Mariposa – the heart of Yosemite

Mariposa betyder fjäril på spanska. Den lilla staden fick sitt vackra namn när en spansk upptäckare år 1806 fann en flod där stora mängder av fjärilar höll till. Monarkfjärilar. Så många att en spanjor till och med fick en fjäril i örat. Den här floden fick då sitt namn Mariposa Creek, och skulle så småningom komma att locka tusentals lycksökare världen över för att finna guld. Och denna plats, med dess fantastiska historia, har jag fått äran att besöka.
mariposa1

Mariposa kallas för porten in till Yosemite nationalpark, och är en liten stad som ligger några mil ifrån parkens entré. Innan jag åkte iväg på den här resan så visste jag knappt någonting om Mariposa. Jag visste bara att det var dit vi skulle köra de trettio milen från San José flygplats för att övernatta vår första natt i Kalifornien, och att vi sedan skulle spendera vår första dag där med aktiviteter som rundtur och museum. Inte hade jag någon aning om att denna lilla stad skulle fånga mitt hjärta på detta vis. Allting tilltalade mig. Historien, kulturen, naturen och människorna. Det var som om en liten fjäril flög in i mitt hjärta och stannade där. Lite som när en fjäril flög in i örat på spanjoren. Det går liksom inte att få ut den.
En bit av Mariposa kommer alltid finnas kvar där, och jag är så tacksam för det. Att jag fick uppleva denna vackra stad som bär på så mycket rik historia. Och den här dagen i Mariposa satte intryck för resten av resan. Jag tror det gör en stor skillnad att faktiskt inte åka raka vägen in i parken, utan att istället först lära sig lite om platsen, om kulturen och om historien. Det gjorde att jag fick en helt annan helhetsupplevelse av Yosemite sedan.

Den här dagen i Mariposa var helt ärligt en av de roligaste dagarna någonsin. Jag och Johan pratar nästan varje dag om Mariposa nu. Vi fick vara med om så mycket roligt på så kort tid. Jag har så mycket material från den här dagen, så jag måste dela upp det lite. Så nu kommer ett ganska rejält inlägg om själva staden och om vår rundtur med Julie Hadzega (min kontaktperson från Yosemite Turism Bureau).

Jag har gjort en ganska lång videoblogg också, så det var ju tur att jag delade upp det, annars hade det blivit en långfilm. Jag försökte korta ner den men det var så mycket intressant så jag ville inte ta bort för mycket. Det märks nog att jag var väldigt fascinerad av allt, inte minst när vi var inne på museet och den äldre damen berättade så passionerat om allting och jag ständigt sa ”wow….wooow” haha.
Om ni har tid och intresse att titta på hela, så skulle det vara jättekul!

Precis som vi sa i videobloggen så blev vi så otroligt fint bemött av alla människor. Det är liksom en helt annan kultur här. Vart man än är så är människor så väldigt trevliga mot varandra. Och det känns så äkta. Inget påklistrat. Vilken affär man än kommer in i så ler de med hela ansiktet, frågar hur man mår och visar ett genuint intresse. Jag tror aldrig jag haft så lätt att skaffa nya vänner som här. Även om jag redan innan visste att vi nordbor är lite mer tillbakadragna och tystlåtna så blev det så extra uppenbart här. Som om alla har mycket närmare till att öppna upp. Närmare till skratt och lite mindre allvarliga. Jag älskade det. Det fick mig själv att också öppna upp och slappna av mer.
mar31Staden Mariposa kom till av guldrushen år 1849. Här bodde alla guldgrävare som flyttade hit från olika håll i världen. Kalifornien blev känt för sitt guld, och inte minst här omkring Yosemite. En stor del av Mariposas historia bygger på just guldet, och det är så otroligt fascinerande. Jag har alltid varit intresserad av 1800-talets guldrusher, när folk gav upp allt för att söka lyckan. Kanske för att jag sett så många filmer med just detta inslag. Och kanske för att jag själv grävt och vaskat efter guld hemma i Grundtjärn (haha, utan lyckat resultat såklart!)  Därför var det så otroligt häftigt att få befinna sig i en sådan här stad, där resterna av 1800-talet fortfarande lever kvar så tydligt. Staden är så fint bevarad i sitt gamla skick, och att gå omkring här är verkligen som att gå omkring i en gammal western film.

