Nya vidder och möjligheter

Hej på er allihopa!
Först och främst vill jag verkligen TACKA er för alla fantastiskt fina kommentarer på förra inlägget när jag berättade om mina nya arbetsplats och ateljé/studio. Blev så otroligt glad över alla fina ord och att ni tyckte det här var en bra idé! Jag ser verkligen fram emot att se vad det här kan leda till och vilka positiva förändringar som kommer ske på grund av detta. För ja, det här känns fortfarande lite för bra för att vara sant.

Om ni undrar varför jag inte varit så aktiv här på bloggen under veckan så är det för att jag håller på att fixa i huset nu och grejar med ett litet renoveringsprojekt i det som ska bli min nya studio. Tanken var först att jag bara skulle ha köket uppvärmt och ha min studio där under vinter, och sedan öppna upp fler rum till våren och sommaren.

Men när jag en kväll äntligen kunde använda rösten igen efter att ha varit hes ett tag pga förkylning, så provade jag att göra en stark och hög ton och då blev det ett sådant där typiskt ljud som det blir i kök när man sjunger riktigt högt. Ett litet skaller (från skåp, fläktar, porslin, ja allt möjligt) och sedan nästan som ett litet tjut i slutet. Förstår ni vad jag menar, haha? Så blir det i alla fall när jag sjunger riktigt högt i mitt kök hemma också. Och jag har ju fått lära mig lite av musikern som jag samarbetar med, Mats, att det är väldigt viktigt med ett så ”stumt” rum som möjligt när man ska spela in musik. Vart man t.ex har mikrofonen i ett rum kan vara jätteviktigt. Och att t.ex ha så mycket tyger som möjligt på väggarna. Man vill alltså inte ha minsta lilla eko. Det ska vara stumt.

Även om jag säkerligen kommer spela in många låtar ute i naturen också, så vill jag ha så bra ljud som möjligt när jag spelar in i studion. Det ska vara på riktigt! Så då bestämde jag mig för att även värma upp rummet intill köket och göra det till min studio!
Jag började sent igår kväll med att måla om rummet. Det kändes viktigt för mig att rummet skulle vara ljust. Ska måla två omgångar med vit färg och sedan sista målningen med en svag grå färg för att inte få det där kritvita. Jag gillar när det är ”mjukt” vitt, om ni förstår vad jag menar.

Sedan har jag köpt skenor som är lika långa som alla väggarna i rummet, så att jag sedan kan hänga upp tyger. Tänkte först köpa gardiner men fasligt vad dyrt det skulle bli. Så det fick istället bli stora sängöverkast (de var superbilliga, men jättefina!) som jag sen ska sätta fast i skenorna så det blir som draperi. Och så har jag också köpt två jättestora mattor så att de ska täcka så stor del av golvet som möjligt.
Alla ni som är duktiga på att inreda en musikstudio, vad tror ni om det? Kom gärna med tips om ni har några! 🙂
Och i morse åkte jag dit igen för att måla andra omgången. Idag fick lille Nanook hänga med igen.
Blir alltid så glad över den vackra utsikten här. Så sällan jag sett Myckelgensjö från den här vyn. Det är verkligen så otroligt vackert!!
Så här såg rummet ut idag efter att jag målat en omgång med vitfärg. Färgen hade torkat bra. Men jag märkte igår att det tog ganska lång tid för färgen att torka eftersom väggarna fortfarande var så kalla då. Men nu var det riktigt varmt och gott här inne.
Alltså, det här fönstret!! Tänk att få ha den här utsikten från min studio. Vilken inspiration jag kommer få varje gång jag tittar ut, oavsett vilket årstid det är. Kan tänka mig känslan en tidig morgon i juni, när dimman dansar över ängen. Då ska ja sitta här på fönsterkarmen med öppet fönster i den svala morgonluften med en kopp kaffe och insupa allt det vackra.
Nanook har legat här inne på golvet och sovit idag medan jag har målat. Det är så skönt att se att han trivs här, eftersom han kommer få spendera ganska mycket tid med mig här framöver. Men hundar är ju så bra på det viset. De bara tar dagen som den kommer. Accepterar allt som händer och gör det bästa av det.
Så här ser det alltså ut. Det här rummet ligger vägg i vägg med köket, så värmen från vedspisen sprider sig lätt in dit, vilket gör det bra nu under vintern så jag slipper ha på full effekt på elementen.
För varje dag som jag är här så känns det bara bättre och bättre. Att byta plats sådär kan till en början kännas nästan förvirrande. Det var som när jag köpte en ny dator i somras, och i början kunde jag inte skriva blogginlägg på den, för det kändes så konstigt haha. Skärmen, storleken, allting. Det påverkade min känsla när jag skulle skriva. Likadant är det ju med att byta plats. När man är van att göra vissa saker på vissa platser då kan det ta ganska lång tid innan man liksom vant av sig. Men det här kändes bra väldigt fort. Trots att det är ett helt nytt hus på en helt ny plats så känner jag mig trygg, ombonad och inspirerad.

