Det är inte ovanligt att jag ibland får frågor som “Varför har du valt att isolera dig från omvärlden?” eller “Varför vill du avskärma dig från verkligheten?”
Sådana frågor gör mig alldeles tom på ord. Även om det bara är få som ställt frågor som dessa, så är det ändå skrämmande många. Det är ju skrattretande, samtidigt som det känns lite tragiskt. Eftersom jag anser att en sådan fråga säger väldigt mycket om hur samhället ser på saker idag. Inom loppet av 100 år har det som en gång var naturligt och vanligt blivit till något annorlunda och ovanligt. Något som bryter mot normen.
Att bo på landet = Att isolera och avskärma sig från verkligheten.
Verkligheten = Staden
Det är i alla fall det jag kan tolka utifrån frågan. För jag gissar på att jag aldrig hade fått liknande frågor om jag bodde kvar i Göteborg och bloggade.
Jag flyttade hit sommaren 2010, och de två följande åren var utöver det vanliga för mig. Intervjuer för tidningar och magasin, tv, dokumentärinspelningar osv. Det kändes som jag klivit in i rampljuset. Allt på grund av mitt val att flytta från staden till en enkel stuga på den norrländska landsbygden.
Självklart så var detta en jätterolig tid för mig. Jag är väldigt tacksam att det uppmärksammades så eftersom jag på så vis också fick fler bloggläsare och en större möjlighet att kunna fortsätta och leva på det jag gjorde. Det har också varit väldigt lärorikt på många sätt.
Samtidigt så får det mig också att undra. Är det inte lite sorgligt att det idag är något stort, normbrytande och annorlunda när en ung tjej väljer att bo på landet?
Mina förfäder hade skrattat ihjäl sig åt mig! De som bott här i Grundtjärn i flera generationer tillbaks. Brukat jorden och vallat kor.
Här sitter jag och får ta emot ära för att jag gör något som människor gjort i alla tider.
För att svara på frågan “Varför har du valt att avskärma dig från verkligheten?”
Jag känner att jag varken isolerar mig eller avskärmar mig från någonting. Visst, jag har några mil längre till stan. Jag behöver planera lite mer när jag ska åka och handla. Jag går inte på krogen eller på café lika ofta. Men det har inget att göra med att jag bor på landet. Det har att göra med att jag prioriterar annat istället. Jag älskar att odla, vara i skogen, fota, måla, skriva osv. Och jag driver två företag som tar mycket tid. Trots att jag bor långt ifrån det mesta så har jag ändå ett rikare socialt liv här. Jag träffar inte främlingar lika ofta, som man gör varje dag i en stad. Men det blir många spontana fikastunder med grannar, släktingar och besökare. Jag kan åka till grannbyn och prata med nästan alla jag ser.
Naturen för mig är den absoluta verkligheten. Där är inget konstgjort. Där har allt samma värde, oavsett. Träden dömer mig inte för hur jag ser ut, vad jag jobbar med, vilken bil jag har eller hur jag inrett mitt hem. Det finns ingenting som påminner mig om vad jag behöver köpa eller lägga pengar på för att förbättra mig själv och mitt liv.
Där kan jag bara vara. Helt mig själv. Precis som skogen är sig själv. Allting är fulländat som det är. Allt är värt lika mycket. Precis som vi alla är, bara att det är svårt att se i dimman av avgaser, konsumtionshets och buller.
Att jag valt att bo här i Norrlands vackra landsbygd med naturen utanför dörren är för att jag älskar närheten till allt jag har här. Närheten till sjön. Till djupa skogar. Med stjärnhimlen om natten helt ostört av ljus. Med en tystnad som hörs. Med norrsken och ljusa nätter. Med fågelkvitter, rimfrost och blomsterängar. Med vedhuggning, odling, och snöskottning. Allt vad det innebär. Jag älskar livet på landet.
Jag känner mig inte alls avskärmad från verkligheten. Faktum är att sedan jag flyttade hit så känns det som livet blev mer verkligt än någonsin. För här mår jag bra. Även om alla inte trivs på landet, vilket är helt förståeligt, så finns det vissa av oss som gör det. Och vi lever inte mindre för det. Vi isolerar oss inte. Vi lever ett vanligt liv lika mycket i verkligheten som alla andra.
Och dessutom…jag anser att alla skapar sin egen verklighet. Det som är verkligt för en person kanske inte är det för en annan. Det finns lika många verkligheter som det finns hjärtan som slår ♥
<3 <3 <3
Jag håller med dig om att det känns konstigt att det skulle vara onormalt att inte bo i stan. Jag längtar till den dag min sambo och jag hittar vårt lugna egna boende nära skog och mark, och nog finns det de som avråder oss och tycker det är orealistiskt att bo mer än 15 minuters bilfärd från staden.. Vi lyssnar dock inte på dem =) Älskar din blogg och dina fina bilder. tack för att du delar med dig!
