Igår regnade det hela dagen, så mesta tiden spenderades inomhus framför datorn. På kvällen fick jag en sådan stark längtan efter att komma ut i regnet och springa. Jag har märkt av det senaste åren, att varje gång det regnar riktigt mycket ute, så får jag en stark känsla av att jag vill ut och springa. Jag vet inte varför riktigt. Men just de springturerna ute i ett sommarregn är bland det mest uppfriskande jag vet.

Så igår kväll tog jag med mig Nanook ut och sprang i regnet.
Jag springer inte jätteofta. Det kommer perioder lite då och då när jag springer lite mer. Oftast efter en springtur eller två så känner jag mig peppad till att fortsätta, eftersom jag mår så otroligt bra efteråt. De perioder när jag springer en eller två gånger i veckan så får jag så mycket mer energi. Jag känner verkligen hur bra det är för välmåendet. Men sedan så brukar alltid något komma i vägen. En stressig period eller annat som gör att jag skjuter upp mina springturer i en månad eller fler.
Men det spelar ingen roll. När jag väl kommer ut och springer, speciellt i ett ösregn, så är det underbart. Jag vill aldrig att det ska kännas som jag måste tvinga mig själv ut. Jag vill aldrig låta mig få dåligt samvete för att jag inte sprungit på länge. Det ska helt och hållet vara en positiv känsla kring det. En springtur för mitt eget välmående, och inget annat. Ibland blir det 1 km. Ibland blir det 5 km.
Och om Nanook följer med känns det extra roligt 🙂
När det regnar så doftar det så otroligt gott från skogen. Bland annat är det nog därför jag älskar att springa då. Det är en underbar känsla att samtidigt få känna de goda dofterna från all nyutslagen grönska. Jag älskar att gå fram till träden och dricka de små dropparna från barren eller löven.
Igår sprang jag knappt 2 km. Men det räckte. Jag ville bara få känna den där hettan i kroppen som blir när pulsen är i full gång. Det blir ett så skönt kontrast till det svala regnet.

Nanook behövde ju inte följa med mig egentligen, men han gjorde det ändå medan jag sprang fram och tillbaks på en liten grusväg. Han blev ganska trött tillslut han med.
♥En annan sak jag tänkt på, är att jag denna sommar inte vill lägga någon vikt vid vädret. Jag minns hur besviken jag var förra sommaren (och även denna vintern) på det ständigt blåsiga, gråa och mulna vädret. Den här sommaren vill jag bara skita totalt i det. Jag vill inte följa någon väderprognos. Jag vill inte låta mitt humör påverkas av om det regnar eller är soligt. Även om vädret har en stor påverkan i mitt fotograferande och i vilken inspiration jag får, så spelar det ju ändå ingen roll om jag gnäller över vädret. Det hjälper inte.

Så nu ska jag försöka släppa den där kontrollen över något jag ändå inte kan kontrollera. Om det så blåser och regnar hela sommaren, så får det bli så. Jag vill känna tacksamhet för varje dag, oavsett väder. Jag vill försöka känna solskenet inuti, även de dagar då solen är gömd långt bakom lager av tjocka moln. Jag tror det kommer kännas så mycket lättare då. Är ni med på det? ♥

Hoppas ni haft en jättebra tisdag! Kram på er!