Att vilja något av hela sitt hjärta

Nu är det en vecka sedan som jag fick berätta om den stora nyheten att jag blivit nominerad i två kategorier till nordens största blogg-gala, Finest Awards 2016. Som jag skrev då, så är det här en enorm glädje för mig. Det känns bara så stort och häftigt, och jag vet fortfarande inte hur jag ska kunna tacka er nog mycket för att ni nominerade mig.

Jag har helt ärligt haft svårt att tänka på något annat denna veckan. Det är liksom en blandning av total lycka och extrem spänning.  Jag tänkte för mig själv i morse ”Hur ska jag orka detta i en månad till?”. Eftersom röstningen pågår fram till den 15 april och man får rösta en gång varje dag, så känns varje dag som en utmaning. Det räcker liksom inte att få folk att rösta en gång. Jag måste hålla uppe det hela tiden och försöka samla röster varje dag utan att låta tjatig haha. Egentligen så gillar jag den utmaningen också. Jag har en positiv känsla kring allting. Jag känner mig taggad att ge mitt allt den här månaden för att hålla bloggen så levande som möjligt, och lägga min själ i att inspirera och göra mig värdig titeln ”Årets inspiratör”, som jag så gärna vill vinna.

Det är bara det att hjärnan liksom går på högvarv och jag drömmer nästan feberdrömmar om Finest Awards. Jag pratade i sömnen flera gånger inatt med stackars Johan, om vilken klänning jag ska ha på mig på galan. Tillslut vaknade jag av mitt eget prat och tog handen för pannan och sa ”Förlåt, jag vet inte vad jag pratar om”.

Så ja, jag tänker att det är väl lika bra att vara ärlig med hur stort det här känns för mig. Hade det inte betytt så mycket så hade jag antagligen inte varit på helspänn heller. Men jag ska ändå se till att verkligen njuta av den här månaden som nominerad. Att bara vara nominerad känns som en vinst i sig. Och egentligen så kan jag inte göra så mycket mer än att bara vara mig själv och fortsätta blogga precis som jag alltid gjort. Jag vet ju att jag har er läsare vid min sida som hjälper mig och som vill att jag ska vinna detta lika mycket som jag själv, och det är så himla fint. Jag är så tacksam för ert stöd så ni anar inte ♥
031704
Så nu ska jag se till att hålla hjärtats brinnande eld vid liv och ge mitt allt, oavsett vart det leder. Jag tycker om att påminna mig själv om att lägga all fokus på det man gör just nu, utan att tänka på vad som kommer utav det eller på vad resultatet blir. Huvudsaken är ju ändå att det man gör precis just nu, är gjort med passion.

Jag hoppas att ni står ut med mig den här månaden, kära ni. Nu tänker jag återigen påminna er om att gå in och rösta på mig, om ni tycker att just min blogg förtjänar att vinna. Jag är som sagt nominerad i kategorierna ”Årets inspiratör” och ”Årets personliga blogg”, men det är ”Årets inspiratör” som jag som lägger mest fokus på att samla röster till. Varje röst jag kan få betyder så mycket, och det tar bara några sekunder att rösta. Skulle vara jätteroligt om ni ville skriva en liten kommentar också om ni röstat, så jag får chans att tacka er personligen ♥

Klicka på bilden här för att gå in och rösta.
finestawards

Återigen, tack för att ni hjälper mig. Ha en helt underbar torsdag kväll nu! Kram på er ♥

En stark vilja

Tusen tack för alla fin ord på förra inlägget. Och tack för hjälpen. Det betyder mycket! Har fortfarande svårt att tänka på annat än att jag ska försöka ta mig till Yukon. Det tar upp 99% av mina tankar nu. Det blir sådär ibland med mig. Jag blir som besatt av en idé och kan inte sluta tänka på det. Det är både bra och dåligt. Dåligt för att mycket annat i livet som också är viktigt tappar min fokus, men bra för att jag ger mitt i allt i det jag vill ha eller uppnå. Som koncentrerad energi riktad mot det jag vill. Och väldigt ofta så för det mycket gott med sig när jag blir sådär.
Till exempel blev jag så när jag gjorde luciafilmen. I två veckor innan gick jag bara runt och tänkte på hur jag skulle göra den, och skapade varenda scen i mitt huvud. Jag lyssnade på musiken och agerade ut och övade inne i köket. Jag rös gång på gång för jag upplevde det så starkt. Det kändes som det var det viktigaste jag någonsin skulle göra. Som om allt hängde på filmen haha. Så när det väl var dags att filma, natten mot lucia, så visste jag exakt vad jag skulle göra, och det blev precis så som jag önskade.
Samma sak när jag var med i tävlingen om Fjällräven Polar. Jag kunde inte tänka på annat och la all min fokus på att försöka vinna, och det gjorde jag också. Med er hjälp ♥

Så den här veckan försöker jag lägga mycket tid på att fota och skapa nya bilder. Var ute på ett vackert ställe och fotade idag. I Edsforsen utanför Junsele. Det är vanligtvis en fors men då och då är det inget vatten där och då är det bland det häftigaste stället jag vet att vara på. Stenar överallt. Och det ger en väldigt märklig känsla av att vara där nere. En speciell plats. Bilden nedan tog jag där idag.

Men vet ni vad. Jag har ett problem, och det är att min kära katt har bitit sönder min sladd till datorn, så just nu ser jag hur den bara laddas ur mer och mer för varje minut. Bara för att jag inte har en sladd nu så känns det som det går fortare än någonsin. Det känns ju inte så jättekul när bland det viktigaste jag har snart inte kommer gå att starta. Men i morgon ska se vart jag närmast hittar en sladd till en Mac Pro. Jag hoppas innerligt att det finns i Sollefteå, så jag bara behöver åka 12 mil fram och tillbaks. Annars lär det bli Övik, 18 mil fram och tillbaks. I värsta fall, blir det Sundsvall och då försvinner hela dagen med 37 mil fram och tillbaks. Ja, det är underbart att bo i skogen men ibland när man behöver något materiellt så känns det väldigt långt bort.

Men vi får hålla tummarna att jag kommer hem med en sladd i morgon, för nu dör snart datorn.
Kram på er underbara ni ♥

081302