Go girl Go !!!
Fokusera på det positiva och låt inte dysterkvistarna påverka dig.
may the force be with you !!
Åh, vad fint skrivet! <3
Riktigt bra reflexion och bra skrivet!!!
Ja…jag möter också en del folk som har samma uppfattning, verkligheten är i stan!
Helt sjukt för på nått sätt så står stan för det konstlade och syntetiska… Det verklighetsfrämmande… I alla fall i min värld.
Det tragiska är också att det är just där…i den syntetiska staden som beslut om att exploatera naturen fattas. Beslut om att öppna gruvor och smälla upp vindkraftverk, vattendammar osv. Den syntetiska staden behöver skövla landskapet och glesbygden för att överhuvudtaget kunna existera…
Back to basic…det är verkligheten!
/ Matti i Jokkmokk
Jo, mänskligheten arbetar rätt hårt på att utplåna den grund (naturen) den står på… Man får njuta av den så länge den finns kvar i upplevelsevärt skick!
Helt rätt att ungdomar flyttar till sina rötter. Vem är så påverkad av media samt alla som förespråkar
Staden som det ända optimala för människan,som levt 5000 år som lantbrukare samt jägare Att hjärnan skulle ändra sig på 200 år
Från jordbruk till stadsbo när vi haft en evolution omfattand 100000tals år
Det är ju inte direkt 74 mil ut i vildmarken heller
Du är bäst!!!
Fortsätt snälla du.
Jag har haft samma frågor om mitt egna val av att hur jag vill leva.
Oj, oj vad jag förstår dina tankar i ditt inlägg.
Fortsätt i dina egna spår, lova det..
Så bra skrivet utav dig Jonna.
Så fort man väljer sin egen väg då ska det kommenteras och tyckas.
Jag har alltid beundrat människor som har följt sitt hjärta.
Det är så starkt gjort och dessa lever ett rikt liv.
Du är en utav dom.Du tog steget som inte alla törs ta.
Kram till Dig och Nanook.
Håller med dig i allt du skriver!
Jag förstår inte hur man kan se det som att man “avskärmar sig från verkligheten?”
Verkligheten lever de flesta i (det finns ju undantag) ;), oavsett om det är i stan, ute på landet eller mitt i skogen.
Egentligen så är det inget unikt med ditt jobbande hemifrån, det är nog en dröm för många och en realitet för en del. Tråkigt att behöva försvara sina livsval även om ett gott skratt förlänger livet. Nä du har lyckats med något eget och gjort nåt bra som andra mår bra av. Jag kan inte låta bli och tänka på “rumpnissarna” och deras våfördårå våför gör….osv.
Det är ändå din verklighet som är genuin och ärlig. Det var ett fint reportage om dig från i höst, såg det nyss.
Trevlig helg!
Bra skrivet!! Själv har jag aldrig känt mig så avskärmad och isolerad som när jag bodde i stan. I denna lilla by jag bor i nu umgås jag nästan dagligen men någon av mina fina grannar och hur ofta umgicks man med sina grannar när man bodde i stan? Nästan aldrig.
Och tex när man är i affärn och handlar blir det alltid att man pratar med någon. Hur ofta gjorde man det när man var och handlade på någon stormarknad i stan? Ja nästan aldrig. Ha en fin helg och njut av livet på landet. Kram!
Kunde inte beskrivit det bättre själv.
Tack Jonna för att du finns och står upp för det som på riktigt är normalt 🙂
Jag undrar också vad som har hänt med sunt förnuft, på bara 2-3 generationer har det som varit normalt blivit något annorlunda. Hur ska mänskligheten överleva om folk inte lär sig att ta hand om jorden och ta hand om sig själva.
Åh, jag håller helt med. I England, där finns det ett naturreservat som är bara ett reservat för att det är helt mörkt där. Det säger ju om något hur tättbefolkat och svältfött folket är på stjärnhimmel. Tycker du har gjort ett sunt val som gynnar dig personligen. Fortsätt leva som du vill, det är så du blir lyckligast.
Tänk att det kan vara så skrämmande för vissa att göra slut med normen. De finner en enorm trygghet i att passa in i sitt lilla fack med samma bil som grannen, mossfri gräsmatta och 9-5 jobbet. Det är inget fel i det på något sätt. Väldigt många människor trivs och mår bra utav det. Det som är tråkigt är bara att så många anser att man måste vara tokig så fort man inte känner sig bekväm i det facket. Att man vill något annat helt enkelt. Något annat än den svenska villadrömmen. Det kan provocera och driva folk till vansinne.
Vi är så himla olika allihop och måste få lov att vara det utan att man skall få en stämpel i pannan som säger “tokig”, “asocial”, “märkvärdig” osv.
Stå på dig Jonna!
För mig är det ingen överraskning att älvor trivs bättre i skogen och glesbygden än i stan.
