Sista kvällen

Godkväll på er kära ni!

Väskorna är nu packade och tidigt i morgonbitti runt 4 på morgonen så tar jag bilen och susar iväg mot Norrbotten. Förbi Jokkmokk och sedan in till en av de platser jag älskar mest av allt på hela denna jorden. Stora Sjöfallets nationalpark. Åh, äntligen ska jag få uppleva detta vackra landskap igen. Det känns helt overkligt!

Läste era kommentarer på förra inlägget och vissa av er hade faktiskt gissat rätt! Så himla roligt att ni känner mig så väl. Hade för övrigt verkligen önskat att jag skulle hinna svara er lite innan jag lägger mig ikväll men inser att det inte kommer hinnas med. Skäms över hur fruktansvärt dåligt jag varit på att svara på era kommentarer sista tiden. Men som alltid…jag läser allt ni skriver och alla era ord gör så mycket skillnad. Att läsa era kommentarer är alltid dagens höjdpunkt. Så tack, tack för att ni skriver!

Jag har en del kvar att packa och jag är riktigt trött så jag skulle behöva sova ut några timmar innan jag sätter mig i bilen och kör 63 mil. Men ÅHHH, ser så mycket fram emot detta! Och jag kommer hålla er uppdaterade såklart. Vet dock inte riktigt hur internet kommer vara där borta men mellan blogginläggen kommer jag vara väldigt aktiv på mina Instagram Stories. Så ni hittar mig där om ni vill följa lite mer under resans gång.

Väskorna packade. Snacka om att alla mina kameragrejer tar upp mycket plats. Ändå har jag inte med datorväskan och alla sladdar här på bilden. Egentligen skulle man kanske lämna allt tekniskt hemma. Bara ta med sig ryggsäcken och ett skrivblock och en penna. Men jag tror jag skulle brista i tusen bitar om jag inte fick dokumentera resan. Att dela den med er gör den dubbelt så fantastiskt. Så det är värt att slit med att släpa med sig grejer.
Det enda jobbiga med att resa iväg är att jag inte får träffa denna underbara människa på flera dagar. Saknar honom redan, trots att han sitter i köket intill i skrivande stund. Längtar så tills vi kan åka till Stora Sjöfallet tillsammans. Hoppas det blir av till sommaren.
Nanook kände nog på sig att jag skulle fara. Lilla hjärtat.

Nu ska jag packa klart det sista och sedan gå och lägga mig så jag är utvilad i morgon. Hoppas ni får en fin torsdagkväll!
Vi hörs snart mina vänner ♥

Sista kvällen

090601

Nu lämnar jag Grundtjärn en tid, för att uppleva ett annat paradis på andra sidan jorden. Yosemite i Kalifornien. En dröm går i uppfyllelse, och jag lovar att när jag är tillbaks och vandrar på ängarna igen så är min ryggsäck fylld med berättelser, minnen och nya erfarenheter. En spännande tid väntar framöver och jag ska ta tillvara på varenda sekund. Nu är jag redo för den stora resan.
Farväl mitt älskade hem. Vi ses snart igen ♥
090603090602090604090607090606

In i det sista

Åh, nu är det inte lång tid kvar innan Finest Awards går av stapeln, om en vecka är jag nere i Stockholm för att gå på galan. Det känns lite overkligt på något vis. Men som jag längtat! Tänkte passa på att tipsa om att man nu också kan anmäla sig till Finest Awards efterfest om man skulle vilja det. Här är länken dit. Skulle vara väldans roligt om jag fick träffa några av er där! : )

Idag har jag varit ute och fotat inför ett stort blogginlägg i morgon då jag kommer visa er vad jag ska ha på mig på galan. Det blir roligt o se vad ni tycker om mitt val av klädsel : )

041202
Det är bara tre dagar kvar av röstningen nu. Åhh, så nervöst! Så jag tänkte att jag skulle skriva en sista gång och påminna om tävlingen och försöka få in så många röster som möjligt nu i slutet. En slutspurt helt enkelt! Jag tror att varje röst är väldigt betydelsefull, och jag har enormt stor konkurrens så om ni inte redan har röstat idag, så undrar jag helt enkelt om ni skulle vilja gå in och rösta på mig? Jag är så enormt, evigt tacksam för varje röst jag kan få!

