Att ge plats för ny kraft

Hej på er allihopa!
Jag har nu haft semester i en dryg vecka och det har verkligen varit så skönt. De första nätterna kunde jag inte somna eftersom jag var så sprudlande glad över min ledighet att jag inte ville sova. Jag låg och väntade på att det skulle bli morgon. Det var längesedan jag kände sådär, att se fram emot morgondagen så mycket att natten känns för lång. Men vad underbart.

De första dagarna kändes det ovanligt och konstigt att inte hela tiden uppdatera och visa världen vad jag höll på med. Som om jag hela tiden glömt något viktigt. Men sedan släppte den känslan och jag har under dessa dagar knappt rört varken datorn eller mobilen. Jag har vant mig bort från känslan att ständigt behöva vara uppkopplad. Jag har kunnat njutit fullt ut av varje stund, utan att behöva känna att jag egentligen borde göra något viktigare. Det är en sådan lättnad att jag inte ens kan beskriva i ord. Fy fasiken vad jag behövde det här. Jag har verkligen, verkligen insett vikten av att ta ledigt nu. Att låta själen få vila ut och fylla på med mer kraft.

Det roliga är ju att jag denna veckan verkligen jobbat hårt på andra sätt. Men det har bara varit skönt.
Jag och Johan har påbörjat lite renovering här hemma, samtidigt som vi röjt och städat hela huset och alla lador och ja…hela gården. Såpass att vi tillslut beställde en stor container. Från morgon till natt har vi grejat här hemma. Och det kan tyckas märkligt att sätta igång sådana projekt när man ska ta det lugnt. Men jag har njutit av att få städa och rensa och bygga. Jag har verkligen längtat efter det. Röran och kaoset här hemma har tyngt oss under lång tid så det kom så naturligt att sätta igång med detta nu. Vi har ändå tagit det lugnt och då och då gått ner till stranden för ett bad om vädret varit bra. Blandat hårt arbete med lugnare stunder.

