Som elden i mitt hjärta

Varje år i juli har jag gett mig ut på de stora fälten av mjölkört. Eller rallarros. Eller himmelsgräs. Eller Almycke. Kärt barn har många namn. Men jag har börjat kalla den för Eldört. Från det engelska namnet fireweed.
Den växer där skogsbränderna härjat, eller där skogsmaskinerna skövlat. Som om själen från allt som dött lever vidare genom blommorna.
Den förvandlar de kala, karga fälten till ett brinnande kärlekshav av de allra vackraste färger.

Jag mäter alltid sommaren i hur långt det är kvar av blomningen. Den börjar blomma nedifrån, någon gång i mitten av juli. Då vet man att högsommaren börjat övergå till sensommar.
Alla knoppar slår inte ut samtidigt. De jobbar sig successivt uppåt.
Jag känner alltid glädje av att titta på eldörten och tänka ”Än är det många knoppar kvar av sommaren”.
I slutet av augusti blommar de allra sista knopparna på toppen av blomman, och då vet man att sommaren är inne på sin sista sång.
Men är alla andra blommor vissnar och dör, så lever eldörten vidare. I september månad släpper den sina fröer som svävar omkring i luften likt små bomullsänglar.
När man tror att den vackraste tiden är över, så visar den oss något ännu vackrare.
Det vackra i att släppa taget
.

Det är sommarens sista dag idag. Men tänk vad mycket vackert hösten kommer med.
September, du är mer än välkommen ♥

Natten så fager, ljus som en dager

Tiden är här, när jag kan springa ut vid midnatt under de skiftande blå ljuset från himlen. Dimman dansar, fåglarna kvittrar och Nanook springer i lyckorus precis som jag.
Det här är ren lycka för mig. De ljusa nätterna och den där alldeles speciella stämningen som bara kan bli under maj och juni. Det känns som jag får en sådan kraft av allt det vackra att jag bara flyger fram. Åt vilket håll jag än tittar så ser och känner jag något som liksom tar andan ur mig.
Isen släppte äntligen taget och sjönk ned i vattnet. Dagen därpå var hela sjön öppen. Så fantastiskt att äntligen få se vattnet och himlens spegelbilder igen.
Nayeli följde också med ned till sjön. Det var så fint att få ha både Nanook och Nayeli vid min sida denna första riktiga ljusa natt.

En ny tid börjar nu. De ljusa nätternas tid. Och jag ska vara där för att uppleva varenda sekund.

Trevlig helg på er mina älskade läsare ♥

Några sekunder som påverkade hela mitt liv

112304

Tänk att en liten sekvens av en reklam på TV:n kan påverka en så starkt att det sätter spår i en resten av livet. I alla fall hände det mig. Det säger ju ganska mycket om hur kraftfull reklamen och TV:n är. Det är svårt att förstå hur mycket vi påverkas eftersom det sker så fint och omedvetet. Men den här gången var det inte så omedvetet. När jag såg reklamen på TV:n var och varannan dag så var det som om världen stannade. En kort sekvens som fick mig att känna något jag aldrig tidigare känt. Som väckte en märklig känsla av längtan, av förundran och fascination. En känsla av att bli lite rädd av allt det mäktiga, men ändå vilja se mer.

Jag var nog inte mer än 3-4 år när jag såg den här sekvensen på SVT för första gången, och den gick rakt in i hjärtat på mig. 
Nu sitter ni säkert där och undrar vad i hela fridens namn det var jag såg på TV:n som påverkade mig så starkt. Och jag kan ju säga att jag blev bubblande lycklig när jag hittade den sekvensen på Youtube för några år sedan, så att jag fick möjlighet att se den igen. Det var precis som att besöka en plats man minns från barndomen och inse hur litet allt var egentligen, allt som man som barn upplevde som så mäktigt och stort. Det var nästan skrattretande hur den lilla biten av musik och tecknat landskap kunde föra mig bort till fantasins värld så starkt. Samtidigt som jag kan förstå vad det var som väckte den känslan i mig. För jag valde att i mitt vuxna liv gå den väg som ledde mig till den känslan igen.

