Platser som får själen att dansa

Hej på er!

Igår eftermiddag kom jag och Johan tillbaks till Grundtjärn igen efter en underbar liten roadtrip under helgen. Det är inte klokt vad mycket det ändå går att uppleva på nästan bara en dag. För ja, fredagen gick till att resa (vi började inte förrän sent på kvällen) och på söndag åkte vi hem. Så lördagen spenderade vi på olika vackra platser.

Vi hade egentligen inget specifikt mål med resan. Vi ville bara ta bilen och fara ut och se något nytt. Gärna mot fjällvärlden. Och eftersom vi inte hade så mycket tid på oss begav vi oss mot Marsfjällen, så bara ligger några timmar bort. Fast när vi började resan visste vi inte att vi tillslut skulle hamna där. Det enda ställe vi visste att vi ville besöka var Hällingsåfallet vid Håkafot nära Gäddede. Sedan blev det automatiskt att vi fortsatte mot Stora Blåsjön, Stekenjokk och Marsfjällen. Det är som om hjärtat alltid dras dit. 
Ända sedan vi var där i maj månad så har jag och Johan nästan dagligen drömt och fantiserat om att vi har en stuga där, någonstans vid Marsfjällen. Vi nästan låtsas det, för det är så mysigt att bara tänka sig in i känslan att ha en stuga att rymma till ibland när man bara vill komma bort ett slag.

Nu kommer en hel drös med bilder från resan. Kanske följde några av er oss på Insta-stories? Jag hade då och då väldigt dålig täckning så en hel del stories försvann.
Men det blev några små klipp ändå, som ni även kan titta på nu i efterhand HÄR. De är allt från nattkörning, myggproblem, bilfrukost, nakendopp, stenstränder och mys vid brasan.
Vi började resan väldigt sent på fredagkväll, för först hade vi spenderat kvällen hemma hos Johans storebror Mikael i Örnsköldsvik och firat hans födelsedag. Så vi startade från Örnsköldsvik exakt klockan 22:11 (jag minns tiden för jag älskat att se dubbelnummer sådär, det tycker jag tyder på något gott!). Vi handlade lite och sedan for vi iväg, och eftersom vi skulle inåt landet igen mot Gäddede så blev det att vi först liksom fick åka samma väg hem igen. När vi hade kört i två timmar ungefär nådde vi Junsele, som bara ligger 3 mil ifrån Grundtjärn. Så vi skrattade och skämtade lite om det, för det kändes som vi hade kört så himla länge och bara kommit hem, eftersom vi redan sammanlagt kört över 20 mil den kvällen haha.

Så det var mitt i natten när vi lämnade Junsele och for vidare. Men åh, jag älskar att köra i de ljusa sommarnätterna. Jag är så mest pigg då och vägarna känns så fria och rena. Det känns som man liksom flyger fram och det är knappt en enda bil ute på vägarna. Och Johan sov så gott bredvid mig.
Jag lyssnade på radion och åt gott&blandat.
Ungefär en och en halv timma innan Håkafot stannade vi för natten. Nästa morgon körde vi vidare och nådde vårt enda bestämda mål för resan. Detta vackra vattenfall, kallat Hällingsåfallet.
Även om jag hade sett det på bild innan så var det så mycket mäktigare och större i verkligheten. Så otroligt mäktigt!

Vi tog en kaffe där men kände sen att vi ville dra vidare. Jag är inte så mycket för att besöka kända turistmål, även om dessa platser ofta såklart är väldigt vackra.
Men jag känner så mycket mer för att uppleva naturen utan färdiga stigar, skyltar och fikabord. Och i juli månad är det ju verkligen fullt med folk på just sådana här turistplatser.
Då tappar jag lite känslan för naturen runt omkring, eftersom det mer känns som en nöjespark. Och Johan känner likadant.