mar30mar32Det finns inga stora shopping-center eller liknande affärer, vilket jag tycker är bra. Affärerna som finns är små och ägs av boende i Mariposa. För att vara en sådan liten stad fanns ändå mycket utbud med allt möjligt.
mar2 mar3Och jag bara älskade krogarna här. De såg precis ut som i filmer. Allt är som sagt bevarad i sin naturliga, gamla stil och det är så härligt att se på riktigt.
mar35Det är väldigt många konstnärer som bor här, vilket jag absolut kan förstå. Det känns liksom i ”luften” att konstnärer trivs att leva här, speciellt med den vackra naturen runt hörnet som skänker inspiration.
mar33Den här byggnaden var ju riktigt häftig. Speciellt övre delen av huset. Helt bevarad från förr.
mar4I Mariposa finns Kaliforniens äldsta tingshus, som dessutom fortfarande är i bruk. Om ni tittat på videobloggen så lyckades Julie ge mig en snabb liten rundtur där inne. Tingshuset var ett av de allra första hus som byggdes i Mariposa, och även detta är helt bevarat. Det ser likadant ut nu, som det gjorde 1854 när det byggdes.
mar5Älskade stenstatyerna som Mariposa hade lite här och var. De märks att de har mycket ädelstenar i markerna då de smyckar statyerna med bergskristaller och andra kristaller, som ni kan se på toppen. Så vackert!!
mar26Efter rundturen i staden körde Julie oss till det historiska museet. Just i denna stund visste jag mycket lite om Mariposa och efter vår vistelse här så kändes det som ett nytt universum öppnat sig. Alltså wow. Jag hade kunnat stanna här inne i flera veckor och ändå inte lärt mig allt!
mar12Det räckte med att dörren in till museet öppnades för att jag skulle vara fast. Åh, det var som att kliva in i en gammal affär eller liknande. Alla grejer som fanns här inne var äkta. Jag som älskar allt som är gammalt. Det fascinerar mig på något vis.
mar14mar10mar20Kvinnan som jobbade inne på museet hette Jeri Meisenheimer, och hennes sätt att prata och berätta påminde även det om en film. Vad hon än sa så blev man helt fängslad. Jag ville bara veta mer och mer! Finns det något mer inspirerande än att lyssna på människor som pratar om något de känner verklig passion för?
fotorcreated2Som ni även kan se på videobloggen så visade hon en massa gamla grejer från förr, som människorna i Mariposa ägde. Vackra gamla skor och korsetter gjorda av valben. Tänk att allt var så vackert som skapades förr. Jag blir alldeles knäsvag när jag ser alla detaljer.
mar9mar8Och precis som i många westernfilmer, så var det mycket spel under guldtiden i Mariposa. De spelade bort sitt guld på poker och sprit. Jag kan riktigt tänka mig in i stämningen kring pokerborden på krogarna.
mar11Verktyg som användes i guldgruvorna. Wow. Svårt att förstå att det verkligen är riktiga grejer! Någon har haft de här mössorna på huvudet.
mar23I museet fanns också historia från indianerna, som var de första invånarna i Yosemite. Det finns en lång, tung historia om hela den biten också, som ni säkert anar bär på mycket mörker när de tvingades bort från sitt land. Men här fanns också mycket vackert att se från deras tid. Kläderna och deras fantastiska hantverk! Vi fick faktiskt träffa en en man vars förfäder var de sista indianerna som levde i Yosemite, och pratade det nästan bortglömda språket Mewak. Det kommer mer från den dagen senare.
mar22Dessa fantastiska korgar gjorde indianerna av barr. BARR?! Det är helt otroligt. Vilken teknik. Vilket skapande.
mar24I Mariposa förr i tiden hade de ett annorlunda sätt att skilja sitt boskap åt. För att markera vems djur som tillhörde vilken ägare, så använde de olika slags stängsel. De gjorde helt unika taggtrådar för varje familj. Det fanns hundratals olika! Förstår inte ens hur de lyckades komma på så många olika sätt att forma taggtråd på.
mar25Och vilken tid de la ner. Tänk att skapa något sådant här för hand och sedan tillräckligt mycket för en hel hage. Eller flera hagar. Åh, som ni märker fanns det så mycket här inne att fascineras av. Jag önskar att jag hade haft ännu mera tid att lära mig mer om allt.
mar27Efter det historiska museet besökte vi ”Mining & mineral museum”, där man kunde få vet allt kring guldrushen, mineraler, ädelstenar och liknande. Vi hade ganska lite tid på oss här så det blev en snabb visit, men det var otroligt roligt att få gå in och titta! Tyvärr fick jag inte ta med kameran, då de är väldigt noga vad gäller säkerhet eftersom det här inne ligger en guldklimp på över 6 kg, som kallas ”Fricot nugget”. Ni kan se en bild på den här. Det var helt otroligt att få se en sådan guldklimp i verkligheten. Man blev nästan bländad av dess sken.
mar37Efter det museet fick vi en lite fritid, så jag och Johan vandrade ner till den vackra parken i Mariposa för att smälta allt spännande vi fått lära oss. Sedan väntade nya äventyr.
mar29Bland annat detta. Men det kommer jag berätta om mer i nästa inlägg från Mariposa. Den här dagen var så sjukt rolig! Och en dröm jag länge haft gick i uppfyllelse. Ser fram emot att visa er mer från denna dagen, i både text, bild och videor. Om ni vill läsa mer om Mariposa så finns det mycket att hitta HÄR.

