Bland dimmor och skog

Dimman låg tjock denna tidiga torsdags morgon. Jag satt i min fåtölj i köket, drack starkt kokkaffe och tittade ut genom fönstret. Gryning var på väg och då bestämde jag mig för att bege mig ut och möta morgonen. Jag klädde mig varmt och tog kameraväskan över axeln och stativet i handen. Sedan gled jag ljudlöst iväg med sparken genom byn och genom tjocka lager av dimma. Det kändes nästan som om jag var uppe i himlen en stund.
031005

Och sparkföret var sådär overkligt bra så man knappt behövde sparka något alls. Så tillslut la jag mina kameragrejer på sparken och åkte ut i skogen en sväng.
031003

Det var något vackert, melankoliskt över denna morgon. Färglöst, skirt och svagt. Men ändå stark.
031002
031001

Det var alldeles tyst i skogen. Inte ett endaste ljud av fågelkvitter. Som om allting fortfarande sover djupt, trots att det redan börjat ljusna vid halv sju. Men om det är något jag aldrig tröttnar att lyssna på så är det tystnaden.

FacebookTwitter

En skog av guld

När den tjocka höstdimman lättade idag så gick jag ut i skogen. Utan något som helst mål. Kameran följde med förstås, och jag bara strövade runt fritt och beundrade trädens färgskiftningar. Jag ville helt ägna denna lediga lördag åt att bara ta in allt det vackra som denna årstid för med sig. En tid vackrare än orden kan beskriva, men kort som ett ögonblick.

Länge satt jag på en sten och tittade på de guldfärgade löven som sakta dinglade ner från träden varje gång det kom en liten höstvind. Det var så magiskt. Så vackert i all sin enkelhet.

092009092010092011

FacebookTwitter