Ungefär 6 km från Grundtjärn finns den här vackra platsen vid Juvansjön. Jag har åkt förbi här otaliga gånger eftersom det är på vägen mot Junsele, som är postorten jag tillhör. Varje gång jag åker förbi, oavsett årstid och oavsett tid på dygnet, så bjuder den här platsen alltid på vackra naturscener. Det är så många gånger jag stannat till här för att fota.
Ibland är det rimfrost, is och en rosalila vinterhimmel. Ibland är det grönska och en spegelblank sommarsjö. Ibland är det tjock dimma som dansar över hela ån och sjön.
Igår kväll när jag åkte hit så kunde man se vintern och våren i ett vackert samspel. Några vita svanar längre bort låg och guppade i vattnet och sjöng för fulla halsar när andra svanar flög förbi. Det var så vackert att se, och höra.
Den här bilden kanske ni känner igen. Jag kallar den för “River och dreams” och den har bland annat funnits med i min tapetkollektion. Den här tog jag en tidig höstmorgon när dimman låg riktigt tät och solljuset kämpade sig igenom. Det var så vackert och magiskt att jag trodde att jag drömde. Vilken lycka att jag befann mig just där. Just då.
Och tänk om jag hade vetat i det ögonblicket som jag tog den här bilden att den någon dag kommer att säljas som en stor tavla på IKEA’s alla varuhus över hela världen.
Det var nog inte förrän igår när jag faktiskt fick se den på Ikeas hemsida som jag verkligen förstod att det är sant. För nästan ett år sedan blev jag kontaktad och fick höra att IKEA var intresserade av den här bilden. Men chanserna var såklart små. Tiden gick och jag slutade hoppas och tänkte att det inte skulle bli av. Förrän de plötsligt hörde av sig och jag fick den fantastiska nyheten att IKEA ville använda bilden till den största canvastavla de någonsin gjort. En så kallad Wall-Canvas på hela 2,5 x 2,5 meter, så man kan klippa till i rätt storlek för väggen och fästa fast. Det blir nästan som en liten fototapet.
Först fick jag reda på att den bara skulle säljas i USA. Och det kändes nog stort! Men sedan fick jag reda på att den skulle säljas i alla IKEA’s varuhus över hela världen. Nu i april kommer den lanseras i Europa, och i augusti kommer den till Asien och Amerika. Det känns fortfarande helt overkligt!
Jag vet att jag många gånger, ända sedan jag var ganska liten, stått på IKEA’s dekorationsavdelning och tittat på tavlorna och fotona där och lekt med tanken på hur häftigt det vore om man hade sin egen bild där. Vilken dröm för en fotograf att få nå ut till en så enorm räckvidd. Spelar ingen roll för mig om folk köper den eller inte. Bara att få nå ut med sin bild sådär. Att folk kommer gå förbi, och i alla fall kanske ägna någon sekund åt att titta. Att få ta plats på ett ställe som lockar människor över hela världen. Det är svindlade. Det känns så stort, och så otroligt roligt!
Sen blir det extra speciellt eftersom just den här platsen har en djupare betydelse för mig. Hela Juvansjön förknippar jag väldigt starkt med mina förfäder och min släkt på morfars sida.
Bara en bit bort ligger min morfars föräldrahem, där han under en tid bodde tillsammans med sina 14 syskon.
13 av syskonen överlevde barndomen och fick alla ett långt liv, och två av dom yngsta lever fortfarande idag.
Ja, min morfars mor Kristina var en riktig järnkvinna. Det har jag fått höra. Och hon var glad och skrattade jämt, trots mängden arbetsuppgifter och den tunga börda hon säkerligen fick bära. Jag tänker ofta på det. Hur dom klarade sig förr och hur de fick vardagen att gå ihop. Det är fascinerande, och jag tror vi skulle ha mycket att lära från dom idag.
Samma år som jag flyttade hit, 2010, så var det en liten släktträff i Juvansjön för syskonen Karlström som fortfarande levde och deras familjer. Det känns inte som det var så längesedan, men ändå har så mycket hänt. Både min morfar, och alla de andra sittandes på bilden lever inte längre. Längst upp har vi Maj-Britt och Sally, som båda fortfarande lever. På nedre raden har vi från vänster min morfar Frans och sen Lilly, Bror, Erik och Axel.
Jag har alltid älskat de speciella ögonen som de har allihopa. Så snäll och varm blick. Man kan riktigt se att de alla är syskon också.
Och kanske känner ni igen bakgrunden från bilderna ovan? Det är “Juvanklocken” som reser sig som en skogsklädd pyramid på andra sidan sjön.
Den här lilla bron som går över ån mellan Storsjön och Juvansjön, den har min morfar Frans Karlström varit med och byggt för exakt 70 år sedan, våren 1948. Så det gör ju att hela den här platsen känns ännu mer speciell. En del av morfar finns här. En del av min historia innan jag fanns.
Och jag tänker på att han säkert sett samma vackra vyer från den här bron många, många gånger. Soliga sommarkväller och dimmiga höstkvällar.
Jag önskar såklart att bilden på IKEA skulle fått namnet Juvansjön istället för Snöstorp. Men som vi vet så har de ganska strikta regler att döpa produkterna till enkla och gärna småländska namn.
Men huvudsaken är att vi vet, att bilden som nu kommer finnas på IKEA världen över, heter Juvansjön som ligger mitt emellan Grundtjärn och Junsele, i den Västernorrländska skogen. Och vi vet, att bron som jag stod på när bilden är tagen, den har min morfar Frans varit med om byggt.
Och jag tror att morfar skulle varit stolt, om han visste.
♥
När jag flög förra veckan, speciellt på hemvägen, så upplevde jag det som om det var ungefär 50% chans att jag skulle få landa säkert hemma i Örnsköldsvik igen. Jag bad av hela mitt hjärta att allt skulle gå bra så jag skulle få möta upp Johan på flygplatsen och få krama om honom. En del av mig upplevde på riktigt känslan av att jag aldrig mer skulle få göra det. Under start och landning så går jag in i någon slags hemsk fas av total rädsla där det känns som om jag svävar mellan liv och död. Jag kniper ihop ögonen och spänner hela kroppen och då och då öppnar jag ögonen för att titta ut och för att se om andra passagerare ser rädda ut, så att jag ska kunna avgöra hur situationen är.
