Åh, vad jag blev glad för era kommentarer på mitt tidigare inlägg idag. Jag skrev ju om hur jag alltid känner mig så trött den här tiden på året. Mars och april är två kämpiga månader för mig, på flera olika sätt. Dels känns det som om jag bara har halva min energi kvar och jag känner mig matt, blek och genomskinlig. Och sedan har jag alltid svårt att hitta inspiration när det gäller fotografering i naturen under dessa månader. Här uppe ligger snön kvar till maj men det är liksom varken vinter eller vår under mars och april. Det blir ofta ett ganska svartvitt landskap. Mörka träd och kritvit mark.

Men det gjorde mig så himla lättad och glad att läsa att jag inte var ensam om att känna den där tröttheten på våren. Ja, det är näst intill att jag ibland kan känna mig deppig. Men som många skrev, så beror det nog en hel del på D vitamin brist. Det är bara det att det ofta verkar utåt som om alla blomstrar den här tiden på året, medan jag ofta känner att jag vissnar. Men skönt, vi är flera som går igenom samma sak och det är bara att hålla ut och följa med i årstidernas skiftningar och acceptera hur det påverkar oss. När maj kommer med sin magi så får vi dubbelt tillbaka!

När jag gick in och la mig på golvet i ateljén och hoppades få lite ny energi så kom de här söta katterna och spred glädje. Det är så roligt, för jag har helt ärligt inte varit någon kattmänniska. Jag har alltid upplevt katter som lite lömska och oärliga. Jag skaffade min katt av en enda anledning. Att jag hade möss inne, och behövde få bort dom. Men sedan vart jag ju förälskad i den lilla varelsen som tog mitt hjärta med storm. Och nu när två nya katter flyttat in så kan jag inget annat säga än att jag både är hund och kattmänniska nu. Jag älskar hundarnas och katternas extrema olikheter. Jag gillar att få båda delarna.

Speciellt Kira har jag fått starka känslor för. Redan när jag såg henne för första gången hos Johan så fick hon en speciell plats i mitt hjärta. Under dagarna när jag är hemma och jobbar så är hon med mig hela tiden, utan att störa! Hon bara finns där och sprider sådan värme och glädje. Hon kräver aldrig något. När jag tittar på henne kisar hon med sina nöjda ögon och nästan ger ifrån sig ett leende. Det är så härligt.

Jag går in i ateljén varje dag och sneglar mot färgburkarna och längtar så starkt efter att jag ska få mer tid till att måla nu igen. Det har bara blivit några korta stunder senaste tiden. Men så fort saker lugnat sig ska jag ägna så mycket tid jag bara kan. Det har ju nästan börjat bli på allvar nu.

Senaste tiden har jag fått många förfrågningar om mina målningar från Kina. Ja, sedan några veckor tillbaks har jag varit med i massvis av olika artiklar i Kina (här är ett exempel från senaste veckan) vilket gjort att jag börjat få möjligheter till samarbeten. Nu bland annat med ett kinesiskt designföretag som vill börja samarbeta och sälja mina målningar i just Kina. Tänk vad häftigt om det slutar med att jag får ha min vernissage i Kina! Då skulle jag kunna säga “Släng er i väggen Liljevalchs…hello Shangai!!” 😀

Så jag ska se till att få mer tid till målningen nu framöver. Det känns ju onekligen som en spännande möjlighet har öppnat upp sig. Man vet ju aldrig vart det kan leda, men det ska jag ta reda på 🙂

Älskade lilla Kira ♥

Hoppas ni haft en helt underbar onsdag! ♥ Kram på er!