En fråga att ställa till oss själva

011204

Det är inte alltid så lätt att veta vad man vill göra här i livet. Vi har så mycket möjligheter idag. Nästan så mycket att det blir en press på att välja rätt väg. Eller bara en jobbig känsla när det finns så många vägar att ta men ändå känner att det inte finns något som känns sådär helt genuint rätt. Och så verkar det som om alla andra vet precis vad dom vill göra. Som dem som redan hittat sin väg när dem är små. De som vet vad de vill göra och har ett starkt mål i livet. Som aldrig verkar grubbla över om det är på rätt spår. Jag har alltid önskat att jag varit sådan som vetat jag vill göra av mitt liv. Men bara den frågan “Vad vill du bli/göra?” ger mig en sådan enorm press och en jobbig känsla. Så känner jag fortfarande idag, när någon frågar mig det. Men jag tror att vi är många som känner så, även om fasaden utåt visar något annat. Det är som om man famlar fram i livet som om det vore ett mörkt rum. Känner sig försiktigt fram, för man vet inte riktigt åt vilket håll man skall gå. Men jag tror inte det behöver vara något negativt att inte veta helt vad man vill. Tvärtom. Om man känner sig fram, så känner man i stunden vad som känns bra, och då leder det en vidare till det man vill. Hjärtats röst kanske inte alltid hörs så tydligt. Men om man lyssnar till viskningarna och tar ett steg i taget kanske det leder en till något som känns helt rätt.

En fråga som jag tycker är jättebra att ställa till sig själv är “Om jag var helt ekonomiskt oberoende och aldrig någonsin behövde tänka på att jag måste göra något för att tjäna pengar, vad skulle jag göra i mitt liv då?” Pengar har ju en tendens att sätta enorma begränsningar i våra liv. Gränser för vad som är möjligt och omöjligt. Men den här frågan suddar ut dem begränsningarna och lyfter fram det som vi egentligen vill göra. Och lyfter också fram det som vi tror vi aldrig kan göra eller åstadkomma på grund av bristen på pengar.

En annan väldigt viktigt sak som den frågan gör är att få oss att tänka till “Så som jag lever mitt liv idag, är det så jag vill leva det?

Om jag själv tänker till kring den frågan, så blir jag väldigt glad, för jag inser att jag till stor del gör det som jag vill göra. Om jag var helt ekonomiskt oberoende så skulle jag utan tvekan ändå bo här, i Grundtjärn. Sen skulle jag väl säkert lyxa till en jädrans massa i livet, som att t.ex fixa/renovera huset, förenkla saker i vardagen och kanske ha någon bostad i ett varmt land att rymma till ibland. Men vad skulle jag göra? Jag skulle fortsätta med det jag gör idag, men det skulle vara mycket enklare. Jag skulle fortsätta skapa. Fota, skriva, måla, designa. Men helt utan oro över hur nästa månad ska bli. Och jag skulle kunna gå från idé till projekt med en gång. Jag skulle aldrig behöva invänta pengar för att kunna köpa nytt material som behövs. Jag skulle helt ärligt göra det jag gör idag, och utveckla alla mina projekt. Och kanske en bubbelpool på det? 😉

011207
Vad skulle ni göra om ni ställer den frågan till er själv? Skulle ni sluta jobba? Eller har ni ert drömjobb? Göra något helt annat? Flytta? Bo kvar? Börja med något kreativt eller annat som ni alltid drömt om? Eller skulle ni ha liknande liv det ni lever idag? Det skulle vara otroligt intressant att läsa era tankar kring detta.

Sedan beror självklart inte allt på pengar. Men det är en stor del i våra liv som får oss att se saker som möjliga eller omöjliga.

103 Kommentarer på “En fråga att ställa till oss själva

  1. Hanne

    Hejsan Jonna!

