Kommentarer till En av tusen anledningar till att jag bor här

Av: Om att vara fast i storstan - lugnochfin

Om att vara fast i storstan - lugnochfin — Sun, 17 Apr 2016 16:13:44 +0000

[…] det här inlägget av Jonna Jinton idag och det träffade mig som en smocka i magen. Det här är en ångest jag haft i flera […]

Av: Johanna

Johanna — Fri, 24 Apr 2015 20:33:15 +0000

Känner precis igen mig. Men har gett mig av till naturen. Glad för det.:)

Av: Uffe

Uffe — Tue, 21 Apr 2015 07:29:03 +0000

Det du upplevde i Stockholm brukar jag kalla lämmeleffekt. Lämlarna blir tokiga när de blir för många och bara rusar mot sin egen undergång. Ibland behöver vi tystnad och tomhet…
Ha en fin vår!
/Uffe

Av: Jenny

Jenny — Sat, 18 Apr 2015 14:16:56 +0000

Åh fy alltså. Jag får total panik av första delen. Såå himla tur att vi människor är olika! Längtar själv galet mycket efter landet. För där finns både lugn och frid.

Av: MrVilse

MrVilse — Fri, 17 Apr 2015 16:44:04 +0000

Min 60 åriga far var i Stockholm i 2 månader på en utbildning, och varje gång han ringde ifrån tunnelbanan och såg folk som var “sena” så förstod han inte riktigt deras reaktion av att bli 7 minuter sen, eller hur ofta tunnelbanan går. Är en som sagt en rejäl skillnad jämfört med livet i norrland 🙂

Av: Sandra

Sandra — Thu, 16 Apr 2015 19:15:04 +0000

Fy vad hemskt. Känner mig jäkligt osocial när jag ser folkmassor, jag vill bara inte. Usch.
Du har tur som bor så fint och lugnt. 🙂
Den bästa morgonen för mig hade varit att vakna, lunka runt i mitt eget tempo, sätta på kaffekokaren, dricka kaffet ute på gården där hundarna får rasta sig själva. Mhm! ^^

Av: Tove

Tove — Thu, 16 Apr 2015 15:06:20 +0000

Vad lugnt och fint du har det hemma ändå! Tog du med Nanook på resan eller har du hundvakt hemma i Grundtjärn? 🙂

Av: Felicia

Felicia — Thu, 16 Apr 2015 14:26:08 +0000

Så är Gotland för mig – en plats jag längtar till där jag känner mig fri. Det är liksom lagom och jag känner hela tiden sol, vind och lukten av naturen där. Typ salt, jord, grönt mm. Vet inte hur det är med dig men tycker nästan det är lite intressant att det har så stor inverkan på mitt mående. Känner mig instängd annars.
Skulle jag få nog av vimlet (har typ klaustrofobi bland människor, det heter säkert något annat men kommer inte på det just nu) är det bara att bege sig till kusten. Att springa längst stranden i små upptrampade stigar i allt högt gräs med vinden vinande och de små träden vaggande av den, att känna doften av saltvatten, och iakta hästarna i hagen brevid, det får mig att slappna av direkt. 🙂

Av: Cecilia

Cecilia — Thu, 16 Apr 2015 04:48:56 +0000

Åh, jag bor i Stockholm sen två år och har det sådär varenda morgon 🙁 Har aldrig varit så stressad som när jag flyttade hit, och det är ju precis så som du beskriver det – opersonligt, hetsigt och så konstigt att ingen möter någons blick, alla kör på som ångvältar 🙁 just den delen av dagen (morgon & kväll i rusningstid) är mitt absolut sämsta med att bo & leva i Stockholm 🙁

Av: Annie - Fotograf i Linköping & Stockholm

Annie - Fotograf i Linköping & Stockholm — Wed, 15 Apr 2015 20:12:38 +0000

Det är verkligen kontraster! Jag kan tycka att det är jobbigt att åka till Slussen och passera Centralen dels i rusning, och dels när jag kommer dit efter att ha varit ensam ute på “min” skärgårdsö i några dagar 😛