Coolt, det är fler än jag som ser Jonna som en slags älva!
Vi är alla olika och tur är det.
Frågor om ditt val av boende och livsföring kan vara av nyfikenhet, deltagande eller uttryck för sympati. Det är sunt, bra och riktigt. Men det kan också, som du skriva, komma frågor och påståenden som ifrågasätter eller är direkt negativa. Sådana kan vara svårare att svara på om man inte är förberedd.
Ett sätt är att studsa frågan tillbaka: Varför tror du det? Varför tycker du det? …därför att sådana frågor och utsagor säger mera om personen ifråga än om dig. Det kan i bästa fall ge en dialog och diskussion om livskvalité där jag tror du har massor med argument när det kommer till kritan. Det visar inte minst ditt välskrivna inlägg som tror är till glädje och inspiration för många.
Tack Jonna för det fina bildspelet och den fina musiken till. Det som det hela handlar om är den svenska avundsjukan, helt krasst. Vi svenskar tål inte att någon annan har det bättre än en själv. Stå på Dig Jonna, jag skulle kunna tänka mig att leva som Du gör.
Tack för att Du delar med Dig och ge Nanook en stor kram från mig. Anki.
Hej, jag har aldrig bloggat men nu maste jag svara nagon gang. För nagra ar sedan köpte vi ett torp i Junsele. 3 kilometer fran byn, mitt i skogen, där ska vi bo i framtiden. Dem som bodde där hade ingen el och ingen bil och ingen väg som gick att köra. Idag fins det allt och lite mer. Nagon dag kom besök, snälla människor som vi inte kände, ett par som bo i södra sverige. Vi drack kaffe och da berättade hun att hun växte upp i granngarden, ett kilometer fran oss och hur fint det var da. Da svarade jag: ja, det ska vi göra, här ska vi bo! Da svarade han: Det gar inte! Jag blev spraklös, nästan ilska och ledsen. Men sa tänkar väl manga idag. Ha det sa bra! Ralph
Vad jag känner igen mig i det du beskriver.Jag och min familj flyttade för några år sedan från Göteborg och ca:5 mil norrut.Rakt ut på landet.Vi pendlar visserligen till våra arbeten varje dag nere i Göteborg.Men alla konstiga frågor vi får.Varför vill ni bo där?Är det inte jobbigt och pendla?
Men det är såååå skönt att komma hem efter en arbetsdag till renare luft,tystnaden och lugnet.Det bästa beslut vi tagit i våra liv.Och ungarna stortrivs de också.
Tack för en fin blogg!
Jag undrar precis detsamma. Precis som när någon sade att de i alla fall ser lite “liv” när de ser stadens ljus på långt håll. Det finns mycket mer liv i en skog än i en stad!
På landet slipper man trafik, stress, avgaser, bilköer och deprimerande miljöer. Bostadspriserna gör att man kan bo bättre. Barnen växer upp i en mer naturlig och hälsosam miljö. Miljön i skolan är ofta bättre eftersom folk “håller ordning” på varandra och det inte är så anonymt som i större samhällen.
Men jag önskar också att vi kunde ta mer vara på våra intressen, få bättre samhällsservice och kommunikationer. Det är helt absurt att det mesta idag kan skötas från en dator, men ändå finns de flesta jobben i storstadsregioner där det är omöjligt att hitta en vettig bostad. Många på landet måste pendla och vi borde få mer skatteavdrag för det, tycker jag. Då skulle fler kunna bo kvar. Det är en annan sak att köra till jobbet genom skogen än att sitta vid tiotals trafikljus och spy ut avgaser mitt i stan.
Helt rätt vi som bor och lever här tror jag lever ett riktigare o rikare liv. Känner folk som bor i storstäder dom har bott flera år i hyreshuset och har aldrig talat med sina grannar vet inte vad dom heter på våningen ovanför. Här där vi bor kan man inte göra något utan att folk i grannbyn vet vad som hänt. Så lev ditt liv Jonna det äkta livet
Underbara kloka ord och tankar från något som funnit sin plats i livet forsätt att njut Jonna det är inte så mycket du missar bara en massa stress och måsten kram
“Rädda individer jagar i flock,de starka klarar sig på egen hand”
Människan av idag är så hjärntvättad av politikerna så att fatta egna beslut anses snudd på “kriminellt”.
Barnen lär fara illa om de vistas för många timmar i hemmet istället för samhällets omhändertagande verksamhet mm.
Lev ditt liv som du vill,se bara på hur “UnderbaraClara” lever,med odlingar och djur,idag är hon avundsvärd i många människors ögon och inte minst media,dessutom tror jag att hon bor längre norrut än du gör.
Att du är stark och vågar,det gör vissa människor rädda och då måste de attackera.
Stå på dig!!
Många kramar från en riktig lantis!
