Att slitas mellan två språk och en liten tillbakablick från förr

Hej på er!
Tack snälla för all fin respons på mitt förra inlägg om webshopen. Så roligt och höra att ni tycker om den! För er som undrade så kommer jag senare försöka göra en svensk version av sidan också om det inte är allt för krångligt. Ska kolla upp det! Det är jobbigt det där med språket ibland. Har många gånger de senaste året hamnat i funderingar och grubblerier kring om jag ska göra något på svenska eller engelska. Även om bloggen har mest svenska läsare, och för alltid kommer vara skriven på svenska, så har jag i det stora hela numera en mycket större skara följare utanför Sverige på de andra sociala plattformarna. Vilket såklart känns helt fantastiskt roligt! Det är en sådan fin möjlighet att få nå ut med det jag gör utanför landets gränser, och det är såklart en dröm på ett vis. Men då har ju jag många gånger behövt ta beslut om jag ska göra något på svenska eller engelska, vilket inte alltid varit enkelt.

Som t.ex min Youtube-kanal där 95% av mina 75 000 följare inte pratar svenska. Efter många råd och tips och en lång tid av grubblerier så valde jag att börja göra mina videor på engelska istället. Det kändes egentligen från mitt håll ganska roligt och spännande, men det fanns också en rädsla att göra några av mina svenska följare besvikna. Jag förstår ju om det inte längre blir samma sak, och att några kanske tappar intresset för mina videor, speciellt om man har svårt att förstå engelska. Så under en lång tid gjorde jag inga videor, för jag orkade inte ta ett beslut av rädslan att såra eller göra folk besvikna. Men tillslut tänkte jag såhär; vad vill jag? Vilket alternativ känns bäst och får mig att bli mer inspirerad till att skapa videor och vloggar? Och då kändes det plötsligt inte svårt att ta ett beslut. Och jag blev faktiskt så otroligt lättad över att jag inte fick så mycket negativ respons för det som jag först hade trott. Men det är ju så, när man har de finaste och mest förstående läsarna och följarna i världen. För det har jag verkligen. Det är inte många gånger som det blivit en massa negativ respons, och det är jag så tacksam över.

Lite så blev det ju med min webshop också, men beslutet att göra den på engelska tog jag redan vid en min förra webshop, så därför ville jag fortsätta med det. Men som sagt så hoppas jag kunna göra en svensk version också! Vill inte att några ska känna sig utestängda på grund av svårigheter med språket ♥
Den här veckan har varit speciell på många vis. Mamma har ju börjat jobba i företaget och nu håller vi som mest på att gå igenom en massa saker så att mamma får chans att rensa i röran. Det är så skönt att ha någon som tar itu med allt det där svåra. Som att ringa Tullverket och ta reda på allt hur det fungerar med leveranser och frakter till andra länder. Sådant som bara känts som en stor svart ångestklump för mig innan. Någon som tar tag i allt som jag annars skjuter upp.

Dessutom har den här veckan varit så obeskrivligt vacker. Det har varit kallt minsann. Runt -23 på nätterna. Men som alltid när det blir riktigt kallt så blir det också väldigt vackert. På dagarna har jag fått några minuters sol i ansiktet, och det har betytt så mycket. Och sen, att bara få andas den här krispiga luften! När det är kallt ute så känns det alltid som om jag äntligen kan andas på riktigt igen. Kan ni känna igen er i det?
Den här morgonen tog jag med mig datorväskan på sparken för att åka till mamma och ha ett litet möte. När jag åkte där på sparken i solskenet så kom jag att tänka på kontrasterna mot förr, innan jag bodde här. Det såg lite annorlunda ut när jag åkte till jobbet då. Trängsel på spårvagnar och bussar. Stress genom stan. Inte som nu, när jag har tusen kvadratmeter för mig själv åt alla håll. Inga människor att trängas med. Inga starka parfymer att må illa av. Ingen cigarettrök på perrongen. Ingen stress över att missa nästa buss. Här kan jag gå i det tempot som passar mig. Jag kan glida fram över det isiga underlaget utan att behöva väja för mötande människor. Jag flyger fram.