Jag tänkte visa lite bilder från förra veckan så ni får se lite av vad vi håller på med!
Det började på måndagkväll förra veckan. Vi började städa upp och röja på övervåningen, i det rum som vi länge tänkt ska bli vårt framtida vardagsrum. Där var fullsmockat med flyttkartonger blandat med en massa grejer från min ateljé. Packmaterial, wellpapp i stora lass och gamla tavlor jag målat. Och sen, en massa tvätt och ja…bara allt möjligt. Stökigt som bara den har det varit här uppe.
Så vi började städa och röja undan så att vi sedan skulle kunna måla golvet vitt. För vår tanke var helt enkelt att göra ordning här uppe så att vi äntligen kan få vårt efterlängtade vardagsrum till hösten.
I de gamla skrymslena hittade vi gamla saker från de som tidigare bott här. Kan ana att dessa skor kanske tillhörde Hildur, som bodde här tillsammans med Lasse, som var busschaufför här i byn när min mamma var liten.
Vet inte om folk hade väldigt små fötter förr i tiden eller om storlekarna var annorlunda? Det stod storlek 36 på dom, men jag som har storlek 38 fick knappt på dom över tårna haha. Som små barnskor. Synd, för dom var ju lite häftiga.
Nästa dag fortsatte vi att röja där uppe och vi bar ut gamla golvmattor och masonitskivor.
Vi har ju många sådana här små dörrar in till små förvaringsutrymmen på övervåningen, vilket är superbra! Men om vi skulle få plats med en soffa framför fönstren som vi tänkt så skulle en av dörrarna stå i vägen. Så då bestämde vi oss för att slå in väggen emellan dessa två förråd och bygga för det ena, och sedan lägga på ny pärlspont.
Himla bra att ha dessa små utrymmen för förvaring av saker som man vill ha kvar men inte vill ha framme.
Haha ♥
Medan vi höll på att renovera på övervåningen så började vi samtidigt att röja ute i vedboden/ladan. Det bara råkade bli så. Det kändes först som ett helt enormt projekt eftersom det där inne var så fullt av grejer att man knappt kunde gå in. Saker som tidigare husägare lämnat kvar blandat med våra grejer som bara blivit liggande på hög. Men solen sken och vi kände att det var helt perfekt att greja i ladan på dagarna så man fick vara ute och njuta av lite sol och värme. Och då och då ta sig en kopp kaffe.
Vi tömde först ladan på grejer så vi fick bättre översikt och så att vi kunde städa ur den. Vi bar bort gammalt skrot som skulle på tippen och fick då mycket mer plats för de saker vi ville ha kvar. Det såg verkligen ut som om vi hade en stor loppis på gården! 🙂
Vi rensade ut precis allt så att vi kunde städa upp allt damm och smuts.
Johan spikade fast de gamla golvplankorna som lossnat.
Vi gjorde ordning på alla gamla saker och verktyg som vi hittade. Vi gjorde tillslut en hel vägg bara för alla gamla vackra saker som vi nu kallar för ”museet”. Ska visa er bild på det senare!
Det här var en rejäl spik det.
Det kändes så rent och fint när vi sopat upp allt smuts. Då kändes det riktigt roligt att börja ta in grejerna igen och hitta en bra plats för allt. Vi bestämde oss också för att snickra ihop stora trähyllor och bygga en ny träbänk. Så vi köpte virke till det några dagar senare. Än är inte hyllorna på plats men vi ska greja med det sen när vardagsrummet är klart.
Den här gamla vedlåren som låg inne i ladan ska slipas upp och målas om och sedan sättas in i vårt kök. Vi ska byta ut den som redan är där eftersom den här är större och vackrare 🙂
När ladan var urstädad (ska visa er bilder sen) så var det dags att börja måla golvet på övervåningen. Det blir ett vitt trägolv, precis som jag gjorde i ateljén. Älskar vita trägolv!
Eftersom vi har sovrummet på övervåningen var vi tvungna att sova på en madrass nere i köket under några nätter tills golvet hade målats i tre omgångar. Men åh, det var verkligen så mysigt. Jag har alltid älskat den där känslan när det är någon speciell situation så man måste anpassa sig och kanske leva lite enklare ett tag. Ni vet känslan när man är nyinflyttad, och måste använda en flyttkartong till bord nära man äter. Eller när strömmen gått och alla samlas hos den som har vedspis så man kan få värme och laga mat ihop. Den känslan 
Nanook brukar alltid sova själv nere i köket på sommaren eftersom det är så mycket svalare där än uppe i sovrummet. Så han var nog väldigt glad över sällskapet dessa nätter.
Kärlek. Det är vad jag ser i den här bilden.
Att få krypa ned bredvid min sovande Johan. Ett tänt ljus och en bok.
Trots att vi jobbat som djur i en hel vecka så har jag njutit av varje sekund. Jag har ändå fått spendera all tid tillsammans med Johan, och det är huvudsaken. Vi har svettats, svurit, skrattat och kämpat. Röjt upp allt gammalt. Allt tungt, som håller en tillbaks. Slängt överflödiga saker som bara tagit plats. Släppt taget om det gamla för att få plats åt ny kraft och energi. Byggt på vårt bo.
Dagarna har gått och varje dag har vi kommit lite längre. En hel container har fyllts med gammalt bröte som fyllt hela det vita huset och ladan och garaget. Och jag har rensat i gamla skrymslen med grejer jag inte rört på flera år. Det känns så skönt. För varje gång jag släppt en soppåse över kanten på containern så har känt hur ännu en liten sten fallit från mina axlar. När vi är klara med detta projekt kommer det kännas som att flytta in på nytt.
Så nu fortsätter projekten. Och semestern.
Men det känns så himla roligt att få visa lite av vad vi hållit på med. Och det är en fantastisk känsla att känna den där riktiga viljan att skriva igen. Jag minns att jag senaste halvåret liksom tappat det lite. Jag upplevde många gånger att jag inte längre kunde skriva på samma sätt. Som om jag tappat kärnan och djupet. Som om en vägg skiljde mig åt från orden. Men nu….varenda dag känns det som jag överöses med idéer. Jag vill skriva. Berätta. Jag fyllas av känslor som översätts till ord i mitt huvud, och jag ser så mycket fram emot att skapa igen.
Det är ju såhär det ska kännas.

I skrivande stund håller Johan på med listerna på övervåningen. Så nu ska jag strax gå upp och hjälpa till. Det kommer bli så himla fint! Ser så mycket fram emot att visa er resultatet sedan.

