Videobloggen från resan

Bättre sent än aldrig! Äntligen blev jag klar med videobloggen från resan som visst blev mycket längre än jag hade tänkt mig. Det var svårt att hålla sig från att visa material som jag ska spara till mitt filmprojekt senare, men som tur är fanns det mycket annat material, även om skärmen på min videoblogg-kamera jag sönder efter halva tiden. Åh, det var verkligen några helt magiska dagar, och det var många gånger jag önskade att jag hade kunnat ta er med allihopa, till dessa platser på riktigt, och inte bara genom kameran. Men jag gjorde så gott jag kunde så att ni ändå skulle få känna att ni hängde med på resan.

Så här kommer den, en 14 minuter lång video från min resa norrut. Hoppas ni gillar den! KRAMAR ♥

Resan till Lofoten

Igår morse hade jag väldigt svårt att förstå att jag senare samma dag skulle befinna mig på Lofoten. Det kändes lite smått overkligt. Och jag förstår det knappt nu heller, trots att jag faktiskt är här nu! Jag sitter just nu nedbäddad i min säng på hotellrummet med datorn i knät. Har ägnat förmiddagen åt att gå igenom lite bilder från igår, och ville nu lägga upp ett litet inlägg så ni skulle få se vad jag gjort min första dag här i Lofoten.
Klocka 03.15 klev jag upp efter en natt med nästan ingen sömn pga nervös. Men jag var pigg och glad ändå, och ännu gladare för att min älskade Johan körde mig till flygplatsen, trots att han hade kunnat legat kvar och sova eftersom jag kunnat ta min bil och kört själv. Det var så mysigt att få den stunden i bilen med honom innan jag återigen flög iväg.
Min sol ♥
Jag vill verkligen tacka er för all otroligt fin respons på mitt förra inlägg om flygrädsla. Ni anar inte hur mycket det hjälpte mig! Vid varje ny flygtur så läste jag era kommentarer innan och gick igenom alla tips. Jag lyssnade på musik och fokuserade på andningen, som väldigt många tipsade om. Alltså…igår fick jag verkligen bevis för hur mycket andningen påverkar oss. Det är nästan otäckt. Någon tipsade om att man skulle lägga ena handen på bröstkorgen och den andra på magen, och sedan se till att det är handen på magen som ska ”röra” sig upp och ned och inte den på bröstkorgen.

Först insåg jag hur otroligt dåligt jag andas när jag blir nervös. Små, korta andetag från bröstkorgen. Vilket bara tycktes göra mig ännu mer nervös. Men när jag verkligen började andas i lugnt tempo från magen så hände något. Det var magiskt. Den där spända känslan i kroppen försvann. Även om jag i hjärnan kunde tycka att landning och start var otäck, så kände jag mig helt lugn i kroppen. Det var som om jag var totalt avslappnad.