Här stannar jag till en stund varje dag. Andas in av solskenet för att få lite energi. För ja, jag känner att mörkret tär, även om jag också älskar det. Tröttheten kryper sig på, men samtidigt ska jag i år ha i åtanke att vi under vintertiden får lov att vara trötta. Vi får sakta ned vårt tempo. Vi får lov att sova mer och bli mindre produktiva. Det är ju trots allt naturens egen cykel. Vi behöver spara på den lilla energi vi får nu, till att må bra. Inte till att ägna den åt att hacka ned på oss själva för att vi inte är tillräckligt duktiga eller för att vi inte får gjort lika mycket som vi annars får. Nej, vi rår om oss själv nu tycker jag, i den här mörka tiden. När solen inte lyser lika starkt får vi bli vårt egen och varandras ljus.
Tänk vad mycket som är sig likt ändå. Här är jag, min första vinter i Grundtjärn, 2010. Samma grusväg, samma hund och samma kameraväska som slarvigt ligger nedkastad på marken. Samma glädje över att få bo här.

Tänk om jag visste då att jag skulle bo kvar här sju år senare. Att allt skulle ordna sig. Att jag skulle få fortsätta på den kreativa vägen och driva eget företag. Att bloggen skulle vara mer levande än någonsin och att jag skulle ha alla er att dela min vardag med. Att jag skulle få hitta min själsfrände och dela livet med en man jag älskar mer än något annat. Att Nanook fortfarande skulle vara frisk och pigg och springa omkring och leka i snön, och att jag dessutom skulle ha två katter och en stjärnkviga. Att få tänka sig in i något så vackert, det skulle nog knappt vara möjligt då.  Jag är så väldigt tacksam att jag är kvar här, och det hoppas jag får vara länge, länge till. 

Nu börjar mörket lägga sig här och jag ska ut på en promenad med Nanook igen innan det blir kolsvart. Jag hoppas att ni har en jättebra torsdag allihopa!
Kram på er ♥

Två fantastiska dagar

Hej på er!
Jag har varit lite frånvarande här på bloggen under några dagar men istället har jag haft fullt upp med utställningen i Junsele, som hade vernissage i måndags. Alltså åh, vilka två fantastiska dagar jag haft. Det har varit SÅ roligt. Jag känner fortfarande att jag svävar på moln efter alla underbara möten med människor. Både nya bekantskaper och nära och kära. Jag hade aldrig kunnat vänta mig att det skulle komma så mycket folk som det gjorde. Jag kunde inte varit mer nöjd!

Så jag stod där under måndagen och tisdagen. Nu pågår utställningen under hela veckan, och på söndag kommer jag stå där igen innan utställningen sen stänger. Men alltså, ja jag finner liksom inga ord. Jag har fått så mycket kärlek av människor som kommit dit att jag stundtals inte vetat vad jag ska säga. Blir så väldigt berörd. Det här har utan tvekan varit den roligaste och bästa utställningen jag någonsin haft.
På söndag var det hängning av tavlor (vilket var så otroligt mycket mer tidskrävande än jag anat) och på måndag förmiddag var jag och Johan på plats inför vernissagen. Han var med mig hela dagen för att hjälpa till. Det var så fint att ha honom med mig ♥
Han fixade med drinkarna och tilltugget. Det är ju ett måste när man har vernissage!