    Jag skulle nog göra som du. Äntligen kunna flytta till ett litet hus i en by med min sambo, kanske utanför Kiruna eller Gällivare och bara leva livet så att säga! Ägna mig åt mitt intresse som jag annars aldrig kan vilket är bågskytte. Äntligen få skaffa mig ett gäng med hundar och hålla på med uppfödning, skaffa lite får eller getter, odla. Bara tänken på att jag inte behöva oroa mig för pengar får jag ett enormt magsug efter att flytta från “storstaden” Luleå och ut i skogen! Där jag känner mig hemma 🙂

    Reply
  2. Susanne

    Tänkvärt…
    För 6 år sen gick jag en internutbildning där en av kursledarna gav oss en uppgift. Vi skulle tänka på en vanlig dag, som den såg ut i vårt liv då. Sen skulle vi tänka att det gått fem år och en vanlig dag skulle fortfarande se ut på samma sätt – hur skulle DET kännas? Och om det gått tio år – hur skulle det kännas då?

    Det var den frågeställningen som fick mig att ta tag i mitt liv, skaffa ny utbildning och nytt jobb!
    Bland det bästa jag gjort, trots att jag nu passerat 50 år. 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Oj vilken kraftfull uppgift! Då inser man ju ganska snabbt vilka bitar man vill ändra på i livet. Vad härligt o höra att det fick dig till att göra det också! Underbart!
      Kram!

      Reply
    • Barbro

      Nina, kolla upp hemsidan på hon som gjorde den vackra koppen i
      nåt tidigare inslag, tror hon & hennes man ska ha en Häst-gård
      med både Hästar & Hundar…en bit norr om Göteborg.
      Tror hon lämnade nån kommentar & kontakt uppgifter tidigare.
      Hon jobbar mycket med Hästar & människor med olika behov.
      Dom har byggt upp en jätte-vacker miljö i 1800-tals stil,
      lite torpar-aktigt sådär hur mysigt som helst & dom har
      tillställningar där, bla. Julmarknader & andra arrangemang
      för både företag & privatpersoner tror jag….
      Iallafall har dom haft det!
      Om man ber snällt kanske man får kolla på lite keramik
      kanske prova på att dreja nåt..& möjligen få klappa nån
      Häst eller två…och säkert nån Hund & katt.
      Hoppas jag inte lovar för mycke men gå in & kolla
      hemsidan så kanske man kan fråga sej för…
      Dom ska visst va mycket trevliga & sympatiska människor
      som de flesta människor & djur på denna blogg!

      Reply
  3. Maja

    Väldigt spännande fråga det där! Och något jag tänkt på mycket. Just idag lever jag absolut inte så som jag vill, väldigt långt ifrån faktiskt. Men däremot är det en del på den resa jag måste göra i jakten på det liv jag vill ha.
    Vad gäller yrke så har jag inte alls bestämt mig riktigt. Har varit ganska inne på att jobba med djur, men den längtan har avtagit, den biten vill jag begränsa till det privata planet, så att säga. Däremot studerar jag nu till något som ger mig möjlighet till att arbeta med djur om jag vill, det är en väldigt bred utbildning som behandlar många intressanta ämnen, men yrket är verkligen inte något glamouröst drömyrke. Däremot kommer jag som nyexaminerad ha mycket goda jobbchanser (dessutom är jag övertygad om att det är ett yrke jag kommer trivas med) och då också möjlighet till att uppfylla min sanna stora dröm och mål i livet; köpa hus på landet.

    Just nu när jag sitter i ett litet studentrum, alldeles för många mil bort från alla nära och kära och bara längtar efter djur, natur, kalla trägolv och varma braskaminer, så är det just det som jag tänker på. Det är det som driver det hela.

    Egentligen är jag menad att jobba med något kreativt, precis som du, Jonna! Jag är väldigt avundsjuk på dig kan jag säga, för ditt liv är på många sätt det jag drömmer om. Dock är det ett steg jag inte har möjligheten eller känner mig mogen att göra än. Jag ser det som att mitt blivande yrke ska ge mig en trygghet och förutsättning att uppfylla min största dröm, och när den är uppfylld kommer mitt nästa stora mål bli min karriär. Då är jag förhoppningsvis redo och fylld med inspiration och energi för att kunna ta mig an det!

