Den pinsammaste filmen

Jag tittade nyss på filmen “Björnfrossa” som jag spelade in för ca 2,5 år sedan medan jag fortfarande bodde i Göteborg och var här uppe på semester. Det är nog min absolut pinsammaste film och det finns inget klipp som får mig att skämmas så mycket som när jag tittar på det. Det är så fruktansvärt hemskt att jag både vill gömma mig och skratta åt det på samma gång.

Det som jag tycker är så roligt med att titta på den nu är att jag så tydligt ser hur jag förändrats under mina två år här. Då, var jag så rädd för björn att jag nästan inte vågade gå ut på grusvägen här i Grundtjärn. Nu…ja nu springer jag ju runt i skogen var och varannan dag. I juni var jag ute nästan varje natt och fotade och filmade och hade inte en tanke på björn och andra djur. På den tiden då jag spelade in “björnfrossa” hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag om två år skulle röra mig runt i skogarna och gå förbi högar med björnskit utan att ens bry mig. Tänk vad tiden kan komma med positiva förändringar 😀

Men nu till det roliga. Snacka om att jag fick en chock när jag nu såg att den här filmen har 26 629 visningar på youtube! Haha tänk att så många människor tittat på mig när jag fullkomligt tappar hjärnan och får panikattack. Stort tack till er som tittat på den och trots det tycker jag är helt okej och fortsätter läsa min blogg haha 🙂

Det här måste jag fira med att lägga ut filmen på bloggen igen, så kanske vi kan nå 30 000 visningar haha! 😀

30 Kommentarer på “Den pinsammaste filmen

  1. Daniel

    Myggfrossa det brukar ja få!
    Riktigt hör hur hur myggen stångas.
    Ser jag en myggskit så springer jag.
    O vi skall inta tala om knotten fy fen 🙂

    bästa filmen 😀

    Reply
  2. Pia

    Men åh, det var lite jobbigt att lyssna på faktiskt.. Jag förstod verkligen hur rädd du var.. Det jag inte kan fatta är hur och på vilket sätt du vände allt.. Och flyttade dit och började hänga i skogarna!!! Hur gick det till?
    Kram från en som är uppvuxen i en liten by i Norrbotten, numera bor på ett aningens större ställe, Umeå.. 🙂

    Reply
  3. evelina

    vad kul att du la upp det på bloggen.
    man kan riktigt höra att du förändrats.. härligt att du har det kvar.
    Haha rolig din mamma låter i slutet “men jag vill inte att vi förstör grejerna” haha 😉

    Reply
  4. Annelie

    Haha..ja, detta var roligt!! Håller med Pia att man verkligen kan förstå hur rädd du var..men älgen brukar ju inte direkt gå till attack ;).
    Att vara på en plats där man vet att bara nåra minuter innan så fanns de en björnhona med ungar måste ha varit otäckt, blir ju plötsligt riktigt allvar av de hela..

    Tur att allt slutade gott så vi kan fortsätta att följa din härliga blogg med fler roliga och underbara filmer, fina texter och magiska bilder :).

    Reply
  5. Carina Johnsson

    Du är för härlig.Jag kom ihåg när jag tittade första gången.Tyckte du var modig som gav dej ut på detta äventyr.Och nu är du ute jämt i skogen mitt i natten.Vilken förvandling.Du är ett med naturen , en älva och ett skogsrå i samma kropp.Älskar att läsa om dina alla äventyrliga upptåg i skog och mark.Kram Jonna.

    Reply
  6. Märta

    Haha, det går ju bra att skratta när man vet att inget hände! Man hör ju att du är livrädd emellanåt men du har också en del goa kommentarer: “Och så går jag sist också”. “Fan!Jag vill inte dö när jag är tjugo!”

    Reply
  7. Birgitta

    Jag skrattade gott åt filmen nu när jag följt dig och vet hur ofta du är ute i skogen, kul att se förändringen!! Tack för att du la upp den igen.

    Reply
  8. lisasvilja

    Det var en söt film ;). Jag har nog aldrig varit rädd i skogen men så har jag också föräldrar som dragit mig ut i skog och mark sedan jag var liten. Jag önskar faktiskt att jag ska få se en björn i skogen någon gång..fast gärna på lite håll 😉

    Reply
  9. Magnus

    Det har med åldern att göra Jonna! Du har blivit äldre och förståndigare sen du spelade in den där filmen. 😀
    Nej, det handlar nog om att du har vant dig vid miljön och kanske också insett att du nog skall ha ganska så rejäl (o)tur ocm du stöter på en björn när du är ute i skogen. Nallarna hör nog dig och Nanook långt innan ni ens skulle anan att dom finns i närheten.

