Solsken i själen

Allting känns lite overkligt just nu. Bara det att inte behöva sätta på sig långkalsonger på morgonen längre. Att kunna kliva upp ur sängen utan att behöva stoppa fötterna i tjocka sockor det första man gör. Eller att kliva ut genom ytterdörren ytan jacka och mötas av en varm, mjuk vind.
Jag hänger inte med riktigt. Det var som om vi gick från vinter till sommar på en enda vecka. Igår hade vi varmast i Sverige här. 28 grader i skuggan! Efter den här långa, långa vintern känns det så obeskrivligt underbart att riktigt få överösas med sol och värme. Jag njuter av varenda sekund. Precis som björklöven känns det som jag också äntligen får slå ut mina blad.
Jag har försökt vara ute så mycket som möjligt dessa dagar. Idag vid lunchtid gick jag upp till den där vackra gamla bryggstugan som finns alldeles intill huset jag hyr som jag har som studio. Det är ett så vackert läge med fin utsikt. Och jag har alltid älskat att sitta på trappor intill hus. Jag har själv alltid önskat att bo i ett hus med en sådan trappa. Eller ”bro” som man säger här uppe.
När jag nyss hade flyttat hit tog det ett tag för mig att förstå att ”bro” betydde just farstukvist/trapp. Minns när jag frågade min gammelmorbror Tage om något och han svarade ”Den ligger på bron”. Jag kunde för allt i världen inte förstå vilken bro han menade. Tills jag lärde mig vad det betydde.

Att ta en kopp kaffe ute på bron, det är något speciellt det.
Jag hade såklart glömt mina kameragrejer och stativ, så jag bar upp en stol så att jag kunde ta bilden ovan. Ibland får man ta det man har 🙂
Igår fick jag den här vackra boken i posten, Vandra, som är skriver av min kära vän och vandringskamrat Angeliqa Mejstedt. Ni som läst bloggen länge vet ju att vi bland annat vandrade längs kungsleden tillsammans för några år sedan. Hon driver Sveriges största blogg om vandring, Vandringsbloggen.se och har nu gett ut sin alldeles egen bok som handlar om just vandring och ALLT man behöver veta och lite till. Rekommenderar starkt den här boken för er som är intresserade av vandring.
För mig kom den i helt rätt tid, då jag och Johan faktiskt ska iväg på en fjällvandring till sommaren.

Ni kan köpa den HÄR!
Jag blev så innerligt glad, och rörd när jag såg den här boken.
Jag minns när jag och Angeliqa träffades första gången. Vi båda var liksom bara i början på våra egna vandringar genom livet. Vi gjorde helt olika saker, men vi delade samma dröm om att kunna leva fullt ut på vår kreativitet och på det vi älskade att göra allra mest. Och vi delade också samma kärlek till naturen. Och dessutom fick vi dela stunder av blod, svett och tårar längs den långa vandringen över fjällen. Hon lånade ut skavsårsplåster och bandage till mig och hon stod ut alla nätter när vi delade tält och jag hade fått någon slags influensa och hostade nätterna i ända. Och när blodsockernivån var som lägst plockade hon fram en chokladkaka. Det är en äkta vandringsvän det! ♥

Och nu flera år senare, så inspirerar hon så otroligt många människor till att ge sig ut i vår vackra natur och vandra och få upplevelser och minnen för livet. Det är så himla fint. Och den här boken är verkligen ett bevis på hennes starka viljekraft och hennes mod att följa sin egen väg. Sådant inspirerar mig så galet mycket.
Jag fick en härlig lunchrast ute i solen, med boken och en kopp kaffe. Och sen, visst är det någon speciellt med doften av gammalt trä som värms upp av solen? Det väcker så otroligt mycket minnen i mig. Minnen från Grundtjärn, när jag var liten.
Och titta så grönt och vackert det börjar bli överallt! Åhhh…det känns som ögonen mår bra av att titta på alla färgerna.
Nu är det inte långt kvar tills min älskade Stjärna ska få komma på de gröna betesängarna i Grundtjärn. Jag var där här om kvällen för att försöka sätta på henne en koskälla. Jag har en jättefin koskälla som är över 100 år gammal och som sitter i ett riktigt rejält läderband. Jag smörjde upp det och det såg nästan ut som nytt. Den skällan tänkte jag att Stjärna skulle få.
Och man ska tydligen sätta på skällorna en stund innan de släpps, så de hinner vänja sig med ljuden.

Haha, det var dock lättare sagt än gjort att få på henne koskällan.
Hon var väldigt misstänksam mot den och så fort jag försökte sätta på den så backade hon. Det är inte lätt det där. Så Frida ska hjälpa mig någon dag nu. Stjärna fick i alla fall lukta lite på den och bekanta sig, så förhoppningsvis blir det lättare vid nästa försök 🙂

Nu ska jag in till Örnsköldsvik för att hämta upp min fina Johan, vars bil gick sönder idag och måste in på verkstad. Dessa bilar alltså! Tur vi har två 🙂

Hoppas ni har en superfin onsdag! KRAM på er! ♥

Sprickor i själen

Ända fram tills nu har jag trott att självspricka stavats som ”själ-spricka”. Har alltid tyckt det varit ett ovanligt vackert och djupt namn för något sådant helvetiskt jobbigt. Men nu har jag fått förklaringen. Man lär sig något varje dag.
Just i kväll känns det som mina händer gör uppror. Allt arbete med händerna de två senaste veckorna har verkligen satt sina spår. Jag har flera djupa sprickor på fingertopparna och tummen, och händerna har svullnat upp så mina fingrar ser ut som tjocka korvar. Det gör så ont så jag vet inte hur jag ska kunna måla i kväll. Men det brukar bli bättre när man väl sätter igång.

Haha jag har alltid drömt om att ha vackra händer med fina naglar. Men jag tycks bara komma längre och längre ifrån det ju mer tiden går. Mina händer blir bara större, grovare och fulare ju längre jag bor här haha. Om jag någonsin skulle gifta mig så kommer den stackars mannen inte få på någon vigselring på mitt finger. Inte ens värt ett försök.

Har smörjt in med flera olika handkrämer nästan varje dag nu men det tycks inte hjälpa mot sprickorna. Någon som vet någon dunderkur för slitna händer?

Mina händer just nu.

Mina händer just nu.