Helgen i Åre

Tänk att man över en helg kan få växa så mycket inombords. Jag känner verkligen att jag gjort det, efter en Winter Workation i Åre tillsammans med Influencers of Sweden och trettio andra branschkollegor. Trettio andra fantastiska människor som jag fått dela både erfarenheter, skratt och gråt tillsammans med. Jag som först inte ens tänkte åka, på grund av någon slags rädsla inför den sociala situation som det skulle innebära. Men jag är så evigt tacksam att min vän Linda peppade mig till detta. Jag känner att den här helgen blev den bästa tänkbara inledning på det nya året. Plus att jag fått många nya vänner som jag redan längtar efter att träffa igen. Vilken lycka!


Winter Workation var den perfekta blandningen av jobb och semester. Vi blandade helt enkelt föreläsningar och diskussioner med härliga aktiviteter som bland annat skoteråkning, skidåkning, yoga, bastu och spa. Hela grejen var att vi tillsammans skulle dela med oss av erfarenheter och stärka varandra, nätverka och ha roligt. Föreläsningarna, eller ”sessionerna” som vi kallade det, hölls av oss själva. Vi är alla inom samma bransch men har alla helt olika erfarenheter, så de som ville fick helt enkelt en avsatt tid att dela med sig av något som kunde va till inspiration för de andra.
Det kunde bland annat handla om hur man tar kontakt med företag man vill samarbeta med, hur man enklast använder sig av SEO, hur man tar bra bloggbilder och hur man tacklar företag som ”inte har någon budget” men ändå vill samarbeta.
Vi har även delat mycket känslor.  Med och motgångar. Prestationsångest och svackor. Men mest av allt, peppat och inspirerat varandra. 

Jag har verkligen lärt mig så mycket av detta. Jag känner verkligen en helt annat ”power” nu. Redo att ta tag i saker som jag varit osäker på. Redo att fortsätta utvecklas och jobba framåt med det jag älskar.
På förmiddagar och eftermiddagar hade vi ”sessioner”. Vi var många som hade frågor kring att sälja och samarbeta med företag. Här hade vi våra experter inom just de området som berättade och svarade på frågor. Från vänster, Maria Strömberg Bååth, Sara Rönne, Emelia Arvidsson och Linda Hörnfeldt.
På dagarna hade vi fritid och gjorde en massa roliga aktiviteter. Första dagen var det skoteråkning, och jag delade skoter med den fantastiskt grymma Maryem Nasri.
Jag tror vi alla upplevde samma sköna känsla av att vara bland så många andra människor som gör precis samma sak som en själv. Alla sprang vi runt med kamerorna, filmade videobloggar och letade efter rätt ljus. Här har vi Katta, Linda, Helena och Elin.

Såhär såg det ut mest hela tiden! Elin, Emilia och Helena
På lördag och söndag var vi ett gäng som åkte skidor.Jag trodde aldrig att det skulle vara så roligt som det faktiskt var. Jag blev helt förtrollad! Jag bara längtar igen tills jag får åka skidor. Gärna med detta gänget; Helena Gunnare, Linda Hörnfeldt, Elin Kero och Emelia Westerström.

Foto: Helena Gunnare (www.ohdarling.org)

Jag hade ju som sagt aldrigt åkt skidor innan. Men det var ändå inte riktigt så svårt som jag hade föreställt mig. Jag övade tre gånger i barnbacken, och sedan tog vi de stora liftarna upp mot toppen av ett fjäll. Jag trodde först jag aldrig skulle ta mig ner. Men jag hade tur som fick lära mig att åka skidor med mina vänner, som hade överseende med min ”ankröv” som putade ut i syfte att försöka hålla balansen. Och som alla tålmodigt väntade på mig medan jag plogade mig ner för de brantaste ställena. Och när jag väl började komma in in i tekniken så var det som värdlens lyckorus bubblade inom mig. Vilken känsla! Vilken frihet. Mer, mer, mer!