Jag minns att vi både kände så när vi var i Yosemite nationalpark. Det var såklart en stor och häftigt upplevelse, men jag insåg efteråt att jag kan få mycket mer energi av naturen genom att bara gå ut i skogen utanför mitt eget hus.
Det var de mest spektakulära naturscener och berg i Yosemite, men att stå på vissa utsiktsplatser med hundratals andra människor samtidigt och att behöva köa för att komma till ett visst ställe, det gör att känslan försvinner för just de platserna, hur vackert det än är.  Det kan såklart vara kul och vackert att se och uppleva och liksom bocka av i meritlistan. Men, det jag blir mest berörd av och det som ger mig mest inspiration, de är ofta ospecifika platser i naturen. En bit utanför vägarna och stigarna. Där det inte finns någon ”färdig aktivitet” att göra och där det inte finns något som påminner om att det är ett ställe för människan att roa sig på. Bara naturen helt enkelt.
Kanske känner några av er igen er i det?
Vi åkte vidare och nådde sen Stora Blåsjön. Vi stannade med en gång och rusade ut på den stora, vackra stranden. Vi fick en känsla av att vara utomlands.
Jag och Johan undrade först om det var förbjudet att springa ut på stranden. Det var ju smockat med husbilar överallt, men inte här. Vi hade hela stranden för oss själva. Vilken lycka!
Stora Blåsjön har verkligen något speciellt. Både jag och Johan vart helt fascinerade av både sjön, utsikten och alla vackra stenar.
Vi blev som förtrollade av stenarna på stranden, och satt mest såhär och beundrade alla färger och former.
Hur kan något bara bli såhär vackert? Och alla stenarna hade ett skimmer över sig. De liksom glittrade i silver.
Det var som att gå på en strand med miljoner små konstverk. Världens största konstutställning. Jag fick så mycket inspiration. Både jag och Johan hade kunnat stanna en hel vecka där på stranden vid Stora Blåsjön. Vi bestämde oss för att åka tillbaks hit någon gång snart, och spendera minst en hel dag här.
Så vackert ställe! Som en bladning av en strand vid medelhavet och en skog i Norrland.
Sen åkte vi vidare, och bestämde oss för att åka mot Stekenjokk. Innan Stekenjokk finns ett annat vattenfall som heter Gaustafallet. Jag har faktiskt aldrig stannat till där och många av er bloggläsare har tipsat om det stället (som jag sa, så struntar jag ofta i platser som har en skylt haha) men jag är himla glad att vi stannade till här nu. Tack för tipset!!!
Och här var det faktiskt tomt på besökare konstigt nog. Vi gick ned vid den lilla stigen, och att bara få se utsikten med skogen och Stekenjokks fjäll i bakgrunden gjorde mig alldeles lyrisk!
Här har vi det vackra Gaustafallet. Det här vattenfallet var lite mindre men ändå så otroligt mäktigt, och det var så mycket lättare att gå runt här och fota. Det gick att gå nedanför fallet och även sitta på klipporna intill vattnet.
Så underbart vacker plats.
Sen åkte vi vidare mot Stekenjokk, en av mina favoritplatser här på jorden. Det är som att komma upp i himlen en stund.
Men, just nu är området skyddat på grund av fåglarna. Jag hade ingen aning om detta, och trots att vi först såg massa skyltar överallt så tänkte vi inte mer på det, förrän vi hade hittat en vacker plats att ställa bilen på över natten och läste på skylten intill. Man fick inte gå utanför vägbanan nu fram till 10 juli. Stekenjokk har ju tyvärr drabbats hårt i många år utav äggtjuvar. Ja, folk som går och snor ägg från olika fågelarter. Så fruktansvärt hemskt.

Så nu får man helt enkelt hålla sig på vägen medan fåglarna häckar. Det är ju såklart bra, så att fåglarna får vara ifred. Men samtidigt så otroligt sorgligt att det ska behöva bli så.
Johan, som aldrig varit i Stekenjokk innan, blev helt förälskad i fjällen och de öppna vidderna. Jag hade så önskat att vi kunnat spendera lite mer tid där men vi bestämde oss för att lämna Stekenjokk för denna gången och återkomma när det var fritt att vandra utanför vägbanan igen.
Åh…dessa vyer ♥
Vi åkte vidare förbi Saxnäs och letade efter en vacker plats att övernatta. Eftersom vi inte har ett tält ännu så känns det viktigt att ställa bilen på ett mysigt ställe, men det är svårt att hitta lediga platser såhär års. Men vi hade så tur och hittade en liten väg ned till forsen där vi var helt ensamma och kunde spendera resten av vår tid på resan. Det kändes nästan som om det var menat att vi skulle vara här. Mysigare ställe gick knappast att hitta!
Vi tog ett uppfriskande bad på kvällen. Nu var det mycket varmare i vattnet än när vi sist badade i den här forsen medan snön fortfarande låg på backen och isen på sjöarna.
Resten av kvällen och natten spenderade vi framför elden. Vi lyssnade på musik och pratade om allt och ingenting. Åt lite gott och drack varsitt glas vin. Så himla mysigt.
Nästa morgon ( alltså igår, söndag) kokade vi kaffe och åt frukost nere vi forsen. Vi satt här länge för att verkligen se till att njuta det sista av vår lilla resa. Här hade jag kunnat spendera hela dagen. Men jag kände mig så glad och nöjd när vi sedan satte oss i bilen för att fara hem igen. Det här blev ett litet smakprov på en lite längre resa som jag hoppas vi ska göra senare i sommar när vi har semester. Då blir det blanda annat lite fjällvandring!
Tack för att ni ”följt” oss på den lilla resan! Hoppas ni får en underbar start på den här nya veckan!
KRAM på er! ♥

Platser som berör i hjärtat

Hej på er!
Åhh jag blir alldeles rörd av att läsa era fina kommentarer på förra inlägget. Ni är ju bara för underbara! Önskar att jag haft mer tid att svara er, men jag får ta igen det senare. Som sagt så läser jag allt ni skriver, och det värmer i hjärtat av att veta att ni är med mig på denna resan. Det känns alltid så roligt att få dela med mig av lite nya bilder till er.