Det var en sekvens av Radiotjänst i Kiruna.
Tänk att Radiotjänst av alla skulle få mig på fall. Inte själva reklamen, utan den där biten i slutet, när bakgrunden blir blå och nattsvart, och olika städer nämns. Och sedan kom biten som verkligen bet tag i min lilla barnasjäl. Norrskenet över lapporten och den mystiska musikbiten. Åh. När jag skriver om detta vill jag nästan gråta haha. För jag känner det så starkt igen. Och det är ju löjligt nästan, men ändå så verkligt. Se själva i slutet av den här videon. Ni kan spola fram till 00:55.

När namnen på städerna räknades upp så satt jag alltid med förväntan och hoppades innerligt att min stad skulle nämnas, eftersom jag trodde att städerna som nämndes var de städer där dit det mystiska ljuset skulle komma.
Jag visste inte som fyraåring att de där mörka bergen i bakgrunden var Lapporten. Och jag visste inte heller att det där gröna skimrande ljuset var ett norrsken. Jag visste inte ens att det fanns i verkligheten. Men det var något utav det vackraste jag någonsin sett, och jag tror det var den sekvensen som fick mig att känna en viss känsla för allra första gången. En känsla som blivit grunden till mitt skapande idag. Grunden till min inspiration. Något nordiskt, mystiskt, magiskt. Nästan som om det bär på något sorgligt. Fast sorgligt på det mest kraftfulla och rena vis. Jag kan än idag inte förklara hur.

När jag såg den där sekvensen så började jag alltid att fantisera om att jag helt ensam vandrade på de där mörka bergen i bakgrunden, med natten och det gröna ljuset ovanför mig. Jag älskade den där skräckblandade förtjusningen som den tanken gav mig. Så otäckt utelämnad i mörkret på en plats långt, långt borta, men med sällskap av det magiska ljuset och de karga bergens uråldriga själ.
Det är precis samma skräckblandade förtjusning som jag känner idag som vuxen när jag står i närheten av nordens fjäll och berg. Snövita toppar och branta klippor. Eller när jag blickar upp mot stjärnhimlen. När jag ser norrskenets dans på den nattsvarta himlen. När jag lyssnar till isens råmande, trygga sång inför vinterns begynnelse.
112301Det är ju självklart väldigt mycket mer som påverkat och inspirerat mig under livets färd och som lett mig dit jag är idag. Men jag tror att den lilla sekvensen har en liten betydande roll i allting ändå. Den väckte en känsla så stark att jag i vuxen ålder valde att söka mig till den igen. Och jag tycker om att tänka på att jag idag faktiskt lever ett liv där jag då och då får uppleva det. Jag får uppleva samma magi som den reklamen fick mig att känna. Ett liv där jag får blicka upp och se det dansande skimrande ljuset på himlen, och stå vid foten av Lapporten.
112303112302Har ni något speciellt som ni minns påverkade er starkt som barn, och som på något sätt satt spår i även ert vuxna liv? Det kan vara litet som stort. En livshändelse eller så knasigt som en TV reklam. Skulle vara roligt o höra era tankar och berättelser! Älskar när ni delar med er ♥

Platser som berör i hjärtat

Hej på er!
Åhh jag blir alldeles rörd av att läsa era fina kommentarer på förra inlägget. Ni är ju bara för underbara! Önskar att jag haft mer tid att svara er, men jag får ta igen det senare. Som sagt så läser jag allt ni skriver, och det värmer i hjärtat av att veta att ni är med mig på denna resan. Det känns alltid så roligt att få dela med mig av lite nya bilder till er.

Jag sitter just nu på hotellrummet på vackra ”Tenya Lodge” dit vi anlände igår kväll. Här ska vi spendera vår sista dag i Yosemite nu. Känns konstigt att vi snart lämnar detta paradis. Tiden har gått så fort, samtidigt som det känns som om vi varit här i en månad med tanke på allt vi upplevt. Den ena dagen efter den andra har bjudit på total magi och jag antar att det kommer ta lång tid att verkligen landa i allt det här. Att smälta alla fina upplevelser.

