Den senaste veckan har jag gått tillbaks i tiden väldigt mycket i tankarna, inför föreläsningarna. För att ta fram sådant som hände då, för flera år sedan, precis i början på mitt nya liv i Grundtjärn. Mycket känslor och minnen har kommit tillbaks från den tiden som jag nästan hade glömt bort. Trots att åren har gått så fort så känns det som evigheter sedan jag sov där på golvet framför kaminen min allra första vinter.
Den här bilden är tagen då, när jag var 21 år och upplevde min allra första vinter i Grundtjärn. Den kallaste vintern jag någonsin varit med om, med -38 grader i nästan två veckor. När jag tittar på bilden nu så undrar jag vad jag tänkte då. Då visste jag ingenting om vad skulle ske. Jag hade inga planer. Ingen aning om vad som väntade. Ingen aning om att jag skulle sitta här fyra år senare och titta på bilden och skriva dessa ord i min blogg, fortfarande boendes i Grundtjärn. Jag visste inte någonting och förväntade mig ingenting. Det enda jag visste var att jag ville vara där. Just där.
På föreläsningen i lördagsvar där några som lyssnade och själva hade egen blogg. Har hittat några jättefina blogginlägg om föreläsningen som ni gärna får kika in på om ni vill läsa om den från någon annans perspektiv, vilket ju nästan är ännu mer intressant. Länkar till några av blogginläggen som jag hittat här :
Fina Christina, Lundagård, Villniles, Husmor Anna, yoga♥löpning, Aliciallyn, Galleri GRO
Jag hatälskar såna tillbakablickar. Nostalgi kan kännas ganska läskigt ibland tycker jag…
Riktigt söt valp! 😀
Åhh jag håller helt med dig! Känner likadant. Det blir nästan lite läskigt och sorgligt och jobbigt. Samtidigt som jag tycker om det. Nostalgi är liksom en melankoliskt känsla.
Kram ♥
Tack för att du länkade till min blogg. Igår kväll skrev jag dock ett nytt inlägg som egentligen har ännu mera att göra med ditt föredrag och det budskap du har: Sluta hoppas, hoppa! http://villniles.com/2015/03/22/sluta-hoppas-hoppa/
Tack själv för att du bloggade om det! 🙂 Och ååh vad spännande! Då ska jag in och läsa ditt nya inlägg!
Kram! ♥
Tack fina du för länken. 🙂 tillbakablickar är alltid intressanta att göra, kanske ser man en utveckling från då till nu, eller så ser man något helt annat.
Tack själv för länken och för de fina orden!! 🙂 Kramar ♥
Vad härligt att läsa om vad du förmedlar. Och alla de fina orden du har fått av de länkar som jag läst igenom. Du e för underbar min vän Jonna,
Tack Berndt! Du skriver alltid så fint! Blir så glad.
Kram! ♥
Ja, nog har det hänt mycket i ditt liv sedan du flyttade upp. Både med- och motgångar. Det är nog nyttigt att se tillbaka då och då för att kunna avgöra om man valde rätt stig.
Stor kram!
Ja jag tror det är nyttigt att gå tillbaks och tänka efter hur det var då och vad som hänt och hur man utvecklats. Även om det ger lite nostalgi och nästan känns lite jobbigt 🙂 Men så kommer det ju vara hela livet. Om några år ser man tillbaks på tiden just nu och känner likadant.
Stor kram till dig med! ♥
Så fint att läsa din blogg. Har ju följt dig sedan du bodde i gamla skolan och du har verkligen gjort en lååång resa. Så skönt att se hur du bevisat att allt är möjligt. Fortsätt din fina resa och tack för att delar med dig!
Åh vad roligt att du följt mig sedan jag bodde i skolan! Tack för dina fina ord.
Kramar ♥
Tycker också det är intressant att se hur lockigt ditt hår har blivit efter alla år i Grundtjärn 🙂 Om man ser på första bilden och jämför med nutid är det en stor skillnad, i både längd och lockighet 🙂
Åh hoppas jag inte gör dig besviken nu men lockarna kommer från flätor! Ibland när jag duschat gör jag flätor när jag lägger mig så blir det såhär lockigt sedan. Jag har fortfarande ganska platt hår med lite självfall, som på de gamla bilderna 🙂
Men längden har förändrats! 🙂
Kramar ♥
Nej du, ingen fara 🙂 Du lyckas få dina lockar att se väldigt naturliga ut! Och du passar jättebra i det 🙂
Tack för länken Jonna! 🙂 Att blicka tillbaka kan väcka både roliga och sorgliga minnen till liv, men samtidigt är det också nyttigt för i bästa fall får man ett nytt perspektiv på tillvaron och märker hur långt man faktiskt kommit på livets väg som kantas av med- och motgångar.
Gosesligen så söt han var som valp, Nanook! Och nu är han vacker…
Tänk vad häftigt att kunna se tillbaka och märka hur allt blev som det skulle! Att allt man gjort och allt om hänt har haft en mening, ävenom det ibland kan kännas lite hopplöst. Keep up the good spirit, fina du!
Åh, och tack för länkkärlek 🙂