Pånyttfödd

Hej solstrålar!
Den här veckan känns hittills så obeskrivligt underbar. För varje dag som går så känns det som jag hamnar mer och mer på banan igen. Den där tunga, tomheten och oändliga tröttheten släpper taget allt mer, och det känns så skönt att få känna sig pigg och alert igen.

Jag älskar verkligen januari. Det är som om luften är alldeles ny och de kalla, friska vindarna blåser bort allt man inte längre vill ha kvar av det som varit. Allt känns nytt. Allt känns möjligt.
Jag har längtat så efter januari. Och nu är äntligen vi här.
Den här veckan lägger jag fokus på att komma igång med saker och ting. Planera och strukturera. Samtidigt som jag lägger tid på att göra sådant som jag vet att jag mår bra av. Sådant som gör mig extra glad!
Som att till exempel vara ute och fota! Ta långa sparkturer med Nanook. Eller hälsa på min älskade ko, Stjärna.
Igår tog jag bilen till Myckelgensjö för att hälsa på Stjärna på bondgården.Jag färdades genom de vackraste vinterlandskap man kan tänka sig. Jag stannade tusen gånger längs vägen och förundrades över hur mäktiga granarna ser ut med all tung snö. Och ljuset! Det är något speciellt med ljuset i januari. Så mjukt och försiktigt men samtidigt så kraftfullt. Som att se ljuset för första gången.
Min bil har stått insnöad i nästan två månader. Efter blodproppen fick jag ju inte köra bil på några veckor så då fick den stå orörd. Och efter det så var den så djupt insnöad att jag aldrig orkade ta tag i att skotta av den. Men en kväll så hade Johan skottat och tagit fram den ur snödrivan! ♥ Det känns så skönt att få köra bil igen och bara fara iväg när jag vill! Jag insåg först nu hur otroligt mycket jag saknat det. Det är en frihet att kunna ge sig ut på skogsvägarna och jaga ljuset på vintermorgnarna.
Framme i Myckelgensjö. Klockan var mitt på dagen, men ljuset såg ut som om det var tidig soluppgång eftersom solen nyss hade letat sig upp över skogarna i horisonten. Att se denna vy över ängarna utanför Jon Salmens gård tog nästan andan ur mig. Så, så vackert.
Vackra Myckelgensjö. Får alltid så mycket inspiration till bilder när jag kommer hit. Det är verkligen en vacker by.
Och där borta, under den aprikosfärgade himlen, där bor Stjärna.
Kylan och snön får allt att se så sovande ut. Men här på gården var det som vanligt fullt av liv. När jag först kom till gården fick jag en varm kopp kaffe av Frida i fikarummet. Det påminde så mycket om min första sommar här, när jag satt där i fikarummet under lunchpauserna. Drack kaffe och fick smaka på äkta mjölk, direkt från kossan. Och ibland få bevittna när en liten kalv kom till livet. Det är fina minnen.
Och sen, fick jag träffa min fina Stjärna. Det var alldeles för längesedan sist, så jag var nästan rädd att hon kanske glömt bort mig. Men åh, det var så otroligt fint möte! Jag brukar alltid gå in bakvägen för att komma in i ladan där hon är. Men nu hade dom nyligen fått nytt hö så nästan alla kvigor stod vid kortsidan av ladan som vätter in mot gången i den stora ladan. Direkt när jag kom in så fick jag se Stjärnas lurviga öron och stora ögon som tittade förvånat på mig. Jag blev så chockad för jag hade ännu inte sagt något alls. Hon brukar ju känna igen mig på rösten. Men nu verkade hon se direkt att det var jag. Jag blev såååååå glad.