Jag kan inte beskriva hur tacksam jag är. Tack, tack tack kära ni. För varje flygtur så gick jag in helhjärtat med att få bort min flygrädsla. Och det blev bara bättre och bättre hela tiden.
Det allra sista planet från Bodø till Svolvær blev det ultimata teset. Ett väldigt litet plan som jag trodde skulle kännas väldigt otäckt att flyga. Men efter alla övningar på flyg under dagen så kändes det inte farligt längre. Den här flygturen blev den bästa, trots att det kändes som vi skulle landa i havet i slutet. Jag var kolugn. Så tack igen. Jag är inte det minsta nervös för hemresan nu, och det känns så obeskrivligt skönt att få släppa den nervositeten. Det gör allt så mycket lättare.
Framme i Lofoten togs andan ur mig.
Jag och resten av gänget åkte med buss till fiskebyn Henningsvaer där själva eventet skulle ske och där vi även skulle stanna över natten. Jag bokade en extra natt på hotellet, och det är där jag är just nu i skrivande stund.
Anledningen till att jag fick åka hit till Lofoten är för att jag skulle få vara med på ett event med Samsung som lanserat en ny TV som ser ut som en inramad tavla, tillsammans med massa andra bloggare, journalister och mediefolk. En press-resa helt enkelt. Så bara för att förtydliga, detta är inget betalt samarbete av något slag, utan jag väljer att skriva om det för att jag vill. Men anledningen att det blev att just jag skulle hit är för att jag nu framöver faktiskt ska ha ett samarbete med svenska Samsung (som ni får ta del av nästa vecka), och då kom den här resan upp som en möjlighet mitt i allt, och det ville jag absolut inte tacka nej till.
Så på KaviarFactory i Henningsvaer, som numera är ett konstgalleri,  fick vi gå på utställningen ”Painting or not” där vi både fick betrakta samtida konst av olika utvalda konstnärer och se om vi kunde lista ut vilken av alla tavlor som var den gömda TV:n. Utställningen skulle väcka frågan kring vad som är konst och vad som är teknik. Och om det går att kombinera dessa.
Inne på konstgalleriet KaviarFactory.
Jag ÄLSKAR att gå på utställningar. Något som jag inte alls uppskattade på samma sätt bara för några år sedan. Men jag älskar att få titta nära på tavlor och tänka mig in i vilka tekniker de använt. Jag älskar att försöka förstå varför allt är så konstigt. Varför konstnärerna valt att göra på ett visst sätt. Vissa konstverk är så konstiga att det nästan är irriterande, men jag gillar verkligen att försöka tänka mig in i vad de tänkte och vad meningen är bakom, om det finns en mening. Jag har ännu inte förstått mig på konst, trots att jag älskar det och trots att jag själv skapar konst, men jag vågar nog tro att det kanske är det som är meningen. Att bara kunna få betrakta något som skapats av någons inre värld, utan att nödvändigtvis behöva dränkas i information om varför det är på ett visst sätt.

Det var massvis av folk på utställningen, och vi fick bubbel och tilltugg. Lyxigt värre. Dock kände jag mig så fruktansvärd ”nedklädd” haha. Vi var rekommenderade att bara åka med handbagage, och jag valde naturligtvis att ge plats åt kameragrejerna och datorn före kläderna. Så dom kläderna jag ville ha med mig till Lofoten fick jag helt enkelt ha på mig, för i väskorna fanns ingen plats. Strumpor och underkläder lyckades jag trycka ned i ett tomt fack för ett objektiv som jag valde att lämna kvar hemma.
Så jag var klädd i vandringskängor och rejäla vildmarksbyxor.
Och jag missade faktiskt TV-tavlan! Jag gick förbi den men tänkte inte att det var en TV-skärm. Så de lyckades verkligen.
Den kallas ”The frame” och är alltså en TV men som blir till ett digital konstverk när den stängs av. Jag som inte ens har en TV blev ändå ganska imponerad. Jag har aldrig tyckt om hur en stor TV får stå i centrum och ta upp ett helt vardagsrum och liksom ge intrycket av att vardagsrummet endast ska användas för att se på TV. Det förstör den lugna och sköna känslan som jag tycker ett vardagsrum ska ha. Så jag gillar verkligen tanken med att förvandla skärmen till ett konstverk, med träramar som sitter fast på skärmen med magneter.
Wonki Kim som är VD för sälj och marknadssföring på Samsung hade kommit ända hit från Korea för att berätta lite kring ”The frame”. Han sa något som jag själv länge känt…att TV inte längre används som det gjorde tidigare. Folk har alltid tyckt att jag är omodern som inte har någon TV, men jag har istället känt tvärtom. Idag kan man se allt man vill via andra skrämar. Mobiler, datorn, plattor. Och man väljer mer vad man vill se. Man behöver inte sitta i flera timmar och ”zappa” och hoppas på att något bra program kommer upp. Det känns så otroligt värdelöst att lägga sin tid på det. Genom att endast titta på det man verkligen vill se så sparar man väldigt mycket tid. Därför ville de utveckla en skärm som passar mer för den nya tiden. En skärm som smälter in i våra hem och som kan fungera som lite allt möjligt. En musikspelare i bakgrunden, en datorskärm, ett galleri för sina bilder, eller bara en tavla. Jag gillar det.

