Det vackraste jag vet

I förrgår natt var det ett enormt norrsken ute. Av en slump märkte jag det när jag skulle släppa in katten sent på kvällen. Jag såg att det var på gång då och bara en stund efter det så täckte det hela himlen. Det var ett väldigt speciellt norrsken denna gången. Det är det som är spännande, att varje norrsken är unikt på sitt sätt. Det finns så många olika typer och varje gång känns det som en ny upplevelse även om jag spenderat otaliga timmar ute om nätterna med blicken mot himlen och det dansande ljuset.

Den här gången rörde det sig som eldflammor. Det var precis som att titta in i en gigantiskt eld på himlen. Det rörde sig sådär mjukt som flammor. Helt fantastiskt. Aldrig sett något liknande. Det täckte hela himlen också.
Här kommer några bilder!
090912

Ibland är norrskenet så vackert att jag har svårt att koncetrera mig på att fota. Just den här natten var speciell. Det var alldeles bäcksvart ute, och hundar ylade i natten (det är älgjakt nu så det är några jakthundar i byn) och ovanför mig dansade norrskenet åt alla håll.

090914

När norrsken är riktigt stora och täcker hela himlen så ser det ut som en slags “tratt” rakt upp himlen. Nästan som ett stort slukhål eller som om man är i en gigantisk kjol av norrsken. Svårt att förklara, och det är alltid svårt att få en bra bild på det också. Men det är väldigt mäktigt. Nästan så jag blir lite rädd på något sätt. Det känns så stort att jag nästan tror jag ska falla in i det.
090913

Norrsken över min vedbod. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser norrsken. Det berör mig alltid och får mig alltid att känna en speciell känsla. Jag gillar det. Det liksom påminner mig om alltings storhet. Hela livets mysterium.

Ofta när jag står där ute på grusvägen så önskar jag så mycket att jag kunnat ta er dit. Så att ni fick vara med i den stunden. Vet att det finns många här som aldrig sett norrsken. Även om jag fångar det på bild så är det inget emot hur det känns att stå där på riktigt. Jag önskar att jag hade en liten portal som jag kunde ha “online” ibland via bloggen, och därigenom kunde ni komma till Grundtjärn. På en sekund. Det vore något. Men tills dess får jag nöja mig med att visa er norrskenet på bild.