    Reply
  10. Perk

    Om man nu har oturen att stöta på en irriterad björn så har jag läst att en sån där
    båttuta som för ett gräsligt oväsen är perfekta vapnet. Då lägger björnarna benen på
    ryggen och flyr direkt. Annars gäller maskingevär, eldkastare och granater för att
    komma undan : )

    Reply
  11. Anna

    Du är outstanding! Tack för allt IGEN som du förmedlar i din fina blogg. Hoppas du får en mysig vinter och att den fantastiska våren kommer tidigt nästa år.

    Reply
  12. Röfs

    Vilken fantastiskt fin film från Norrland. Snacka om spänning, stillhet och skönhet! Vi har mycket fint här!

    Reply
  13. Lars

    Tycker ändå att dina reaktioner tyder på respekt och sunt förnuft. Mig veterligen är björn det enda djur vi har i sverige som om dom vill kan döda en människa utan problem. Pinsamt? Nja.

    Reply
  14. Ingela

    Hade inte sett den här tidigare. Förstår fullt ut att du inte tyckte om att gå där då. Själv så har jag känt mig så rädd när jag har varit ute i skog och mark och ibland så är det som om jag kan uppleva att det verkligen finns björn i närheten. Kanske att du kände av den där björnen med ungarna som ju faktiskt var i eran närhet då när ni gick där ute. Började dock skratta gott under den här filmen! Riktigt roligt blev det av det hela. Ditt samtal under filmen och de andras blir så komiskt verkligen! Din mamma verkade inte heller ha någon lust att vara kvar där i slutet. 😉

    Reply
  15. anna

    Förstår och känner igen skräcken du upplever i filmen! Var tidigare inte alls rädd för björn men då jag träffade på en nalle när jag var ute och promenerade med hund i skogen i Jämtland blev det lite verkligare. Som tur var blev björnen minst lika rädd som jag, men jag är ett levande exempel på att man kan överleva ett björnmöte även om man springer som en galning därifrån 😉 Är inte rädd för björn idag, men tycker att man ska ha en hälsosam respekt för vårat största rovdjur!

    Reply
  16. Skorpan

    Född o uppvuxen med skogen är jag precis lika “rädd” som vuxen..björnen kan lätt angripa människor om vi kommer för nära dess ungar t ex. Respekt bör man ha för de vilda djuren, särskilt björn och varg..

    Reply
  17. L Pettersson

    Hej Jonna!
    Har följt dig och din blogg sedan du fick Norrmejeriers stipendium. När du visade klippet “Björnfrossa” så har jag noterat att du uppehållit dig vid din egen rädsla. Den är ju noga dokumenterad. Men har du tänkt på hur den eventuella björn som möjligen fanns där funderade? Det framgår ju att en björn hade legat på en plats där ni var. Hade jag varit en björn så hade jag nog blivit väldigt fundersam vad det var som lät och hördes milsvida omkring. Det hade nog varit rätt skrämmande att vara björn och hör dig och din rädsla. Björnar är skygga djur som hellre undviker kontakt med människor än söker upp de det hör. Hade du däremot varit på Svalbard och misstänkt att det var en isbjörn i faggorna, så hade det nog varit en annan sak. Dom är både nyfikna och äter allt i deras väg.
    Det glädjer mig att du har vant dig vid att röra dig obehindrat i skog och mark efter bara två år. Du har blivit ett föredöme och en inspiratör!
    Respekt!

    Reply
  18. Elpis

    Jag kan känna skräcken och verkligen relatera till den. Bor ju i skåne och vi har rätt dåligt med björnar här! 😉 Beundrar dig som bor och lever så! Njuter så, när jag läser din blogg! Du har ett underbart sätt att skriva på! Ljus och kärlek <3

    Reply
  19. Ylva

    “Ah jag betalar inte kameran” Hahaha! Förlåt mig men kunde inte sluta skratta då alla är jättecoola och lugna medan du är jätterädd. Så himla söt

    Reply

Lämna ett svar till John Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.