Efter utställningen skulle vi ned till hamnen för att åka rib-båt! Byggnaderna här är så otroligt vackra! Det är som vackra konstverk med bergen i bakgrunden.
Påpälsad och redo för en tur med rib-båt.
Det var så fantastiskt roligt att få komma ut och se lite mer av naturen runt omkring. Vilka vyer!! Vad många gånger jag blickat upp mot universum med ett leende och tänkt ”hur hamnade jag här?”.
Vattnet är alldeles grönt på vissa ställen. Och här och var ser jag alldeles kritvita stränder. Jag hoppas kunna hitta någon sådan idag. Vill springa på en vit sandstrand.
Haha 🙂
Vi fick se en havsörn som svävade ovanför oss i några minuter. Det var otroligt mäktigt. Om jag hade haft min stora kamera hade jag kunnat få en bättre bild. Men kanske får jag turen att se en havsörn idag igen.
På kvällen fick vi sedan äta en riktigt god middag med den här utsikten. Och efter det gick jag hem till hotellet och tänkte försöka lägga upp ett blogginlägg. Men jag var så trött att jag somnade med datorn i knät. Så då tog jag tillslut en dusch och gick och la mig. Nu har alla de andra åkt tillbaks igen så nu ska jag själv utforska den här delen av Lofoten innan jag åker hem igen i morgonbitti. Känns som jag hade behövt en vecka minst. Men är väldigt glad att jag bestämde mig för att stanna en till dag, så att jag får chansen att ge mig ut och fota lite vackra vyer, och ta del av midnattssolen i natt.

Hoppas ni har en fin torsdag allihopa! Ni vet väl att ni kan följa mig på ”Instagram Stories” om ni vill se lite mer om vad jag hittar på.
Kram på er ♥

Resan till Saltoluokta

En hel helg har jag nu spenderat här vid Saltoluokta fjällstation, intill Stora Sjöfallets nationalpark i Gällivare. En plats som nästan nu känns som ett andra hem. Den här helgen har varit så underbar på så många vis. Har njutit av varje sekund av alla vackra vyer, skidturer och solnedgångar över fjällandskapen. Och så har jag träffat så många fantastiska människor. Det är som om jag befinner mig i ett ständigt lyckorus.
Det känns nästan som jag varit här i en hel vecka. Och ändå är min tid här i Saltoluokta inte över än. En natt till har jag kvar här innan jag senare åker vidare till Stora Sjöfallet för att spendera några dagar där.
Det är måndag förmiddag och jag sitter i skrivande stund inne på fjällstationen vid receptionen. Vid ett hundraårigt gammalt träbord som byggdes i samma veva som denna fjällstationen kom till. Intill mig brinner en värmande eld från den öppna eldstaden och väggarna är gjorda av gamla, enorma timmerstockar. Allting här är så vackert. Inget lyxhotell i världen slår känslan som denna genuina fjällstation bär på.
Jag har ägnat en del av morgonen åt att redigera den första videobloggen från resan, som jag började spela in tidigt på fredag morgon när jag tog bilen och begav mig iväg. Jag har filmat och fotat så otroligt mycket här att jag knappt vet hur jag ska få tid åt att redigera allt. Men det jag inte hinner under resan lägger jag upp sen när jag kommit hem igen. Och internet är ju inte det bästa för att ladda upp stora filmer så det tar några timmar för varje videoblogg. Ser så mycket fram emot att visa er mer av allt jag upplevt här.

Men, här kommer den första videobloggen från resan! Enjoy! ♥

Som ni kanske såg på videobloggen så hade jag så tung packning med mig att jag inte kunde ta skidorna över isen för att komma till Saltoluokta fjällstation. Men dagen efter så fick jag åka med skoter över isen igen för att hämta mina skidor. Så jag har skidat lite varje dag, och det är så fantastiskt roligt. Speciellt i dessa mäktiga landskap.
Saltoluokta fjällstation dit människor färdats ända sedan 1912. Älskar att huset fortfarande är så intakt. Det är samma gamla bord och stolar. Fotogenlampor och eldstäder. Så otroligt mysigt.

