På väg

Hej på er!
I skrivande stund befinner jag mig 10 000 meter upp i luften, på flyget på väg till San José i Kalifornien. Jag är så himla glad att här fanns både internet och möjlighet till att ladda datorn, så att jag kunde slänga iväg ett litet blogginlägg nu under resan.
Allting har gått jättebra hittills, och jag börjar verkligen förstå att det här är på riktigt. Jag har känt mig sådär sprudlande glad hela dagen och som pricken över i:et så fick vi flyga i lyxiga Lufthansa business class, vilket gör att den här långa flygresan på 11 timmar istället känns som att spendera tid på ett spa. Jag trodde inte ens att det var möjligt att resa såhär bekvämt. Stolarna går att fälla ner helt och hållet så om en stund ska jag lägga mig och sova ett tag. Och vi blir uppassade med god mat och dryck, och det finns mängder med filmer att se på. Det kommer i alla fall inte bli svårt att få tiden att gå : )

Åhh…det pirrar i magen när jag tänker på att vi om 8 timmar kommer vara i ett land jag aldrig tidigare satt min fot i. När vi landat ska vi hämta ut en hyrbil och sedan köra ca 15 mil till Mariposa, som är en liten stad intill Yosemite. Där kommer vi sedan att träffa och äta middag med personal från Yosemite nationalpark. Gissar att man kommer vara ganska snurrig vad gäller dygnsrytmen då, men man anpassar sig nog ganska fort. Ska som sagt försöka sova lite om en stund så jag är så utvilad som möjligt.

Här kommer några bilder från dagen!
090704Vi sov på hotell intill Arlanda natten till idag, och klockan ringde redan 03.00 eftersom vårt första flyg gick tidigt på morgonen. Vi var trötta men väldigt glada på flyget mot Frankfurt 🙂
090701Planet lyfte i soluppgången. Jag fick en vacker sista utsikt över Sverige.
090702Och väl i Frankfurt bytte vi till planet som ska ta oss till Kalifornien. Vi fick ju den stora turen att få åka i Business Class så att vi kommer fram utvilade och redo för äventyren i Yosemite. Jag har aldrig tidigare åkt i Business Class. Det är ju en upplevelse bara det!
090705Sköna stolar som går att justera precis som man vill, jättegod mat och TV-skärmar med filmer och spel. Och för att inte tala om personalen som passar upp hela tiden. Åh, vilken bra start på resan. Annars känns det ju som en sådan här resa verkligen kan få en att bli dödstrött och sliten i flera dygn efteråt. Men nu känns det bara som en riktigt skön stund för att vila ut. Och jag är så glad att jag även kunde få gjort lite jobb under tiden.

Jag klippte ihop en liten videoblogg med några snabba klipp från vår resa hittills. Enjoy!

Nästa gång vi hörs så är vi framme i Mariposa! Tack för alla lyckoönskningar med resan, och jag är så glad att ni vill följa oss på detta äventyr. Jag ska försöka hålla er uppdaterade så mycket jag bara kan. Stor kram till er alla ♥

FacebookTwitter

Vi är på rätt väg

Tack för fantastisk respons!

Jag har läst varenda kommentar och jag tackar er så enormt mycket för ert engagemang! Det har varit otroligt intressant och fin läsning som gett mig mycket blandade känslor.

Jag skrev ju det här inlägget just för att jag ville skapa diskussion kring det, för att det uppenbarligen behövs idag. För att det helt enkelt fortfarande finns brist på förståelse för alla de som arbetar med annorlunda jobb, eller som driver eget eller lever på det dom älskar. Det finns många yrkesgrupper som tillhör det här.

Inte mindre efter jag skrivit det här och läst responsen så förstår jag att det behövs. Även om den största delen verkligen håller med om den här biten så finns det fortfarande en del som är helt orubbliga i sina tankesätt och fastnat vid att sådana jobb är en hobby, och inte lika arbetssamma och något som andra gör på sin fritid.
Jag blir nästan imponerad av att det här tankesättet lever kvar. Jag hade inte blivit förvånad om jag fick höra det för 150 år sedan.

Men exakt just därför så behövs det! Inget jobb borde idag behöva ses som mindre värt eller mindre på riktigt. Precis som det gäller människor.
Det är den här bristen på respekt till andra som jag tror kommer ifrån oförståelse, och viljan att sortera andra i fack utifrån mer eller mindre värt, mer eller mindre på riktigt.
Jag tror att det här berör mig så mycket, eftersom jag själv stundtals känt den där arbetslinjen, jantelagen och den fyrkantiga världsbilden banka på dörrarna till min själ. Som gjort att jag hamnat i svackor av osäkerhet gällande om det jag gör är på riktigt och tillräckligt bra för att vara värt något i dagens samhälle. En osäkerhet som gjort att jag några gånger vart nära på att ge upp mina drömmar.