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack för din kommentar Maja. Det känns ju ändå som du känner att du är på rätt väg och har tänkt ut hur du ska göra för att nå dit du vill. Underbart. All lycka till <3

      Kram / Jonna

      Reply
  4. Jonas

    En anledning till att jag följer din blogg är att jag alltid haft en dröm om att flytta från storstaden.

    Om jag fick möjligheten så skulle jag köpa mig ett hus i skogen med en form av självhushåll. De finns runt mig men är utanför min ekonomi just nu.

    Om jag inte behövde oroa mig så skulle jag vilja ha en timmerstuga i den Kanadensiska vildmarken. Får nog vänta tills barnen är större ;):

    Reply
    • John

      “En timmerstuga i den Kanadensiska vildmarken”.

      Den tanken har jag också gått och burit på. Eller Alaska..fast då inte i tundra bältet.
      Finns tyvärr så lite vildmark i Sverige..

      Reply
    • Bosse

      Låter spännande och ganska nära mina drömmar 🙂
      Men jag har numera en skadad och utsliten kropp och inte så starkt ekonomi längre, så för mig får det bara fortsätta vara en dröm…
      Men har sedan några år en liten husvagn, min “mobila skogskoja”, som jag tar mig ut i skogen med då och då och bor där några dygn, har blivit mitt sätt att “förverkliga” min dröm inom de ramar jag har idag 🙂

      Reply
      • Jonna Post author

        Tack för era kommentarer.
        Har själv gått med lite samma dröm. En stuga långt, långt bort från allt. Har väl sett någon film om det någon gång tror jag. Från Alaska eller liknande.
        Men Grundtjärn passade nog mig ändå bättre tillslut ändå 🙂

        Kram! / Jonna

        Reply
  5. Amelie

    Åh den här tanken får jag ofta ångest av. Jag vet inte alls vad jag vill bli när jag blir stor. Jag försöker tänka vad jag tycker är kul osv men kommer hela tiden tillbaka till att det inte spelar så stor roll vad jag jobbar med, jag är helt okej med att gå till ett “tråkigt” kontor för att tjäna lite pengar och kunna ha en härlig fritid. Men om jag ställer mig frågan som du gör, hur mitt totala drömliv skulle se ut så skulle jag ju såklart varken bo i Sverige eller gå till ett halvtrist jobb hela dagarna. Jag har verkligen funderat men det är supersvårt att veta vad man skulle trivas allra bäst med.

    Jag vet att jag älskar när jag får möjlighet att jobba hemma i lugn och ro och tystnad och då jag får bestämma lite själv. För jobba skulle jag göra, jag vill inte lata mig på en solstol hela resten av livet. Jag är inte så värst kreativ av mig och är inte så förtjust i att “skapa” men skriva är något jag gillar och drömmen vore kanske att skriva en bok. Eller skriva artiklar för tidningar eller något liknande. Bo på nåt lagom varmt ställe kanske Kalifornien (eller snararre flytta runt lite eftersom jag älskar att resa), kunna sitta själv i mitt mysiga och snygga hus med jättefin utsikt (jag vill inte bo själv alltså, min kille får gärna följa med).

    Kanske kan ha ett hus på ett berg eller bara på en kulle lite ovanför havet som vårt hem och sen resa mycket och skriva artiklar och /eller böcker. Nörda ner mig i saker, tänker till exempel på Bea Uusmas bok Expeditionen. Att hänga med på en iskryssare, besöka och skriva om olika delar av världen.