Jag har så sjukt mycket filmer och bilder som bara ligger och väntar på att få laddas upp nu. Jag nästan exploderar snart! Vill visa er ALLT! Men internet här borta har varit för långsamt för att ladda upp videobloggar, och sen så har det varit ont om tid för att blogga. Så ni vet att det väntar en massa inlägg sen när jag återkommit hem igen och det finns mer tid. Ser så mycket fram emot att gå genom alla videoklipp och foton från resan.

Tänkte visa er några snabba bilder från våra två senaste dagar här i Yosemite, så ni i alla fall får en liten uppdatering av vad som hänt sedan sist.
091502Vi har utforskat mer av Tuolumne Meadows som är en plats som verkligen berörde mitt hjärta. Jag vet ännu inte riktigt varför. Jag bara mår så himla bra i själen av att vara här. Det är något med hur landskapet är uppbyggt. Bergen, ängarna och skogarna. Kanske att det påminner lite om hur det ser ut hemma, bara att allt är mer gigantiskt. Vi vandra omkring en stund här och klättrade upp på ett litet berg. Där satt vi länge och bara njöt av utsikten.
091503091504Det rinner en liten flod genom Toulumne Meadows. Den här tiden på året så är det många bäckar som torkat ut, så därför känns det alltid lite extra fint att hitta ett ställe med mycket vatten. Vi stannade här tills solen gått ned. När jag såg Johan sitta där vid floden så kändes det som jag kastats in i en gammal western film.
091505Underbara paradis. Tuolumne Meadows. Jag älskar att säga det namnet, även om jag än idag har svårt att uttala det rätt. ”tualamni mädows”. Ungefär så ska det låta. Ja, de flesta namn här i Yosemite är så vackra. Det är för att det är indianerna som namngett alla platserna. Hela Yosemite är ju gamla indianmarker. Här levde indianerna innan européerna tog över. Den vetskapen gör att Yosemite får ännu en dimension av något oförklarligt vackert.
091506Under två dygn fick vi bo i vår alldeles egen liten stuga i ”The Redwoods”, omgiven av vackra träd. Det var så otroligt mysig stämning här. Så lugnt och harmoniskt. Älskar hur alla platser i parken liksom har sin alldeles egen energi på något vis. Är så otroligt glad att vi fått chansen att se och uppleva så många olika delar av Yosemite.
091501Och självfallet har vi nu varit och sett de omtalade Sequia träden, som är jordens största levande organism. Det var mäktigt att få röra vid ett träd som funnits på jorden i nästan 3000 år. Det går inte riktigt att ta in. Det blir övermäktig på något vis. Har så många fler bilder att visa er sedan.
091510Igår vandrade vi den 11,3 km långa vandringen till ”Chilnualna falls”, som började alldeles intill vårt boende i The Redwoods. Det var en ganska tuff vandring då man ständigt gick uppåt, med en höjning på 732 meter. Men vi tog det lugnt och stannade lite då och då och drack vatten och njöt av den vackra utsikten.
091508När vi kom fram tog vi ett dopp i en ”pool” precis vid kanten av vattenfallet. Det kändes nervkittlande att veta att 1 meter ifrån oss fanns ett stup rakt ned. Annars brukar här ju rinna stora mängder vatten ned för stupet men på grund av låg vattennivå så hade vattnet liksom stannat av lite. Det är många gånger under den här resan som jag trotsat min höjdrädsla, och det är verkligen otroligt vad snabbt man anpassar sig.
091509Vi stannade vid Chilnualna Falls i några timmar innan vi vandrade ner igen. Det var så vackert och lugnt här uppe. Som om vi återigen funnit ett eget litet paradis.