Vy över Saltoluokta vid solnedgången.
Här inne bastar jag varje kväll efter att jag varit ute och fotat tills mörkret lagt sig. Inne i bastun finns ett stort fönster mot Stora Sjöfallet. Det känns alltid lite overkligt att få avsluta varje dag med bastu och den mest fantastiska utsikt.
Och i den här stugan ”Kierkau” har jag ett litet rum med två bäddar. Sen delar jag kök, toalett och dusch med de andra boende här. Det passar mig helt perfekt. I videobloggen ser ni hur rummet ser ut.
Det var en liten uppdatering från Saltoluokta! Nu ska jag ut på en liten skidtur tänkte jag. Och så kommer fler bilder och filmer framöver. Har SÅ mycket jag vill visa er. Hoppas ni har det bra allihopa. Ta hand om er ♥

Resan till vildmarken

Ibland är det som om det är först när man kommer hem efter en resa som man verkligen börjar förstå vad man varit med om. Som om alla upplevelser och känslor flugit runt som fjädrar i hjärtats vindar. Och sen, när man åter är hemma så landar dom och hittar sin plats där de kommer ligger kvar för evigt. Och det är just när de landar som det känns så mycket. Det spelar ingen roll hur många gånger jag tittat på bilderna  från resan. Jag blir lika rörd varje gång. En kort men stark resa som betydde väldigt mycket för mig.

