Som ett nytt kapitel

Godmorgon på er!
Åh det här morgonen känns väldigt speciell för mig. Det känns lite som första dagen på ett helt nytt kapitel. Jag var så förväntansfull i natt att jag hade lite svårt att sova. Kunde inte sluta tänka på hur det skulle kännas att för första gången få åka hemifrån till mitt jobb. Till min nya ateljé och studio. Få öppna dörren till ett hus där det är meningen att jag bara ska få skapa och vara kreativ. En plats tillägnad till det jag älskar att göra allra mest. Det pirrar i magen.
Och nu när jag sitter här, så kan jag säga att det känns fantastiskt. Overkligt. Nog kunde jag ana att det skulle vara en underbar känsla den dagen jag skulle få flytta ut hela min verksamhet till ett annat hus än det jag bor i. Men att det skulle kännas såhär underbart, det kunde jag faktiskt inte tro.

Idag känns det som om jag svävar lite ovanför marken.
Som om all den där bubblande glädjeenergin lyfter mig upp så kroppen känns lite lättare. Jag inser att det här är som en milstolpe i mitt liv.
Det som började som en akut lösning för att få plats och utrymme för att skapa skivan blev plötsligt så mycket mer än det. Som om själen äntligen fick plats att expandera. Någonting säger mig att det här är som en ny början på något riktigt bra.
 Efter en hel veckans jobb med att få ordning på min nya arbetsplats och studio blev allting klart sent på lördagkväll. Jag kom hit tidigt i morse, strax innan det helt hade börjat ljusna. Det var en otrolig känsla att komma hit och allt stod klart och redo för min första arbetsdag här. Doft av nystädat och en känsla av en helt ny början.
Fem omgångar färg, tio överkast på väggarna och stora mattor på golvet. Alltså, jag hade haft en bild av hur min drömstudio skulle se ut, men detta överträffade allt jag någonsin hade tänkt mig! Jag kunde inte ens begripa hur det kunde bli såhär fint och mysigt! Hela känslan i rummet blev så fantastisk. Ombonat och mysigt. Ljust och fräscht. Och akustiken i rummet blev perfekt! I det här rummet ska jag skapa musik som världen aldrig tidigare skådat! 🙂
Jag lånade soffan som stod inne i vardagsrummet och la på en massa tyger och plädar för att få in ännu mera ljuddämpande material. Jag hade absolut inte trott att jag också skulle ha lyxen till en mysig soffa här inne. Perfekt för att ta en tupplur eller de nätter när jag jobbar sent på natten och behöver sova över.
Och såklart, perfekt för Nanook som är med mig om dagarna. Han har sovit i soffan nästan konstant sedan vi kom i morse.
Och såhär ser det ut från andra sidan av rummet. Där ser ni också dörren in till köket. Vad otroligt glad jag är nu i efterhand att jag bestämde mig för att göra det här rummet till studio och inte bara vara i köket som jag hade tänkt från början. Som sagt, det här blev liksom mer än vad jag någonsin hade drömt om.
Här sitter jag nu i skrivande stund och bloggar. Älskar verkligen den här nya arbetsplatsen. Det känns som jag blir mycket mer effektiv och får mer arbetsro.
Idag ska jag bland annat försöka hinna redigera en videoblogg. Det var väldigt länge sedan jag gjorde en videoblogg nu, men jag har filmat väldigt mycket senaste tiden så förhoppningsvis blir det en videoblogg senare idag eller i morgon.
Medan jag satt och skrev så började solen skina samtidigt som det snöade, så jag var bara tvungen att springa ut en stund och fota i det vackra vädret. Det känns så underbart att jag även här är omringad av natur och ängar och bara kan springa ut såhär och fånga det vackra ljuset så fort jag får lust.

TIPS: Vill bara lägga in ett litet tips om en fantastiskt äventyrsutbildning för barn och vuxna. Det är ett initiativ av Friluftsfrämjandet, och sista ansökningsdag är 31 januari. Detta är inget samarbete, bara något som ligger mig varmt om hjärtat och som jag tror många barn och föräldrar skulle uppskatta! Gå in HÄR för att läsa mer om ni tyckte det lät intressant! 

Nu blir det snart en liten promenad med Nanook innan min första arbetsdag här i Myckelgensjö fortsätter. Hoppas att ni får en fantastiskt fin dag! Vi hörs väldigt snart.
KRAM på er ♥

Den mindre fina sidan av att ha hund

Det är tredje morgonen i rad som jag vaknar upp i gryningen till ett rytmiskt, klungande ljud. Ljudet går först in i mina drömmar och skapar en scen av en sjörövare som halsar en flaska rom. När jag vaknar upp lite till inser jag att ljudet inte alls kommer från en supande sjörövare. Det kommer från en hund som heter Nanook som står på en nytvättad hallmatta och är på väg att spy.

Av ren reflex kastar jag mig ut ur sängen och springer så fort jag kan till hallen för att öppna dörren. ALLTID en sekund försent. Det slår aldrig fel. Om jag hade varit en sekund snabbare så hade spyan hamnat ute på gården och inte på hallmattan.