Jag passade på att ta ett foto med fantastiska Annika Falkensson som gjort den här utställningen möjlig. Ja egentligen hela Återvändarveckan i Junsele. En otroligt drivande människa med en enorm passion för att bygden ska leva vidare.
Det var mycket folk under hela vernissagen mellan 11-15. Så otroligt roligt! Hade inte väntat mig det faktiskt.
Jag fick också äran att träffa Moss Nilsson som är en otrolig skicklig konstnär, och som tecknat av många platser omkring Junsele och Ångermanland. Han hade utställning samtidigt som mig (på andra sidan av salen). Han är verkligen en speciell person. Precis sådär som man väntar sig att en gammal konstnär ska vara. Fritänkande, klurig och tokig.
Min mamma Anita, min pappa Ulf och min lillebror Filip kom också förbi! ♥
Fick en sådan vacker orkidé av dom. Den ska få stå kvar under hela utställningen och lysa upp.
Och sen kom mina underbara svärföräldrar och överraskade! Margareta och Kalle. Blev så glad att se dom! ♥ Då var fortfarande mina föräldrar kvar så det blev som en liten mini-familjeträff på vernissagen. Så roligt!
Och min fantastiska släktingar Anna-Karin (min mammas kusin), Sven-Olov (min mormors systers man) och Leif (Anna-Karins man).
Fick så otroligt vackra kommentarer i gästboken! Så ni kan ju bara tänka er hur underbart det var att få träffa alla dessa härliga människor ♥
Jag som inte hade förväntat mig att sälja på utställningen fick istället sålt nästan alla stora målade tavlor under de två första dagarna. Peter och Sara heter detta par som köpte både Junidröm och Eldört. Peter fastnade för Junidröm och Sara för Eldört. Så det slutade med att de fick ett paketpris och köpte båda två. Haha, den lyckan alltså! Och det känns så extra roligt att faktiskt få träffa de människor som nu kommer bli de nya ägarna av tavlorna. Junidröm (längst till vänster) är juni månads magi. Bomullsblommor, morgondimma, solsken och grönska. Eldört (längst till höger) är ett fält av mjölkört. På engelska heter de ”fireweed” och då blir ju den direkta översättningen eldört. Det tyckte jag var så vackert. Det var någon som berättade att efter den enorma skogsbranden i Västmanland för några år sedan, så växte det istället upp enorma fält av mjölkört. Så vackert på något vis. Som om trädens själ förvandlades till dessa lilarosa, vackra blommor. Så tavlan skulle bli en blandning av eld, mjölkört och de vita små bomullstussar som blommorna släpper iväg under sensommaren. En symbol för att släppa taget och att det alltid kan växa något vackert ur askan. Att det alltid kommer ljus, även ur mörkret.

Som jag skrev någon gång tidigare så får man ju en slags känslomässig koppling till tavlorna. Och det är med blandade känslor som jag slår in dom i ett paket och tänker att jag nog aldrig kommer se dom mer igen. Men samtidigt en härlig känsla. Nu får de hänga hemma på någons vägg och förhoppningsvis skänka glädje varje dag. Istället för att stå nedpackade i kartonger och ta upp en massa plats hemma i min ateljé. Då får jag istället möjlighet till att skapa nya tavlor. Tack Peter och Sara! Hoppas ni kommer få mycket glädje av Junidröm och Eldört! ♥
Dag två på utställningen! Trots att vernissagen var över så kom det ändå förvånansvärt mycket folk. Så otroligt roligt!
Och även idag kom mina familj och hälsade på, fast nu med min storebror Isac och hans fru Hannah och mina älskade brorsbarn Noak och Klara ♥
Min underbara Johan kom även igår och hjälpte mig. Innan mitt pass slutade på utställningen så skulle jag slå in några tavlor. Eftersom många är på genomresa i Junsele denna veckan så fick vissa ta med sina köpta tavlor och fotografier redan nu, även om utställningen inte är klar än. Det blir lättare så än att behöva frakta över olika delar av Sverige med posten. Som tur är hade jag några tavlor och fotografier som inte fick plats först så de fick nu hängas upp som ersättare.
Efter en lugn och skön kväll igår så kom jag och Johan på idén att ta ett midnattsdopp i sjön. Min storebror Isac hänga på så det slutade med att vi tände upp bastun nere vid sjön och badade i tre omgångar sent in på natten.
Johan, Isac, jag och lille Nanook i bakgrunden.
Det var en galet vacker kväll! Det kände som vi befann oss mitt i en filmscen. Alldeles stilla och blått.
Härlig avslut på denna dagen! Nu hoppas jag på fler dopp i sjön dessa dagar. Hoppas att ni haft en riktigt härlig vecka hittills! Nu hoppas jag få lite mer tid att blogga resten av veckan. Tack för ert tålamod!! Kram på er ♥

