Roadtrip till bergen

Åh, det känns så mysigt att få krypa upp i den fluffiga, mjuka hotellsängen med den varma datorn i knät och skriva ett litet inlägg till er nu. Klockan är snart tio på kvällen och jag dricker sockerdricka för att hålla mig pigg en liten stund till. Det kändes ändå viktigt att få berätta lite för er om den här dagen innan jag somnar. Jag är så full av känslor och ibland känns det inte som det blir samma sak om jag väntar med att göra ett blogginlägg till dagen efter. Det är ju NU jag vill skriva om det jag känner just nu.

Det känns som det här hänt så otroligt mycket den här måndagen. Som om jag varit borta i en hel vecka.
Jag klev upp vid 03.00 inatt efter knappt två timmars sömn. Jag kunde verkligen inte sova, för mitt hjärta dunkande så hårt och pumpade ut adrenalin i kroppen. Jag var så förväntansfull inför min lilla resa att jag inte kunde slappna av.
Strax efter 04.00 så rullade jag iväg i min bil, med en resa på 60 mil framför mig. På väg mot Stora Sjöfallets Nationalpark.
Jag nämnde det för er tidigare, att jag skulle bege mig iväg norrut igen. Några av er förstod redan att det var till Stora Sjöfallet. Ni som följt bloggen ett längre tag vet nog om min kärlek till detta fantastiska ställe. Redan första gången jag satte min fot i Stora Sjöfallet så var det som om en del av mitt hjärta fastande där.

Jag har två år i rad varit där under tidiga våren, i april och maj. Men jag har aldrig tidigare varit där under hösten.
Jag fick en filmidé för ett tag sedan och kände väldigt starkt att jag behövde filma några av scenerna bland bergen i Stora Sjöfallet. För det var som om själva grunden till min idé växte till liv där. Så då kändes det självklart att fara upp en sväng nu innan snön kommer.
Samtidigt så kändes det så fantastiskt spännande att få åka hit när naturen är mitt i en explosion av färger.
Det blev många kaffepauser under dagen, och vid två tillfällen somnade jag någon timma i bilen. Men annars gick resan hur bra som helst. Det är nästan lite konstigt hur fort det faktiskt går att resa genom Sverige såhär. På bara några timmar kan man befinna sig någon helt annan stans. Det är så lätt att bara sätta sig i bilen såhär, ändå blir det så sällan.
Under nästan hela resan så var det disigt och regnigt. Men det såg bara mystiskt och vackert ut på något vis.
Jag stannade till flera gånger bara för att det var så vackra vyer runt omkring. Höstens färger gör allting så extra vackert. Trots att jag kört den här vägen några gånger så var det som att köra den för första gången nu när allting var i helt andra färgnyanser.
Många timmars bilkörning senare så kom jag äntligen fram till ”vägen västerut” som vägen till Stora Sjöfallet kallas. Jag blir alltid lika tagen av alla vackra vyer och stannar tusen gånger för att fota.

Ljuset och färgerna tog nästan andan ur mig.
Det kändes som att komma in i en helt annan värld. Under hela dagen hade jag kört i dis och moln, men nu var plötsligt himlen helt molnfri och jag fick se en av de vackraste solnedgångar jag sett. Det blev nästan jobbigt, för det var så mycket vackert på en gång att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.
Jag stannade till ganska länge vid den här platsen för att fota och filma. Sjön låg alldeles spegelblank och jag ville verkligen ta tillvara på det sista av ljuset innan kvällen kom.
Att få se de här vyerna igen gjorde mig så lycklig att jag nästan ville gråta av glädje. Det är något speciellt med denna plats.
Tänk att få ett sådant här vackert välkomnande av Stora Sjöfallet. Det hade jag verkligen inte väntat mig.
Det kändes så fint att få se sjöarna med vatten, istället för is som det annars varit. Och att få se de höga bergen helt nakna. Inget täcke av snö. Bara på de allra högsta topparna.

Vilken lycka att få spendera några dagar här nu. Samtidigt så vet jag inte hur jag ska hinna med allt. Jag kom hit för att fokusera helt och hållet på ett projekt, men får ju nu så mycket kreativitet av att befinna mig här. Jag vill göra allt på samma gång.
Så nu ligger jag här i mitt rum på hotellet Stora Sjöfallet Mountain Center, där jag även bott de tidigare gångerna. Har nog inte riktigt förstått att jag verkligen är här uppe än. Den här dagen känns lite som en luddig dröm. Det är kolsvart utanför fönstret men om en stund ska jag gå ut och hålla utkik efter norrsken.

Men sen ska jag försöka sova lite, så jag är redo att ge mig ut i gryningen i morgonbitti. För i morgon är en viktig dag.
(Ett tips; jag uppdaterar mycket på Instagram Stories (kan endast ses från mobilen) nu under resans gång när jag har lite mindre tid åt att blogga. Jag heter @jonnajinton om ni inte redan följer mig där)

Hoppas ni alla haft en underbar måndag! Kram på er! Så hörs vi snart ♥