Så nu tänkte jag berätta lite mer om resan och visa er en hel drös med bilder, och en videoblogg (längst ner i inlägget) med lite samlade klipp som jag spelade in under vår roadtrip. Hoppas att kunna återge dessa dagar så bra som möjligt så att ni också kan få känslan att ni är där.
082504På måndag förmiddag for vi iväg, jag och Nanook. Jag hade ett mål med resan, och det var att komma till Stekenjokk. En plats jag bara hört talats om tidigare, och som jag tyckte såg helt magisk ut på bilderna. Under resans färd insåg jag att hela den här vägen jag körde kallas för ”Vildmarksvägen” och är en rätt så känd väg för många turister och äventyrare. Hela vägen är ca 50 mil lång. Verkar vara en hel del som faktiskt har åkt denna vackra väg av er bloggläsare, eftersom jag såg att många tipsade om olika platser längs vägen. Jag körde in på Vildmarksvägen från Vilhelmina och sedan genom Stekenjokk, Blåsjön, Gäddede, Strömsund och sedan tillbaks mot Grundtjärn. Eftersom jag inte hade så mycket tid på mig denna gång så kunde jag inte stanna så länge som jag önskat på alla platser, men jag valde att spendera mest tid i Stekenjokk. En helt fantastisk plats. Jag längtar redan tills nästa gång så jag får mer tid att upptäcka allt.
082503
082540Jag förstår verkligen varför den kallas just vildmarksvägen. Den bjuder på så mycket olika typer av natur. Från sjöar, forsar och djupa skogar till kala fjäll med snövita toppar. Så många vackra platser!
082505Hela måndagen så körde jag bara. Jag tog bara några enstaka foton som jag la upp på det första (och enda) blogginlägget under resan. Vi stannade till några korta stunder för att pausa och så att Nanook skulle få rasta sig lite. Han var så otroligt duktig i bilen. Han har aldrig åkt så långt innan men han verkligen älskade att hänga med i bilkörningen. Han sov inte en enda sekund av resan eftersom han så gärna ville se landskapen utanför fönstret. Efter 31 mil var vi framme på denna plats, i Stekenjokk. Jag hittade en lämplig plats där vi skulle äta lite middag och övernatta.
082501
082509Nästa morgon vaknade vi upp till detta, och jag kunde knappt tro mina ögon. Vi gick på en promenad till en närliggande bäck och jag trodde nästan att jag hade hamnat i ett paradis.
082506Jag var lyckligt lottad med att få så tur med vädret. Första natten och tidigt på morgonen så regnade det, men sedan sprack det upp och en helt molnfri dag väntade.
082507Lite här och var strövade det omkring renar. Det såg så vackert ut på något vis. Och jag fick reda på nu i efterhand att dessa renar i Stekenjokk är samma renar som har sitt vinterbete här omkring Grundtjärn på vintrarna. Så jag kanske sett dessa tre renar tidigare?  : )
082508082510Stekenjokk är som en väg rakt igenom vildmarkens kalfjäll. Och den är dessutom en av Sveriges högst belägna vägar med sina 876 meter över havet. Jag älskade verkligen att kunna köra genom fjället såhär. Det var nästan som att flyga fram över vidderna. Annars krävs det ju ofta lång vandring för att ta sig till sådana här platser. Men här kunde man bara stanna bilen på en parkeringsficka, ta med sig ryggsäck och sedan vandra ut på en kortare tur och befinna sig mitt ute i ingenstans.
082541Så vi gjorde det på tisdagen. Jag packade mig lunch och annat nödvändigt i ryggsäcken och sedan begav vi oss ut på fjället och besteg en liten fjälltopp i lagom höjd. Trots att den inte var jättehög så kändes det som om vi såg ut över hela världen. Det var en underbar känsla att stå där uppe och se ut över de vackra vyerna.
082542Vi stannade där ganska länge och bara njöt av lugnet.
082512 082513
082514
082515Jag somnade en stund där uppe, och jag tror aldrig tidigare jag haft en sådan skön tupplur. De blåste milda vindar samtidigt som solen värmde.
082502Nanook somnade riktigt hårt. Han såg så söt ut där han låg i blåbärsriset helt utslagen. Lillen. Han var inte riktigt van med alla nya intryck.
082516När vi sedan vandrade neråt igen så stannade vi länge och åt blåbär. Det fanns så otroligt mycket blåbär där! De växte så tätt och de var så stora och saftiga.
082517082518Älskar dessa vackra bomullsblommor. Just denna vyn påminner mycket om en tavla jag målat i min kommande kollektion. Där finns mycket av dessa ulliga, vita blommor.
082519På eftermiddagen körde vi iväg från Stekenjokk en sväng och hittade in på en vacker väg över en fors, som heter Leipik vägen. Det var en sådan otroligt vacker vy över skogarna och vattnet. Vi stod först på bron en stund och bara betraktade utsikten.
082521Sen gick vi ned till vattnet. Nanook tog ett bad och jag fick dricka av det goda fjällvattnet. Åh vad jag älskar vattnet i fjällvärlden. Det är så rent och klart. Och vissa forsar har en grönblå nyans.
082520Det var mäktigt att sitta här och lyssna på kraften från det forsande vattnet.
082543Vid kvällstid var vi åter tillbaks till vårt kära Stekenjokk. Jag ville vara där för att fånga solnedgången och se fjällen i det mjuka kvällsljuset.
082522Och äntligen var det dags för min efterlängtade trumma att se ljuset. Minns ni? När jag var uppe i Abisko i maj och fick en sådan stark vision till en film att jag ägnade dag som natt åt att filma scener så att jag skulle kunna göra verklighet av min vision. (Inlägget finns HÄR) Och så hade jag skapat en scen i huvudet där jag behövde en stor Shaman-trumma. En liten, kort scen, men som kändes livsviktig för mig. Jag kunde bara inte släppa tanken om trumman, och förgäves åkte jag runt i hela Abisko och letade och frågade efter en trumma, men utan resultat. Ni är många som frågat hur det gick med trumman, och om jag hann få tag i någon i tid. Tyvärr lyckades jag ju inte få tag i någon under resan, så därför ville jag inte heller göra klart filmen. Ingen film utan trumma. Men på min självaste födelsedag, den 29 juni, fick jag åka och hämta ett paket på posten. En riktig Shaman trumma. Precis så som jag drömde om att den skulle se ut. Tack, tack tack Trumslagaren.se som skickade trumman till mig ♥
082523
082524Så nu kunde jag filma klart scenerna. På en kulle mitt i Stekenjokk stod jag i kvällssolen och trummade så det stod härliga till! Och det kändes så mäktigt på något vis. Det dova, kraftfulla ljudet från trumman blandat med de susande fjällvindarna. Det var nästan så att jag var rädd att jag skulle locka till mig ett åskväder eller liknande.082544Solnedgång över Stekenjokk.
082525Vi stannade till vid ett stort fällt av ängsull och gick ut för att möta kvällens sista solstrålar.
082530082533082526Den här stunden var ren magi. Jag kan fortfarande knappt titta på dessa bilder utan att få tårar i ögonen. Jag vet inte varför, men den här stunden var så stark.
082531Det var något med Nanook som var så vackert just denna stunden. Hans blick. Det var som om han också såg ut att känna samma tacksamhet som jag själv, av att få dela denna stunden tillsammans. Som om han också såg allt det vackra.
082527Efter att jag tagit korten så satt vi bara där bland blommorna och tittade på det sista av solnedgången.  Jag hade kunnat fota mer bilder på solnedgången men jag ville inte. Det var som om jag bara vill få den där stunden helt och hållet tillsammans med Nanook. Det var så vackert på alla sätt och vis. Jag blev så rörd att jag grät lite. Det var som att jag kände en blandning av total lycka och sorg samtidigt. En lycka över att få dela solnedgången över Stekenjokk med Nanook, och se lyckan i hans ögon. Och en sorg över vetskapen att han en dag inte kommer finnas kvar här.  Att han nog kommer lämna livet mycket tidigare än mig själv. Bara tanken får mig att vilja skrika. Jag vet inte varför de tankarna kom över mig så starkt just då, men hela den där stämningen gjorde mig så känslofull. Och mitt i allt, en vacker sorg över tanken på att den här stunden då kommer vara ett minne som värmer mitt hjärta. En stund jag aldrig kommer glömma.
082529082545