Nu ska vi ta vara på vår allra sista dag här i Yosemite. Hoppas allt är bra med er! Vi hörs snart. Stor kram på er ♥

Drömmar som ger perspektiv

Av någon märklig anledning var jag sådär obeskrivligt trött idag. Jag kände mig alldeles energilös och allt jag tänkte på var att få gå och lägga mig. Så på eftermiddagen runt fyra tiden så gick jag och la mig en stund. Jag somnade hårt och drömde en dröm som fick mig att vakna alldeles kallsvettig.
Jag drömde att jag vaknade, och gick ner för trappan för att gå ner i köket. Men när jag kom ner för trappa var jag inte längre i mitt hus här i Grundtjärn. Jag var tillbaks till lägenheten i Göteborg. Den såg ungefär likadan ut, bara att den var mycket större. Det var kväll och ganska mörkt överallt. ”Johan!!” ropade jag förtvivlat. Men jag fick inget svar. Jag sprang omkring i lägenheten, i stora rum och långa korridorer för att leta upp Johan, men han fanns ingenstans. Jag grät och skrek och det kändes som om allt som hänt under alla 6 åren bara varit en dröm. Att jag nu vaknat och insett att jag fortfarande bor kvar i Göteborg. Och att Johan bara existerade i en dröm. Det var en sådan fruktansvärd känsla att jag bara vill gråta när jag går igenom drömmen i huvudet igen.

Plötsligt kom Johan in genom ytterdörren. Jag blev så lättad och överlycklig att han fanns. Han hade bara varit ute och slängt soporna.
Allt kändes nu bättre, men väldigt förvirrande. Vi gick omkring i den stora, lyxiga lägenheten, som tydligen var vår. Utanför fönstret syntes en vägg av höghus med lysande lampor i fönstren. Vi gick in i ett gigantiskt vardagsrum och satte oss i en väldigt snygg soffa. Ett vardagsrum, som jag drömt om att skaffa i flera år här i Grundtjärn. Men där i drömmen, så kunde jag inte glädjas åt någonting. Det spelade ingen roll hur fint och glamouröst livet där i lägenheten verkade. Vi hade allt man kan drömma om. En espressomaskin och en TV som täckte en hel vägg. Vackra golv och stora garderober med spegelväggar. En spiraltrappa som ledde upp till övervåningen i lägenheten.
Men allting kändes kallt. Jag fick en känsla av instängdhet. Som om jag befann mig i ett fängelse. Johan fanns där, men allt annat som jag älskade i livet var borta. Inga djur, ingen trädgård, inga öppna vidder, ingen vedspis. Ingen själ.

Sen vaknade jag till på riktigt. Alldeles panikslagen och svettig. Jag hade sovit i två timmar och kände mig alldeles snurrig.
Jag rusade upp ur sängen och sprang ner för trappan. På vägen ner ropade jag ”Johan?!”, och till min stora lättnad fick jag höra hans varma röst från köket. När jag kom in möttes jag av ett leende där han satt och skrev vid köksbordet. Jag fylldes med en djup glädje.
Allt fanns kvar. Jag var hemma, med allt som jag älskar. Utanför lyste kvällssolen med sitt gyllene ljus över ängarna och jag kände en känsla av att vara rikast i världen, trots att ingen lyxig soffa, ingen TV eller espressomaskin syntes till. Men framför vedspisen låg lite aska från veden vi eldat tidigare i morse. På trasmattorna syntes lite hund och katthår från våra älskade djur. På diskbänken låg disken prydligt uppställd i diskstället, som Johan diskat medan jag sov. Jag var hemma. Och plötsligt kände jag en sådan kärlek till alla de där små sakerna, som ibland är lätt att förbise, men som i det stora hela ändå betyder så mycket. Små tecken, små saker som ger hemmet en själ. Små tecken på att man är omgiven av kärlek.

081101Ibland behöver man se saker från ett annat perspektiv för att verkligen uppskatta det man har. Ändå känner jag tacksamhet varje dag för att jag bor i Grundtjärn och lever min dröm. Men nu ännu mer. Ibland har jag varit rädd att jag just ska vakna upp och inse att allt var en dröm. Men det blir lätt att man känner så, när allt känns lite för bra för att vara sant. Speciellt sen Johan kom in i mitt liv. Han satte guldkant på min guldvärld.