Jag hoppas ni alla har en jättefin sommar! Hoppas er juli har varit fantastisk, och att augusti blir minst lika bra.
Tack för att ni finns! STOR KRAM ♥

En förtrollad plats

Varje gång jag får frågan om vilken plats jag tycker om allra mest kring trakterna där jag bor, så svarar jag alltid ”Den magiska skogstjärnen”. Jag vet inte hur många foton jag tagit kring denna plats, och hur många gånger jag bloggat om den här lilla tjärnen i skogen med sitt gröna vatten och vackert utspridda näckrosor. Den magiska skogstjärnen, med sina gamla trötta granar längs kanten som under hela sin livstid beskådat dimman som dansat i sommarnätterna över det spegelblanka vattnet. Och sett hur den sakta frusit till is i november, för att sedan strös med ett lager av snö som smälter bort i april. Oavsett tid på året och tid på dygnet, så finns här något jag verkligen tycker om.

Det är hela stämningen kring tjärnen och platsen. Som om något vackert, varmt och tryggt låg över denna plats. Jag känner mig så välkommen här, precis som jag är. Kanske känner träden igen mig efter alla år. Dom har sett mig som allra skörast. Både gråtande och naken, sittandes vid kanten och blicka ner i djupet. Dom har sett mig nykär och sprudlande, när jag i vintras tog med min Johan hit. Hundarna sprang lyckliga över tjärnens is och lekte med pinnar. Jag tror granarna har både gråtit och skrattat med mig.

Den magiska tjärnen. En plats som kan vara förtrollande vacker på alla olika vis. Rysande gåtfull eller bländande skir. Sagolikt ljuvlig eller underligt mörk. Praktfullt färgsprakande eller alldagligt grå. Sorglöst livlig eller sällsynt tyst.
Precis som vi.

101901

Jag gick dit idag, till den magiska lilla skogstjärnen. Jag beskådade hur hösten tömt ur de sista färgerna på marken och lyssnade till korpens eko över skogarna. Jag råkade som alltid fastna med fötterna i myren och kände hur det iskalla oktobervattnet fylldes i mina skor. Allt var sig likt.
101903101904101902101906101905

En stilla plats

Hej på er!

Nu har jag äntligen tillgång till laddning igen. Var tvungen att ta in en natt till på vandrarhemmet så att jag skulle kunna ladda kamerorna inför min sista dag här i Abisko. Jag ska alldeles strax bege mig ut och fota lite i dagsljuset. Ska åka mot Björkliden och gå upp en bit på fjället där, och även besöka Silverfallet som många tipsat om. Sedan blir det tillbaks igen för att ladda allt och föra över bilder och sedan göra mig redo för att återigen bege mig ut i kvällen och natten. Igår var vägen mot riksgränsen stängd på grund av en olycka, vilket gjorde att jag inte kom åt de platserna som jag ville fota på. Därför far jag åt det hållet ikväll/inatt istället. Åh, vill verkligen ta vara på varenda sekund nu!
052703Igår åkte jag istället åt andra hållet och hittade en vacker liten sjö där jag spenderade största delen av natten. Det var helt magiskt att sedan se solen stiga upp över fjället på andra sidan sjön. Jag gjorde upp en liten eld och kokade soppa och hade det riktigt mysigt.
Jag spelade in en liten video som jag ju tänkte lägga upp i morse när jag inte hade tillräckligt med laddning på datorn. Så därför kommer den nu istället ♥ Vill varna för högt ljud när jag ropar över sjön. Det ekade på ett sätt jag aldrig tidigare hört så jag ville se om kameran kunde fånga ljudet.
Medan jag ändå har er på tråden vill jag passa på att nämna att Photowall nu utsett en vinnare till tävlingen i samband med lanseringen av min tapetkollektion. De berättade att de tyckte ni alla hade skrivit så otroligt fina motiveringar (och jag håller med!). Jag önskar som sagt att ni alla kunde få vinna.
JonnaJinton_RiverofDreams_Photowall as Smart Object-1Vinnaren blev Ida-Maria Torneus, som skrev motiveringen ”Jag skulle välja River of dreams att ge till min lilla brorson Loke som är 6 år. ❤️ Han har sagt att han vill ha skogen i sitt rum och med River of dreams så skulle vi kunna leka att vi sitter i en båt och kikar efter älgar och andra djur. För han och hans storebror är det finaste jag har. Om det skulle finnas pengar kvar så skulle jag välja The secret place till mitt sovrum. En sån magisk John Bauer skog!” Stort grattis Ida-Maria! ♥ Och tusen tack alla ni som var med och tävlade!

Nu önskar jag er en riktigt härlig fredag och en trevlig helg! Nu fortsätter äventyret!