082535När solen gått ner och mörkret börjat falla, så satte vi oss i bilen igen och körde genom de blå bergen i skymningen. Jag visste inte vart vi skulle åka härnäst, men jag bara följde vägen, genom kvällen och genom natten. Genom de jämtländska skogar och stilla sjöar.
082536Vi körde ganska långt på kvällen. Jag kände mig så pigg att jag nästan hade kunnat köra raka vägen hem. Men jag ville sova ute en natt till. Och vi stannade till lite här och var för att titta på vackra vyer.
082538Så kom natten med sitt mörker, och vi körde fortfarande genom mörka vägar någonstans i Jämtland. Och som från ingenstans så blåste ett gigantiskt norrsken upp över himlen. Jag stannade till på en rastplats för att gå ut och fota, och där blev också vår plats för övernattning. Det var ett av de starkaste norrsken jag någonsin sett. Det var nästan en lite kuslig känsla att stå där ute i mörkret, på en plats jag inte kände till, och se detta mäktiga ljusfenomen dansa ovanför mig. Det kändes som om jag när som helst skulle lätta från marken och sugas in i det.
082537Jag ställde bilen så att jag kunde somna med det dansade norrskenet bakom granarna. Nanook låg och snarkade i baksätet och jag låg inlindad i ett tjockt täckte i framsätet, och tittade på norrskenet tills mina ögon slöts. Hade inte kunnat drömma om en mer perfekt sista natt på vår resa.
Och här kommer en liten film från resan. Den blev längre än jag trodde, men hoppas ni har tid att se hela ♥  Tack för att ni följt mig på resan och för alla era fina kommentarer och tips! Stor kram på er från mig och Nanook!