081103Det är så lätt att man ibland blir förblindad av att sträva efter något bättre hela tiden. Det är väl egentligen en naturlig instinkt till att få sitt liv tryggare. Men ibland spårar det ur. Speciellt som vårt samhälle ser ut idag, där vi hela tiden påminns om vad vi ska köpa för att få ett bättre liv, hur vi ska inreda, vad vi ska ha för kläder, hur vi ska se ut. Vi matas omedvetet hela tiden av allt som får oss att känna att vi måste ha mer.
Men det är det som är grejen. Att vi ska känna oss lite missnöjda med vårt liv så att vi ska lägga våra pengar på att fixa till allt. Fixa vår fasad.
Problemet är att vi aldrig blir nöjda, så länge vi bara fixar ytliga saker.

Det är nog väldigt svårt att komma bort från det och inte påverkas. Vi gör nog det alla, mer eller mindre.
Men denna drömmen fick mig att verkligen se från ett annat perspektiv. Det behövs ibland. Att bli påmind om det man har, och inte hela tiden bara påminnas om det som vi inte har. Att varje dag verkligen ägna en stund åt att känna tacksamhet för livet, och känna tacksamhet för allt som man har.
081102Nu ska jag ta en kvällspromenad med Johan och hundarna. Kanske gå förbi kvigorna och se hur dom har det denna vackra augustikväll. Andas in lite sensommarluft och sedan äta några varma mackor. Sedan hoppas jag att resten av kvällen och en bit av natten spenderas inne i ateljén. Nu när jag sovit en stund på eftermiddagen lär jag nog vara ovanligt pigg senare.

Hoppas ni mår bra allihopa, och att ni har en jättefin kväll! Ta hand om er ♥
Kramar

Som förr i tiden

Efter en riktigt härlig helg är det återigen måndag morgon. Jag sitter här med en tredje kopp kaffe och laddar inför en vecka som kommer bli extra spännande och rolig. Men innan den nya dagen sätter igång tittar jag igenom lite bilder från gårdagen. Det är så konstigt, för denna helgen har känts jättelång. Ändå har det varit fullt upp hela tiden. Den här tiden på året är det verkligen mycket som ska göras, och mycket som jag vill göra! Det känns som jag aldrig vill att dagen ska ta slut. Och det är en sådan underbar känsla att vara ute på kvällarna i den milda luften och i kvällsljuset.

Igår var en sådan kväll! Jag och Johan fick en liten annorlunda idé igår när vi höll på ute i trädgården, som vi ägnade resten av dagen och kvällen åt. Vi byggde liten gärdsgård (Gäshgård som det uttalas!). Inte på det äkta viset som man ska göra med granvirke osv, utan mer på ett simpelt vis med lite olika träslag. Mest för att det skulle se vackert ut att rama in en plätt där vi skulle ställa pallkragar med örter. Och jag har alltid vart sugen på att prova att bygga en gärdsgård. De ser ju så vackert ut!
gärdsgård 1Gärdsgårdar kan ju se ut på många olika vis, och vi gjorde såklart en enklare variant. Vi använde virke som låg i en hög med ris och som egentligen skulle eldas upp. Men istället kvistade vi av dom och använde de som var tillräckligt raka för gärdsgården. Vi tittade på bilder för att lista ut hur grundkonstruktionen ser ut, och sedan improviserade vi lite.
051606Egentligen ska det ju vara gran, för att det ska hålla riktigt länge. Här använde vi rönn och björk, vilket säkerligen inte kommer hålla alls lika länge. Men som tur är ska ju gärdsgården inte hålla för att stänga inne kor och getter, utan bara för att vackert rama in en örtträdgård. Det skulle dock vara riktigt roligt att lära sig att göra riktiga gärdsgårdar på gammeldags vis.
051602Kvällen var dessutom alldeles magiskt vacker. Häggen har börjat slå ut riktigt ordentligt nu och det dröjer nog inte länge förrän den blommar.
051604Katterna var ute och njöt av vårkvällen de också.
051601Vi hann faktiskt klart hela biten som vi skulle rama in. Det trodde jag aldrig! Däremot kommer vi fylla på med mer pinnar emellan, så att de blir en tätare gärdsgård. Men nu är grunden på plats, och jag blev toknöjd haha! Det må se väldigt hemmagjort ut men det är det också! Nu har jag fått mersmak på att göra gärdsgårdar, så när tid finns kommer vi säkerligen förlänga den ännu mer och rama in gården. Älskar när det ser sådär gammeldags ut.