Min lurviga Stjärna, som blivit så stor. Jag minns i somras när hon precis kommit till Grundtjärn för sommarbete. Då var hon minst av alla och hon såg fortfarande ut som en kalv i ansiktet. Så försiktig och så undergiven alla de andra. Men så nyfiken på mig. Hon var alltid först på plats när jag kom för att hälsa. Nästa sommar kommer hon nog vara störst av alla, och då bli flockens ledare. Tänk vilken fin flockledare hon kommer bli!
Jag överöstes av pussar i ansiktet som vanligt. Trots att det gått så långt tid emellan så var hon lika go och kärleksfull. Stjärna har verkligen en förmåga att göra mig SÅ glad.
Jag nynnande en liten vallvisa för henne, och då stannade hon upp i ätandet och tittade helt stilla på mig i några sekunder. Sen gav hon mig en stor puss, som om hon förstod. Jag skrattade högt!
Och så berättade jag för henne om sommaren som kommer. Att hon ska få släppas ut på gröna ängar i Grundtjärn och få en egen koskälla från 1800-talet och få beta under midnattssolens ljus. Och sen få gå promenader med mig genom byn för att hitta extra gröna och goda ställen att beta på. Som jag längtar.
Det var en riktigt mysig stund på gården. Jag satt där i höet som doftade så otroligt gott att jag nästan själv hade velat äta upp det haha. Efter besöket hos Stjärna fick jag följa med till Fridas föräldrahem och gosa med små Kelpie-valpar som hennes mammas hund fått för några veckor sedan. Jag önskar att jag hade tagit någon bild, men de var så hjärtskärande söta att jag glömde bort att fota.
På vägen hem hade det redan börjat skymma, och den vackra vinterskogen nästan lyste upp i det blåa skymningsljuset.
Jag stannade till efter vägen och såg hur solens sista strålar dansade över grantopparna innan ljuset försvann. Vilken fin dag. Även om jag inte fick så mycket gjort så gav det mig så otroligt mycket. Att få ge mig ut med bilen, fota vinterlandskap, gosa med Stjärna och träffa gamla vänner och sen mys med små valpar. Som en enda stor lyckoinjektion rakt in i själen.

Hur har ni det denna första vecka på året? Jag hoppas att ni mår bra och att ni tar hand om er!
Stor, varm kram! ♥

En gyllene kväll

Godkväll på er!

Alltså åhh…jag blir så glad för era gulliga kommentarer på mitt tidigare inlägg om min resa till Norrbotten! Så glad att ni vill följa mig på den och att ni delar min glädje inför detta. Och TACK för alla fantastiska restips. Jag drunknar ju nästan i resmål nu! Ni kom med så himla bra tips att jag egentligen skulle behöva ett helt år för att göra denna resan. Minst haha.
Jag har ägnat mycket tid idag åt att kolla upp alla era tips och gå in på Google Earth och leta upp vart alla platser är. Åhh jag älskar Google Earth…att sitta och zooma in på vägar och se vart de leder. Hitta små ställen som man aldrig trodde fanns. Det blir lite som att resa digitalt haha.

Det finns så mycket vackert där uppe! Jag försöker tänka på vad som lämpar sig bäst nu också med tanke på årstiden. Maj räknas fortfarande som vintersäsong där uppe så jag måste ha i åtanke att det fortfarande finns snö och kan bli väldigt kallt. Så jag kommer inte bege mig ut på någon lång vandring eller liknande. Jag kommer hålla mig nära vägarna. Jag ska kolla upp lite mer i morgon och göra någon slags lista med resmål och sevärdheter. Så får jag se sen under resans gång vart vägarna leder mig. Jag har dock ett resmål som jag helt bestämt att jag ska till. Stora Sjöfallets Nationalpark. Tappar nästan andan när jag tittar på bilder därifrån. Åh…det här kommer bli så underbart kul. Tack igen för alla era tips. Det var GULD värt!

Idag har jag varit in till Sollefteå med min mamma för att hämta upp min bil på verkstaden som var lagad och klar nu. Efter det körde jag direkt för att besiktiga den, och den gick igenom! Jag ville nästan skrika av glädje. Vilken lättnad. Dagen gick fort på grund av resan in till stan som tog upp några timmar, så det var redan kväll nu när jag kom hem. Jag ska svara på era kommentarer lite senare, men först ska jag koka lite kaffe och gå ut med hundarna!

Nu, några bilder från en kväll förra veckan. Dessa vårkvällar får nästan mitt hjärta att stanna ♥

051706Jag var på väg ner till sjön medan solen var på väg ner bakom skogen. Ängarna ligger fria från snö och redan har små gröna tuvor börjat växa sig fram. Fåglarna kvittrar dagar som nätter och allt känns som pånyttfött. Även jag.
051707
041701Jag hade nästan glömt hur vackert det var med en spegelblank sjö som reflekterar molnen i vattnet.
051704051703Den iskalla sjön som alldeles nyligen förvandlats från is till vatten. Det kändes ändå som jag nästan ville hoppa i. Eller dricka upp allting. Det kändes så mjukt och lyste så gyllene från himlens färger.
041704En liten skärva av månen syntes på himlen.
041702Vårkvällar som dessa får mig att känna mig mer levande än någonsin. Bara en stund nere vid sjön såhär gör så mycket.
Så mycket.