Som två världar

Det är alltid en upplevelse att komma hem igen när jag varit borta ett tag. Jag märker mycket tydligare av kontrasterna, och mitt ”liv på landet” framhävs mycket mer. När jag kommit bort från mina vardagliga rutiner här hemma ett tag och sedan kommer hem så märker jag av det mycket mer än när jag lever mitt i det.

Det var 5 grader inne i huset idag när jag kom hem. Så det är inte att komma hem och vila det första man gör. Istället är det av med ”finkläderna” och byta om till oömma och varma kläder, ta med sig ikea-kassen och gå ut till vedboden och hämta ved. Just den första stunden känns alltid så speciell. Som att skifta liv litegrann. Men jag gillar det. Jag gillar blandningen. Sen gillar jag ju självklart inte att komma hem till ett kallt hus.

Men att få det bästa av två världar, det tycker jag om.

032207

In i vedboden och leta ved. Ja, jag säger inte hämta ved nu. För nu är det till att leta ved. Det har gått åt mycket i vinter så nu gäller det att vara sparsam så den sista veden räcker fram till maj/juni.

032208

Back to reality 😉
032206

Jag älskar känslan när jag precis gör upp eld och får känna de allra första strålarna av värme mot ansiktet när pappret börjar brinna. Och lukten. Och ljudet.

Som två olika världar

Nu är klockan snart två på natten och jag har lagt mig i sängen under ett täcke och två filtar. Jag har inte eldat något ikväll eftersom jag varit så himla trött och somnade när jag kom hem från Övik. Det är bara 4,5 grader här inne nu så om jag hade vart smart skulle jag eldat istället. Man får inte vara lat om man bor såhär inte 😉 Men under täcket och filtarna är det varmt och gott, så det går nog bra ändå, och så går jag upp tidigt i morgonbitti och eldar istället.
Det är verkligen det här som är nackdelen med att bo såhär som jag gör nu. Åker man bort över ett dygn så får man räkna med att huset är väldigt kallt när man kommer hem igen. Och har huset väl blivit såhär nedkylt så måste jag elda riktigt mycket för att få muren och väggarna varma igen. Men det är bara o bita ihop 🙂

Det känns bara så lustigt när man varit i Övik och bott på hotell och levt lyxigt nu i helgen. Ett stort kontrast till livet jag lever här. Det är som två olika världar nästan. Men det är så underbart att komma hem igen, även om det varit som balsam för själen att må gott i ett varmt hotellrum. Det är bra med lite variation i vardagen, det gör ju att jag uppskattar de båda ”världarna” jättemycket, på olika sätt.

Nu ska jag sova, och det ska bli så skönt! Är så trött så jag knappt kan hålla ögonen öppna. Sov gott och dröm sött! <3
Kramar!

Åter i stugan efter den mysiga helgen i Övik. Jag hängde upp en julstjärna i fönstret. Åh vad fint det blev. Jag älskar det varma ljuset som den ger!

Jag brukar tända några värmeljus under natten. Det är både mysigt och ger lite extra värme 🙂

Medan jag låg här i sängen och skrev blogginlägget kunde jag inte låta bli att göra en kort liten videoblogg. Jag har döpt den till ”Ett bra tecken på att det är för kallt inne” haha!
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=T8C6Uk9FNb4[/youtube]