Vinterskog

En sak som jag finner jobbigt med vintern och all snö här är att det är så svårt att ta sig ut i skogen till fots. Idag kände jag verkligen att jag ville ut i skogen en stund, för det var så längesedan sist. Så jag gav det ett försök och pulsade in i skogen med Nanook. Det var riktigt jobbigt att ta sig fram i den djupa snön. Ibland föll jag ner som i gropar med snö upp till midjan. Jag blev lika rädd varje gång för jag inbillade mig att jag hade råkat gå ner i ett björn-ide och bara väntade på att någon arg björnmamma skulle bita tag i min fot haha. Men tillslut kom jag på att det var lättare att ”krypa” på snön, som ett djur, för då var risken mindre att man föll igenom djupsnön. Jag skrattade åt mig själv där jag kröp fram i skogen och var glad att ingen kunde se mig. När jag kommit in bit in så gick jag upp på en sten och satt där en stund och andades ut. Jag hade verkligen saknat känslan av att vara i skogen. Trots att det var riktigt tungt och jobbigt så var det värt det för den lilla stunden jag fick en dos av skogens lugn.  Jag tror jag ska bygga mig ett par snöskor, så kan jag lättare ta mig ut i skogen när det är vinter 🙂

Ute i den vackra vinterskogen

Träden var alldeles tung av all snö.

Nanook var överlycklig att få springa runt i skogen och nosa 🙂

Det var inte bara jag som var helt slut efter skogspromenaden. Nanook somnade som en stock när vi kom hem 🙂

En kväll i skogen

Ute på en skogspromenad med Nanook. Följde en stig jag aldrig följt tidigare. Älskar att hitta nya ställen och stigar! Det är så spännande 🙂

Jag kom till ett ställe med gamla fångstgropar. Någon berättade för mig att de för länge sedan användes som fällor för att fånga älg. Groparna var då mycket djupare, och i gropen fanns vassa spätt. Sedan täckte de över gropen så den inte syntes, för att älgarna skulle trampa rakt i fällan med de vassa "spjuten". Huvva! Jag gick och inbillade mig att det fanns gamla täckta fångstgropar kvar haha. Så jag nästan smög fram av rädslan att trilla i någon dold fälla 😀

Satte mig ner mellan granarna i det gröna riset på en kulle och tittade ut över sjön. Blir så rofylld av att vara i skogen. Försöker verkligen insupa allt det vackra och gröna i skogen innan allt färgas vitt av snön.

I djupaste skogen

Hej!
I vintras så berättade min granne Stig om ett jättevackert naturområde som finns i närheten här. Och han lovade mig att vi någon gång skulle fara dit, så idag gjorde vi det! Det var en riktigt vacker skog med tjärnar och sjöar. Så obeskrivligt vackert. I skogen fanns även en stuga som står öppen, men det är aldrig någon där sa Stig. Inte så konstigt kanske, stugan är verkligen mitt ute i djupaste skogen. Det är därför jag så gärna ville dit, för så fort jag får tid ska jag åka dit helt själv med hunden och sova över några nätter. Det finns ingen el, endast en kamin och ett litet bord. Och när man tittar ut genom fönstret ser man en vacker sjö och oändligt med skog. Nu längtar jag så mycket tills jag ska fara dit! Tänk att sitta där i stugan mitt i natten, koka té på kaminen, lyssna på brasan som sprakar och titta ut genom fönstret där dimman dansar över sjön. Allt är helt tyst. Och kanske får man se en älg, eller en björn? 🙂

Stig, Nanook och jag ute och går i den djupa skogen. Gissa om jag var nervös att vi skulle möta björn? 😉

En vacker tjärn

Vi gick en lång bit. Stig visade mig flera olika sevärda ställen, och lärde mig namnen på sjöar, tjärnar, myrer och stora kullar.

Framme vid den vackra lilla timmerstugan.

Vackra fönster i stugan.

Att vara i skogen är den bästa terapi man kan få.

 

En morgon i skogen

I morse när jag var ute med Nanook såg jag ett skoterspår som gick in mot skogen. Så jag bestämde mig för att följa spåret, eftersom det går att gå på skoterspår utan att sjunka ner i snön. Efter att tag svängde skoterspåret av och jag fick pulsa i den djupa snön den sista biten. Men det var det värt. Jag hade nästan glömt hur vackert det är i skogen. Så stilla och harmoniskt, och solens strålar skiner ner mellan träden. Åh vad fint det var!
Jag satte mig på en stor sten och tänkte att hit ska jag gå fler gånger, och ta med mig en termos med varm choklad.
När jag bodde i Göteborg minns jag att jag saknade det jättemycket…närheten till en riktig skog. Naturen som fanns närmast var liksom planterad skog, med elljusspår och parkbänkar. Det här är något helt annat. Nu har jag stora skogar åt vilket håll jag än tittar åt, och det gör mig lycklig att veta att jag har så nära till skogens lugn.