När naturen ger tillbaks

101106

En vacker höstkväll förra veckan tog jag spaden och gick till potatislandet för att äntligen få gräva upp jorden och se vad som gömde sig där i. Jag hade ingen aning om det ens skulle bli någon potatis i år, eftersom vi satte dom ganska sent. Men jag blev så glad när jag såg att det blivit några potatisar på varje planta. Inte stora, men lika fina ändå! Små pluttar som lyste upp som guldkorn i den mörka jorden.
101102Få saker är ju så tillfredsställande som att gräva fram potatis! Jag tror jag får något slags utskick av endorfiner i kroppen varje gång jag hittar en potatis i jorden. Att se hur hinken fylls gör att jag känner mig alldeles rik.
101101
101103Jag minns i somras hur mycket vi kämpade med potatislandet och jordgubbslandet. Vågar inte ens tänka på hur många arbetsdagar i tid det gick till att rensa allt och få ordning på det. Det blev inga jordgubbar, men plantorna har spritt sig som en epidemi så jag tror vi kommer svämmas över av jordgubbar nästa år. Men potatis fick vi, och när jag satt här och grävde fram dom så fick jag verkligen den där känslan som jag hoppades att jag skulle få känna till hösten när jag som mest slet med potatislandet; ”Det var värt det”. Åh, det var så värt det. All den tid vi la ner gjorde att jag nu fick sitta här i kvällssolen och få en stund av ren och skär livskvalitet. Just där i juni kändes det inte värt det. ”Potatis kostar ju inte ens mycket!” minns jag att jag tänkte. ”Jag går minus på att göra det här!” skrek tankarna i huvudet. Men nej, jag gick plus. Om än några månader senare. Plus i livskvalitet. Det måste vara något medfött i oss människor att känna en djup lycka över att samla ihop skatterna av något man lagt sitt hjärta och själ i. Det tror jag.
101104Jag åt potatis till middag hela förra veckan. Det var så gudomligt gott. Jag har alltid älskat potatis, men den smakar ännu godare när jag vet att den är skapad av jorden i mitt trädgårdsland och av den rena luften i Grundtjärn. Och av kodyngan från kvigorna jag kulade för 🙂
101105101108Älskar skördetiderna. Det känns så lyxigt att få plocka in allt som naturen har att ge. För två veckor sedan hade vi så mycket tomater att vi nästan kunnat sälja. Och örterna har växt sig otroligt stora. Jag önskar bara att de gick att hålla vid liv genom vintern, men nu ska vi plocka in det sista och frysa in så vi kan ta tina till matlagning och annat. Och lingondrickan kokade jag ihop förra veckan, och hällde även på i petflaskor och fryste in så att det bara är att ta fram nu under vintern när man kan behöva en vitamin-boost.
101109När solen gått ner och dimman börjat dansa över ängen gick jag in med dagens skörd. En hel hink potatis. Det är inte så mycket, men det räcker för att jag ska få känna glädjen i att skörda sin egen mat. Nu blir det mycket potatis till maten framöver, eftersom vi inte har någon jordkällare. Däremot har vi ett kallt förråd inne i huset där vi förvarar den så länge.

Har ni fått någon skörd i år? ♥ Kram på er!

FacebookTwitter

Till solen och tillbaks

Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Hyundai

083021

Det blev ganska hastigt bestämt att jag skulle ge mig ut på vägarna igen. Jag hade knappt förberett något. Men jag längtade så efter de öppna vidderna igen. Jag längtade efter att få känna den där speciella frihetskänslan igen, som jag får av att åka iväg med en bil under oplanerade förhållanden. Jag ville av hela mitt hjärta ge Nanook den bästa present han någonsin kunnat drömma om. En resa med mig till nya platser. Och samtidigt ville jag fota några riktigt fina bilder till mitt samarbete med Hyundai. Jag har ju sedan juli kört deras Hyundai i30 och detta var sista månaden med den bilen så jag ville verkligen göra en sista, rolig resa med bilen innan det var dags att lämna ifrån sig den. Jag visste att om jag inte gör de nu, så kommer jag inte hinna innan snön faller. Fyra starka anledningar räckte. Så då packade jag mina grejer på några timmar, och gav mig av. En roadtrip till Stekenjokk.
083003Jag hade ju sett lite bilder från Stekenjokk innan och hade lite koll på hur det såg ut. Men jag var på riktigt nästan lite chockad när jag verkligen kom dit på kvällen. Det var mer än vackert. Det var som om jag kom till mina drömmars landskap. Jag kände sådan lycka över att få spendera två dagar här, även om jag önskat att det var en vecka. Minst.
083005Det hade regnat nästan hela resan men när jag kom fram till Stekenjokk på kvällen så upphörde regnet, och jag var ute och fotade en hel del innan det blev för mörkt.
083025Det var så mycket jag ville göra. Det blir alltid så när jag kommer till en plats som inspirerar mig. Det bara bubblar inom mig och jag får tusen, miljoner bildidéer. Jag sprang hit och dit för att hinna fota landskapet, bilen, solnedgången, Nanook…ja allt! Jag skrattade för mig själv när jag såg den här bilden som jag råkat knäppa av i farten. Den säger så mycket om hur det ser ut ”bakom” alla bilder. Mycket, mycket spring. Men det är på ett härligt sätt. Ofta i dessa stunder blir jag varken trött, kall eller andfådd. Ja bara kör på, och jag älskar när det blir så.
083006

