När allt stannar

Så kommer en sådan där stund när man stannar upp, fast upplevelsen är att allt runtomkring har stannat. Energin som man hade för någon dag sedan är bortblåst. Och man undrar vart den tog vägen. Ingenting är väl egentligen annorlunda nu? Löven har fallit med så har det alltid varit. En sömnlös natt med tankar som ”Vart är jag på väg?”, ”Vad ska det bli av mig?” och andra diverse rädslor för framtiden.

Ingenting konstigt. Bara vanligt grubbel och jobbiga tankar som nog alla har emellanåt. Jag tänker mig att det är bra på sätt och vis, att ifrågasätta sig själv för att utvecklas och komma fram till saker. Men jag är också noga med att lära upp mig själv dagligen att det värsta man gör i livet är att spendera det genom att vara rädd för vad som kan hända, eller rädd för vad som inte kan hända. Det har jag redan ägnat allt för mycket tid till.

Så det är bara att låta tankarna komma och gå. Ibland när det känns som allt går riktigt trögt så har jag kommit på att det är bäst att bara sluta försöka så mycket, först då kan det där riktiga komma fram.

Yes, det var dagens grubbel. Nu är det nog dags för en kopp kaffe tror jag 🙂

102201