Sen gör det nog mycket att jag hyr huset från de snällaste människor man kan tänka sig. Och att jag sen befinner mig i en by som jag verkligen tycker om. Myckelgensjö hade ju liksom en stor, stor del i att jag kunde stanna i Grundtjärn från början. Först fick jag jobb på Fridas gård i några månader, och lite senare fick jag jobb på Lanthandeln. Och viktigast av allt, jag fick vänner och kontakter här väldigt fort, vilket gjorde att jag kände mig mer hemma. Sånt betyder så otroligt mycket.
Jag längtar SÅ mycket till i morgon, för då ska jag vara med på fredagsfikat på Lanthandeln, som dom anordnar varje fredag. Så otroligt mysigt att kunna ta en paus i arbetet och träffa lite andra här i byn och prata lite och dricka kaffe. I mitt jobb annars så äter jag ju lunch och fikar helt själv på vardagarna. Det tycker jag såklart väldigt mycket om. Men det är roligt och inspirerande att ibland få träffa lite folk.
Nu är det redan kväll och jag är fortfarande här och ska strax måla väggarna en tredje gång, nu med den riktiga färgen. Min mamma var nyss hit med lite fika och bestick och Johan kom hit med pizza som han köpte med sig på väg hem från jobbet. Vilken tur jag har att få så mycket hjälp! Nu är jag mätt och redo att sätta igång igen!

Hoppas ni haft en jättefin dag! Kram på er ♥

Roliga besök från veckan

Senaste dagarna har jag haft lite olika besök här i stugan, så jag tänkte dela med mig av några ögonblick från det!
030302

I söndags och måndags hade jag fotografen Klas Sjöberg på besök här hemma i Grundtjärn. Han var här för att fota inför ett kommande reportage i den fina tidningen Lantliv, där jag ju blev vald till månadens bloggare i förra numret. Jag vet inte ännu när det här reportaget kommer ut men jag lovar såklart att hojta till när jag vet något mer om det.
En sak vet jag i alla fall redan, och det är att det kommer bli sjukt fina bilder! Det märktes tydligt att han hade öga för att fånga det där lilla extra.

Foto: Klas Sjöberg

Foto: Klas Sjöberg

Första kvällen gick vi ner till isen när dimman började vakna. Han tog den här bilden med sin mobil då, som jag fick lov att visa här på bloggen. Är så glad för att just den kvällen blev så himla vacker! Man kan ju aldrig veta hur vädret blir, och jag själv är totalt beroende av vädret och ljuset för att få inspiration till att fota. Och just dimma och solljus är bland det bästa jag vet! Det blir som om ett lager av något magiskt, mystiskt och mjukt lägger sig över landskapet.
030303

Andra dagen fotades jag bland annat inne i min ateljé medan jag slog in fotoprints och målade tavlor. Ser verkligen fram emot att få se bilderna sedan.
030304

Och igår hade jag finbesök här hemma. Min tremänning Åsa (ni som följt bloggen ett tag har sett henne här tidigare) var här med sin lille son Malte, och hennes svärmor Monika (eller ja…Åsa och Arvid är inte gifta ÄN, men jag skriver svärmor), och Monikas bror som är ingen mindre än musikern, författaren och låtskrivaren Stefan Sundström. Det var en himla rolig fikastund kan jag lova! Häftigt att ha en stor kändis på fika här hemma i köket. Han var precis sådär härlig, rolig och öppen som jag man fått uppfattningen om.

030305

Och lille Malte har växt så det knakar! Han lever fortfarande upp till sin titel ”Världens gladaste bebis”. Han stjäl mitt hjärta om och om igen och jag ser fram emot allt roligt vi ska hitta på tillsammans till sommaren. Bada, leka och busa!
030311

Jag och Stefan sitter och videobloggar! Bild lånad från hans Instagram @steffeflum

Stefan Sundström

Stefan Sundström

Jag spelade in en liten film från fikastunden med Åsa, Monika och Stefan. Stefan själv höll på att filma eftersom han varje vecka lägger upp videobloggar för ett antal tidningar på webben, bland annat för Arbetarbladet. Så vi passade på att blogga lite samtidigt! Det var så roligt att prata med Stefan. Det är något med hans sätt att uttrycka sig och prata som är så fängslande. Det blir så levande och bortom ramarna. Och så lägger man på hans gammeldags, breda Stockholmska på det. Pricken över i:et!
Jag gillar det. Skönt som fan, som Stefan skulle sagt.