♥
090401

En stark känsla av glädje och tacksamhet har jag känt idag, över allt som händer i mitt liv och över allt vackert jag får se och uppleva. Varje dag tänker jag på allt ont som händer i världen nu, och på alla som lider. Alla som saknar hem och som kämpar för sina liv. Men just därför, vill jag vara tacksam för varje andetag av frisk luft jag får ta, och för varje dag som jag får leva, må bra och göra det jag älskar. Jag önskar att jag kunde förändra världen, men för att visa den tacksamhet jag känner över livet, så ska jag leva det fullt ut. Varje dag.
090402

There’s a sunrise and sunset every day. You can choose to be there for it. You can put yourself in the way of beauty.” ~Cheryl Strayed.

Ord som värmer

Jag är så otroligt tacksam för att jag har så snälla läsare. Under alla år jag bloggat har jag översköljts med den ena fina kommentaren efter den andra. Jag vet inte hur många gånger jag suttit med tårar i ögonen och berörts på djupet av era ord. Och jag vet inte hur många gånger som en vänlig kommentar lyft hela min dag.

En av de första saker jag gör när jag börjar min dag är att läsa era kommentarer och det gör jag därför att jag helt enkelt får så otroligt mycket inspiration och energi från det. Som jag sa i blogbussiness-podden med Linda Hörnfeldt så är ju den här dialogen och kommunikationen med läsarna en av de bästa sakerna med att blogga. Att beröra och påverka varandra. Att jag får öppna mitt hjärta och dela med mig av något och sedan känna den responsen tillbaks.
Kan tänka mig att det kan liknas vid när en artist sjunger på en scen och hela publiken sjunger med i en låt som den skrivit. En magisk conneciton. En känsla av att bli förstådd från båda hållen, och det är en obeskrivlig känsla. Jag får så mycket utav det. Så först och främst vill jag bara tacka för alla kommentarer. Tacka för att ni ger av er tid. Och så vill jag tacka alla för att ni bara läser bloggen. För att ni kommer in här med öppet hjärta och gör den levande. Tack ♥

071706

Tänkte dela med mig av några kommentarer som gjort mig lite extra glad de senaste dagarna! Så förstår ni vad jag menar.

”Hej finaste Jonna! Vill så gärna dela en härlig händelse med dig. För ett tag sedan beställde jag fyra bilder av dig. Jag valde länge men tog sedan de som jag kände ”talade” till mig. Att du var med på alla fyra bilderna var inte ett medvetet val, utan det slumpade sig så. Jag satte upp bilderna vid sidan om sängen, så de är det första och det sist jag ser varje dag.


Mitt barnbarn Cecilia är tre år och hon vilar ofta, eller sover, i min säng. Vi brukar alltid ligga och prata lite med varandra innan hon somnar. När bilderna kom upp på väggen, låg hon helt tyst länge, länge och studerade bilderna noga.
För att denna kommentar inte ska bli så lång, skriver jag ihop vår dialog och hoppar över barnspråket.
Jaha en älvflicka. Mormor vet du varför hon är så ledsen (bild 1 är den när du är som en ljus skepnad som sitter framför fönstret) Jo det är för att en häxa har fångat henne. Nu måste hon vara inne hela tiden och städa, tvätta, diska och laga mat. Älvor vill inte vara inne, de vill vara ute i skogen och dansa. Nu står Jonna i fönstret och ropar på Cecilia och mormor, att de ska komma och rädda henne. Hjälp, hjälp, Cecilia och mormor rädda mig från den elaka häxan. Jag är ledsen och rädd, kom fort. (På nästa bild sitter du på en sten i skogen) Nu är älvan så glad för att vi har räddat henne. Jonna bor i skogen, omväxlande bor du under en gran, i en grotta eller i ett litet hus. Det är min uppgift att detaljerat berätta hur det ser ut, antal rum och vilka möbler etc som du har. (Tredje bilden sitter du i en rosa dröm vid vattnet) Nu väntar älvan på sina kompisar som är sjöjungfruar och bor i sjön. De leker samling, utelek, i kuddrummet och så har de sångsamling. (På den fjärde bilden står du och tittar ut över en äng) Älvan Jonna saknar sin mamma och pappa. De är en kung och en drottning, som bor i det stora slottet i den stora staden. Älvan vill inte bo i staden för hon vill bo i skogen och leka med alla andra älvor, sjöjungfruar och alla djuren. Snart kommer hennes mamma och pappa och har semester hos henne i skogen och då blir hon så glad, så glad. Sagan ändrar sig lite från gång till gång men grundtemat är alltid så här. Cecilia undrar vad älvan på tavlorna heter. Jag berättar att det är en flicka som heter Jonna.
Tänkte att du kanske ville veta hur dina bilder har satt igång fantasin hos en treåring. Kram från” mormor Lena”. ”

Mitt hjärta log när jag läste den här kommentaren. Jag blir så innerligt glad att ett litet barn fantiserar kring mina bilder och skapar en sådan vacker berättelse. Som en egen liten värld. Vilken lycka det ger mig ♥


Har följt din blogg ett par år (men läst i princip alla inlägg hehe) men bara knapprat in någon enstaka kommentar genom åren. Jag måste bara säga det – Fantastiska inspirerande människa! Förstår du vilken ”pelare” du är för många? (utan att det ska kännas kravfyllt). En lite mer vilsen dag och man kikar in här och kanske känner att man får medkänsla och att man inte är ensam, – eller så blir man bara inspirerad till 1000 och får liksom en spark i arslet och känner hur kompassen stadgas ifrån det lite mer vilsna tillståndet. För mig är det en så härlig känsla (och ett privilegium) att kunna få det levererat till mig bara genom ett enkelt stopp vid datorn om kvällen och ett klick på din blogg. Du ger.