Hoppas ni haft en jättehärlig helg! Kram på er ♥

Fri som en fågel

Det är fredag, solen skiner och ännu en morgon har jag fått äta frukost ute i morgonsolen. Åh vad vi behövde det här, eller hur?
Jag känner mig redan som en ny människa. Full med ny kraft. 
Och jag bara älskar känslan av att kunna röra mig fritt i skogarna igen. Och springa över ängarna, så fort jag bara kan. Jag känner mig fri som en fågel, eller som en ko som äntligen får springa ut på sommarbetet. Vill bara hoppa och skutta av lycka.

Tack snälla ni för alla bra tips angående björksaven! Har då insett att de flesta tappar björksav genom att borra ett litet hål i stammen och sedan täppa igen det igen med en pinne, så att det inte skadar trädet. Så nu ska jag också prova detta. Ska få låna en borr i morgon av mina kära vänner Åsa och Arvid. Det ska bli spännande att prova!
Har hört mycket om sprängtickor också, som man kan göra chaga-te på och som ska vara supernyttigt. De växer ju på björkar men ska tydligen vara ganska svåra att hitta. Men varje gång jag är i skogen nu så kikar jag på björkarna för att se om jag kan hitta  någon. Skulle vara jättekul att hitta en sprängticka och prova att göra te på det! Någon som testat?

Nu blir det snart en tur in till stan, då jag och Johan ska hälsa på några vänner till han ikväll. Så det blir mysigt! Vad ska ni göra denna fredag? Hoppas ni har en underbar dag i solen och TREVLIG HELG på er underbara ni ♥

050601

Som en nyvaken björn

Åhh vad har hänt? För några dagar sedan gick jag runt i vinterjacka och nu är det sommarvärme ute. Alltså, idag har jag inte gjort många knop. Det har bara varit för underbart ute. Jag känner mig som en nyvaken björn som klivit ur sitt idé och helst bara vill ligga i lingonriset och tina upp efter den långa vintern. Jag är helt säker på att det är sådana här dagar man kommer minnas för resten av livet. ”Minns du den där tidiga vårdagen i maj som var så varm och underbar?

Ja tänker jag säga då. Och jag satt inte inne vid datorn hela dagen och jobbade. Jag satt ute mot husväggen och njöt av solens varma sken mot kinden, och kände doften av kokkaffe och vår.
050401Min lillebror Filip har kommit till Grundtjärn nu och ska stanna hela helgen. Jippie!!! Han kom förbi mig och Johan idag och vi kokade mer kaffe och satt ute i solen och njöt av livet.
050403

050409050402050407Johan var ledig idag som många andra, så han har ägnat hela dagen åt att röja i trädgårdslandet. Nu börjar det verkligen hända grejer där!
050408Jag begav mig ut en stund för att leta efter björkar att tappa björksav från. För nu äntligen har tjälen gått ur marken! Men jag hittade inga bra björkar! Det finns massor med björkar men inte med grenar långt nere på stammen. Jag sågar ju av en liten gren istället för att borra hål i björken. Och då måste man hitta en bra gren att såga, men just sådana björkar är det väldigt svårt att hitta. Jag känner mig lite osäker på det där med att borra, eftersom jag vet att det finns risk att man dödar trädet om man gör fel. Någon som har något tips?
050405Jag hade några bra björkar utanför huset som jag tappat från förra året, så jag fick upp två flaskor där som just nu samlar upp de magiska dropparna.
050406Jag hoppas hitta ett annat bra ställe att tappa på med många bra björkar. Vill ha riktigt mycket björksav så det alltid finns flaskor med färsk björksav nu under maj månad.
050404Jag fick i alla fall en härlig promenad ute i skogen. Det är så skönt att känna marken under fötterna igen, och den där friheten att kunna gå vart som helst utan att behöva stoppas av djup snö. Alla färger var så vackra och solen värmde så skönt. Underbara, älskade vår ♥

Har värmen kommit till er också? Hoppas verkligen det!! Och hoppas ni har en jättemysig dag! Kram på er! ♥