Även under denna resa så sov jag i bilen. Jag visste inte riktigt hur det skulle gå med tanke på att denna bilen ändå är mycket mindre än Santa Fe’n som jag körde i våras. Men det gick hur bra som helst!
Detta är ju egentligen en mer ”vardaglig” bil för mer vanlig körning. Deras storsäljare till och med! Vilket jag kan förstå nu efter att jag lånat den under sommaren. En bekväm, lättsam bil som är otroligt bränslesnål. Med mig har den dock fått utstå med lite annan typ av körning eftersom jag bor som jag gör. Mer skogsvägar och nu en roadtrip till fjällen. Men jag kunde inte vara mer nöjd. Med bravur tog den mig och Nanook till fjällvärden och även gav oss värme och tak över huvudet.
083004083002
083008Vår första morgon i Stekenjokk. Jag var så lycklig denna stunden. Jag åt fruktsoppa och mackor till frukost och tittade ut över landskapet och kände förväntan inför dagen då jag skulle få upptäcka denna plats mer. Nanook var nog lite förväntansfull han med.
083007083011En glad Nanook i bilen innan vi for iväg en sväng längs den långa vägen genom Stekenjokk.
083012
082509

083022Det är så märkligt egentligen. Jag har så länge jag kan minnas drömt om att få ge mig ut såhär. Åka på roadtrips alldeles själv och upptäcka vackra platser. Senaste åren i Grundtjärn så har jag tänkt på det jättemycket. Jag har verkligen känt en längtan. Ibland har jag tänkt ”Nej, nu tar jag bara bilen och drar iväg!”. Kan ni känna igen den känslan?

Nu, efter att jag gjort min andra resa såhär, så frågar jag mig själv ”Varför gjorde jag det aldrig?”.
Det var som om att jag förut tyckte det var ett enormt stort projekt att åka iväg på en roadtrip. Något jag måste planera länge. Något som skulle bli jättedyrt och som jag inte skulle ha råd med. Vart ska man bo? Vad ska man äta? Allt det där gjorde att jag tänkte att det var något svårt. Ett stort steg. Men sedan min resa i maj när jag gjorde min livs första roadtrip i samband med mitt samarbete med Hyundai, så var det som om en ny värld öppnade sig. Efter att jag gjorde den resan och tog det steget så försvann den där ”muren” som jag byggt upp. Plötsligt kändes det inte alls som något vidare stort projekt.
083023Speciellt nu när jag varit ute en andra gång, så inser jag att det inte alls behöver bli varken en lång, dyr eller stor resa. Att bara åka iväg några mil kan få en att upptäcka nära platser man aldrig tidigare sett. Och bara den där känslan av att lämna hemmet och vardagen en stund. Det behövs ingen hundramils resa för det.
Den här resan blev ungefär 60 mil, som jag delade upp på tre dagar. Jag tyckte inte alls att det blev så farligt mycket körning. Helt lagom när jag reste med hund och stannade mycket. Jag tror allt som allt att denna resan kostade mig 800 kr ungefär. Jag tankade bilen full i Junsele för 520 kr, och sedan köpte jag mat till mig och Nanook för 280 kr. Det var den enda jag köpte under hela resan.
083001Egentligen kostade det mig mindre än 800 kr för resan om man ska vara petig, eftersom strax under halva tanken fortfarande var fylld när jag kom hem igen. Så strax över 500 kr för en roadtrip. Fast, det beror ju såklart på vilken bil man har, hur långt man kör och hur man bor/äter osv. Men det är ett exempel i alla fall. Och som jag sa innan så är den här bilen så otroligt bränslesnål. Trodde något hade blivit fel när den fortfarande hade så mycket diesel kvar.
083015Jag är så glad att jag nu kommit över det där jobbiga steget och faktiskt vågat ge mig ut mer, och insett att det inte alltid behövs så mycket. I och med samarbetet så har jag ju ”tvingat” mig själv att ta det steget. Annars kanske jag skulle ha tänkt ”Jag vill åka iväg men jag borde inte prioritera det nu”, och så skjuter jag upp det till nästa vår…till nästa höst osv. Det är bara att göra det. 
083013Tänk vilken lycka att få ha så mycket utrymme helt för sig själv. Det är konstigt ibland tycker jag, att vi bor så många här på jorden och trängs i städer och lider av bostadsbrist. Men här…just då, var jag helt själv. Det blir ett knepigt perspektiv, som jag gillar att grubbla på medan jag blickar ut över fjällen.
083010083018Sista solnedgången i Stekenjokk, strax innan jag tog med mig Nanook ut på fälten med vita ängsull för att fånga det sista av solen tillsammans. Jag stannade bilen för att ta lite bilder i det vackra motljuset. Ljuset är allt i fotografering. Verkligen allt. Att vara fotograf är att ständigt jaga ljuset i alla dess olika former och nyanser.
083019 083020082543083026Ännu en resa i bagaget. En resa i hjärtat. I mig själv. Med Nanook. Jag är så tacksam för alla upplevelser som jag får vara med om som blir till de vackraste minnen. Nu väntar fler resor.

