För kvinnors rätt

Idag är det den internationella kvinnodagen, som är en dag för att uppmärksamma kvinnornas situation runt om i hela världen. En dag att tänka på kvinnornas historia och en dag att påminnas om kampen för jämställdhet. Även om jag önskar att kraften som denna dagen bär på också finns med i alla våra andra dagar, så hoppas jag att vi idag kan påminnas lite extra om vikten av att återställa balansen mellan män och kvinnor. Att vi en dag, över hela världen, ska kunna leva i harmoni och acceptera varandras olikheter, svagheter och styrkor, och bära upp varandra som de fantastiska människor vi är, oavsett kön. Yin och Yang.

I eftermiddag ska jag åka in till Sollefteå för att vara med och ockupera BB, som ockuperats dygnet runt av boende omkring Sollefteå ända sedan BB-avdelningen lades ned den 31 januari. Det är ett sätt för oss att göra vår röst hörd. Och det känns inte som jag skulle vilja vara någon annanstans idag, än att just få vara med i kämpa för kvinnors rätt till att föda i trygghet. Redan efter 3 veckor föddes första bebisen i bilen av en ung och rädd mamma. Att föda i bilen är något som förväntas av oss kvinnor här uppe i länet nu när vissa har över 20 mil till BB. Men det tänker vi inte gå med på. Det är vansinnigt. En dräktig hund får man inte transportera längre än 5 mil. Behöver jag säga något mer?

Just nu känns det som om stora delar av världen backat vad gäller frågan om jämställdhet. Mycket har försämrats och rättigheter som innan fanns tas nu bort. Därför känns det extra viktigt att fortsätta kämpa nu. Att lyfta denna dagen lite extra, som en påminnelse till att världen behöver ett uppvaknande.

Stor kram till er alla där ute! Och en extra stor kram till alla kvinnor idag ♥

Vi är på rätt väg

Tack för fantastisk respons!

Jag har läst varenda kommentar och jag tackar er så enormt mycket för ert engagemang! Det har varit otroligt intressant och fin läsning som gett mig mycket blandade känslor.

Jag skrev ju det här inlägget just för att jag ville skapa diskussion kring det, för att det uppenbarligen behövs idag. För att det helt enkelt fortfarande finns brist på förståelse för alla de som arbetar med annorlunda jobb, eller som driver eget eller lever på det dom älskar. Det finns många yrkesgrupper som tillhör det här.

Inte mindre efter jag skrivit det här och läst responsen så förstår jag att det behövs. Även om den största delen verkligen håller med om den här biten så finns det fortfarande en del som är helt orubbliga i sina tankesätt och fastnat vid att sådana jobb är en hobby, och inte lika arbetssamma och något som andra gör på sin fritid.
Jag blir nästan imponerad av att det här tankesättet lever kvar. Jag hade inte blivit förvånad om jag fick höra det för 150 år sedan.

Men exakt just därför så behövs det! Inget jobb borde idag behöva ses som mindre värt eller mindre på riktigt. Precis som det gäller människor.
Det är den här bristen på respekt till andra som jag tror kommer ifrån oförståelse, och viljan att sortera andra i fack utifrån mer eller mindre värt, mer eller mindre på riktigt.
Jag tror att det här berör mig så mycket, eftersom jag själv stundtals känt den där arbetslinjen, jantelagen och den fyrkantiga världsbilden banka på dörrarna till min själ. Som gjort att jag hamnat i svackor av osäkerhet gällande om det jag gör är på riktigt och tillräckligt bra för att vara värt något i dagens samhälle. En osäkerhet som gjort att jag några gånger vart nära på att ge upp mina drömmar.

Jag tänker att…genom att ta upp det här ämnet, så kanske det finns några som besparas dessa jobbiga känslor. De som precis tagit sitt första kliv på sitt hjärtas stig. Eller de som kämpar med att få leva det liv de vill. De som vill bryta loss från ett mönster i livet de inte trivs med. De som vill få göra det som de älskar, men möter motstånd eftersom det går emot normen. Emot strömmen. Vare sig det handlar om jobb, livssituation, relationer, att våga vara sig själv. Ja, det berör hela livet egentligen.
Jag tänker att, genom att ta upp ett sådant här ämne, så kanske en förståelse för det annorlunda växer. Som att så ett litet frö. Det kanske inte blommar förrän om hundra år…men om alla på något sätt hjälper till att sprida värme och respekt, så kanske det kommer en tid när inga människor, oavsett hur de lever sitt liv eller hur det är, behöver känna att de är mindre värde eller vad de gör är mindre på riktigt.

Efter att ha läst alla hundra kommentar, så gav det mig ändå en stor dos av positivt energi.  Det är så otroligt många kloka ord och funderingar och så mycket värme, respekt och förståelse. Det gör mig så himla, himla glad. Vi är verkligen på rätt väg.
092001

Tusen tack igen för er fantastiska repsons oavsett åsikter. Tack för att ni delar med er av tankar och känslor och livserfarenheter.
Som jag sagt tidigare, ni hjälper till att göra den här bloggen levande ♥