Ni kan bland annat se en av mina vurpor i Elin’s (Nevnarien.se) fantastiska videoblogg här nedan. Hon har verkligen fångat vackra stunder från helgen och jag blev alldeles gråtig när jag såg den nu. Så jag kände att jag ville dela den här med er för er som vill få en liten bättre inblick i vad vi gjorde. Ni får även se lite fuldans, skoteråkning och lyckan över en kopp varm choklad. Tack Elin för att du gjorde denna fina videoblogg!

Helgen är över men i hjärtat bubblar en lycka över alla nya vänner jag funnit. Alla vackra stunder och skratt. Alla gånger vi peppade varandra till att doppa oss i ”isvaken” på kvällarna i spat. Och applåderna man fick om man klarade det. Alla mysiga pratstunder och alla de gånger man haft så hög igenkänningsfaktor när något delat tankar och känslor att jag nästan fått rysningar. Vilken jäkla girl-power helg. Jag kunde inte varit mer tacksam.
Nu ser jag fram emot nästa gång vi ses och forsätter stärka våra band. Och vår bransch.

Tack till Linda Hörnfeldt och Sara Rönne som gjorde det här möjligt och ordnade ett event jag kommer minnas för resten av livet. Och tack också till Holiday Club där vi bodde och spenderade den här helgen, och till Skistar som gjorde mig helt hooked på skidåkning, och till Camp Åre för den roliga skotersafarin. Och inte minst, tack till alla andra bloggare som inspirerat och gjort helgen till ett minne för livet. Det har varit den bästa kick-offen för 2017! Nu kör vi.

En otäck start på året

Det känns väldigt tråkigt att det allra första blogginlägget på det här nya året ska handla om en otäck olycka som hände igår kväll. På ett sätt kändes det inte alls som jag ville skriva om det, eftersom det kändes så jobbigt, men samtidigt så vill jag skriva om det för att visa och kanske varna andra. Det sker så otroligt många sådana här olyckor varje år, speciellt den här tiden när vi har så mycket ljus tända. Och jag har verkligen lärt mig hur viktigt det är att vara förberedd nu.

010307
Jag vet att det finns några som läste i tidningen sent i går om en villabrand i Grundtjärn. Det var inte mitt hus. Men mina föräldrars hus. Min mammas föräldrarhem. Under nyår samlades nästan hela familjen här för att fira tillsammans. Något som bara händer ungefär en gång per år numera när vi alla bor så utspritt i landet.
Och igår kväll var sista kvällen som vi hade tillsammans innan alla skulle åka hemåt igen, så vi åt tillsammans och skulle sedan fika och spela spel. Jag såg verkligen fram emot den här kvällen och natten. Jag ville ta vara på den så mycket jag bara kunde.

När vi efter maten satt oss i vardagsrummet för att äta glass så hör vi plötsligt en smäll inifrån köket, så min pappa reser sig för att gå och kolla. Sedan hör jag han ropa ”DET BRINNER!!!” och alla springer mot köket. Jag fick en chock när jag såg elden. Den hade redan hunnit sätta eld på gardinerna och började brinna upp mot taket. Min första tanke var att hela huset skulle brinna upp, för elden växte så otroligt fort. Jag fick totalpanik. Det första och nästan enda jag minns att jag gjorde var att jag släppte ut hundarna från huset så att de inte skulle springa och gömma sig på övervåningen.

