Tillsammans kan vi förändra

I onsdags var jag för första gången med och ockuperade Sollefteå BB. Ända sedan BB lades ned den 31 januari så har det ockuperats dygnet runt av viljestarka ockupanter som liksom jag tycker att det är helt vansinnigt att stänga ned något så viktigt för bygdens framtid. Om ni vill läsa mer om detta så skrev jag ett inlägg för ett tag sedan som heter ”En rädsla kring att få barn”.

Jag hade fått passet mellan klockan 16-20 tillsammans med fyra-fem andra ockupanter. Och just denna dagen var lite speciell. Det var internationella kvinnodagen, vilket gjorde att det var lite extra mycket aktivitet just denna kvällen. Det var ännu en ljusmanifestation utanför sjukhusets entré där massor med människor kom och tände ljus för BB. Och dessutom fick jag äran att sitta på samma pass som ingen mindre än Stefan Sundström! Han har varit otroligt engagerad i frågan gällande Sollefteå BB och det var så himla kul att få träffa honom igen och ockupera tillsammans.

Och sen…jag finner inga ord riktigt. Hela den här kvällen gjorde något med mig. Mötet med alla fantastiska människor. Känslan av en kraft som bubblade i luften. Engagemanget, viljestyrkan. Jag var väldigt rörd när jag åkte hem på kvällen. Trots att vi alla är där av en tråkig anledning så var det så mycket kärlek i luften. BB ockupationen har blivit som en mötesplats för människor. Det har länkat oss samman, eftersom vi alla kämpar för samma sak. För en trygg framtid i Ådalen.

Det händer något speciellt när så många människor tillsammans går in för att förändra något. Jag har aldrig upplevt det tidigare. Jag tvivlar inte en sekund på att vi tillsammans kommer att förändra något. När jag ser vilken enorm passion det finns hos människor så inser jag verkligen vilken kraft vi har. 

Nu, några bilder från denna fantastiska dag och kväll! 

På plats i entrén i Sollefteå sjukhus där BB-ockupationen håller hus. SVT var även på plats denna dag för att intervjua oss om varför vi valt att ockupera. Är så glad att media lyfter denna fråga också. Nedläggningen av Sollefteå BB har ju verkligen spritt sig över hela världen nu sedan de ”löste problemet” genom att anordna kurser i bilförlossning. Det är alltså inte bara vi som bor här som tycker det är helt galet.
Jag och världens bästa Stefan Sundström! Glada och stolta ockupanter!
Det är så fantastiskt, för så många företag och annat går med för att stödja ockupationen. Här har vi ”Ådalens Pära” som valt att skänka pengar för varje säck potatis som blir såld. Naturligtvis köpte jag hem en säck med pärer! 😀
Här snackar vi ENGAGEMANG! Ser ni vad underbart!? Så många härliga, viljestarka människor på en och samma plats. Det var så härlig stämning här att jag bara skulle kunna komma hit för att få en dos av ren och skär glädje. Längtar redan tills nästa gång jag får äran att ockupera.
Stefans fantastiska syster Monica var också här! Hon har bland annat inspirerat mig till att lära mig att kula. För två somrar sedan så stod vi nere vid sjön här i Grundtjärn och hon visade hur man skulle göra och tänka. Så var bara tvungen att ta en selfie med oss alla tre också.
Vi är ju ”ingift” släkt numera. Monica är alltså mamma till Arvid, som är tillsammans med min tremänning Åsa. Åsa och Arvid kanske ni trogna läsare känner igen? De är mina bästa vänner och bor i Näsåker, och tillsammans har de sonen Malte. Ni kommer nästa vecka få se när vi allihopa badar isvak! HUUUVVA!
Och fantastiska Hervor Sjödin var också på plats. Vilken underbar människa hon är. Hennes ögon glittrar och hennes leende smittar av sig som en stor sol. Henne lärde jag känna första gången när jag blev tilldelad ”Nicke sjödins” stipendie. Ni kan se blogginlägget om det HÄR.
Under denna kväll kom folk och sponsrade med både 50 stycken rosor och tårta! Alltså…kärlek ♥
Ännu mer kärlek ♥

