En förtrollad plats

Varje gång jag får frågan om vilken plats jag tycker om allra mest kring trakterna där jag bor, så svarar jag alltid ”Den magiska skogstjärnen”. Jag vet inte hur många foton jag tagit kring denna plats, och hur många gånger jag bloggat om den här lilla tjärnen i skogen med sitt gröna vatten och vackert utspridda näckrosor. Den magiska skogstjärnen, med sina gamla trötta granar längs kanten som under hela sin livstid beskådat dimman som dansat i sommarnätterna över det spegelblanka vattnet. Och sett hur den sakta frusit till is i november, för att sedan strös med ett lager av snö som smälter bort i april. Oavsett tid på året och tid på dygnet, så finns här något jag verkligen tycker om.

Det är hela stämningen kring tjärnen och platsen. Som om något vackert, varmt och tryggt låg över denna plats. Jag känner mig så välkommen här, precis som jag är. Kanske känner träden igen mig efter alla år. Dom har sett mig som allra skörast. Både gråtande och naken, sittandes vid kanten och blicka ner i djupet. Dom har sett mig nykär och sprudlande, när jag i vintras tog med min Johan hit. Hundarna sprang lyckliga över tjärnens is och lekte med pinnar. Jag tror granarna har både gråtit och skrattat med mig.

Den magiska tjärnen. En plats som kan vara förtrollande vacker på alla olika vis. Rysande gåtfull eller bländande skir. Sagolikt ljuvlig eller underligt mörk. Praktfullt färgsprakande eller alldagligt grå. Sorglöst livlig eller sällsynt tyst.
Precis som vi.

101901

Jag gick dit idag, till den magiska lilla skogstjärnen. Jag beskådade hur hösten tömt ur de sista färgerna på marken och lyssnade till korpens eko över skogarna. Jag råkade som alltid fastna med fötterna i myren och kände hur det iskalla oktobervattnet fylldes i mina skor. Allt var sig likt.
101903101904101902101906101905

FacebookTwitter

En stilla plats

Hej på er!

Nu har jag äntligen tillgång till laddning igen. Var tvungen att ta in en natt till på vandrarhemmet så att jag skulle kunna ladda kamerorna inför min sista dag här i Abisko. Jag ska alldeles strax bege mig ut och fota lite i dagsljuset. Ska åka mot Björkliden och gå upp en bit på fjället där, och även besöka Silverfallet som många tipsat om. Sedan blir det tillbaks igen för att ladda allt och föra över bilder och sedan göra mig redo för att återigen bege mig ut i kvällen och natten. Igår var vägen mot riksgränsen stängd på grund av en olycka, vilket gjorde att jag inte kom åt de platserna som jag ville fota på. Därför far jag åt det hållet ikväll/inatt istället. Åh, vill verkligen ta vara på varenda sekund nu!
052703Igår åkte jag istället åt andra hållet och hittade en vacker liten sjö där jag spenderade största delen av natten. Det var helt magiskt att sedan se solen stiga upp över fjället på andra sidan sjön. Jag gjorde upp en liten eld och kokade soppa och hade det riktigt mysigt.
Jag spelade in en liten video som jag ju tänkte lägga upp i morse när jag inte hade tillräckligt med laddning på datorn. Så därför kommer den nu istället ♥ Vill varna för högt ljud när jag ropar över sjön. Det ekade på ett sätt jag aldrig tidigare hört så jag ville se om kameran kunde fånga ljudet.
Medan jag ändå har er på tråden vill jag passa på att nämna att Photowall nu utsett en vinnare till tävlingen i samband med lanseringen av min tapetkollektion. De berättade att de tyckte ni alla hade skrivit så otroligt fina motiveringar (och jag håller med!). Jag önskar som sagt att ni alla kunde få vinna.
JonnaJinton_RiverofDreams_Photowall as Smart Object-1Vinnaren blev Ida-Maria Torneus, som skrev motiveringen ”Jag skulle välja River of dreams att ge till min lilla brorson Loke som är 6 år. ❤️ Han har sagt att han vill ha skogen i sitt rum och med River of dreams så skulle vi kunna leka att vi sitter i en båt och kikar efter älgar och andra djur. För han och hans storebror är det finaste jag har. Om det skulle finnas pengar kvar så skulle jag välja The secret place till mitt sovrum. En sån magisk John Bauer skog!” Stort grattis Ida-Maria! ♥ Och tusen tack alla ni som var med och tävlade!