Sedan bara skrek jag av rädsla för allt jag ville vara att få ut alla. Jag trodde ju redan att det var kört och ingen idé att ens försöka släcka elden. Men min mamma som bor i huset visste ju exakt var brandsläckaren var så hon sprang direkt och hämtade den och sedan gav hon den till min lillebror som snabbt gick in i köket, hukade sig ner och släckte elden med pulverbrandsläckaren.
Jag kommer aldrig glömma den lättnaden när jag såg hur pulvret kvävde elden och den minskade för varje sekund. När den var släckt skyndade vi oss ut ur huset allihopa och stängde dörren. Trots att det säkert bara gick 30-40 sekunder från att vi såg elden till att den var släckt så känns det som flera minuter när jag tänker tillbaks på det.
010303
Jag har aldrig känt sådan panik förut. Jag bara stod utanför och grät efter den fruktansvärda händelsen. Det var så mycket känslor på samma gång. Skräck, panik, lättnad.
Efter en stund kom en hel drös med brandbilar och ambulans från olika närliggande byar och orter. Så där fick man ju verkligen bevis på att även om man bor långt bort så gick det så fort det kunde och togs på fullt allvar. Vi var fortfarande oroliga innan brandkåren kom att branden skulle ta sig igen men den var helt släckt.
010103
Hela kvällen kändes som scener ur en otäck film. Grundtjärn lyste upp av blåljus och halsen gjorde ont av pulvret som vi andats in och vi stank av rök. Allt kändes bara totalt overkligt. En kväll med familjen som skulle bli så mysig och rolig men som slutade i kaos. Ändå, så gick det så otroligt bra när man tänker på vad som hade kunnat hänt. Några sekunder till och branden hade kunnat spridit sig såpass att brandsläckaren inte räckt till, och på några minuter hade hela huset varit övertänt.
010304
Men tack…tack gode gud för brandsläckare. Jag kan ju säga såhär, att även om jag varit väldigt rädd för brand och haft stor respekt för eld redan innan, så är det på ett helt annat sätt nu. Jag har lärt mig något för livet. Nu har jag fått se i verkligheten hur det ser ut när en eld, tyst och lömsk bara sträcker sig upp mot taket och slukar allt i sin väg. Det går så fort att man inte har tid att få panik, så jag är så tacksam att andra i min familj hade lättare att behålla fokus. För det hade inte jag. Rädslan tog över mig helt och allt jag ville var att bara rymma därifrån.

Det var sådan otäck känsla att se sin egen familj i en sådan situation, som man annars bara ser på film. Att se rädslan och paniken och röken och elden. Jag mår dåligt bara jag tänker på det. Speciellt en minnesbild från när mamma som släckte det sista av elden kröp ut ur köket och sedan kippade efter andan i mina armar. Jag var så rädd att hon dragit in giftig rök och skulle dö.
010302
Vi vet fortfarande inte hur branden började. Det fanns tända ljus på bänken och det vi trodde först var ju såklart att ljusen på något sätt startat branden men efter närmare titt så ser det inte alls ut som om branden började där. Snarare i hörnet av fönstret. Men det får vara oklart tills en brandtekniker tittat närmare på det hela. Det känns jobbigt att inte ha hittat anledningen till att branden startade, men jag hoppas verkligen att gåtan blir löst.

Min lillebror Filip och hans flickvän Johanna på en madrass i mitt kök, med hundarna tätt intill.

Min lillebror Filip och hans flickvän Johanna på en madrass i mitt kök, med hundarna tätt intill.

Efter den jobbiga händelsen fick vi tränga ihop oss hemma hos mig istället. Vi fick lägga ut madrassen lite här och där och återigen kändes allt bara så konstigt. Men det var så otroligt mycket blandade känslor. Vi alla var ju fortfarande i chock. Och jag har nog aldrig känt en sådan stark mix av skräck och trygghet på samma gång. Alla mådde ju bra. Allt gick ju bra, men ändå var det svårt att smälta vad som hänt.

Mamma, pappa, Johanna och storebror Isac hemma hos mig.

Mamma, pappa, Johanna och storebror Isac hemma hos mig.

Jag sov i en sovsäck i min atelje under natten, men jag somnade inte förrän tidigt på morgonen. Jag låg bara vaken och kände panik över vad som kunnat hänt, och såg allting spelas upp framför mig om och om igen. Men det var skönt att alla var samlade och jag kan inte nog beskriva hur tacksam jag är över att elden släcktes i tid.