Vilket fint inlägg! Du inspirerar! 🙂
Klockrent skrivet! Du är klok. 🙂
Ett underbart bildspel, jag blev väldigt berörd och tårögd över hur vackert det är i det verkliga livet! 🙂
Precis! Världen har förändrats mycket på kort tid.. Folk idag anser att det overkliga är det verkliga. Folk går på de smutsiga, bullriga gatorna med blicken ständigt fäst på sin mobilskärm i sina fina kläder och högklackade skor, en pappmugg med kaffe i andra handen och känner sig “inne”. Allt som betyder något är tjäna så mycket pengar som möjligt, att alltid kunna följa modet, gå på café med vännerna, och krogen varje helg. De märker inte om det är sommar eller vinter (förutom att kläderna behövs bytas ut lite) allt är grått ändå. De ser aldrig upp mot himlen! För de höga betongbyggnaderna skymmer den ändå, de missar solnedgångarna, de missar när fullmånen stiger stor och gul en sensommarkväll, de missar stjärnorna en kall vinternatt för de är instängda inom stadens murar. De vet inte hur tystnaden låter. De tror att maten i affären kommer och blir till just där i affären. Kommer de ut på landet tycker de att det är äckligt och smutsigt, men reflekterar inte över hur äckligt det verkligen är nere på Stockholms tunnelbanor.. De blir rädda om de ser ett vilt djur, även om det bara är till exempel en räv. Men tänker inte så mycket på att det är endast människor vi ska vara rädda för, med alla störda som vandrar bland oss på gatorna och när som helst kan få ett bryt och börja vifta med knivar..
Helt rätt. Bra inlägg !
Livet i stan passar inte alla. Definitivt inte mig. Älskar mina turer ut i skogen eller ner till sjön.
Underbart bildspel. Magiskt.
Kram Maria
Hej Jonna! Vilket fint bildspel! Underbara bilder. Jag känner igen mig i det du skriver om. Jag har alltid bott i en mindre ort på landsbygden. De enda som förstod värdet var de som själva bodde på landet. Människorna i stan tyckte nog man var knäpp, ofta kom frågan “bor du fortfarande kvar därute?”. Förra året hände saker som gjorde att jag valde att flytta in till stan. Reaktionerna från vänner och bekanta? Alla tyckte det var fantastiskt bra att jag hade flyttat till stan. Jag stod där med gapande min och visste inte hur jag skulle reagera. När jag började prata om hur jobbigt jag upplevde det med all trafik, och att jag saknade att kunna lyssna på fågelsång UTAN ackompanjemang av ständigt buller, såg jag att folk började dra på munnen. Nu börjar jag förstå att stadsbor vet inte av något annat, de vet inte vad verklig tystnad är. De tror att livskvalitet bara består i att ha nära till allt (framförallt affärer).
Jag uppskattar fortfarande naturen som jag alltid har gjort, och det är dit jag söker mig på lediga stunder. Din blogg skänker också mycket glädje till mig.
Du är så klok att det är svårt att få ihop det med din ålder! 😉
Flera av mina arbetskamrater, som är jämnåriga med dig, tittar på mig som om jag kom från en annan planet när vi råkar prata om var vi bor. När jag säger att jag har 7,5 mil enkel väg till jobbet himlar flera av dom med ögonen. “Sååå långt?” När jag frågar hur dags dom är hemma efter jobbet (dom som åker kollektivt) så är ofta svaret väldigt nära den tid det tar för mig att köra hem till “landet”. 🙂 Det ger i alla fall några av dom lite perspektiv på vad “långt” kan innebära. Dessutom slipper jag riskera livet så fort jag går utanför dörren. (Flera av dom bor i dom områden där det har varit en massa skottlossning de senaste månaderna.)
Att jag sen bor i ett lugnt och naturskönt villa område om ca 200 hushåll verkar liksom inte gå fram utan just avståndet verkar vara detsamma som att bo “mitt i ingenstans” långt från all sammhällsservice. 😀
Mycket bra skrivet, Jonna! Ett reflekterande och klokt inlägg där man bara kan hålla med dig i allt.
Precis så! Viktigt inlägg.
Fast är det så konstigt om man faktiskt skulle vilja isolera sig från omvärlden eller avskärma sig från verkligheten?
När omvärlden ser ut som den gör med maktgalna människor, korrumperade politiker, krig, prylsamhället, där det som gäller är senaste mobilen eller ipaden? Där ens värde mäts efter storleken på bilen eller huset man äger?
Där verkligheten är kall, hård och omänsklig. Sten, plåt och betong?
Nej, det är inte alls konstigt. Snarare väldigt förnuftigt! 🙂
//Carl, på en åker nära skogen
Pingback: Jonna Jinton om fördomarna om livet på landet | Höga Kustenliv
Jonna! Jag “rebloggade” ditt inlägg! Det är så bra skrivet, hoppas det är okey.
http://hogakustenliv.se/2014/05/31/jonna-jinton-om-fordomarna-om-livet-pa-landet/
Jag verkligen hoppas och tror att fler människor kommer att flytta ut till landet i framtiden. Första steget för detta är inspirerande bloggar som denna som får människor att inse att det är möjligt.