Kvällen innan den stora resan

Åhh ni anar inte hur GLAD jag är för all respons på min tapetkollektionen! TACK! Och så kul att ni är så många som är med och tävlar om presentkortet. Det är så himla roligt och intressant att läsa era kommentarer om vilken av bilderna som är er favorit, och era tankar och känslor om det. Tack underbara ni! Det enda som jag tycker är jobbigt med tävlingar är att det bara blir en som vinner. Ni skriver ju så fint allihopa och jag önskar att ni alla kunde få vinna er favorittapet. Ni är ju så värda det ♥

I kväll håller jag som mest på att packa och göra mig klar inför den stora resan i morgon! Mitt livs drömresa, till Norrbottens hjärta. Jag har precis varit ute och tvättat bilen så den är skinande ren och redo för hundra mil. Allt känns lite overkligt. Som om jag knappt förstått än att jag faktiskt ska iväg. Åhh…jag känner på mig att det kommer bli en magisk vecka framöver. Så mycket nya upplevelser som väntar, och nya vackra vidder. Jag kommer som sagt att hålla er uppdaterade om min resa. Ska försöka videoblogga mycket också så ni verkligen känner att ni hänger med.

051901Nu lämnar jag Grundtjärn på obestämd tid. Mitt älskade vackra Grundtjärn. När jag är hemma igen står nog häggen i blom, och jag kommer mötas av världens gladaste Nanook. Och min älskade Johan. Det känns tryggt och veta att mitt hem i Grundtjärn finns kvar tills jag åter kommer landa i dess trygga famn. Men först, ska jag ge mig ut på en resa.

När jag kommer hem till Grundtjärn igen, så har jag fyllt hjärtat med minnen jag aldrig kommer glömma. 

Resan till norr

Haha, jag tittade nyss på en film som jag gjorde för fem år sedan. Det var jättelänge sedan som jag sist tittade på den. Det var väldigt mycket minnen som kom fram.

Filmen heter ”Resan till norr”. Det var sommaren 2008 när jag, min storebror Isac och hans Hannah, och min lillebror Filip tillsammans åkte upp till Sollefteå för att spendera en vecka där med mormor och morfar och kusiner. På vägen upp kom jag på idén om hur roligt det hade varit om vi hade en filmkamera och filma den här resan, så efter mycket om och men stannade vi och köpte en filmkamera.
Vi åkte även en sväng hit till Grundtjärn också. Det känns jättekonstigt att titta på filmen när vi var här på besök. Då kunde jag aldrig ana att jag bara två år senare skulle flytta hit.
Det är mycket som förändrats sedan filmen gjordes. Mormor lever inte längre, och Isac och Hannah har nu fått barn. Det känns så fint att ändå ha lite minnen bevarade i de här videoklippen. En rolig film att ha för framtiden! 🙂

Jag tror jag har lagt upp filmen här på bloggen för några år sedan, men jag lägger upp den igen för de som vill titta. Den är ganska knasig, men vi hade väldigt roligt den veckan. Och de tror jag syns! 😀

Ps. Jag har stavat fel i filmen och skrivit Grundstjärn istället för Grundtjärn. Det var jag som inte hade så bra koll back in the days 😀

Resan till norr

Nu äntligen, efter flera timmars laddning, är filmen uppe på youtube! Den här filmen ”Resan till norr” gjorde jag sommaren 2008. Den sommaren jobbade jag på en restaurang på Liseberg, men tog ledigt en vecka för att åka upp till Sollefteå och Grundtjärn tillsammans med min storebror Isac, min lillebror Filip och min storebrors fickvän Hannah. På den 100 mil långa bilresan upp så började jag fundera på hur kul det hade varit om vi hade en filmkamera så jag kunde dokumentera vår resa. Så vi stannade i Sundsvall och efter mycket om och men köpte vi en filmkamera. Och sedan filmade jag i princip hela tiden under den veckan, som jag sedan klippte ihop och gjorde en film av.

Den är lite flummig och galen, och jag har tänkt laddat upp den förut men då hejdat mig för jag tyckte den var lite ”pinsam”. Men nu har jag ändrat mig. Jag blir alltid lika glad när jag tittar på filmen, och skrattar så jag får ont i magen av Filips show i slutet. Det är helt underbart att få ha kvar en sådan här film. Det kommer vara så fint minne sedan när man är mycket äldre.
För att ni inte ska sitta som frågetecken och undra vilka alla är, så kan jag berätta lite snabbt att ni i filmen bland annat kommer se mig, mina syskon och Hannah, mina kusiner, min underbara kompis Fia, mormor och morfar och lite annan släkt.

Så, enjoy! 😀