Hoppas jag lyckats förmedla den härliga känsla som Mariposa gav mig. Och jag hoppas verkligen att jag får återkomma hit någon dag. Någon här som besökt Mariposa? Om det är något ni undrar över så får ni gärna ställa frågor, så ska jag svara så gott jag kan! 🙂

Stor kram på er allihopa! ♥

Vakna vinternätter

Jag har haft en märklig dygnsrytm sista tiden. Eller ingen rytm över huvudtaget egentligen. Går och lägger mig sent och kliver upp tidigt. Tar en tupplur på förmiddagen och en powernap på eftermiddagen. Det är konstigt att jag inte känt mig mer trött. Men ofta så upplever jag att ju färre timmar jag sover per dygn desto mer speedad blir jag. Fast det gäller ju då att inte gå över den där tröskeln så man blir jättetrött istället. Det är fin gräns där, som jag hoppas kunna lära mig bemästra ; )

Igår kväll var ateljén helt städad och klar efter två dagars storstädning. Kring midnatt gick jag in för att släcka lampan innan jag skulle gå och lägga mig. Men det rena, fräscha rummet fick mig att gå runt en stund där inne och bara njuta. Det doftade rent och allt kändes sådär orört och vackert. Ni vet hur det blir när man städat? Det är som om man plötsligt får en sådan extrem lust till att göra saker!
Det dröjde inte länge förrän jag dragit fram färgerna och dukarna och börjat måla. Jag lovade mig själv att bara måla första lagret men det fortsatte en bit efter det. Vid tre på natten gick jag ut ur ateljén och tvättade penslarna och fick en chock när jag såg vad klockan var. Fast jag tyckte inte det gjorde något, eftersom det ju är meningen att jag ska måla den här vinterkollektionen under vinternätterna. Och roligt hade jag!

Efter några timmars sömn var jag på benen igen, och nu blir det mycket kaffe idag känner jag! Hoppas ni har en jättebra tisdag allihopa ♥ Kram på er!

Målar första lagret på en ny tavla. Jag målar ofta i flera omgångar. Lager på lager. Det skapar fina effekter och ger mer djup i målningen.

Målar första lagret på en ny tavla. Jag målar ofta i flera omgångar. Lager på lager. Det skapar fina effekter och ger mer djup i målningen.