Avskärmad och isolerad blir man när man är i en miljö eller umgänge som man inte trivs i. Man kan ha alla människor i världen omkring sig men det kommer fortfarande kännas som man sitter i sin egen lilla bubbla i ensamheten. Att var ett med naturen och ett med allt, det gör en rikare än ett vimmel av folk i staden.
När man är sitt verkliga jag så blir det så kommer de rätta människorna och sakerna i livet helt naturligt.
Det är detta som får mig att återvända till denna blogg för att läsa alla dina äventyr. Tusen tack för en blogg som inspirerar mig och så många andra! 🙂
Bra skrivet! Och dessutom behöver ju inte alla vilja vara sociala genom att t.ex. hänga på afterwork och shoppingcentrum och ha middagar och fester med en massa vänner och grannar var och varannan helg. Inget del i det, men alla vill inte det. Själv känner jag mig alltmera som Snusmumriken i Mumin. Visserligen är jag social och pratsam när jag pratar med folk och träffar folk. Men jag trivs utmärkt med mitt eget sällskap som enda sällskap- också. Längtar alltmera till naturen och allt mindre till staden…
Otroligt vackra bilder och vacker film. Blir alldeles varm i hjärtat. Vilket land vi lever i 🙂
Är magiskt att leva som du 🙂 å det kommer alltid finnas människor som undrar och tycker.
För mig är du den absolut bästa bloggaren i universum…för du är sann och äkta och du får en aldrig att må dåligt så som alla livsstilsbloggar kan göra. Köpa hit och köpa dit, där allt är perfekt..börjar se dem mer och mer som en stor tragisk fasad och en lögn.
Du får mig alltid att le 🙂
Fortsätt med ditt, en fantastisk väg att vandra.
Själv har jag båda delar, stan på dagen och landet på kvällen, bästa av de två i lagom mängd 🙂
Kramar Åsa
Jag gillar texten. Den öppnar ”en inre syn” som så bra påminner mig om hembygden, områden där jag fiskat och plockat bär. Jag gillar de vackra bilderna. De bekräftar vad jag kände inom mig. Jag kan inte säga att man skulle vara isolerad och ensam med den mångfald som den naturen ger.
Tack för text och bilder.
Pingback: Avskärmad och isolerad? ‹ Fjällträdgården
Såå bra skrivet!! Själv lever jag ett liknande liv som du fast i Skottland. Kommer dock från norrland så igenkänningsfaktorn är hög!
Fint skrivet. Klart man inte är isolerad bara för att man bor i glesbygden. Och i en stad behöver man inte vara avskärmad från naturen. Förstås måste man lyssna och kika lite mer för det är mycket som försvinner i bullret. Men om man gör det kan man ju lägga märke till den rosa kvällssommarhimlen, fåglar som kvittrar, daggmaskar på asfalten, duvor som tjattrar, regnet som öser ner och prata med träden.
Simplicity, de e vackert de, kram pårè!
Du är så klok och jag hoppas innerligen att du inspirerar fler ungdomar att tänka i andra nya (gamla?) banor! Kram till dig!
Kunde inte ha skrivit det bättre själv! Värt att skriva ut och hänga upp på väggen?
Kanske borde du välja ut bland dina bloggkommentarer, foton och de kommentarer dessa får, tillsammans med egna funderingar om livet (på landet) och sätta ihop det hela till en bok? Kan bli både bra och populärt!
Den där s/v bilden hade gjort sig även i färg, tror jag. 😉
Man får tacka för “bilder i större format” (videon)! Bland många andra är ju fotot vid 1:05 fanastiskt! Kanske man kan få använda det för egna konstexperiment? (Jag håller ju till på deviantArt.com och laddar upp min konst, eller “experiment”, där.)
Helt rätt och sant det du har skrivit!! I själva verket är det när vi vågar gå mot strömmen och möta oss själva och våra inre önskningar som vi lever i verkligheten. Hur enkelt är det inte att stanna kvar i det invanda och bekväma hela livet utan att överhuvudtaget ifrågasätta om det är rätt eller fel, men då är man inte sann mot sig själv. Vi blir hela tiden manipulerade av reklam och konsumtionshysterin utan att vi vet eller tänker på det. Men lycka eller utveckling ligger varken i ökad konsumtion eller att bli som alla andra. Lycka är att följa sitt hjärta och det börjar med att ha modet att stanna upp och lyssna till sitt hjärta.
Tack för dina vackra bilder och kloka ord. Att leva på landet nära sig själv och naturen samt bli så självförsörjande som möjligt utan att konsumera det man aldrig behöver är framtidens väg. Önskar dej en fin Helg!