Jag sitter just nu på hotellrummet på vackra ”Tenya Lodge” dit vi anlände igår kväll. Här ska vi spendera vår sista dag i Yosemite nu. Känns konstigt att vi snart lämnar detta paradis. Tiden har gått så fort, samtidigt som det känns som om vi varit här i en månad med tanke på allt vi upplevt. Den ena dagen efter den andra har bjudit på total magi och jag antar att det kommer ta lång tid att verkligen landa i allt det här. Att smälta alla fina upplevelser.

Jag har så sjukt mycket filmer och bilder som bara ligger och väntar på att få laddas upp nu. Jag nästan exploderar snart! Vill visa er ALLT! Men internet här borta har varit för långsamt för att ladda upp videobloggar, och sen så har det varit ont om tid för att blogga. Så ni vet att det väntar en massa inlägg sen när jag återkommit hem igen och det finns mer tid. Ser så mycket fram emot att gå genom alla videoklipp och foton från resan.

Tänkte visa er några snabba bilder från våra två senaste dagar här i Yosemite, så ni i alla fall får en liten uppdatering av vad som hänt sedan sist.
091502Vi har utforskat mer av Tuolumne Meadows som är en plats som verkligen berörde mitt hjärta. Jag vet ännu inte riktigt varför. Jag bara mår så himla bra i själen av att vara här. Det är något med hur landskapet är uppbyggt. Bergen, ängarna och skogarna. Kanske att det påminner lite om hur det ser ut hemma, bara att allt är mer gigantiskt. Vi vandra omkring en stund här och klättrade upp på ett litet berg. Där satt vi länge och bara njöt av utsikten.
091503091504Det rinner en liten flod genom Toulumne Meadows. Den här tiden på året så är det många bäckar som torkat ut, så därför känns det alltid lite extra fint att hitta ett ställe med mycket vatten. Vi stannade här tills solen gått ned. När jag såg Johan sitta där vid floden så kändes det som jag kastats in i en gammal western film.
091505Underbara paradis. Tuolumne Meadows. Jag älskar att säga det namnet, även om jag än idag har svårt att uttala det rätt. ”tualamni mädows”. Ungefär så ska det låta. Ja, de flesta namn här i Yosemite är så vackra. Det är för att det är indianerna som namngett alla platserna. Hela Yosemite är ju gamla indianmarker. Här levde indianerna innan européerna tog över. Den vetskapen gör att Yosemite får ännu en dimension av något oförklarligt vackert.
091506Under två dygn fick vi bo i vår alldeles egen liten stuga i ”The Redwoods”, omgiven av vackra träd. Det var så otroligt mysig stämning här. Så lugnt och harmoniskt. Älskar hur alla platser i parken liksom har sin alldeles egen energi på något vis. Är så otroligt glad att vi fått chansen att se och uppleva så många olika delar av Yosemite.
091501Och självfallet har vi nu varit och sett de omtalade Sequia träden, som är jordens största levande organism. Det var mäktigt att få röra vid ett träd som funnits på jorden i nästan 3000 år. Det går inte riktigt att ta in. Det blir övermäktig på något vis. Har så många fler bilder att visa er sedan.
091510Igår vandrade vi den 11,3 km långa vandringen till ”Chilnualna falls”, som började alldeles intill vårt boende i The Redwoods. Det var en ganska tuff vandring då man ständigt gick uppåt, med en höjning på 732 meter. Men vi tog det lugnt och stannade lite då och då och drack vatten och njöt av den vackra utsikten.
091508När vi kom fram tog vi ett dopp i en ”pool” precis vid kanten av vattenfallet. Det kändes nervkittlande att veta att 1 meter ifrån oss fanns ett stup rakt ned. Annars brukar här ju rinna stora mängder vatten ned för stupet men på grund av låg vattennivå så hade vattnet liksom stannat av lite. Det är många gånger under den här resan som jag trotsat min höjdrädsla, och det är verkligen otroligt vad snabbt man anpassar sig.
091509Vi stannade vid Chilnualna Falls i några timmar innan vi vandrade ner igen. Det var så vackert och lugnt här uppe. Som om vi återigen funnit ett eget litet paradis.

Nu ska vi ta vara på vår allra sista dag här i Yosemite. Hoppas allt är bra med er! Vi hörs snart. Stor kram på er ♥