Kommentarer till De viskande bergen

Av: Lily

Lily — Thu, 30 Jun 2016 16:51:33 +0000

I cant figure out how you have all these photos of you, if you are alone??

Av: Johan ;)

Johan ;) — Mon, 30 May 2016 09:38:35 +0000

Dags å lämne de klibbiga bergen å komme sig him, Jonna!

Av: Magnus

Magnus — Mon, 30 May 2016 08:19:12 +0000

Verkligen mäktig natur och landskap, kan sätta mig in i hur liten och utelämnad man känner sig i allt, speciellt när det skymmer och blir mörkt, det är viktigt att värna om allt detta och naturligtvis på andra ställen i världen bla. t.ex. regnskogar som av människans hunger till vinst och välstånd håller på att försvinna.

Ha det jättebra på din härliga resa i den övre delen av Sverige!

Av: Skogsmulle

Skogsmulle — Mon, 30 May 2016 06:12:14 +0000

Fränt ansikte du fångat på den andra bilden 🙂

Av: Erica Friberg

Erica Friberg — Sun, 29 May 2016 23:15:17 +0000

Jag blir så inspirerad av din blogg! Det tar så otroligt fina bilder och det är verkligen inspirerande med människor som dig som följer sitt hjärta och gör det de brinner för och längtar efter.

Jag bor just nu i Wanaka i Nya Zeeland och här är det också otroligt vackert med bergen och sjöarna. Jag har känt ett tag att jag sett alldeles för lite av Sverige och speciellt norra Sverige. Jag är väldigt sugen på att utforska mer av den delen av landet när jag kommer tillbaka och vandra. Dina fina blogginlägg gör mig ännu mer sugen på det. Tack!

Av: Peer

Peer — Sun, 29 May 2016 22:36:58 +0000

Vandring i fjellheimen fyller meg alltid med en blanding av lykkerus og respekt. Men bare en gang i livet har jeg kjent nøyaktig den “frykt” eller “redsel” du beskriver. Og det var i de samme traktene du befinner deg. Jeg kom fra Troms og tok av ved Trofors inn mot Sverige. Da jeg kom opp i høyden og skuet inn over den svenske siden kom denne følelsen av nesten som av noe truende stort. Så sterkt at jeg måtte stanse. Jeg skulle også bare opp for å se over grensen, men det er rart å lese hvordan du setter ord på min opplevelse også. Jeg ble stående en stund og lytte til en stillhet som var nesten skremmende uvirkelig i et så mektig vidt og voldsomt landskap. Du skriver så godt! For en reise i ditt indre. Og for noen bilder! Og for ei jente!! Vakkert og gripende!

Av: Sessel

Sessel — Sun, 29 May 2016 21:23:42 +0000

Tack Jonna för att vi fått följa med på ännu en av dina resor!
Det spelar ingen roll om du tar oss med på en resa till en fysisk plats eller in i din inre tankevärld. Det är alltid tänkvärt, inspirerande och vackert det som du serverar oss i ord och bilder… Ser med spänning fram emot resultatet av ditt “trum-projekt” :))
Kram!

Av: Lars 8463

Lars 8463 — Sun, 29 May 2016 20:14:34 +0000

Efter knappt 400 tältnätter i fjäll
och berg, har jag lyssnat på
många röster.
Den kan vara så svag att mina
pulsslag ekar genom dalen.
Den har varit så stark att den
överröstat mina tankar,
och slitit sönder mitt tält.
Den kan vara varnande, likt en
humlas surrade. När den bygger
upp blixturladdningen.
Den kan vara inbjudande,
likt bäckens muntra porlande.
Har man respekt för bergets natur
och lyssnar på dess röster.
Finns det ingenting att oroa sig för.
(lätt för mig att säga)
Så välkommen Jonna!
Nackdelen? Är att jag fått ett gravt
frihet och utsiktsberoende.
Jättefin text och bilder.
Tror din inre resa är mycket större
än din yttre.
Kram!

Av: Lena D

Lena D — Sun, 29 May 2016 20:05:39 +0000

Det är så förunderligt vackra bilder du tar – och utan att låta teatralisk vill jag säga att bilderna verkar spegla din själ! Jag ryser när du skriver om uråldrig natur som fyller dig… Så oerhört vackert! Jag känner också igen mig, jag grips så starkt av naturen, både av fjäll, skogar och hav. Idag var jag ute vid Malö Strömmar med min kajak, och fylldes av en så stark känsla av tidlöshet, av urkraft. Jag visste inte om jag var glad eller ledsen. märklig känsla. Så små vi ändå är. Tack för att vi får resa med dig!

Av: E

Sun, 29 May 2016 20:04:37 +0000

Modig och stolt likt en indian står du och blickar över det kala fjället och de isiga sjöarna. En fantastisk resa ut i det blå utan allt för tydliga mål, men dit infallen, lusten, väder och vind för dig. Uppe hela den ljusa natten, sover i bilen när du blir trött, uppsöker endast civilisationen för att laddar batterierna och spolar av dig vägdammet när du av omständigheterna blir tvungen. Även jag var så i yngre dagar och får av dina bilder och text lust därtill igen. Men det blir nog skönt att komma tillbaka till grönska, blommande hägg och äppelträd och kvällsdofterna från Ångermanländska växtligheten här i tiden mellan hägg och syren. Tack för turen! Du är verkligen en äkta inspiratör!