Summer solstice – natten mot midsommar

I natt är det årets ljusaste natt och natten mot midsommar. Den kombinationen sker inte så ofta. Så det här dygnet känns lite extra vackert och speciellt.
Årets ljusaste natt…en natt som för med sig en känsla av både glädje, sorg och beundran för allt det vackra.
Naturen står just nu i sin absoluta blom, och om jag kunde skulle jag stanna tiden precis just nu.
De ljusa juninätterna får jag aldrig nog av.

Och på något märkligt vis så har alltid natten mot midsommar blivit något alldeles magiskt.
Men just ikväll hänger mörka regnmoln uppe i skyn, men om vädret tillåter i natt så ska jag och Johan åka ut en sväng, precis som vi gjorde förra året natten mot midsommar. Det natten var något utöver det vanliga. 
Precis som denna kvällen så var himlen täckt av moln. Vi hade inte sett en strimma solljus på länge. Men så kom vi till den här vackra sjön, som heter Hermansjön. Jag tittade ut en vacker plats där jag ville ta en bild på oss. I samma stund som jag kliver ut på stenarna till Johan så tittar solen fram mellan molnen och spred ett gyllene sken över hela sjön. Jag kunde inte låta bli att tänka att naturen måste ha sett oss och ville sprida lite extra magi.
Det kändes nästan lite overkligt när vi stod här i solljuset. Sjön låg alldeles spegelblank och flugorna och myggorna som surrade omkring oss såg ut som eldflugor när solen låg på. En av de vackraste ögonblick jag upplevt med min älskade Johan.
Jag och Johan önskar er alla en underbar midsommar och en vacker natt i juniljuset. Kram på er!! ♥

The night of winter solstice

I natt är det årets längsta natt. Jag har alltid tyckt att det var något extra magiskt och speciellt med denna natten. Bilderna som jag tog förra året kring denna tiden tycker jag symboliserar den där känslan som vintersolståndet för med sig, så jag lägger upp dom här i år igen. Tänk, i morgon går vi mot ljusare tider igen. Vad fantastiskt.
Men först hedrar vi årets mörkaste och längsta natt. Det är fantastiskt det med.

Önskar er alla en fin natt ♥

Summer solstice

Det är omkring den här tiden på året som något alldeles speciellt finns i luften. Något som inte kan beskrivas med ord. En stämning likt ingen annan. Den ljusa natten sjunger sin sång genom fåglarna, dimmorna och ljuset. Man kan känna dess närvaro likt ett väsen.

Det var mitt första år här i Grundtjärn som jag för första gången upptäcka det magiska med dessa nätter. I alla år har jag upplevt några av mina allra lyckligaste stunder just under junihimlen. Varje år i början av juni känns det som att återse en kär vän. Vi möts där ute på ängarna. Vid vattnet. Bland dimmorna.
Jag gjord en liten film en av dessa nätter. Bara två långa scener. Som ett försök att ta er med i känslan jag känner. Ett fönster in i juninattens värld. Jag ville låta natten själv regissera den, och vi bara observera. Känna doften av den svenska sommarnatten. Höra ljudet av fåglarna. Känna daggen i gräset och se hur dimmorna dansar över ängarna. Ta djupa andetag av den kalla luften. Bara vara.
Det här är total lycka för mig.
Ingen kan blanda färgkombinationer så som juni. I takt med att ljuset ändras, så skiftar också färgerna.
Nu är vi i årets allra ljusaste tid, och jag vill bara ta tillvara på den allt vad jag kan. Jag hoppas på många magiska, stilla nätter under sommaren, innan mörkret återvänder. Hoppas er ljusaste natt blir underbar, oavsett om ni är vakna eller inte. Den kan nog vara lika fin även i drömmarna.

Kärlek ♥