Jag är nominerad i två kategorier, ”Årets inspiratör” och ”Årets personliga blogg”. Det tar bara några sekunder att rösta. Om ni går in på länken här nedan så ser ni alla nominerade i de olika kategorierna. Jag vet att jag har pratat om detta nu i en månads tid, men om tre dagar så slipper ni detta haha. Jag är ändå så otroligt tacksam för att ni är så himla många som hejar och hoppas. Jag blir alldeles till mig av glädje. Ni är alltid så engagerade och det värmer så djupt i hjärtat ♥ Så tack, det betyder så mycket!

Klicka HÄR för att komma till röstningen, eller på bilden nedan.

finestawards

Är som sagt så otroligt tacksam för varje röst jag kan få. Som jag skrivit tidigare också så tycker jag det är så roligt om ni skulle vilja lämna en liten kommentar om ni röstat, så att jag får en chans att tacka er mer personligen! ♥

Nu ska jag ge järnet in i det sista! Tre dagar kvar, nu kör vi!

Sista chansen

Idag är sista dagen som man kan se det första avsnittet i mini-dokumentärserien om mig på SVT Play. Och om 8 dagar försvinner även andra avsnittet. Jag ska se om det går att ordna så att dessa klipp kan läggas ut på internet någonstans ändå. Vore ju tråkigt om de bara försvinner nu. Men tänkte att jag skulle passa på att påminna er om detta, ifall ni vill se det igen eller för er som inte sett det. HÄR kan ni gå in och titta på första avsnittet. Andra avsnittet hittar ni på samma sida.

Jag är väldigt glad över denna lilla dokumentär som gjordes förra våren. Även om den är kort så förklarar den så mycket av tiden som varit och om mitt liv här. Så jag rekommenderar starkt att titta på den om ni vill få en förkortad version över mina 5 år i Grundtjärn.
032103Det kommer en längre dokumentär om mig framöver, som dokumentärfilmaren Mitra Sohrabian håller på att färdigställa nu. Den ser jag verkligen fram emot, eftersom hon varit här och filmat flera omgångar under ett år, och fått med alla olika årstider. Hon bodde ju här hos mig också vilket gjorde att hon kom ännu närmare än vad någon annan filmare gjort. Vi blev även nära vänner och kunde dela både skratt och gråt med varandra. Jag vet att hon kämpar nu med att få ut sin dokumentär till SVT men det är inte alltid lätt i den film-världen. Jag håller verkligen tummarna att det kommer gå vägen och att jag framöver kommer få länka er till hennes en timmes långa dokumentär. Det skulle såklart vara väldigt nervöst att se en så lång film om sig själv, men också en sådan ära…att någon velat gjort en hel dokumentärfilm om mig och mitt liv. Så nu får vi hålla tummarna att hennes film kommer ut!

Mitra är också den enda som någonsin filmat mig när jag balanserar stenar.

Mitra är också den enda som någonsin filmat mig när jag balanserar stenar.

032104Jag tänker ibland på det komiska i att jag flyttade från storstaden ut till ingenstans för att söka lugnet och tystnaden, och att det istället blev en dörr ut till världen. Jag kunde väl aldrig i min vildaste fantasi ana att jag på grund av min flytt och mitt liv i Grundtjärn skulle synas så mycket i media som jag gjort under åren. Reportage efter reportage, i både TV, tidningar och radio.
Först på grund av flytten i ung ålder, och sedan mer om min livsstil. Även om jag på ett sätt tycker det är konstigt, så är jag också så evigt tacksam för det, eftersom jag på grund av media fått en chans att nå ut till en större publik med det jag gör. Så det har betytt väldigt mycket.
032105
Sedan är det bra att det uppmärksammas eftersom jag nu vet att jag definitivt inte är ensam om att vilja leva nära naturen. Det är så otroligt många i alla olika åldrar som drömmer om ett liv på landet, och samtidigt så otroligt många som tänker att det är i princip omöjligt. Därför hoppas och tror jag att uppmärksamheten kring det hela gjort att fler sett att det faktiskt går. Att det inte är något konstigt med att vilja leva ett annat liv än det som är idealet idag. Och kanske att fler blivit inspirerade till att det går att skapa sitt eget liv även med de minsta medel.
032108