020902

Berörd bortom ord

113012

Det var lördag natt. Jag hade precis kommit hem. Det var kallt inne och för sent för att jag skulle bry mig om att göra upp en eld i kaminen. Jag lindade in mig i en filt, gjorde ordning en macka och satte mig i fåtöljen vid köksbordet med datorn framför mig, och kollade mailen. Ett mail innehöll en vackert skriven text och en bifogad fil, med en film. Jag öppnade filmen och minuterna efter det satt jag med tårar som bara rann längs kinderna. Jag var så rörd.

Det ögonblicket när man hittar något som går rakt in i ens kärna. Något som slår an och får en att dra djupt efter andan. Att låta den känslan cirkulera i hela kroppen, syresätta varenda liten cell och få hjärtat att expandera. Så känns det när ser dina fotografier och konstverk, Jonna. Men det finns ännu en dimension, jag känner mig inspirerad och upplyft när jag tar del av dina verk och texter. Om hur du väljer att leva ditt liv, att lyssna på hjärtats röst. Relationen med naturen. Universum. Att vara i nuet. Jag känner igen mig och är så tacksam, det betyder ofantligt mycket att du väljer att dela bitar av ditt liv genom bloggen. Du ger elden inom mig ännu mer kraft, att lysa ännu starkare och att dela med mig. Så det är vad jag tänkte göra just nu, här är en låt jag skrivit, om dig, till dig.
Tack för att du delar din magi, Jonna.

Fia Forsström heter hon, som skrivit en låt om mig. ”Sången om Jonna”. Texten gick rakt in i hjärtat, och sättet hon sjunger den på…det berörde mig så djupt. En så vacker röst, och med en sådan värme och glädje. En sådan djup förståelse. Som att hon känner mig. Jag kunde inte begripa hur det ens var möjligt.

Varje gång jag lyssnar på den får jag rysningar och tårar. Det är så fint. Vilken ära. Vilken enorm ära.  Tack Fia. Det här betydde så otroligt mycket för mig så du anar inte ♥ Är så glad också att jag fick dela den här på bloggen så att ni också kan få lyssna på den.

Sången om JonnaDet ögonblicket när man hittar något som går rakt in i ens kärna. Något som slår an och får en att dra djupt efter andan. Att låta den känslan cirkulera i hela kroppen, syresätta varenda liten cell och få hjärtat att expandera. Så känner jag när ser Jonna Jintons fotografier och konstverk. Men det finns ännu en dimension, jag känner mig inspirerad och upplyft när jag tar del av hennes verk och texter. Om hur hon väljer att leva sitt liv, att lyssna på hjärtats röst. Att vara i nuet. Att stå i ljuset och dela med sig. Och i och med detta har en sång fötts.

Tack för att du delar din magi, Jonna.

http://jonnajinton.se/

 

Hon är en otroligt duktig låtskrivare och sångerska. Har varit inne och lyssnat på flera av hennes låtar. Så vill ni också höra på mer vacker musik från henne så finns hon här på Soundcloud och här på hennes Facebooksida

Nattuggla

Tänkte att jag skulle lägga mig lite tidigare i natt. Försöka komma i säng innan 1 i alla fall. Jag lyckades nästan. När jag släckte lampan och lade mig bredvid Nanook och Nayeli i sängen så tittade jag upp mot stjärnhimlen utanför fönstret. Då fick jag se att det nästan var norrsken ute. Sådär svagt grönt ovanför trädtopparna som det blir ibland när det bara är ett svagt norrsken. Då kändes det plötsligt inte alls lika bra att gå och lägga sig.

Jag tog kameran, stativet och Nanook och gick ut en sväng. Det blev inte större norrsken än så, men det var väldigt vackert ändå. En skön liten nattpromenad.

Nu säger jag godnatt. Sov gott allihopa ♥

Svagt norrsken ovanför trädtopparna.

Svagt norrsken ovanför trädtopparna.

Ute och ränner på natten. Skönt att man bara kan gå ut som man är. I pyjamas, morgonrock, stövlar och skogshuggarjacka.

Ute och ränner på natten. Skönt att man bara kan gå ut som man är. I pyjamas, morgonrock, stövlar och skogshuggarjacka.