Jag tänker att…genom att ta upp det här ämnet, så kanske det finns några som besparas dessa jobbiga känslor. De som precis tagit sitt första kliv på sitt hjärtas stig. Eller de som kämpar med att få leva det liv de vill. De som vill bryta loss från ett mönster i livet de inte trivs med. De som vill få göra det som de älskar, men möter motstånd eftersom det går emot normen. Emot strömmen. Vare sig det handlar om jobb, livssituation, relationer, att våga vara sig själv. Ja, det berör hela livet egentligen.
Jag tänker att, genom att ta upp ett sådant här ämne, så kanske en förståelse för det annorlunda växer. Som att så ett litet frö. Det kanske inte blommar förrän om hundra år…men om alla på något sätt hjälper till att sprida värme och respekt, så kanske det kommer en tid när inga människor, oavsett hur de lever sitt liv eller hur det är, behöver känna att de är mindre värde eller vad de gör är mindre på riktigt.

Efter att ha läst alla hundra kommentar, så gav det mig ändå en stor dos av positivt energi.  Det är så otroligt många kloka ord och funderingar och så mycket värme, respekt och förståelse. Det gör mig så himla, himla glad. Vi är verkligen på rätt väg.
092001

Tusen tack igen för er fantastiska repsons oavsett åsikter. Tack för att ni delar med er av tankar och känslor och livserfarenheter.
Som jag sagt tidigare, ni hjälper till att göra den här bloggen levande ♥

FacebookTwitter

Följ din egen väg

Jag tyckte det var konstigt, att det ansågs lite konstigt, att flytta från stan till en stuga i de Västernorrländska skogarna. En tidig, tidig lördagmorgon i början av tjugoårsåldern. Jag borde en sådan natt raggla hem på gatorna genom Göteborg, efter en rolig fest fram till småtimmarna. Med mina kompisar och våra skratt som ekar mellan höghusen. Stanna till vid ett gatukök och äta innan jag tar sista spårvagnen hem till min alldeles egna, mysiga studentlägenhet i utkanten av stan. Ett fritt liv. Med mycket glädje, förväntningar inför framtiden och känslan av att leva här och nu.

Hur förklarar man då, att det inte är något fel med det. Men det är inte jag. Hur förklarar man för någon den känslan? När jag en tidig, tidig lördagmorgon i början av tjugoårsåldern, glider fram över de öde grusvägarna genom de täta skogarna, och möter soluppgången och de allra första solstrålarna. I min alldeles egna bil. Med kameraväskan och stativet i baksätet. Med Vaken som spelar på radion och min hund som sitter bredvid mig och sträcker ut huvudet genom den öppna bilrutan och får mig att skratta med sina glada blickar.
Jag stannar till vid en tjärn i skogen där dimman dansar. När jag öppnar bildörren möts jag av fågelkvitter och tystnad. Kanske den vackraste duett som finns att lyssna till. Och luften doftar av grönska, skog och tidig morgon. Min favoritdoft.
Hur förklarar jag, för någon som tycker jag är konstig, att för mig är stunder som dessa det bästa jag vet. Och det ger mig känslan av ett fritt liv, med mycket glädje, förväntningar inför framtiden och känslan av att leva här och nu.

Livet har så många nyanser. Ingen väg är rätt eller fel. De bara känns bra eller mindre bra. Så gå dit det känns bra ♥

070702

FacebookTwitter

En ny väg

Återigen vill jag tacka för alla era otroligt fina ord och för att ni ville vara med och tävla om armbandet ”New Path”. Jag har läst alla era kommentarer och sedan blundat och skrollat fram och tillbaks och ”lottat” ut en vinnare. Det blev Cornelia, stort grattis! Har skickat iväg ett vinnarmail till dig!

Och stort tack till er som var med! Är så glad för era kommentarer och för ert engangemang! Önskar som alltid att jag kunde ge ett armband till er allihopa ♥

052703Mellan skurarna gick jag ut för att fota armbandet på en kvist. Allting håller precis på att slå ut här nu och det är så skirt grönt överallt. Så otroligt vackert.
052704052705De första små blommorna har kommit.

FacebookTwitter