Oavsett så har det varit en väldigt rolig, pirrig och spännande kontrast till mitt enkla liv här i Grundtjärn, och som öppnat upp mycket nya dörrar och möjligheter. Jag har ju lärt mig mycket också. Från att vara så nervös inför en intervju så att jag nästan tror att jag ska dö av hjärtklappningen, tills nu då jag kan vara helt mig själv trots att jag har en mikrofron och en kamera upptryckt i facet. Det är ju alltid nåt! : )

(Rösta på mig i Finest Awards här)

Årets sista dag

Jag får alltid en speciell känsla när det är nyårsafton. Eller egentligen flera dagar innan. Men extra mycket i år faktiskt. Jag tänkte att jag skulle skriva en enkel, positiv nyårstext här men det känns som det egentligen är lite andra tankar jag vill lyfta fram. För om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig inte alls sådär sprudlande, superglad och nyårs-pinglig idag. Jag tror det är för att jag under lång tid nu tänkt väldigt höga tankar om det nya året. Dagen efter nyårsafton vill jag att en ny början ska ta fart i mitt liv, med dunder och brak. Extremt mycket så har jag tänkt nu. Ju närmare nyårsafton ju mer press har jag känt att behöva avsluta saker i mitt liv, klippa banden mellan mig och det gamla, så att jag inte ska släpa med mig all gammal skit in i det nya. Men hur lätt är det egentligen?

Det är så himla typiskt mig. Jag är väldigt bra på att tänka och drömma och komma fram till hur jag vill att det ska vara. Men jag är väldigt dålig på själva handlingen.
Varje nyårsafton de senaste åren har jag haft samma känsla som jag har nu. Att NU, NUUUUU ska jag ändra på saker i mitt liv. Detta året ska jag komma framåt, gå upp tidigt, lägga mig i tid, äta bra, få bra arbetsrutiner, få trygg ekonomi, umgås mer med vänner, göra roliga saker osv. Varje nyårsafton har jag haft en känsla av en liten besvikelse över att jag inte åstadkom det jag ville. En känsla av att jag fortfarande befinner mig i samma situation som året innan. Bara att andra saker hänt runtom. Men grunden är likadan. Och det är den där grunden som jag vill ändra lite på. Mycke på.

I år känner jag mer så än någonsin. Det här året har varit väldigt speciellt. Det blev både bättre och värre än vad jag trodde att det skulle bli. Man skulle kanske faktiskt kunna sammanfatta det som det bästa och värsta året. Både toppen och botten på samma gång. Jag har fått vara med om så mycket fantastiska upplevelser som jag är så tacksam för. Men i det stora hela, om jag sammanfattar året, så har jag gråtit mer än jag skrattat. Jag har oroat mig mer för framtiden än vad jag varit nöjd och tacksam för nuet. Jag har tänkt mer negativa än positiva tankar om mig själv och det jag gör. Jag har tvivlat mer än vad jag känt mig hoppfull. Varit mer förvirrad än målinriktad. Därför känner jag så starkt nu att det är saker jag vill ändra på. Saker jag måste ändra på för att må bra.

Därför har jag de senaste två veckorna gått och spänt mig inför nyårsafton. Det är som att jag inväntat den dagen, för då ska jag vara klar med det här året. Då ska jag börja på ett nytt kapitel. Nej förresten, en ny bok!
Jag är en expert på att romantisera saker och ting. Jag går helt seriöst och tror att när jag vaknar upp på nyårsdagen så kommer allt ha ändrat sig. En helt ny känsla och energi kommer ligga i luften. Jag kommer hoppa upp ur sängen 7 på morgonen och sätta igång med ”mitt nya liv”. Som om något magiskt hänt under nyårsnatten. Men det funkar ju inte så.

Lite som när jag tog studenten. Då skulle livet börja, hade man fått höra.
Jag minns den morgonen efter jag tagit studenten. Jag låg i min säng och tittade ut genom persiennerna i fönstret och tänkte ”Är det nu livet börjar?”. Men det kändes precis likadant som innan. Eller ja, skillnaden var att jag inte gick i skolan längre. Istället var jag en aning bakfull och arbetslös.
Eller som när jag köpte ”Norrskensfil” på affären och fick en chock när jag jag klämde ut filen och såg att den var vit. Jag trodde att den skulle skimra i norrskenets färger.