Nu önskar jag er en riktigt härlig fredag och en trevlig helg! Nu fortsätter äventyret!

FacebookTwitter

En plats att hämta energi

De känns som jag den senaste tiden knappt varit ute någonting, förutom när jag hämtat ved, skottat eller varit ute med hunden. Så idag efter de viktigaste sakerna var gjorde så tog jag bara kameran och bilen och for iväg en sväng. Jag kände att jag behövde komma ut på riktigt.  Senaste tiden så har jag känt mig så fruktansvärt oinspirerad. En sådan där typisk period när det bara står still i huvudet. Det händer någon gång då och då, men det känns alltid lika jobbigt när det händer. För det blir som en slags press som bara växer sig större och större, och ingenting kan skapas från hjärtat med press. Så det blir en ond cirkel av det hela. Och tillslut känner jag mig så vilsen och konstig.

Nu låter det kanske värre än vad det är. Kan tänka mig att de flesta människor känner en slags ”torka” ibland.
Det händer som oftast när jag känner att jag ligger lite back med en del saker. Och året började så konstigt så jag tror jag tappade tråden lite där. Och sedan dess har jag inte riktigt hamnat på banan igen.

Jag känner det så tydligt. Det är som om en dörr till något har stängts. Det är som om en slags energi i kroppen saknas. Det är inget flöde. Det där kreativa flowet som ibland får mig att totalt sväva iväg bland drömmar och visioner är liksom stängt. Och det går inte att öppna bara sådär.

Men idag när jag åkte ut i skogen så kändes det genast så mycket lättare. Jag ropade så det ekade dubbelt över skogarna. Jag kramade en stor gran som tycktes utstråla värme. Jag såg vackra snöflingor som fick mig att gråta för det var så vackert. Som en egen liten stjärnhimmel. Bara den där timman ute i skogen gjorde så mycket.
Och när jag åkte hemåt igen så lovade jag mig själv att inte pressa fram något. Som alltid brukar jag komma fram till samma sak. Att det bästa är att bara ge sig hän åt situationen och känslan. Inspirationen kommer igen, när det är dags.

Skickar en varm kram till er ♥

Skogen skänker ett lugn som inte går att finna någon annanstans.

Skogen skänker ett lugn som inte går att finna någon annanstans.

Att ta bilen och bara köra någonstans och stanna på vackra platser...det är så himla roligt! Något av det bästa jag vet.

Att ta bilen och bara köra någonstans och stanna på vackra platser…det är så himla roligt! Något av det bästa jag vet.

011203011204

Tänk att snöflingor kan skapas så unika och vackra...det är ett mirakel ju. Varenda flinga.

Tänk att snöflingor kan skapas så unika och vackra…det är ett mirakel ju. Varenda flinga.

Det är något med gamla granar. De utstrålar värme, trygghet och harmoni.

Det är något med gamla granar. De utstrålar värme, trygghet och harmoni.

FacebookTwitter

Mystisk plats

Det var en så otroligt vacker höstkväll i kväll. Jag kunde bara inte stanna inne när det var så fint väder ute så jag begav mig iväg till ett mystiskt ställe som jag hittat bara en liten bit ifrån Grundtjärn. Det är plats med massor av stenar i formen av en stor cirkel. Stenarna ligger inte direkt på marken utan det är som om det ligger flera meter stenar på höjden för när man går på dem så rasar det ibland och det låter ihåligt. Jag vet inte hur det kunnat blivit en sådan där cirkelformad stenplats mitt i skogen. Det är nästan lite kusligt att gå där. Man vet inte hur djup ner i jorden det är i springorna mellan stenarna, och så känns det som allt bara ska rasa och man ska trilla ner i ett hål som går rakt genom jorden 🙂 Men häftigt är det. Jag kom på en idé om att jag skall bygga upp massor av vackra stentorn på den här platsen. Alltså jättemånga. Så jag får jobba på det när jag har tid. Eftersom jag inte vill röra stenarna som ligger på platsen så måste ja dra dit stenar som jag hittat någon annan stans så det kommer nog ta lite tid.
Men jag ser framför mig hur häftigt det kommer se ut när det är klart. Tänkte att jag skall göra en liten filmsnutt av det också 🙂

På den vackra, mystiska stenplatsen.

Stenarna såg sådär riktigt gamla ut, med mossa som växte på dem.

Hej sötis

Och om löv kan vara söta så tyckte jag det här lövet var det sötaste löv jag sett. Det satt helt ensamt kvar på ett träd 🙂

FacebookTwitter