Det känns otroligt befriande att läsa ditt inlägg om självsamhet som någonting positivt 🙂 Känner igen mig helt i vad du beskriver.
Har googlat mycket på ämnet då jag känner igen mig som något av en ensamvarg. Har även som barn haft ett enormt behov av att vara själv. Känner en frihet och “nöjdhet” i att dra mig tillbaka (pustar ut varje gång). Längtar för det mesta efter att ha det tyst och lugnt runtomkring för att kunna “känna in” djupare, en känsla, atmosfär, bild eller ljud för att kunna utforska det mer. Jag bara funkar så och har alltid gjort det. Känns ofta som att man tar på sig en mask i sociala sammanhang. Att prata om det man förväntas prata om och följa diskussionsmallen, vilket har känns rätt tomt, att prata bara för pratandets skull. Har fattat tillslut att det är inte för alla trots att det är det förväntas av alla.

Uppskattar sällskap ibland. Det ger mycket när det känns naturligt och när lusten finns. Efter 2-3 timmar försvinner energin iväg, blir som utmattad och då är det dags att dra sig tillbaka igen. Har känt pressen från personer i omgvningen att ändra på mig, bli någon annan. Eller som det heter att “vara som alla andra”. Har blivit inlärd i socialiseringsnormen men det har bara slagit fel. Detta har tagit emot så mycket att jag har varit tvungen att släppa kraven på att hela tiden anpassa mig, slutat utsätta mig för situationer som jag inte trivs i och börjat lyssna på behovet att dra sig tillbaka. Orkar helt enkelt inte längre låtsas, det har blivit outhärdligt. Det har lett till en flytt ut från Stockholm till ett hus på landet (närmaste granne är 1 km bort), mycket egentid och med en förstående partner som fungerar på samma sätt. Känner en enorm lättnad och frihet över det just nu. Har ork att känna inspiration/kreativitet och den sociala biten har blivit mer givande istället för att vara ett tvång. Ibland kommer tankarna tillbaka på att “passa in” och då känns det väldigt upplyftande att läsa inlägg som ditt ?

Tror att det finns en mening med olikheter. Är man olika har man olika saker att ge och bidra med till andra. Någon som är annorlunda kanske kanske har möjlighet att bidra/ ge med något sällsynt

Tack för en superinspirerande blogg!

Är 14 och älskar att vara ensam eller bara hemma med min familj. Men jag känner mig pressad av mina vänner att alltid göra saker med dem. Jag säger att jag inte känner för att hitta på något men de förstår inte och kallar mig bara tråkig. Tar faktikst lite illa upp och känner mig ännu mer konstig

Är 14 och älskar att vara ensam eller bara hemma med min familj. Men jag känner mig pressad av mina vänner att alltid göra saker med dem. Jag säger att jag inte känner för att hitta på något men de förstår inte och kallar mig bara tråkig. Tar faktikst lite illa upp och känner mig ännu mer konstig