Att den här nyårsaftonen känns extra speciell för mig är för att jag så starkt vill ändra på vissa mönster i mitt liv som spelas upp om och om igen. Jag vill verkligen ändra på saker och se till att det blir gjort! Det här året ska jag må riktigt bra och känna att jag har en stabil vardag. Utveckla det jag gör, göra klart mina påbörjade, oändliga projekt och äntligen komma framåt med saker och ting. Få mer kontroll och rutiner. Känna att jag har tid. Jag ska ha roligt och skratta mer. Inte oroa mig för saker som bara gör det värre. Och jag vet att allt inte på ett magiskt vis bara kommer falla på plats så fort det nya året börjar. Det handlar om vad jag själv gör och vilken inställning jag har. Men jag är så otroligt peppad på att ge järnet nu och komma dit jag vill!

Man borde ju egentligen kunna tänka sig att varje ny dag är nyårsafton. Alltså symboliskt. Att varje ny dag är just helt ny. Oförstörd av alla tidigare händelser. Ett helt nytt kapitel. Med helt nya möjligheter. Nyårsafton är ju egentligen som vilken dag som helst, bara att det är årets sista dag. Men jag tycker om att göra den till en riktigt stor och mäktig dag. Och det vill jag göra nu.

Nu är det nyårsafton och jag ser det som att jag imorgon börjar måla på en helt ny, vit canvasduk. Utan färdiga mönster. Med alla färger jag behöver för att skapa den vackraste tavla jag kan tänka mig. För precis så ska det här året bli.

Tack 2014 för alla upplevelser och erfarenheter jag fått. Och tack alla ni läsare som följt mig och spridit glädje genom året. Ni betyder SÅ mycket!
Nu följs vi åt genom 2015 och det kommer bli så förbaskat bra!

GOTT NYTT ÅR MINA KÄRA LÄSARE!

47

Ett nytt år. Som ett tomt ark. Vi kan måla det precis som vi vill! <3

Sommarens sista andetag

Sommaren drar sitt sista andetag. Och jag vill vara där när det sker.
Vara där när sommarens grönska och förhoppningar lägger sig ner för att vila. Vara med när naturen släpper taget om det allra vackraste för att välkomna en ny tid.
Känna luften, lukten, och färgernas förvandling när september stilla sveper fram.
Under den mörka tiden framöver kommer sommarens händelser bli till minnen och bearbetas under natten till vackra drömmar om allt som hänt och inte hänt. Som värmer oss och lyser upp i en kallare tid.

Juli

Juli

Ikväll. 1 september.

Ikväll. 1 september.

Farväl juni

Älskade juni. Vackra ljusa juni, som aldrig slutar förvåna mig med sin magi. Jag önskar att jag inte behövde ta farväl av denna fina månad än. Jag kan nog aldrig få nog av det vackra som den för med sig. Men jag är så tacksam för att jag fått uppleva ännu en juni i Grundtjärn. Jag har fått många vackra minnen från denna månaden, och jag har varit vaken många nätter, sett många soluppgångar och vandrat många stilla, tysta nätter över ängarna.

I kväll gick jag ut för att ta vara på den allra sista junikvällen.

063010063011063006063005063008063009 063012

Sista april

Idag kom den där snön som man hört rykten om i några dagar. Lagom till Valborg! Men för mig gör det inte så mycket. Jag har så mycket att göra inför i morgon då det är konstrundan i Myckelgensjö. Jag och min mamma har tidigare år ställt ut våra smycken där på 1 maj. I år hann vi inte med det. Men jag ska dit och ställa ut några tavlor denna gång. Så idag håller jag på att göra klart det sista och bestämma vad jag ska ta med och inte ta med. Jag har så otroligt mycket foton och digitala målningar osv som jag önskar att jag kunde visa upp, men det är dyrt att trycka upp tavlor och canvastavlor. Speciellt om man vill göra många. Men någon gång så ska jag ha en stor utställning. Någon gång 🙂

Det är faktiskt ganska skönt att det snöar ute. Då känns det så mysigt att sitta här inne och jobba. Annars är det så svårt att hålla sig inne om det är soligt och fint ute.

Jag önskar er en riktigt trevlig Valborgsmässoafton! Festa lite åt mig också! 😉

Utsikten från köksfönstret just nu. Snön faller som om de vore december :)

Utsikten från köksfönstret just nu. Snön faller som om de vore december 🙂