Hoppas ni tyckte om bilderna och att ni kanske känner er lite inspirerade till att göra en liten roadtrip själv. Tack för att ni finns och gör det här möjligt! Stor kram på er ♥

FacebookTwitter

Tillbaks i norden

Efter en resa på över 30 timmar kom jag ikväll hem till mitt kära Grundtjärn igen. Trots att jag bara varit borta i drygt en vecka känns det som jag varit borta jättelänge, och allt kändes så nytt. Som om jag såg allt med nya ögon igen. Alla färger syntes starkare och lukten av skog och äng doftade mer än någonsin. Tystnaden när jag öppnade bildörren och klev ut på gården nästan dånade i öronen. Allt som hördes var koklockorna som ekade från kvigorna längre bort på ängen.

Jag känner mig så harmonisk och fylld med energi efter semestern i Italien. Jag kan inte nog beskriva hur tacksam jag är för de fina dagarna jag fått, och för alla fina minnen jag nu bär med mig. Jag kan inte minnas senast jag kände mig så utvilad och återhämtad. Som om jag verkligen laddat upp batterierna. Jag känner ingen jobbig känsla alls att semestern är slut. Ingen ångest över att vara tillbaks till vardagen igen. Tvärtom så känner jag mig så nöjd som det bara går efter den här veckan, och så inspirerad att komma hem igen och ta nya tag. Efter en otroligt seg och långvarig resa hem så kände jag mig ändå så pigg när jag kom hem att jag knappt visste vad jag skulle göra av all energi.

Min mamma hämtade upp mig vid busstationen och sedan åkte vi direkt till galleriet där jag haft utställning i två veckor. Den avslutades idag så vi som ställt ut skulle hämta hem våra tavlor, så det passade bra för mig att göra det direkt då jag ändå var i Sollefteå. Och jag blev så positivt överraskad över att jag sålt flera tavlor under tiden jag varit borta. Vilken otroligt skön känsla att komma hem till det! När jag sedan kört hem de 6 milen till Grundtjärn och skulle börja packa in alla mina väskor och tavlor så blev jag så tagen av den vackra, stilla kvällen att jag var tvungen att lämna packningen till senare. Istället sprang jag iväg med min kamera och fotade lite.

I skrivande stund sitter jag här hemma vid köksbordet igen, med min älskade lilla familj tätt intill. Hunden Nanook på mattan bredvid och katten Nayeli sovandes i mitt knä. Hela mitt hjärta känns fyllt av glädje efter alla fantastiska dagar. Jag har som sagt massor av bilder från resan kvar som jag inte visat er än. I morgon ska jag gå igenom bilderna från resan så ni får se lite mer av vad vi gjort under veckan.

Nu ska jag gå och lägga mig, i min egen säng. Det ska bli skönt. Sov gott kära ni så hörs vi i morgon ♥

Jag kom hem till en så vacker kväll, så istället för att börja packa upp så gick jag ut och hälsade på kvigorna nere vid sjön.

072704

Vackra Grundtjärn. Känns fint att vara hemma igen. Jag älskar känslan av att komma hem efter att ha varit borta ett tag. Allt känns så nytt och annorlunda. Som om jag ser allt med nya ögon igen och uppskattar allt ännu mer än innan.
072703072702072701

FacebookTwitter

Tillbaks till verkligheten

I morse 05.30 var jag ute i den gråa morgondimman med Nanook. Han behövde gå ut. Sedan gick jag in och lade mig en stund till. Jag drömde att jag var ute på stan i Sollefteå med Nanook och Nayeli. Det var fest och alla var fulla och odrägliga och ville klappa och hålla dom och jag försökte skydda dom allt vad jag kunde. Nayeli råkade fastna i en askkopp som hängde på en vägg. Den var gjord av glas och full med fimpar, och jag fick inte ut henne. Hon satt där inne och skrek. Samtidigt rymde Nanook iväg bland folk och trafik. Panik!

