En propp i livsflödet

Hej mina älskade vänner!

Nu var det ett litet tag sedan jag skrev något sist. Jag var som sagt i Stockholm under helgen och hälsade på min bror Isac och hans fru Hannah och barnen. Nästan hela familjen var samlad. Det var en väldigt mysig och välbehövlig helg med familjen och brorsbarnen som blivit så stora nu! När vi for hemåt igen så råkade det såklart bli under den enda tid på året då resten av Sverige också vill åka norrut, så det var otroliga köer och snöstorm. Men allting gick bra tack och lov, trots att vi färdades på just den väg som det senare på dagen blev en masskrock på. Jag tycker verkligen inte om att åka bil när det är mycket trafik. Sitter och spänner mig och har nu drömt mardrömmar varje natt om att vi krockar med lastbilar på vägen. Huvva!

Men vi kom som sagt hem säkert allihopa och efter en mysig helg hade jag hoppats på en lika mysig fortsättning. Men det hade tydligen varit riktigt kallt när vi var borta. Grannbyn hade haft -36 på söndagmorgonen, så jag gissar att Grundtjärn inte låg långt efter.
Det märktes när jag skulle koka kaffe och spolade i kranen och insåg att det var helt stopp i avloppet från diskhon.
Johan hade tagit ledigt på måndagen, tack och lov. Eftersom vi förstod att avloppet från köket hade frusit insåg vi också att det säkerligen fryser på mer och mer ju längre tid det står orört. Och denna veckan kallas ju just för ”isvecka”. Det blir runt -30 varje natt, så det var verkligen en dålig timing.
Eftersom vi inte längre kan diska i köket så har vi fått använda tvättstället i badrummet istället. Är väldigt glad att avloppet från halva badrummet går via ett annat rör! Annars hade vi ju inte kunnat bo här dessa dagar. Eller jo, men det hade blivit väldigt omständigt.
Vi var i alla fall väldigt glada att få se Nanook igen, som hade varit på fina Gårdbackens hundcenter sedan i torsdags. Han verkade också glad över att få vara med oss igen!
Vi höll på hela dagen och kvällen och försökte lösa det, men kom ingen vart. Sen hade vi inte så mycket verktyg hemma för att lösa isproppar i avloppet. Så igår efter jobbet hade Johan handlat med sig massvis av olika saker. Slangar för att pumpa in varmvatten och långa stålvajer som man kan stoppa in i röret för att försöka få bort isen. Så igår kväll höll vi på i flera timmar med att fylla upp avloppet med hett vatten medan vi samtidigt tömde hink efter hink med det vatten som kom upp. På kvällen var vi helt slut.
Det hjälpte ingenting. Och sen när vi gick och la oss så var vi såklart oroliga att nattens kyla skulle frysa på i röret ännu mer. Vi har ju ingen aning om hur mycket som har frusit. Sen har jag gått och oroat mig nu för att röret kanske gått sönder. I morse låg det vatten under diskbänken, som frusit till is på grund av det kalla draget från golvet. Så man inser ju att det inte är konstigt att det frusit.
Gamla hus alltså.
Och som pricken på i:et så var det dags igen. Jag har blivit rejält förkyld. Det började igår morse med lite svagt halsont. Hoppades förgäves att det inte skulle bli mer än så. Men i natt hade jag så ont i halsen att ögonen tårades när jag försökte svälja. Och idag känner jag mig helt matt och snorig och sjuk. Jag drömde att om man blir sjuk en tredje gång på rad, så finns ingen hjälp längre. Så jag drömde att jag blev nedkastad i en källare i Junsele där jag skulle isoleras och sedan ruttna till döds haha.

Nog visste jag att det tar ett bra tag för immunförsvaret att bli starkt igen efter en dubbel dos penicillin som jag tog för drygt två veckor sedan. Men jag hade ändå inte trott att jag skulle bli sjuk igen. Alltså, jag brukar knappt bli sjuk en gång vartannat år! VAD GÖR JAG FÖR FEEEEL?!
Johan hjälpte mig att hämta hem lite grejer från studion igår. Min dator och annat, så att jag ska kunna vara hemma och jobba i veckan.
Det var inte så längesen vi gjorde precis sådär. Hämtade hem alla grejer igen.

Det känns som livet går på repeat nu. Proppar överallt. Blodpropp,snorpropp, ispropp. Propp i hela livet. Som om något stoppar flödet!
Allting bara stannar av hela tiden när jag äntligen kommit igång igen.
Jag är så förbaskat trött på att börja om hela tiden. Så nu ger jag mig hän. Jag kapitulerar. Bring it on!
Ska vi inte krydda med lite magsjuka nu när vi ändå är på G? Det har jag ju inte haft på 20 år. Så det kanske är dags.
Tur att den här pälsbollen ger så mycket glädje och skratt! Igår när både jag och Johan kände oss trötta efter en hel kväll vid rören under diskhon så var det glädjande att få gosa en stund med Nanook. Och ja, det finns massor av annat att glädjas åt också. Som den vackra solnedgången igår. Eller den krispiga kylan. Jag försöker tänka positivt. Men jag måste erkänna att jag känner mig lite deppad just nu.

Det skulle göra mycket om vi i alla fall fick isproppen att släppa i avloppet. Så att vi kan tvätta kläder igen och diska i köket. Tänk vad en sådan liten grej betyder mycket. Ska aldrig mer ta för givet hur viktigt köksavloppet är haha!

Nu i skrivande stund är en rörmokare på väg hit. Håll tummarna att det fixar sig idag.
Och hoppas ni mår bra allihopa! Hoppas jag inte sänker er med detta depp-inlägg! Vill bara skriva av mig lite, och det känns alltid bättre när jag fått dela saker och ting med er, oavsett om det är positivt eller negativt. Och jag vet ju såklart att allt ordnar sig.

Ha en underbar onsdag! Kram på er! ♥