    Ja, det vore nog nåt. Men samtidigt med mycket tid hemma i all bekvämlighet och trygghet som det är i sitt eget hem. Älskar verkligen att skrota runt hemma. Enda anledningen till att jag inte vågar satsa alls på någon typ av skrivande är för att jag är så jädrans praktisk och ekonomisk och en riktig trygghetsnarkoman tror jag. Så det får minsann vara trygga välplanerade polarexpeditioner med stora isbrytare…

    Tack för att du fick mig att fundera lite 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Amelie för din fina och ärliga kommentar 🙂 Intressant att läsa om dina tankar och drömmar.
      Det lät faktiskt helt underbart det du beskrev 🙂 Och säkerligen inte omöjligt att uppnå heller. Man vet ju aldrig vad som väntar 🙂 Ha det bäst! Kram / Jonna

      Reply
  6. Mikael

    Det här med att vara kreativ, hyffsat intelligent och tankfull har sina för och nackdelar. Känner igen mig mycket i dina tankar. Önskar ibland att jag kunde vara lite mer som någon som bara går rakt fram, glad och lite lagom tanklös. Men nu är jag ju den jag är och skall vara glad för det. Finns trots allt de som uppskattar mig för den jag är 🙂 Är också glad för att alla inte är som jag själv. Tror det är bra att vissa grubblar och andra inte så att säga. Vi har alla något att bidra med och det kan förändras mycket genom livets alla faser och dagar.

    Reply
    • Jonna Post author

      Självklart ska du vara glad för den du är! Du är ju helt unik och perfekt. Men det är ju alltid lätt att jämföra sig med andra och önska att man hade andras personligheter/talanger/förmågor osv. Det känner jag själv igen. Det finns redan så många som är rätt fram, glada med livet och lagom tanklösa! 🙂 Det här härligt det, men det behövs folk som du också! Lika mycket 🙂

      Ha det bäst!
      Kram / Jonna

      Reply
  7. emma bergbäck

    Jag kände mig så. Alla andra hade jobb & visste vad de ville bli. Jag var arbetslös & alla frågade jämt om “jag skulle läsa till något snart?” eller om “jag inte skulle skaffa mig något jobb?”.

    Jag mådde så himla dåligt & kände ingen mening med livet. tills jag en dag kom på det! Jag vill bli lågstadielärare! Barn är det bästa som finns & jag ser framemot att någon dag få bli en “fröken”. Så nu läser jag upp lite betyg & jobbar lite för att sen försöka komma in på universitetet i Luleå 🙂 det är en enorm lättnad. Jag tror att alla tillslut kommer på vad de vill bli 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh vilken underbar känsla jag fick av att läsa din kommentar! Så himla härligt att du hittade något du känner passion för! Och barn är ju som du säger det bästa som finns! Du kommer bli en underbar fröken 🙂 Det känner jag på mig!

      Lycka till!

      Kram! / Jonna

      Reply
  8. Marc Rengers

    Jag ska flytta till Sverige som jag hade vilja göra för länge sen. Jag ska äntligen börja att tillverka möbler, skedar och fler saker av trä.
    Jag ska vara ute. Bara vara ute och leva mitt liv. Njuta naturen. Hjälpa människor som har problem eller inte. Jag ska vilja göra så mycket. Kanske för mycket att välja. Lära mig svenska ännu bättre….

    Men egentligen är bara flytta till Sverige den endaste jag kan inte göra just nu.
    Jag kan börja med allt jag har skrivit. Kanske pengar är inte så viktigt som jag tror att den är. Jag kan göra en skillnad. Även utan pengar.

    Tack för inlägget Jonna.

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Marc för din kommentar!
      Klart att du ska flytta till Sverige! Det lät jättebra att du ska börja tillverka möbler, skedar och annat av trä. Så kreativt och roligt! Go for it! Och välkommen till Sverige 🙂

      Ps. Din svenska är fantastiskt bra!

      Kram / Jonna

      Reply
  9. Lesthi

    Jag skulle leva ganska annorlunda än vad jag gör idag. Jag är alltid stressad nu och oroar mig över pengar eftersom jag bara jobbar 75%, så bara det skulle vara så skönt att slippa.
    Men vore jag ekonomiskt oberoende skulle jag verkligen vilja ta itu med att starta upp ett katthem. Det är min livsdröm.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh…vad vacker tanke med ett katthem. Så vackert att det första du tänker på om du vore ekonomiskt oberoende är att hjälpa djur. Vilken stort hjärta <3
      Hoppas du kan stressa av lite trots oron över att få vardagen att gå ihop. Önskar dig lycka till.
      Och en varm kram! / Jonna