Tack Jonna med massor av solvarma kramar!
Jag kan relatera så starkt till ditt inlägg. Jag bor i en liten by utanför Kalix, och jag tänker aldrig flytta från skogen. Visst, jag kommer plugga och säkert flytta ner till Umeå, men så fort jag ger mig av neråt till en stad känner jag mig kvävd. Och inom en snart framtid bor jag säkert i ett hus ute i någon mygghåla där jag trivs bäst.
Våga vägra stad och säga ja till skog!
har följt din blogg i några år nu Jonna, och du slutar aldrig inspirera mig, du är en av de få människor som får mig att våga vara den jag är, du är bäst, fortsätt vara den du är <3
Här på ön är det ganska enkelt att se vem som är stadsbo eller ej. Vem som alltid låser sina dörrar och cyklar, köper PET-flaskor i storpack med källvatten, o.s.v. Inte är det väl turisterna från storstäderna som har med sina vanor hemifrån?
En del har med sig sina hundar (och även katter). Undantagslöst är husdjuren från storstaden stressade när de kommer till ön, kanske förvirrade över lugnet. Det tar ett tag innan även de faller till ro.
Sommartid får man som “outsider” se upp så man inte blir inparkerad i hamnen. Storstadsbor gillar nämligen trängsel. En kulturkrock?
Det finns forskare och professorer som på allvar pratar om att invånartalet i framtidens storstäder kommer bli > 100 miljoner och landsbygden därmed dö ut.
Redan nu är vi på god väg att förgöra oss själva. Humlor och bin världen över tar stryk och dör av okänd anledning. Det är ett allvarligt problem för någon måste pollinera all växtlighet och ordna vår mathushållning.
Kan det bero på strålningen från mobiltelefoner? Lägg en mobiltelefon under en bikupa och bina sticker…
Tack, Tack och åter Tack Jonna för den filmen. Du har verkligen med ljud och bild tagit fram betydelsen av livskvalitet. Upplevelser som många aldrig kommer att få uppleva.
De gånger jag känner mig lite nere skulle jag vilja titta om och om igen på den filmen i en stor salong och bara få luta mig tillbaka och känna vad underbart livet kan vara.
Tänk och få se din film i en stor 360 graders salong, vilken underbar upplevelse!
Vackert skrivet <3
Tror en del kritik ligger i avundsjuka att du gjort nåt som många andra i dagens samhälle inte vågar… Du har ett fantastiskt liv och din beskrivning var väldigt fin och underbar
Väl skrivet! Har själv prövat storstaden, både i Sverige, Holland och Tyskland, och bor nu i de östgötska skogarna med min familj. Trivs att bo nära naturen och det som är vår fritid. Men jag upplever precis som du att normen och verkligheten anses vara storstaden. Och oftast av de som aldrig bott någon annanstans än i “stan”. Trist tycker jag då min uppfattningen är att det är naturen och möjligheten att leva nära och i samklang med den som gör Sverige unikt. Städer finns det ju vackrare, finare och roligare i andra länder 😉
Heja Jonna du inspirerar som vanligt , vi som bor på landet har ju oftast valt det och älskar det,,svårt att beskriva hur underbart det är ..men du förmedlar det bra 😀
Mvh http://lhcgirl.blogspot.se/
Avskärmat dig är nog sista jag skulle komma att tänka på när jag följt din blogg. Tror där gror en massa avundsjuka. Jag själv flyttade ut på landet efter 25 år i Malmö och jag träffar mycket mer folk nu än under hela tiden i stan. Jag tror att om man vill avskärma sig ska man flytta till stan. I stan kan man vara anonym det går inte på landet.
Jonny
Kära Jonna, du en älva hämtad direkt ur en John Bauer bok glöm alla varför frågor och fortsätt vara och leva som du är. Alltihop beror på svensk avundsjuka. Många skulle nog vilja men vågar inte leva ett annat liv en dom gör. Själv bytte vi vårt stadsliv för ett antal år sedan mot landet. Allt började med ett omodernt fritidstorp som sedan byttes mot en gård. Tyvärr blev gården o den stora trädgården för mycket för oss att sköta så vi flyttade tillbaka till stan. De sju åren i stan var hemska med alla ljud och egotrippade människor. Sedan nio månade tillbaka är vi åter boende på landet och njuter av varje sekund. Många säger precis samma saker till oss plus att dom tycker att vi borde tänka oss för när vi nu snart är 60 år gamla. Så kära Jonna fortsätt att dela med dig av ditt fantastiska liv och dina helt unika och fina bilder. Du behövs och berör oss varje dag. Kram från Mormor Trollpackan med sin lille Kottegubbe.
Fantastiskt bra skrivet!
