Varning för känsliga tittare

Ja som rubriken säger så kommer jag att ladda upp en riktigt äcklig bild nu. Men när jag tittade på bilden idag och mindes den där hemska natten när Nanook la en rekord-spya så kunde jag inte sluta skratta. Nu, såhär i efterhand, när jag inte längre mår illa av minnet och tanken på den vidriga lukten, så kan jag tycka det är en ganska rolig händelse. Så jag tänkte dela med mig av den haha 🙂

Det var en kväll när jag hade varit ute och fotat, och Nanook hade jag låtit springa lös. Sedan försvann han, och var borta i flera timmar. När han sedan kom hem såg han ovanligt tjock ut. Han nästan rullade fram. Men han var också ovanligt lugn, mysig och konstig. Han satt och tittade på mig jättelänge medan jag satt vid datorn, och han sökte kontakt hela tiden. Jag tyckte det var jättemysigt, för Nanook är annars lite som mig själv, kräver mycket space och vill bara gosa på hans egna villkor.
Sen när jag skulle gå och lägga mig ville han sova bredvid mig, vilket han heller inte alltid gör. Bara någon gång då och då. Jag låg och läste en tidning och han låg där tätt intill mig och tittade upp ibland och såg jättekonstig ut. Som en liten valp som var alldeles hjälplös.  Jag tyckte fortfarande det var så mysigt men jag undrade varför han betedde sig så märkligt.

Efter ungefär 5 minuter så satte han sig upp bredvid mig, och började darra. Då blev jag jätteorolig och tänkte att något måste vara fel. Men jag han inte tänka så mycket mer, för då gav han ifrån sig ett ljud som både djur och människor gör innan man spyr.
På en halv sekund förstod jag vad det var frågan om, och eftersom jag låg ner med mitt huvud precis under hans huvud, så förstod jag att det inte var någon tid att förlora här.

Jag tog tag i honom och kastade honom över mig så han kom mot sängkanten, och sedan puttade jag ner han från sängen. I luften, innan han landade, la han den största spya jag någonsin sett i hela mitt liv. En spya med älg-inälvor. Han hade alltså hittat något ställe där jägare dumpat allt det som inte går att äta på älgen, och sedan mumsat i sig allt vad det gick.
Jag ställde mig upp med händerna framför munnen, och var totalt chockad eftersom det var en hundradels sekund från att jag skulle fått allt det där över mig, rakt i ansiktet. I sängen.

Jag stod där i några sekunder och bara tittade, när han plötsligt la en spya till, minst lika stor. Med ännu mer älg-innälvor.
Det var verkligen det äckligaste jag sett. För att inte tala om lukten. Jag stod så långt bort jag bara kunde och insåg att min livs utmaning snart väntade mig. Att torka upp allting.

Nanook såg så skamsen ut så just då kunde jag inget annat än att skratta åt det. Jag tog upp mobilen och tog en bild. Timmen efteråt har jag nog förträngt 😉

Nanooks rekord-spya med inälvor från älg, som jag nästan fick rakt över mig. Ush, ush.

Måndagsfunderingar

Goddagens på er!
Så var det måndag då. Jag tycker alltid det är lite speciellt med måndagar. Det känns lite som man vänder blad och börjar kladda på ett nytt papper. Och även om måndagar oftast känns lite jobbiga sådär precis på morgonen och man tänker “Jaha, ännu en vecka som blir den andre lik“så brukar jag ändå försöka peppa mig själv lite med att tänka på alla nya chanser och möjligheter en helt ny vecka kan komma med. Man har ju faktiskt ingen aning om hur livet ser ut på söndag, om 6 dagar. Eller hur? 😀
Allt kan hända, och då känns måndagen som början på något helt nytt och spännande. Då känner jag lite jävlar anamma.

Så nu ska jag strax sätta mig vid arbetsbänken och jobba lite, vilket alltid är roligt oavsett dag. Men sedan har jag en hel del andra saker som jag ska ta itu med i idag, som jag skjutit upp hela tiden och som gått och blivit något jag går och stressar och oroar mig över. Är väldigt bra på att göra så. Men idag är det dags att jag tar mig i kragen och börjar ordna upp saker. Så jag har en lång dag framför mig. Ska dricka upp kaffet bara sen ska jag sätta fart.

Ha en superhärlig måndag allihopa!
Stor kram till er <3

 

Ett med naturen

Åhhh vad mycket fint ni skrivit på bildspelet. Jag blir alldeles tårögd av att läsa det ni skriver. Jag kan inte med ord förklara vilken glädje det ger mig att ni tycker om mina foton i bildspelet. Det betyder så mycket för mig, och era ord berör mig. Tack alla ni underbara läsare där ute <3

Jag är så glad nu. Det har varit en så rolig och händelserik vecka. Och nu det är fredag! Jag har nyss varit ute på en promenad i skogen med Nanook. Det blev så fint vänder nu på eftermiddagen och det var ju ett tag sedan jag var ute i skogen nu eftersom jag varit till Stockholm i veckan. Det kändes så skönt att komma ut och andas den friska höstluften. Den här tiden är alldeles underbar. Jag önskar att jag verkligen kunde ta med er dit, till platserna jag är på. Varken kameran eller en videoblogg kan visa helt hur vackert och magiskt det är. Doften av orörd vildmark och den totala tystnaden som gör att det enda man hör är bruset av blodet som pulserar i öronen. Jag brukar länge bara stå och titta mig omkring, och bara ta in allt det vackra.
Jag tror det är de där stunderna som ger mig så mycket energi och inspiration. Jag behöver inte göra någonting, bara befinna mig där och efter en stund existerar varken det förflutna eller framtiden. Det känns som man blir ett med nuet och med naturen runt omkring. En känsla av att hjärtat slår i takt med universum.

Jag och Nanook för någon timme sedan, ute vid en vacker tjärn i skogen.

Några bilder från Stockholm

Jag tänkte att jag skulle ladda upp lite bilder från dagarna jag var i Stockholm. Men så insåg jag att jag visst inte hade fotat så mycket. Jag tog inte med mig kameraväskan eftersom jag redan hade så mycket packning, så det blev bara några få mobilbilder istället. Men det är bättre än inget alls. Here we go! 🙂

I Stockholm hade hösten precis börjat. Här i Grundtjärn är den nästan över nu. Så jag fick turen att uppleva hösten två gånger kan man säga 🙂

Min bror Isac och vackra Hannah som jag bodde hos alla dagar i Stockholm 🙂 Här var vi ute på en promenad runt området där de bor.

Sista kvällen i Stockholm bjöd Isac och Hannah mig på baletten Svansjön. Jag var SÅÅÅ glad för det. Har alltid velat se en riktig balett, och Svansjön är ju en riktig klassiker. Här var vi på väg in på Oscarsteatern, och jag var suuuperglad.

Jag och brorsan inne på teatern innan Svansjön började.

En bild från Svansjön. Bilden blev jättesuddig så det går inte att se på bilden hur vackert det var. Jag visste inte heller om det verkligen var tillåtet att fota. Men jag var bara tvungen. Det var så vackert så jag rös.

Reportage från konferensen

Idag var det ett reportage i tidningen ÖA (Örnsköldsviks Allehanda) från landsbygdskonferensen i går. Blev så glad när jag såg att de skrivit om vårt föredrag och en bild på när vi står och pratar. Har tagit bild på tidningen så ni skulle få se.

Bild på mig och Emil Källström när vi höll i föredraget. Foto: Leif Wikberg Text: Pernilla Näslund

Foto: Leif Wikberg Text: Pernilla Näslund