Det är så typiskt denna årstiden då Nanook ska vräka i sig allt möjligt. Jag ser rester från ben. En liten skalle av en sork eller en stor boll av gräs. Ibland lite värre saker.
Det är som om Nanook känner på sig att jag tvättat alla mattor i huset och helt enkelt är tvungen att komma på något för att skita ner.

Det enda som är bra med att torka upp äckliga hundspyor i gryningen är att man blir pigg. Och så kan man gå ut och gå i soluppgången och bara ta det riktigt lungt på morgonen innan dagen börjar. Men det är det enda.

Dags att tvätta mattan för tredje gången. Eller så kanske jag inte ska ha någon hallmatta? ;)

Dags att tvätta mattan för tredje gången. Eller så kanske jag inte ska ha någon hallmatta? 😉

Som tur är så är dessa morgonspyor inte ens i närheten av hans "rekordspya" som han en natt var en halv sekund från att lägga över mig. Jag kommer aldrig glömma den  natten och den stanken och den skräckfyllda känslan av att behöva torka upp alltihop.

Som tur är så är dessa morgonspyor inte ens i närheten av hans ”rekordspya” som han en natt var en halv sekund från att lägga över mig. Jag kommer aldrig glömma den natten och den stanken och den skräckfyllda känslan av att behöva torka upp alltihop.

Han är bra på att smutsa ner på andra sätt också.

Han är bra på att smutsa ner på andra sätt också.

Det är en talang han har..

Det är en talang han har..

Min älskade lilla skithög <3

Min älskade lilla skithög <3

 

Den andra sidan av att driva eget företag

Tack för era peppande kommentarer och tips på förra inlägget!
Jag överlevde helgen, och bokföringen och bokslutet blev klart. Jag har lärt mig en hel del när det gäller just bokföring. Innan jag somnat har jag upprepat konton och siffror i huvudet så att jag inte ska glömma. Jag har drömt om debet och kredit. Och i morse när alarmet på mobilen ringde och jag snoozade så trodde jag att varje alarm-ringning var en verifikation i ett bokföringsprogram. Jag var tvungen att gå igenom alla verifikationer och kolla så att det var rätt innan jag fick kliva upp, så jag snoozade i över en och en halv timma innan jag faktiskt vaknade till på riktig och insåg vilken galenskap jag höll på med.

Trots allt jag lärt mig i helgen inser jag ändå att jag bara förstått kanske 15 % av vad bokföring, momsredovisning, bokslut och deklaration är för något. Om jag ska vara ärlig så har jag stundtals känt att  jag inte vill ha ett eget företag längre, på grund av att det inte känns som jag med gott samvete kan säga att jag är egen företagare när jag förstår så lite av företagsekonomi-världen. Ju mer jag läser om det desto mer inser jag hur lite jag vet, och hur otroligt svårt det är att lära sig allt. Jag kan förstå om just den biten avskräcker många från att starta eget företag. Men så vill jag ju verkligen inte att det ska vara. Och jag vill heller inte känna så själv. Det är nog bara att ta tjuren i hornen och lära sig, lite i taget.

Jag vet att jag har svårt för just ekonomi och allt det där. Jag driver eget men jag är absolut ingen ”business-woman”. Tyvärr. Det hade säkert gått bättre för mig med mina projekt om jag inte fått dåligt samvete av att skicka fakturor till kunder, eller att jag absolut hatar att sätta ett pris på mina bilder/tavlor osv. Att blanda in pengar i det jag älskar att göra tar bort magin på något vis. Samtidigt som det ju är så viktigt för att jag ska kunna fortsätta göra det jag vill göra. Men det känns som ingenting går att göra riktigt fullhjärtat om det i botten ligger en tanke om att tjäna pengar på det. Så är det i alla fall för mig. Jag tror det bland annat handlar om en rädsla att behöva leva upp till ett pris, och att den pressen sätter stopp på hela maskineriet och på kreativiteten.
Det är därför jag aldrig vågat tacka ja till att fota bröllop, bebisar och annat, för då måste jag plötsligt jobba med en press på att leverera något som lever upp till det pris de ska betala mig. Och den pressen tar bort precis allt det som jag älskar med att fota. Och det är svårt att göra något bra när passionen och glädjen har försvunnit.

Kanske är jag för självkritisk. Kanske är jag för mesig. Eller kanske är det bara så jag är.
Jag beundrar verkligen alla människor som kan och tycker om att vara kreativa under ”press”. Det är något jag önskar att jag kunde. Men något jag hoppas kunna utveckla hos mig själv så småningom.

Jag skulle nog egentligen behöva gå en liten kurs i företagsekonomi. Även om det låter som den absolut tråkigaste kursen i världen enligt mig. Men om jag lär mig mer kanske jag tycker det blir mer intressant. Om man inte förstår något så är det väldigt lätt att ogilla det. Som någon slags skyddsmekanism. Man bortförklarar något med att man inte tycker om det fast det egentligen beror på att man inte förstår sig på det.

I alla fall, så är helgen över och jag är tacksam att jag hade mamma som kunde hjälpa mig över detta hinder. Nu är det äntligen klart! Tills nästa år ska jag se till att deklarationen och bokslutet inte ska få skapa sådan ångest som det gjorde hos mig denna gången. Jag ska lära mig! 🙂

041402 041401