Längtar till den dagen jag och min sambo flyttar från stan. Fått höra rätt många gånger ” men vad ska du göra på landet!? Du kommer ha så tråkigt ju” . Känner bara att det är att ignorera sådana kommentarer eller försöka få dem att förstå att det finns oändligt mycket att fylla dagarna med på landet. Sånt som Jag vill göra. Om man orkar det vill säga 🙂
Du är en otroligt stor inspiration och jag drömmer mig bort i varje inlägg och videoklipp du lägger upp.
Tack för att du delar med dig!
Kram
Ja! du verkar ju vantrivas nått oerhört, det ser vi ju alla på dina bilder.
Nä! skämt åsido, avundsjuka människor är väl inget att ha. Djuren är bättre.
Vi har en stund här på jorden, om vi alla skulle göra nått bra av det.
Och det har du gjort!
Helt fantastiskt!
Dina bilder speglar – som alltid – LIVET i dess rätta bemärkelse.
Strunt i vad andra tycker, fortsätt följ dig själv.
Ett underbart blogginlägg!
Min spontana tanke du är så före din tid, men ändå inte- så har man ju levt i alla tider.
Storstadsmänniskan, ständigt uppkopplad och ständigt stressad så långt ifrån sitt ursprungliga och sitt naturliga varande som det bara går.
Hej Jonna!
Borde finnas fler som du!
Tack för att du finns och gjort dröm till verklighet
Jag och min sambo håller helt med dig om att det, för oss (allt är ju relativt) känns det som en mer genuin verklighet att bo på landet, ute i naturen, odla eget m.m Det har människan alltid gjort, och det ger så mycket, på ett helt annat sätt än vad stadslivet gör! Visst, jag tycker om att strosa på stan, ta en kaffe på daMatteo med en kompis och shoppa lite. Men det är inte hållbart. Det känns inte som att det är såhär vi är menat att leva. Jobba. Slita. Konsumera. I en evig cykel. Förstöra miljön. sen sitter vi bara hemma i lägenheten framför någon form av skärm. Vi vill gå ut men där är det massa hus, vägar, bilar, folk. Glas och skräp. Vi har som sagt tröttnat på stadslivet här i staden (Göteborg) och håller nu på för fullt med att styra upp vår flytt norrut, och ut på landet. Vi gör en Jonna 😀 Vi längtar sååå efter att leva i naturen, på en mindre ord, i ett annat tempo och där man tar sig ut och gör saker hela tiden.
I like it! Ha en underbar sommar Jonna!
MVH Stella
Hej Jonna!
Ren svensk avudsjuka är vad frågan bottnar sig i och inget annat. Dom vill oxså leva som du men har inte möjlighet till detta och därför måste dom kraxa som en skata. Jag själv lever mix landet/stan och har gjort så i 30 år av mitt 50 åriga liv. Några dagar här några där och det tycker ju omgivningen är tokigt..pga att dom inte har den förmånen att kunna leva så. Var stolt och glad över att du få bo och verka där du bor. Hälsningar från Kerstin i småland.
Du är FANTASTISK! Om du bara visste hur mångas liv du har påverkat genom din öppenhet här på bloggen, du inspirerar dagligen och påminner oss om vad som är viktigt i livet. Du sprider en sådan livskraft och glädje. Din blogg får mig att fortsätta våga vara mig själv. Och att värdesätta det fina i livet. Att gå emot strömmen.
Du är viktig!
Kram! <3
Förmodligen en av dina viktigaste reflektioner. Någonsin. Nu och i framtiden.
Framförallt är nog hela livet en kompromiss kring vad man VILL VARA och vad man TVINGAS VARA bara för att få ihop till brödfödan o kunna existera. Alla har inte förmånen att ärva ett hus på landet. Du har givetvis investerat tid o pengar i ditt hus, men att få något gratis är en bra start på livet. Och absolut ingenting jag missunnar dig då du på bästa sätt förvaltar ditt arv till någonting positivt som indirekt skänker många andra glädje också.
Och glöm nu inte – En negativ åsikt om den du är spelar bara roll så länge du låter den spela roll. Kan man lära sig att ignorera åsikter om vem man är och hur man lever sitt liv, då har man tagit sig igenom minst hälften av livets alla jävligheter.
Ett underbart inlägg, och jag håller med om varje ord. Och vilka fantastiska bilder!
Du är klok Jonna! Du har så rätt. Tycker också att det är galet att folk bara utgår från sig själva. Och om jag fick vara ensam skulle jag hellre välja på landet än i stan. Jag har ett mycket mindre behov av andra på landet. Bor i Stockholm i stan men när jag är i stugan i Norrland känner jag mig som minst ensam.
Tack för en bar blogg.
bra såklart inte bar
Den videon fick mitt hjärta att le. Underbar!
Kloka tankar och bra svar MEN det blir lite dubbelt från din sida när du avslutar med att verkligheten ser olika ut för alla när du i texten tidigare dömer ut staden som “overklig”- att man inte kan se verkligheten genom alla avgaser, konsumtionshysteri m.m och att du blir dömd utifrån vad du jobbar med och vilken bil du kör , ditt utseende osv.