En plats att hämta energi

De känns som jag den senaste tiden knappt varit ute någonting, förutom när jag hämtat ved, skottat eller varit ute med hunden. Så idag efter de viktigaste sakerna var gjorde så tog jag bara kameran och bilen och for iväg en sväng. Jag kände att jag behövde komma ut på riktigt.  Senaste tiden så har jag känt mig så fruktansvärt oinspirerad. En sådan där typisk period när det bara står still i huvudet. Det händer någon gång då och då, men det känns alltid lika jobbigt när det händer. För det blir som en slags press som bara växer sig större och större, och ingenting kan skapas från hjärtat med press. Så det blir en ond cirkel av det hela. Och tillslut känner jag mig så vilsen och konstig.

Nu låter det kanske värre än vad det är. Kan tänka mig att de flesta människor känner en slags ”torka” ibland.
Det händer som oftast när jag känner att jag ligger lite back med en del saker. Och året började så konstigt så jag tror jag tappade tråden lite där. Och sedan dess har jag inte riktigt hamnat på banan igen.

Jag känner det så tydligt. Det är som om en dörr till något har stängts. Det är som om en slags energi i kroppen saknas. Det är inget flöde. Det där kreativa flowet som ibland får mig att totalt sväva iväg bland drömmar och visioner är liksom stängt. Och det går inte att öppna bara sådär.

Men idag när jag åkte ut i skogen så kändes det genast så mycket lättare. Jag ropade så det ekade dubbelt över skogarna. Jag kramade en stor gran som tycktes utstråla värme. Jag såg vackra snöflingor som fick mig att gråta för det var så vackert. Som en egen liten stjärnhimmel. Bara den där timman ute i skogen gjorde så mycket.
Och när jag åkte hemåt igen så lovade jag mig själv att inte pressa fram något. Som alltid brukar jag komma fram till samma sak. Att det bästa är att bara ge sig hän åt situationen och känslan. Inspirationen kommer igen, när det är dags.

Skickar en varm kram till er ♥

Skogen skänker ett lugn som inte går att finna någon annanstans.

Skogen skänker ett lugn som inte går att finna någon annanstans.

Att ta bilen och bara köra någonstans och stanna på vackra platser...det är så himla roligt! Något av det bästa jag vet.

Att ta bilen och bara köra någonstans och stanna på vackra platser…det är så himla roligt! Något av det bästa jag vet.

011203011204

Tänk att snöflingor kan skapas så unika och vackra...det är ett mirakel ju. Varenda flinga.

Tänk att snöflingor kan skapas så unika och vackra…det är ett mirakel ju. Varenda flinga.

Det är något med gamla granar. De utstrålar värme, trygghet och harmoni.

Det är något med gamla granar. De utstrålar värme, trygghet och harmoni.

Mystisk plats

Det var en så otroligt vacker höstkväll i kväll. Jag kunde bara inte stanna inne när det var så fint väder ute så jag begav mig iväg till ett mystiskt ställe som jag hittat bara en liten bit ifrån Grundtjärn. Det är plats med massor av stenar i formen av en stor cirkel. Stenarna ligger inte direkt på marken utan det är som om det ligger flera meter stenar på höjden för när man går på dem så rasar det ibland och det låter ihåligt. Jag vet inte hur det kunnat blivit en sådan där cirkelformad stenplats mitt i skogen. Det är nästan lite kusligt att gå där. Man vet inte hur djup ner i jorden det är i springorna mellan stenarna, och så känns det som allt bara ska rasa och man ska trilla ner i ett hål som går rakt genom jorden 🙂 Men häftigt är det. Jag kom på en idé om att jag skall bygga upp massor av vackra stentorn på den här platsen. Alltså jättemånga. Så jag får jobba på det när jag har tid. Eftersom jag inte vill röra stenarna som ligger på platsen så måste ja dra dit stenar som jag hittat någon annan stans så det kommer nog ta lite tid.
Men jag ser framför mig hur häftigt det kommer se ut när det är klart. Tänkte att jag skall göra en liten filmsnutt av det också 🙂

På den vackra, mystiska stenplatsen.

Stenarna såg sådär riktigt gamla ut, med mossa som växte på dem.

Hej sötis

Och om löv kan vara söta så tyckte jag det här lövet var det sötaste löv jag sett. Det satt helt ensamt kvar på ett träd 🙂