Sommarvilan

Igår efter att jag hade skrivit inlägget om att jag skulle ta en tids semester så var det som om något hände. Ett lugn infann sig inom mig. Jag insåg hur viktigt det var för mig att bara få berätta. Dela mina känslor och sedan konstatera inte bara för mig själv, utan för alla andra, att jag nu skulle på semester. Det låter så simpelt, men för mig var det ett så stort steg. Och först efteråt kändes det på riktigt. Och det var en så obeskrivlig lättnad. Som att dra ut proppen och låta gammalt, sunkigt vatten rinna iväg så jag kunde fylla på med nytt igen.

Så bara av att skriva inlägget blev en lättnad. Och nu när jag sett all fantastiskt respons så blir jag bara så rörd och tacksam. Så jag kände att jag bara ville skriva och tacka er, från djupet av mitt hjärta.  Tack för er omtanke. Tack för att ni delar era egna tankar, känslor och erfarenheter, och för att ni kommer med råd. Tack för att ni tar er tid att lyssna och ta in. Ni anar inte hur mycket det betyder. Vi lever i ett fruktansvärt pressat samhälle idag där var och varannan människa upplever känslan av att inte räcka till. Det är helt galet att det ska behöva gå så långt. Jag tror det gör underverk att bara prata om det. Dela med sig och våga öppna upp sina känslor. I alla fall jag upplever det som om jag då får ett helt nytt perspektiv på allt. Det känns bara så mycket lättare.
Det var så märkligt, för precis efter att jag lagt upp inlägg så kom den vackraste av kvällar. Det var som om jag tog en lättandes suck och hela Grundtjärn andades ut med mig. Den ständiga blåsten la sig till vila och mellan alla mörka regnmoln tittade solen fram. Man hörde koskällorna eka längre bort i byn och alla myggor lyste upp som eldflugor i kvällssolen. Bara för att jag precis sagt att jag skulle ta det lugnt och un tillätt mig att inte göra något alls, inte ens fota så kände jag på en gång hur kreativiteten satte fart. Jag satte mig på cykeln med kameraväskan över axeln och begav mig ut i byn. Det är något magiskt som händer när man inte känner ett måste. När det får flöda fritt. Det lugnet jag kände igår kväll…jag minns inte senast jag kände det.
Det var så fantastiskt skönt.

Tänkte att jag ville visa er några bilder jag tog igår kväll. Det kändes nästan som ett tecken att få börja semestern med en sådan här magisk kväll.
Jag tog min gamla cykel som jag köpte på loppis förra året och cyklade runt i byn. Vädret var väldigt märkligt. Mörka, tunga regnmoln men då och då tittade solen fram och satte hela byn i brand av det vackra ljuset.

Den här vyn är den vackraste jag vet här i Grundtjärn. Skogen i fjärran, den spegelblanka sjön, de gyllene ängarna och kvigorna. När jag dör, så hoppas jag att det är den här vyn jag får se på andra sidan 🙂
Det var längesen jag tog mig tid att hälsa på kvigorna nu. De verkade lika glada som jag att återses igen.
Sen tog jag cykeln ner till sjön.
Det är som om man får ro i själen av att befinna sig intill en spegelblank sjö. Det är så stilla och rogivande.
Kvigorna följde med ned till sjön för att bada fötterna. (Ni ser dom till höger i bilden).
Är så glad för denna vackra sommarkväll. Och idag börjar min semester. Nu hoppas jag på många liknande kvällar framöver. Med kvällsdopp och cykelturer. Oplanerade dagar. Långa promenader med Nanook och sena frukostar med Johan. Åh vad jag ska njuta av detta.

Återigen, tack för er fantastiska respons på mitt förra inlägg. Det värmer så i hjärtat. Ska ta mig ordentligt med tid sedan att läsa igenom allt ni skrivit. Ta in, begrunda, reflektera. Nu önskar jag er alla en helt underbar sommar. Så hörs vi kanske i morgon, eller kanske om några dagar, eller om en vecka eller två. Oavsett om jag har semester eller inte, så älskar jag att skriva och fota, så jag låter det vara obestämt hur mycket jag kommer uppdatera här 🙂 

Massor med kärlek till er
 ♥