Jag känner inte igen mig i den bilden 🙂 och delar nog den känslan med mina vänner! Det kanske handlar mer om din egen bild av dig själv ( menar allmänt nu) .
Själv har jag lyckan att bo nära naturen, i villa men bara 15min fr Stockholm och älskar det spontana , att någon bara kan dyka upp för att kolla om man var hemma när man ändå är i krokarna! JAG upplever det som mindre spontant när man bor på landet för man måste planera mer/ringa och bestämma tid att nu kommer vi och hälsar på 🙂 men du upplever det ju tvärtom!
Konstaterar att det är toppen att vi alla gillar olika och att ingen “livststil” är bättre än den andra . Huvudsaken är att man själv är nöjd och haft den stora lyckan att kunna bosätta sig där man vill- för det är ju långt ifrån alla som kan…
Jättefint skrivet. Jag längtar efter landet, men jag tror det krävs en viss avgiftning och det misstar nog många med att en ska bli isolerad och bortglömd. För mig handlar det om att staden lägger en puls på allt, en hinna över verkligheten. Den kan vara bekväm ibland, för de som vill undvika de där riktigt långa tankarna. Men jag tycker det blir så tomt när inte reflektionen får plats. När allt handlar om ytan och det snabba. Och man måste boka sina fikor tre veckor i förväg.
Tack för ett fint inlägg, som tyngde ned vågskålen ännu mer för landet-sidan 🙂
Vilka bilder du tar! Så vackra och proffsiga. Jag blev alldeles lugn och varm av bildspelet. Tack.
Att gå utanför “normen” är ju aldrig helt okej, det stör människor. Se bara vad som händer om man går en kurs t.ex. och efter lunchrasten sätter sig på en annan stol än den man hade innan. Det blir oroligt i leden direkt. Och så är det, människan är ett vanedjur och så fort något inte är som det brukar blir det reaktion. Vi fick samma när vi valde att flytta hem igen efter sju år i stan. Vi fick frågor som om vi skulle flytta till ett u-land. Hur skulle vi klara oss med maten? Med kläder till barnen? Skolan? Till saken hör att vi flyttade norrut till hembygden men valde att bosätta oss i ett större samhälle. Ändå nära till hemställen, till fjällen, vi har mycket natur där vi bor. Men folk trodde verkligen att vi skulle sätta ner oss långt från ära och redighet. Och jag undrar alltid, vem sätter normen för vad som är norm? För mig är det här det naturliga, det vanliga, det som ska vara som det är. Städer är trevliga men oftast bara korta, korta stunder. Sen orkar jag inte mer och vill hem.
Fortsätt som du gör och lyssna inte på dem som inte har någon aning om hur underbart glesbygd är. Du är en mycket större inspirationskälla för mig än vad de någonsin kan vara! <3 Väldigt bra skrivet inlägg!
Löjligt att det skulle vara att isolera sig. Jag tucker att det är sjukt starkt att flytta så långt men jag förstår varför du gjorde det 🙂 jag föredrar att inte bo i stad så tycker som sagt bara det var modigt att ta steget och flytta så långt 🙂
Men… Så klokt du tänker och skriver, Jonna!
Önskar att jag hade haft hälften av din klokskap och insikt när jag var i din ålder :))
Kram!
My Swedisch is not so good, but with google translation i understand… good story.
Greets
Dear Jonna, I really like your thoughts and ideas, your pics.
When you write about your life compared to city life, I often have certain thoughts that I would like to tell you. I don’t want to harm you, bust just give you food for thoughts.
Although living in the countryside you can not hide from product placements and being influenced by brands. Especially if one is browsing through the internet. Of course, one is not that observed in the countryside as in the city, but posting pics and having such a large audience is also a certain, one-sided self-expression. I have not counted the Fjallräven clothes you are wearing, and also do not know if you are sponsored. Being influence does not stop with the first tree you see. It stops by really living isolated from the media and people, too. Well, it is a big topic and one could write a whole novel.
Go on! 🙂
Regards,
Madita
Du är så klok och full av insikt!
Åh, så sant så sant. Tack Jonna för att du skriver dessa saker.
Jag känner bara hur staden kväver mig mer och mer här, ibland är det roligt men emellanåt är den där känslan av tusen främlingar omkring en ganska jobbig.
Men snart får man åka hem till norrland, längtar. Hade varit helt fantastiskt att besöka ert galleri nån gång framöver.
Och så fint att du har skaffat katt, en så söt en och säkert blir det en prima jägare.
Lycka till med allt! All glädje!
Du bor & lever i nåt helt fantastiskt!
Kan inte annat än att vara avundsjuk 🙂
Sen är dina bilder helt underbara också!