Vardagsögonblick

Idag lyste solen på en alldeles blå himmel. När jag körde genom skogarna på förmiddagen för att åka till min kära studio och ägna dagen och kvällen åt musik, så bestämde jag mig för att jag skulle ge mig ut en stund först och ta tillvara på solljuset. Samla lite energi och D-vitamin. Det som behövs mer än någonsin den här tiden på året. Så jag kokade mig lite kaffe, tog med mig kameran och Nanook, och satte på mig snöskorna och pulsade en bit upp i backen intill skogen.
När vi hade lyckats pulsa oss upp genom snön så hade solen redan gått i moln. Och jag hade glömt kaffet på köksbordet. Så det blev ingen fikapaus i solen som jag hade sett framför mig. Men det gjorde inte så mycket. Jag fick mig ett rejält träningspass så blodet rusade i hela kroppen, och sen fick jag njuta en stund av en otroligt vacker utsikt.
Och Nanook älskar ju små äventyr, så han blev glad. Dessutom fick han syn på Adrian långt där borta på vägen som var ute och gick med lilla Sammi (valpen som ni fick se i ett annat inlägg)Så han hade full koll och följde dom med blicken hela vägen. Ja här uppe känns det som man har utsikt över hela världen. Och det gamla huset bakom mig, det är en bryggstuga. Så vackert att jag nästan svimmar! Vad är det med gamla hus som gör mig så tokigt förälskad?
Kan ni tänka er att himlen nästan var helt blå när jag började pulsa upp. Och sen, några minuter senare var allting täckt av moln. Det är ju nästan som när man befinner sig i fjällen och vädret gör omslag på några sekunder.
Nanook blev ganska trött efter pulsandet. Han brukar inte tycka om att gå bakom mig i de spåren som jag gör. Han vill helst gå vid sidan om i sina egna spår. Min lilla fria själ ♥ Men den här gången insåg han tillslut att det inte gick att göra sina egna spår, även om han tappert försökte in i det sista. Snön var så djup på vissa ställen att jag fick dra honom upp haha. Men sen gick han efter mina spår som jag gjorde med snöskorna. I skrivande stund sover han som en bebis i soffan framför mig.
Jag gick fram till några granar som stod intill. Jag insåg att det var så väldigt längesedan jag ens nuddade ett träd. Den här vintern har ju varit speciell på flera vis. Dels har jag ju inte varit helt pigg, och sedan så har det kommit otroliga mängder snö, vilket gjort det så mycket svårare att komma ut i skogen. Jag köpte ju de här snöskorna, som förenklar det lite. Men det är ändå en kraftansträngning att ta sig ut i skogen. Men nu när jag är pigg är det värt det alla gånger. Bara att få känna lite doft av granbarr eller få känna den där känslan som finns i skogen. Det ger så mycket mer än vad man kanske tror.
Det var en välbehövlig stund utomhus. Nu sitter jag här med kaffet i min studio och ska ägna resten av dagen och kvällen här, precis som jag gjorde igår. Jag kom inte hem förrän vid midnatt igår, men jag fick mycket gjort och det kändes så skönt att äntligen få komma på banan igen. Och Johan kom förbi på vägen hem från jobbet igår och överraskade mig med pizza och choklad. Det var ju alla hjärtans dag. Jag blev så glad att jag nästan blev tårögd haha ♥

Hoppas ni får en helt fantastisk dag allihopa! KRAM på er ♥