För ganska länge sedan gjorde jag ett blogginlägg som hette ”10 udda fakta om mig”. Det blev ganska populärt och det var väldigt roligt att läsa kommentarerna och responsen som jag fick. Många som kände igen sig i vissa punkter. Nu tänkte jag lägga upp några nya udda fakta om mig! Jag tror nog alla människor har lite märkliga egenskaper, tankar eller händelser som är just lite udda och som man kanske inte visar eller pratar om med andra. Därför är det extra roligt att dela med sig lite av sådant tycker jag!

Ok, here we go! 😀

• Jag njuter mest av mat när jag får äta den helt själv, och slippa prata med någon eller vara trevlig medan jag äter.

• Ibland när jag är jättetrött och vill ta en tupplur mitt på dagen men känner att jag inte borde göra det, så lägger jag mig på golvet en stund istället, för att få mindre dåligt samvete. Ungefär som att ”det är mindre skönt på golvet så då känns det mer okej att vila en stund”
  

  En gammal bild, men ungefär såhär 🙂

• Jag var barn väldigt länge. Jag lekte med käpphästar tills jag gick i 9:an, och byggde kojor tills jag nästan borde flyttat hemifrån. Jag hade speciellt en jättekonstig lek som jag höll på med tills jag var i övre tonåren, som jag ska försöka förklara lite kort. På somrarna lekte jag alltid med klädnypor och röda vinbär ute i trädgården. Det låter helt sjukt…men klädnyporna var som ett djur med en stor mun som åt vinbären. Men mina klädnypor (ett gäng på 4 som alla hade olika namn) försökte rädda vinbären från alla andra klädnypor. Lite som vampyrer som inte vill äta andra människor…typ. När några vinbär dog så gjorde jag skinnfällar av dem som jag torkade på små stenar (ööh?) som jag använde till plåster för vinbär som blivit skadade i kriget. (kriget mellan vinbären och klädnyporna). Det kunde bli väldigt blodigt ibland.

• Jag pratar oftast mer om jag är nervös i en social situation. Pratar innan jag hinner tänka efter, vilket ofta resulterar i att jag missuppfattar saker, missar skämt och blir ännu mer nervös just därför.

• Jag har ett enormt behov av att få vara själv. När jag är bland folk, med familj, vänner osv så kommer alltid en liten gräns när jag känner att jag behöver gå undan en stund. Ibland kan det räcka om jag bara får 10 minuter själv. Om jag t.ex sover borta eller är någonstans där jag inte kan få samma utrymme så måste jag gå ut, eller hitta någonstans att gå undan. Det är jättekonstigt. Men om jag inte får den där lilla stunden själv så känner jag mig alldeles kvävd och mår skitdåligt. Det har inget att göra med vilka människor jag är med eller vilken situation. Det är bara mitt behov av att få vara själv en stund.

• Jag har haft en piercing i tungan. Jag ville egentligen pierca mig i läppen men tänkte att det var smartare att göra det i tungan så inte mina föräldrar skulle märka något. Hade kvar piercingen i många år, tills jag råkade svälja kulan. Har även haft knallrött hår!
  

• Jag har lätt för att störa mig på saker som folk gör omedvetet. Jobbiga små ticks, eller rörelser som sker regelbundet. Som när någon t.ex ”piper i näsan”. Det kan förstöra hela min dag haha.

• Jag har ganska dåligt tålamod. Jag vill ofta att saker ska ske snabbt. Om jag får en impuls att göra något så vill jag inte vänta med det. Då kan intresset försvinna. Jag känner ofta stark passion för något under en kort tid och gör jag inget av det då eller inte ser några resultat eller måste invänta något så kan jag snabbt tappa tålamodet.
  

  Fort ska det gå!

• Jag är en extrem känslomänniska. Jag påverkas otroligt mycket av minsta lilla, vilket gör att jag både kan bli väldigt glad och väldigt ledsen väldigt fort. Jag är nog sällan bara något mitt emellan. Men för det mesta är jag glad och ibland när jag är bland folk så har jag svårt att dämpa min glädje. Ofta så tänker jag innan jag ska träffa folk ”Nu måste jag försöka ha lite låg profil och lugna ner mig lite. Vara lite mer eftertänksam och tyst”. Men det funkar aldrig, jag har svårt att kontrollera det. Jag blir ofta så glad, uppspelt och exalterad att jag själv känner att det blir ”too much”. Säkerligen andra också.
  När jag var ute och dansade med några vänner för något år sedan så kom en man fram och fråga om jag gick på ecstacy. Jag försökte förklara att jag bara var glad men han trodde mig inte. Ja… typ så extremt är det.

• En gång, när jag var ca 10 år så fick jag för mig att om man dricker såpbubblor så skulle det komma bubblor när man pratade. Så jag tog en hel mun från en såpbubble-flaska och svalde. Det var så extremt starkt att jag trodde jag skulle kvävas en sekund. Inga bubblor kom det dock.

• När jag gick i dagis i Göteborg, (samma dagis som jag stängde in en pojke i dockvrån och tvinga honom att gifta sig med mig), så fanns där en annan pojke som hette Oskar. Jag var livrädd för honom. Han var väldigt ”brötig” och gjorde mycket väsen, slog andra barn och gjorde sönder saker. En gång stängde han in mig i en stor leksakslåda ute på gården. Inte förrän jag blev äldre så förstod jag att hans namn var Oskar, och inte Åskar. Alltså, som i åska…att han var ett åskväder. Med blixtar och dunder. Perfekt namn för han. Man kan tänka så himla logiskt när man är barn alltså.

• När jag var liten så brukade jag alltid gömma godsaker hemma så ingen av mina bröder skulle hitta det och äta upp det. Som t.ex om vi hade oboy eller kalaspuffar eller något annat gott hemma, så gömde jag det bakom andra grejer i skafferiet så jag skulle få äta upp allt det goda helt själv.

• Jag var en riktig datornörd när jag var tonåring. Spelade mycket onlinespel som t.ex Tibia, World of Warcraft, Return to castle Wolfenstein, Aion, Battelfield heroes. Jag var grymt duktig på det också, både rollspel och skjutspel. Under de åren fick jag ofta höra ”spela inte så mycket datorspel, du kommer ångra dig när du är äldre”. Men jag kan ärligt säga att under högstadiet och gymnasiet när jag spelade som mest så hade jag jättekul! Mina bästa vänner hade jag online och det bästa som fanns var på fredagkvällarna när det äntligen var helg och jag satte mig vid datorn med en coca cola, loggade in på spelet och träffade alla vännerna som jag också pratade med i mikrofon samtidigt. Ibland träffades vi på riktigt också och lanade. Jag ångrar ingenting av alla dygn jag ”spelat bort på spel”. Det var en riktigt rolig tid och jag fick både minnen och vänner för livet. Dessutom lärde jag mig bra engelska och även spanska under dessa år.
  

Har ni någon rolig udda fakta om er själv att dela med er av? 😀