I nästa dröm träffade jag gruppen Alcazar. De behövde en ny dansare och undrade om jag ville ta på mig jobbet! Wow, jag tackade ja! 🙂 Men sedan var jag tillbaks i Göteborg igen. Min första dag, på mitt gamla jobb. Personalrestaurangen på Liseberg. Jag skulle börja jobba där igen. Bland disk, stress och stekos. Lysrör som gjorde ont i mina ögon och en känsla av att kvävas. Här vill jag inte vara.

Jag vaknade, och mina ögon öppnades och jag kisade mot fönstret. Solen lyste där ute, på kritvita björkar med frost. Jag har bara drömt. Vilken lättnad. Jag är Grundtjärn. Mitt hem. Med allt det vackra omkring mig. Med Nanook och Nayeli sovandes bredvid mig i sängen. Och jag får vakna till den vackraste av morgnar. Tack, tack tack 

030502030504030501

FacebookTwitter

Tillbaks med något oförglömligt

Hej på er!
Nu är jag hemma igen efter en alldeles fantastisk vandring i en av världens vackraste miljöer. Det har varit några väldigt tuffa dagar och jag har legat halv utslagen i sängen nästan hela dagen sedan jag kom hem sent i natt. Men nu har energin återkommit och jag känner mig alldeles varm i hjärtat av den otroliga upplevelse jag fått vara med om. Något jag aldrig kommer glömma.
Jag har SÅ mycket foton och massor av filmer att visa er. Jag ska sätta igång att fixa bilderna nu och klippa ihop en liten film av allt material. Och sedan berätta om allt från resan.

Under dagarna som gått så har vi ju filmats under vandringen, och filmsnuttarna har kunnat ses på Fjällrävens hemsida. Jag lägger upp dem här nu ifall ni inte sett dem än! 🙂

En upplevelse jag aldrig kommer glömma <3

En upplevelse jag aldrig kommer glömma <3

FacebookTwitter

Tillbaks i stugan

Efter en hel dag i en bil är jag äntligen hemma i Grundtjärn igen. Har haft så otroligt mysiga dagar hemma hos storebror Isac och Hannah, och Noak. Så härligt att fira jul med hela familjen.  Och Noak förgyllde ju tillvaron hela tiden! Längtar redan efter honom!

Nu ska jag fortsätta elda här hemma och få upp värmen innan jag går och lägger mig. Hoppas ni haft en underbar jul allihopa! Kram på er ♥

Så glad att jag fick spendera julen med den här underbara lilla killen. Min älskade brorsson. Är världens stoltaste faster! Saknar redan hans goa skratt och tokiga upptåg.

Så glad att jag fick spendera julen med den här underbara lilla killen. Min älskade brorsson. Är världens stoltaste faster! Saknar redan hans goa skratt och tokiga upptåg.

FacebookTwitter

Tillbaks i tiden

I kväll kom Kåge Törnebrink som har stuga här i byn och visade gamla fotografier från förr. Han hade massor med foton från Grundtjärn, och det var så intressant att få se människorna då och hur husen och byn såg ut på den tiden. Tog kort på några av fotona så ni skulle få se 🙂

Kåge visar bilder ur hans fotoalbum

Här är en bild på några barn som sitter på trappan utanför den gamla skolan, som jag bodde i mitt första år här i Grundtjärn.

Här sitter jag på samma trappa. Många, många år senare 🙂

Och vet ni vad det här är för hus då? 😀 Det är stugan jag bor i nu! Helt otroligt att få se hur det såg ut på den tiden. Det är sig likt bara att det nu är utbyggt på framsidan. Sovrumsfönstret är fortfarande det samma 🙂
Framför huset står Oskar och Andretta som då ägde huset.

FacebookTwitter

Jag får så mycket tillbaks

Hej på er!
Det är en superfin dag igen här i Grundtjärn, och jag sitter här och jobbar lite. Under lunchen nu gick jag ut en stund och satte mig utanför huset i solen med en kopp thé. Åh så mysigt det var. Solen nästan brände i ansiktet, och förutom fåglarna som sjöng lite längre bort var det alldeles tyst. Jag tänkte på hur lycklig jag är att få bo såhär underbart, med naturen och lugnet precis utanför dörren. När jag vill kan jag gå ut och sätta mig i snön med en kopp thé i tio minuter och få uppleva den där känslan som man annars måste åka på semester för att få uppleva.

Trots slitsamma dagar här så finner jag alltid något att glädja mig åt. Minst en gång om dagen påminns jag om varför jag valt att leva här. Jag får så mycket tillbaks av naturen, av solen, vinden och tystnaden, och allt annat i denna vackra omgivning.

Lunchrast i solen. Kan det bli bättre? 🙂

Nanook låg bredvid och verkade njuta lika mycket som jag av solen och värmen.

Mys!

FacebookTwitter