Det vi inte kan styra över

Godkväll på er!
Klockan är snart elva på kvällen och jag och Johan kom nyss in efter att ha varit ute och grejat i trädgårdslandet. Det är lätt att glömma bort tiden när det är så ljust ute på kvällarna. Men också skönt att kunna vara ute så länge. Tänk vad mycket mer man hinner än på vintrarna när det blir mörkt mitt på dagen.

Nu håller vi på att göra ordning för det kommande potatislandet. Något som var lättare sagt en gjort. Trots att vi gick några varv med jordfräsen där i våras och rensade lite ogräs så hade det redan hunnit växa upp en äng. Inte klokt vad det växer mycket där man inte vill att det ska växa. Jag var lite naiv som vanligt och trodde att vi skulle hinna sätta potatisen ikväll. Men det blir nog några kvällar till innan allt är klart.
Förhoppningsvis kommer det en dag under hösten då vi får plocka upp vår alldeles egen potatis, och då kommer det kännas värt allt slit.
062015062020Efter många varv lyckades vi ta oss igenom alla starka rötter. Det är väldigt tungt att gå med jordfräs, så vi turades om. Den ena gick med jordfräsen och den andra fick börja kratta upp allt ogräs och alla rötter. Jag insåg när jag stod där med krattan att det kommer ta sin tid att få upp allt. Det gäller ju att få jorden så ren som möjligt så att allt inte växer upp direkt igen. Hur gör ni för att få bort ogräs egentligen? Redan nu har en gräsmatta börjat växa över våra jordgubbar, trots att vi gjorde allt så noggrant. Kan det bero på jorden tro?
062017Haha och åh, vet ni? Ni är så himla gulliga som skrev så fint på förra inlägget om att ni såg fram emot mina bilder som jag ska ta den här natten. Årets ljusaste natt och fullmåne. Men jag sitter här och nästan mår lite dåligt över oron att jag inte kommer kunna leverera några vackra bilder överhuvudtaget. För molnen har dragit ihop sig och det blåser starka vindar. Solens syns inte till, och inte heller månen. Det är så lite magi i luften att om jag så vore uppe hela natten och verkligen gjorde mitt allt för att hitta något vackert så skulle jag komma hem tomhänt. Jag är inte inspirerad för fem öre. Och det känns så himla ledsamt att göra er besvikna. Jag ville så gärna få uppleva en sådan där riktigt vacker juninatt, med dansande dimmor och midnattsljus, och fånga den på alla möjliga sätt så att ni även skulle få uppleva det genom mina bilder.

Men jag måste vara ärlig. Om natten fortsätter såhär så kommer jag inte ha några vackra bilder i morgonbitti. Jag kommer ändå ställa klockan vid 2-3 i natt och gå upp och tittade hur det ser ut och hoppas på att det lugnat sig ute. Men det ser mörkt ut.
Det känns så himla trist, eftersom det alltid varit en tradition att fånga den här natten. Och konstigt nog har det nästan alltid varit sådär riktigt vackra nätter också just under sommarsolståndet. Men i år blev det inte så. Hela juni har varit väldigt märklig. Men det är ju därför naturen är så fantastiskt också. Den lever sitt eget liv och vi kan inte göra så mycket åt det. Och jag har aldrig kunnat tvinga fram en känsla. För att jag ska få inspiration och vilja ta bilder, så behöver jag känna en viss stämning och känsla. Annars är det hopplöst.

Jag hoppas ni inte blir ledsna nu i morgonbitti när det inte bjuds på några vackra nattbilder. Förhoppningsvis kommer det en vacker natt snart så jag kan ge mig ut och fota! Då ska jag ta igen för allt jag missat : )

Sov gott underbara ni! Eller godmorgon ni som ser detta på morgonen ♥
Kramar!