Tid för reflektioner

Idag var en sådan där dag som bara september kan komma med. Alldeles stilla, lugnt och tyst, soligt och varmt. Jag kom och tänka på det idag, att en av anledningarna till att jag älskar september så mycket är just för att det blir så stilla i luften. Hösten brukar ju vara blåsig men här upplever jag den ofta som tvärtom. När det är en vacker dag i september så är den mer stilla än en dag i juni. Det ger en speciell känsla. Som om sommarens motor stängs av och kvar är bara lugnet.

Kvällen spenderade jag nere vid sjön. Den låg spegelblank så jag lekte lite med några vasspinnar och dess reflektioner i vattnet.
091001091002

Fick en sådan där underbar känsla av lycka. Det brukar ofta hända när jag är nere vid sjön på kvällarna. Det är så vackert att jag slutar tänka, och så kommer den där otroliga känslan av harmoni när det blir tyst inne i huvudet, och det enda som hörs är naturens skönhet som viskar.
091003

Reflektioner.
091005

Jag hade ställt stativet med kameran i vattnet och för varje rörelse jag gjorde så skapades små vågor. Så jag var tvungen att sitta alldeles stilla för att få reflektionerna att bli så klara som möjligt.

FacebookTwitter