På kvällen blev det en ljusmanifestation utanför sjukhuset. Det gjorde även ljusmanifestationer för Sollefteå BB på andra platser i Sverige. Så fint att det sprider sig och att folk på andra orter inser vikten av att Sollefteå får behålla sitt BB.
Min kompis Sara och Stefan var ute och tände marschaller. Sara väntar barn och är en av alla de kvinnor som gått kursen i bilförlossning eftersom det nu är 10 mil för henne till närmaste BB, och 18 mil om det är fullbelagt där. Det är ju bra att man kan få en sådan kurs om olyckan skulle vara framme…men är det inte lite sjukt ändå? Att vi 2017 ska lära oss föda barn i bilen? Att föda barn innebär så enormt stora risker att jag inte ens kan begripa vad politikerna tänker på. Det är sinnesjukt. Det allra sista vi borde göra besparingar på är ju vården.
Blev lite rörd av att flyktingar från Syrien och Irak var med under hela kvällspasset och engagerade sig så starkt i ockupationen i BB. Kan inte ens föreställa mig den fruktansvärda världen de flytt ifrån, och ändå känner vikten av att engagera sig i denna frågan. Så fint.
Tillsammans är vi starka ♥
När klockan var 20.00 på kvällen så var vårt pass slut, och dessa fantastiska människor tog på sig västarna och gick på nattpasset, som är mellan 20.00-07.00. De sover alltså på madrasser här i entrén. Och såhär pågår ockupationen dygnet runt. Heja heja säger jag bara!
Haha, en sista selfie med Stefan efter vårt pass. Trötta och glada!
Vi skrev i gästboken!
Om ni vill följa ockupationen så finns BB ockupationens facebooksida som dagligen uppdateras med allt nytt som händer. Vill ni vara med och stödja på något vis så betyder det mycket av att bara gå in och ”gilla” sidan. Spelar ingen roll varit i landet ni bor. Ju fler vi blir desto bättre!
Vi ska inte ge upp förrän BB öppnar sina dörrar igen och låter Ådalens framtid få födas fram i trygghet. 

Kärlek till er alla ♥

Inte min starka sida

Det var 21 år sedan sist, som jag stod på ett par skidor. Jag bodde i Sollefteå på den tiden. Bara en kort stund, men tillräckligt för att mitt hjärta skulle slå rot i Västernorrland så att jag många herrans år senare skulle flytta hem.

En vinterdag åkte vi skidor i Hallstabacken, jag och min familj. Jag minns det så väl. Jag var 3 år då. Barnbacken kändes som värsta stupet. Min stora fula hjälm skavde mot hakan och skidorna föll av precis hela tiden. Jag har en bild i huvudet av hur pappa försökte hjälpa mig på med dom igen medan jag stod med gråten i halsen och surade.
Jag fick lära mig att om man ville bromsa så skulle man vinkla skidorna in mot varandra, vilket resulterade i att jag gjorde det alldeles för mycket så att de gick i kors och jag gjorde ett antal kullerbyttor nedför barnbacken. Trots att jag var så liten så minns jag att jag tänkte att det var tur jag inte bröt nacken. Slå kullerbyttor med skidor på är en konst i sig.

Kanske var det minnet från den dåliga dagen i Hallstabacken som gjorde att jag inte haft något intresse i skidåkning på så många år. När jag gick i högstadiet anordnade skolan ibland skidresor till Sälen för de som ville. Jag vart inte ett dugg intresserad! Trots att alla mina vänner åkte på de där skidresorna stannade jag hellre hemma. Och nu, trots att jag bott här över tre år så har jag inte fixat en bra skidutrustning än.
Det känns nästan oförskämt att bo såhär som jag gör och inte åka ut på skidturer då och då.
Men jag är ganska säker på att mina tidiga minnen av skidåkning inte var tillräckligt bra för att jag skulle fastna för det. Nästan så jag undvikt det till och med. Det vart inte min grej helt enkelt. Men jag tror det snabbt kommer vända så fort jag verkligen lär mig, och gör ordning skidorna så det fungerar bra.

Jag provade bara lite snabbt idag, med Tegnäs skidorna som jag hittade i ladan för ett tag sedan. Jag har inte fixat dom än så de trillar av hela tiden, men jag ville bara känna ”känslan” liksom! Men nog fick jag flashback från förr. När jag sätter fötterna i skidorna så känns det som jag ”sitter fast” i något som gör mig osmidig och mindre snabb. Jag känner mig så fruktansvärt klumpig och hjälplös. Som en nyfödd kalv som stapplar fram på sina ynkliga ben. Har nog sällan känt mig så dålig på något som jag gör när jag står på ett par skidor.

Men, jag ska ta tag i saken! Tjära in dom, valla dom och byta ut spännena så stöveln sitter fast för en gångs skull. Jag ska banne mig lära mig åka skidor 😀