Nu kommer det ta några veckor för sanering av huset då allt är täckt av pulver. Och självklart en hel del renovering från rök och brandskadorna. Det är nästan komiskt då min mamma just blev klar efter flera månaders renovering av kök och hall. Väldigt tråkigt, men samtidigt, väldigt bra att det ändå bara blev så lite skador. Hela huset hade kunnat vara borta. Och viktigast av allt, ingen kom till skada.

Åh, efter den här händelsen kommer jag fixa brandvarnare i varenda rum i hela mitt hus. Och minst tre brandsläckare. Jag hoppas att det finns fler där ute som kanske tänker till kring brandvarnare och brandsläckare, för jag vet att det är så lätt att tänka att det aldrig händer en själv. Men kolla batterierna i brandvarnaren, och kolla vart du har brandsläckaren, eller köp en brandsläckare om du inte har någon. Det är så himla, himla viktigt ♥

Nu när året börjat såhär så kan det ju bara bli bättre. Hoppas att ni haft och att ni har en underbar helg.
Ta hand om er ♥ Kramar

En bra start på veckan

Hej på er!
Nu är det måndag och en ny vecka har börjat. Idag har jag bland annat varit en sväng till morfar i Näsåker tillsammans med min mamma och min bror Filip. Vi åt kanelbullar och drack kaffe. Det var en mysig stund!

När jag kom hem i eftermiddags så var solen på väg ner och ett varmt ljus låg över hela byn. Det var vackert. Trots att snön ligger vit överallt så fick jag så starka vårkänslor att jag trodde jag skulle explodera vilken sekund som helst. Jag kände hur jag fylldes av energi. Sådan där energi som jag inte känt av på hela mörka vintern. Som jag nästan hade glömt att man kunde känna. Det var som om hela min själ tinade och jag blev sprudlande glad. Då bestämde jag mig för att lasta in lite ved från vedboden in till farstun fram tills att det blev mörkt, så att jag kunde utnyttja min överskottsenergi till något bra. Det var en sådan otroligt härlig stund, och jag märkte att Nanook hade fått samma vårkänslor som mig, för han var också helt galen och överglad. ÅH underbara vår!

Bar in några lass med ved i det underbara solljuset.

Det var första gången i år som jag verkligen fick uppleva det där speciella vårljuset av en solnedgång. Det var helt underbart.

Haha tyckte den här bilden på Nanook beskriver så bra exakt hur jag kände mig.

Frostig start på veckan

Hej  på er!
Tidigt i morse åkte jag de 6 milen in till Sollefteå för att ombesiktiga bilen och städa hos mormor och morfar.
Bilen klarade besiktningen! Jag är så glad för det! Det kändes så skönt! Nu kan jag slippa tänka på bilen ett tag framöver. Nu är det bara att tuta och köra! 😀 Däremot har jag åkt på en rejäl förkylning. Började känna ont i halsen igår, och i morse när jag vaknade var jag alldeles torr i hela munnen! Var så täppt i näsan så kunde knappt andas. Det måste vara ett av de värsta sätten att vakna på, när man är helt torr för att man andats med munnen i flera timmar. Huvvaligen!
Men nu har jag tagit en alvedon så det känns lite bättre. Jag hoppas jag är mer kry i morgon. Ingen bra timing att bli sjuk nu när jag har så mycket att göra. Som tur är blir jag sällan sjuk. Var ju inte sjuk en enda gång på hela förra vintern, trots att det var så kallt. Så jag hoppas detta är en engångsförkylning, och sedan är jag immun resten av hela vintern 😉

Nu ska jag gå och sova! Skriver mer i morgon!
Tack för alla era härliga kommentarer!
Kram på er och godnatt! <3

Skrapar rutorna på bilen innan färden till Sollefteå. Det känns så "vintrigt" att göra det 🙂

😀

Morgonpromenad med Nanook