Trust that life will take you where you need to be

Hej på er mina älskade läsare!
Efter några helt fantastiska dagar i Stora Sjöfallet var det igår dags att åka vidare. Jag hade nog kunnat stanna där minst en vecka till. Det var nästan tur att Stora Sjöfallet Mountain Center, som är hotellet där jag bodde på, igår skulle stänga för säsongen fram till januari. Annars är nog risken stor att jag skulle stannat några nätter till.

Det kändes bara så sorgligt att lämna allt det där vackra. Stora Sjöfallets berg i höstskrud. Om ingen är där och bevittnar det vackra, då är det ju som om det inte finns. Just nu är det nog kö till alla sevärdheter i Yosemite nationalpark. Tusentals människor överallt. Men i Stora Sjöfallet, där åker någon bil förbi i timmen. Där ekar tomheten under lågsäsongen. Men det är ju det som är så underbart. Bergen står där som oslipade diamanter med morgondimman som slöjor, och gör sig lika vackra varje dag oavsett om någon är där eller inte.

Jag körde därifrån efter lunchtid eftersom jag hade en lång bit att köra för att komma till min nästa destination. Men på grund av alla vackra omgivningar längs vägen så lämnade jag inte själva nationalparken förrän sent på eftermiddagen. Och ända tills solen hade gått ned stannade jag på alla möjliga vackra platser. Så vid sju-åtta på kvällen hade jag fortfarande ca 25 mil kvar att köra. Men jag var bara så överlycklig över alla fantastiska vyer och alla foton och filmer jag fick fånga längs vägen.
Efter en lång kväll och natt i bilen så befinner jag mig nu i Saxnäs, på Marsfjäll Mountain Lodge intill Marsfjället. Ännu ett helt otroligt vackert ställe som jag besökt en gång tidigare. Några mil härifrån ligger ju en annan fjällvärld, som även den har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Vackra Stekenjokk, som jag tänkte åka till idag.

Jag har verkligen er att tacka för att jag kunde göra det här blogginlägget nu istället för att sova bort hela förmiddagen. När jag vaknade vid 8 i morse för att gå och äta frukost, så var jag så trött att jag mådde illa och det kändes som om jag hade förlorat min balans. Världen snurrade och ögonen hade svårt att fokusera. Jag kände mig helt borta.

Men jag visste att jag behövde äta, eftersom jag minst sagt slarvat med maten de senaste dagarna. Så jag gick till huset där det serverades frukost, och åt en riktigt god och rejäl frukost. Jag såg en burk med saltgurka och blev överlycklig. Har nog aldrig varit så sugen på saltgurka, så jag antar att jag behövde lite salt. Efter frukost och kaffe så mådde jag mycket bättre, men var fortfarande så trött att jag bestämde mig för att gå och sova igen.
Trots att jag visste att jag egentligen behövde sätta mig och jobba en stund och sedan fara iväg till Stekenjokk.
Men tröttheten tog över.

Medan jag kröp ned i sängen så tog jag fram mobilen och gick in på bloggen och läste era kommentarer på mitt senaste inlägg. Och ÅH, ni är för underbara. Haha helt seriöst, jag fick så mycket glädjekänslor i kroppen att jag blev mycket piggare på några sekunder. Jag fick inspiration och energi och lite ”jävlar anamma”, så jag hällde upp mer kaffe och bestämde mig för att göra ett blogginlägg istället för att sova.
Och nu sitter jag här, och är pigg och alert igen. Så TACK, tack! Som jag skrev i tidigare inlägg så hinner jag inte svara er just nu, men alla era ord går rakt in i hjärtat och jag är så lycklig över att få dela allt med er. Det gör mig så glad att ni uppskattar mina inlägg så mycket! ♥
Så nu ska jag strax packa ihop alla grejer och bege mig iväg mot Stekenjokk. Idag är det ganska mulet och blåsigt, men det gör inget. Så länge jag kan filma med drönaren utan att den kraschar så kommer jag bara njuta av de friska fjällvindarna. Jag ser fram emot den här dagen!
Jag håller tummarna att jag får till de där scenerna som jag så länge haft ”i huvudet”.

Haha, ja jag kan ärligt säga att jag stundtals tänkt ”vad sjutton håller jag på med?”. Jag ägnar dagar och nätter och all min energi åt att göra en liten film. Det är ju inget beställt jobb av någon. Det är inget jag får betalt för. Det är inget som jag egentligen borde prioritera just nu.
Men det är ändå så obeskrivligt viktigt för mig. En liten film som jag hoppas ska bli till något vackert. Som kanske för en liten stund ska få oss att stanna upp och drömma. Och mitt i allt är jag så otroligt tacksam över att jag har möjlighet att kunna välja att ägna min tid åt sådana här saker. Att jag har möjlighet att få göra verklighet av mina visioner, utan att någon säger åt mig vad jag ska göra. Och att jag samtidigt får så mycket oförglömliga upplevelser. Det är verkligen total lycka för mig.

Jag har ännu ingen aning om jag kommer få till det så som jag vill, men jag ska göra mitt allt.

Jag avslutar med nattens norrsken, som lyste upp på himlen medan jag befann mig på ensliga grusvägar mitt ute i skogen eftersom jag råkade följa GPS:ens väldigt märkliga ”genväg”. Plötsligt såg jag något som jag tyckte likna ljuset från gigantiska strålkastare. När jag sedan tittade ut genom bilrutan fick jag se ett hav av ljus som dansade. Jag tappade nästan andan. Det var så längesedan jag såg norrsken nu, och det kändes som att titta på något utomjordligt vackert. Först var det knappt som om jag vågade kliva ut genom bilen, för det var så mäktigt. Som om jag när som helst skulle slukas upp av ljuset och stjärnorna.

Som allt under den här resan, så upplever jag det som om jag jämt råkar hamnar på rätt ställe vid rätt tillfälle. Det var meningen att jag skulle stanna hundra gånger längs vägen, för att få uppleva just denna stunden.

En sista sak; det är bara tre dagar kvar av röstningen till Årets Influencer, som jag är nominerad till. Man får rösta hur många gånger som helst! Så om ni vill rösta på mig, så vore jag evigt tacksam om ni ville ägna några sekunder åt att rösta. HÄR kommer man till röstningen. TACK! ♥

Nu önskar jag er en underbar torsdag. KRAM på er alla! ♥