Att låta passionen styra

Hej på er!

En ny vecka är äntligen här. Och anledningen till att jag säger äntligen är för att det känns som den första ”normala” veckan på så himla länge. Eller, med normal menar jag frisk. Jag kunde verkligen inte somna i natt. Jag såg så mycket fram emot denna måndag att jag var alldeles upp i varv. Jag kände mig så frisk, pigg och sugen på livet igen att jag inte kunde slappna av haha. Jag somnade på riktigt när Johan klev upp 04:50 för att åka till jobbet, så det blev en lite försenad morgon för mig idag eftersom jag sov en bra bit in på förmiddagen.

Men det gjorde inget, för det var inget speciellt som skulle hända idag, och det var också så himla skönt. Bara en helt vanlig måndag. Tänk vad jag saknat det. Ingenting jobbigt som ligger och gnager. Inget halsont och ingen feber. Förra veckan var ju också jättebra, men det kändes som om jag var tvungen att hejda mig själv hela tiden eftersom jag åt penicillin. Jag kände att jag fick tvinga mig själv till att ta det lugnt. Och det behövdes.
Men igår kväll kände jag verkligen hur jag var tillbaks i mitt naturliga ”tillstånd”, fast ännu bättre. Som om jag var förnyad på något vis. Full av ny kraft och energi. Och att bara få känna det igen gjorde mig så jädra glad så jag inte kunde sova.
Helgen har varit helt fantastisk. Mycket jobb i verkstan men det har varit så himla roligt så jag hade inte velat ägna helgen åt något annat. Som ni vet så kommer vi ju starta med smyckena nu igen. Johan har ju börjat med silversmide sedan några månader tillbaks och jobbar nu fredagar i smedjan istället för sitt vanliga jobb. Han har verkligen hittat en ny passion i livet, och det är så fantastiskt roligt att se! Plus att han är så otroligt duktig att den enda förklaringen måste vara att han varit smed i ett annat liv haha.

Jag har ju själv inte så mycket tid att ägna åt smyckena, men på helgerna, speciellt lördagarna, är min jobbdag i smedjan! Och mamma jobbar med smyckena mest på vardagskvällar eller en stund på de dagarna när det är lite mindre jobb att göra i övriga företaget. (haha, hon har verkligen jobbat varenda helg och varenda kväll sedan hon blev anställd) För som det är just nu så får vi inte plats att jobba allihopa i smedjan samtidigt. Egentligen är det ens svårt att få plats med två personer, eftersom vi bara har plats för en lödstation. Det blir mycket platsbyten hela tiden och kö till olika grejer, men det funkar i alla fall. Någon dag hoppas jag att vi har en större plats för smedjan, så att vi alla kan jobba samtidigt under t.ex helger.

Vi skrattar åt det lite nu och då, när vi är tre personer här inne samtidigt. Mamma håller på att slå in paket med printar och sitter vid datorn och håller på med administrativt jobb medan jag och Johan sitter och bankar vid bänken. Tänk att ett rum på 8 kvadrat kan innehålla så mycket kreativitet samtidigt.
Den här helgen satt vi och jobbade både fredag, lördag och en del av söndagen. Så vi fick riktigt mycket gjort.
Jag ägnade nästan hela helgen åt att tillverka dessa ringar som jag kallar för ”Perfect Imperfect”. Vi tillverkade och sålde sådana för några år sedan innan vi la ned smyckestillverkningen. De var då väldigt omtyckta, och jag själv har alltid älskat dessa ringar, så jag bestämde mig för att fortsätta med den designen. Tillverkade även ett armband i samma stil.
Här är ett litet smakprov på två smycken som kommer läggas ut till försäljning när smyckena lanseras. Ett silverhalsband kallat ”Panacea” gjort av min mamma Anita, och armbandet ”Heaven and earth” som Johan gjort. Jag tycker det är så fantastiskt roligt att vi alla tre gör smycken nu. Vissa smycken har vi till och med gjort tillsammans, som t.ex ett armband som jag började med och som Johan sedan gjorde klart.
När smyckena sedan läggs ut till försäljning så kommer vi skriva vem som gjort varje smycke.

Och den här gången kommer vi bara att lägga ut de smycken som vi tillverkat. Vi kommer alltså inte uppehålla ett sortiment och ta beställningar. Utan vi tillverkar och sedan lägger vi upp det vi har. Eftersom ingen av oss än så länge jobbar heltid med detta så gör det att vi behåller den där kreativa känslan kring silversmidet och slipper känna någon stress över att tillverka efter beställning. Efter många års erfarenhet av smyckestillverkning har vi verkligen lärt oss vad som funkar och vad vi ska undvika, och det känns så roligt nu att få göra om och göra rätt!

Föresten, vi startade ett Instagram-konto för våra smycken @jonnajintonjewelry
Där kan ni följa oss om ni är intresserade av att se mer av smyckena och få se lite mer att tillverkningen. Bland annat gjorde jag en serie stories i helgen där jag visade alla moment när jag skapar ”Perfect Imperfect” ringarna. Det blev väldigt uppskattat och någon blev så inspirerad att den bokade en kurs i silversmide! Och sen tyckte många om att få hänga med i själva processen och se hantverket bakom att skapa ett smycke. De ligger både tid och hjärta bakom. De finns sparade i ”höjdpunkter” om man tittar via mobilen.
Eftersom jag tillverkade ringar så ägnade Johan så otroligt mycket tid till att slipa och polera dom. Som jag berättade i mina stories så tar ofta själva efterarbetet lika lång tid, eller längre, än att göra själva smycket. Och det är också något som många inte vet. Jag själv avskyr att slipa och polera smyckena, men både mamma och Johan tycker det är ganska roligt och är väldigt duktiga på det, så jag slipper den biten haha.

Jag förstod inte hur Johan orkade sitta timma efter timma och slipa och polera ringar. Men jag var väldigt tacksam för det!
Och sen, vilken lycka att få jobba med Johan. Även om vi just nu jobbar hela helgerna inför uppstarten så finns det inget jag hellre gör eftersom jag får vara med honom. Ibland kan vi sitta tysta bredvid varandra i en hel timma och jobba på var sitt håll, men jag känner ändå hans närvaro och jag upplever det verkligen som om vi gör något tillsammans. Det är verkligen lycka för mig.

Jag drömmer om att det kommer en dag när Johan kan få jobba heltid med detta. Att han får ägna sina dagar åt att skapa och jobba med något han verkligen älskar, och jobba hemma i Grundtjärn istället för att pendla 18 mil sammanlagt varje dag. Att vi får jobba i samma företag även om vi jobbar med olika saker, och får vara nära varandra under dagarna. Vi pratar och fantiserar om det varje dag.

Och det bästa av allt, det känns inte omöjligt. Mina år i Grundtjärn har lärt mig att allting är möjligt, bara man vill tillräckligt mycket och följer hjärtats röst. Den där passionen som man kan känna för något, den har en otrolig kraft att förändra våra liv till det bättre. Låter vi passionen styra istället för vår rädsla, så kan det bara bli bra tillslut.

Därför är det bland det viktigaste vi gör här i livet. Att hitta vår passion.
Det som får oss att inte kunna somna för vi så gärna vill att det ska bli morgon så vi får fortsätta.