Jag har verkligen lagt mödan till och försökt att hitta liknande bloggar och personligheter som du som jag kan känna med på liknande vis, och inspireras av men fan Jonna, du är the one and only! Jag har än inte hittat någon som kan mäta sig ^^

All lycka / VIVUS 

Alltså, ååhh finner inga ord. Vilken otrolig pepp och energikick jag fick av de här orden. Blir både rörd och så glad att jag skulle kunna springa ett varv runt jorden.


”Alltså du. Att ha funnit din blogg är värt mer för mig än du någonsin kunnat ana. Jag har gått och grubblat för mig själv om hur jag inte mår bra i staden, och jämför det med hur jag mår när jag är i sommarstugan. Naturen har alltid varit dit jag velat rymma, för det är den platsen man kan höra ljudet av liv. Liv som finns utan att vi skapat det. Allt bara flyter på, without any effort. Men det har inte riktigt klickat för mig att det finns alternativ, man måste inte vara fast i stan. Man måste inte åka till Sydostasien. Man måste inte. Det har du visat mig. Stort stort tack till dig Jonna. Du har en trogen följare från och med nu. Kram / Paulina ”

Också ord som bara går rakt in i hjärtat ♥


”Var förut efter fotografiska in på en söderkrog och råkade plötsligt höra namnet ”Jonna Jinton” flyga igenom luften. Blev nödd att spetsa öronen mot killarna som diskuterade foto och Jonna vem hon var. Genom sorlet hörde jag:

– Det är någon ny slags smartare blondinbella som har flyttat upp till norrland och hon fotar jäklars bra…
Man kan inte göra något annat än att hålla med Stockholmsgrabbarna. 🙂 För övrigt en utmärkt podcast väl värd att lyssna på. Jag blev tvungen stanna på bryggan i solen som plötsligt värmde och sätta mig ned för lyssna på hela.
/ Jos ”

Haha det här fick mig att skratta och le. Så himla kul! Hade gjort vad som helst för att få vara där då och lyssna på hela konversationen. 


 

Positiva ord

Tack Veronica för bilden! :)

Tack Veronica för bilden! 🙂

Fick ett mail av en trogen bloggläsare som berättade att jag och Clara Lidström nämns i det senaste numret av Modern Psykologi.

Det är alltid glädjande att läsa något positivt om sig själv. Speciellt om man beskrivs som ett exempel på en ung person som förespråkar miljömedvetenhet och hållbar utveckling. Det lät så proffisigt så jag kunde inte låta bli känna mig lite glad över det. Och att jag använder mitt ”varumärke” för att visa att man inte alltid behöver hålla uppe en fin fasad, det är ju också fint skrivet. Även om det var lite roligt formulerat. Det är ju ändå inget som jag medvetet gör eller försöker uppnå. Jag bara skriver om min vardag, mitt liv och mina tankar. Så det värmer lite extra i hjärtat när jag känner att det faktiskt når fram längre…än vad jag någonsin hade kunnat ana den dagen jag skrev mitt första blogginlägg.

Idag åkte skorna av. En härlig fika i skogen med bara fötter inborrade i jorden. Det är vad jag kallar fikapaus det!

Idag åkte skorna av. En härlig fika i skogen med bara fötter inborrade i jorden. Det är vad jag kallar fikapaus det!

Ord om oktober

Jag älskar oktober. Jag mår ofta väldigt bra just på hösten, fast jag vet inte riktigt varför. Det är något med luften, och hela naturens färger. Och stjärnhimlen, norrsken, dimma och eld i vedspisen. Det är inte för kallt, och inte för varmt. Bara en härlig känsla av något friskt. Och ja, solnedgångarna är alldeles fantastiska. Varje kväll tappar jag hakan när jag tittar ut och får se den ena solnedgången vackrare än andra. Ljuset på morgonen och kvällen är som guld. Åh, fina höst.
1020011102005101801

Några korta ord såhär på söndag

Godkväll!
Det är söndagkväll och helgen har som vanligt rusat förbi. Var till Sollefteå igår med morfar och mamma, men annars har jag inte gjort så mycket mer. I kväll ska jag försöka att lägga mig tidigt för jag har vänt upp och ner på dygnsrytmen ganska rejält den senaste tiden. Det är synd att det är så mysigt att vara uppe sent på nätterna 🙂

Hoppas ni haft en underbar helg mina kära bloggläsare 🙂 <3

I brist på bilder så fick jag ta en bild med webcamen istället 🙂