Tiden mellan natt och dag

080813

Det var efter att jag flyttade till Grundtjärn som jag förälskade mig i riktigt tidiga morgnar. Såpass mycket att det vägde tyngre än min morgontrötthet. Att tvinga mig upp ur sängen i gryningen brukar oftast resultera i de mest magiska naturupplevelser. Jag kan vara hur trött som helst, men när jag öppnar ytterdörren och kliver ut och tar mitt allra första andetag av den fuktiga, friska morgonluften så försvinner all trötthet. Istället fylls jag av energi och förväntan inför vad den vackra morgonen kommer bjuda på.
080811Den här vackra morgonen förra veckan så hälsade jag på kvigorna som trötta låg och sov i det daggvåta gräset. Några reste sig upp för att hälsa. Jag tror även de njöt av den vackra, dimmiga morgonen.
080812080810Åkte iväg en sväng över de ensliga grusvägarna. Mina absolut favoritvägar. De leder alltid till något vackert.
080814Jag kom upp på höjden och fick se solen stiga upp genom den tjocka dimman.
080815Det är verkligen något speciellt med tidiga morgnar. Ingen annan tid på dygnet bär på så mycket lugn och harmoni som just den timmen när natten övergår till morgon.
080816Jag fick känslan av att jag svävade högt upp i himlen. Blickade ner över trädtopparna och den dansade dimman.
080818Sen när solen kommit upp en bit så är det som om en annan fas tar vid. En annan slags morgonkänsla. Den råa luften och den tysta tystnaden ersätts med liv och rörelse. Svaga morgonvindar och fågelkvitter. Den nya dagen har börjat.
080819Alltid när jag är ute såhär på morgonen, så lovar jag mig själv att försöka göra det så ofta jag bara kan. Börja morgonen med solens första strålar. Även om det ibland innebär mindre timmars sömn så ger det ändå mer energi. En annan slags energi. Och att bara få börja dagen med det lugnet…med den luften och med den känslan, gör att jag påverkas positivt resten av dagen.

Vad tycker ni om tidiga morgnar? ♥

Vägen vi vandrar

Ibland när framtiden skrämmer mig, eller när oron för hur allt ska gå äter upp glädjen från nuet, så brukar jag försöka tänka på att livet är som att befinna sig i ett mörkt rum med bara ett litet stearinljus. Det går bara att se någon meter framför sig, allt annat gömmer sig i mörkret. Men trots den lilla ljuskällan så går det att hitta i ett stort hus. Som när man kör en bil på en mörk väg i skogen om natten. Allt man ser är det som ljusen från bilen lyser upp, resten är mörkt. Ändå når man sitt mål tillslut. Man kan köra tusen mil i mörkret, med bara några få meter upplyst framför sig. Men vägen vecklar alltid ut sig allt eftersom.

Man behöver inte alltid se klart och tydligt hur nästa skede av livet ser ut. Hur nästa månad blir, eller nästa år. Att smyga fram i mörkret med ett ljus i handen och se hur livets väg uppenbarar sig kan också vara helt fantastiskt. Bara man tar ett steg i taget och njuter av ljuset man ser just nu, och litar på att allt ordnar sig ♥

020809