      Reply
  10. B

    Jag är en sån där som alltid har vetat vad jag ska bli. Jag la bandage på mamma och nallar när jag var 5 år. Jag skulle bli läkare eller veterinär sa jag. Direkt efter gymnasiet läste jag till sjuksköterska och började vråljobba medan jag samtidigt läste till specialist. Vården är väldigt tuff (jobbade 60 timmar vissa veckor pga all övertid) så det dröjde inte så länge, bara 2.5 år, sen var jag utbränd. Efter ett år med deltidsjobb försökte på nytt att plugga för att kunna jobba inom ett lugnare område inom vården men i slutet av utbildningen blev det krasch nummer 2. Och just nu sitter jag här, sjukskriven och det känns som att alla pengar och tid jag lagt på utbildning är bortkastat. För jag tror aldrig att jag kommer klara av tempot som är i vården. Och jag frågar mig själv till vilken nytta har jag slitit så hårt?
    Jag gick bild-estet på gymnasiet och hade tankar på att jobba med konst av något slag eller med barn, men jag har alltid tänkt att det krävs så mycket talang för att lyckas inom det konstnärliga så jag satsade på vården för “där finns det alltid jobb” = säker inkomst. Jag och min man har precis köpt ett litet torp på landet och här upplever jag lugn. Men jag är sjukskriven och snart arbetslös och tycker att livet som “samhället tvingar på oss” suger. Jag känner mig extremt beroende av pengar och känner mig dålig som inte klarar av att jobba. Men innerst inne skulle jag vilja odla mycket på vår gård, ha höns, pyssla med möbelrenovering och jobba med barn på något sätt men jag vet inte hur det ska gå till rent ekonomiskt. Och för att jobba med barn krävs det så mycket utbildning. Jag har redan pluggat 5 år. Så att läsa 5 år till känns totalt nej. Önskar att någon kunde säga till mig att såhär ska du göra.
    Tack för din fina blogg!

    Reply
    • toove

      Hej! Jag är nästan i samma sits som du! Jag har pluggat i 5 år till lärare och känner inte riktigt för att jobba med det. Jag älskade att plugga men själva jobbet är mkt tuffare än jag trodde. Jag identifierar mig inte riktigt med lärarrollen längre. Det funkar rätt bra men jag mår inte så bra som jag skulle vilja. Det finns oändligt med arbetsuppgifter och oändligt med elever känns det som. Jag var nog påväg att bränna ut mig i våras på en skola dit jag pendlade med buss varje dag. Gick upp 5.30 kom hem kl 17 och hade några elever som verkligen tog knäcken på mig (trots att absoluta majoriteten var fina och skötte sig bra). Det blev för känslomässigt jobbigt för mig. Så min kropp vägrade fan gå dit. Jag vände. Det gick inte. Blev sjukskriven i två veckor i slutet av terminen. Tänkte att till hösten gör jag något annat, något helt annat. Men nej, hittade inget jobb inom nåt annat och har vikarierat mig fram lite överallt i kommunens skolor och barnomsorg. Nu har jag precis fått 25% i två månader på ett gymnasium. Har en klass. Det känns lite bättre. Jag ska testa det här och se vad jag drar för slutsatser sen. Jag tror jag vill jobba med nåt helt annat men vet inte riktigt vad. Något administrativt tror jag. Typ lugnt kontorsjobb. Finns det?

      Om du vill kan du testa att höra av dig till din kommun och säga att du vill vikariera inom barnomsorgen (förskola, fritids). De kommer säkert behöva dig. Då kan du jobba de dagar du vill… Det enda negativa är att det kan vara jobbigt efter ett tag att byta ställe hela tiden. Men du kanske fastnar någonstans.

      Lycka till!

      Reply
      • Åse

        Precis som jag. Läste till förskollärare men känner efter snart 8 år i yrket att jag inte orkar längre. De tar ju aldrig slut, barnen. Majoriteten goa men sååå många som kräver sååå mycket mer än vad vi kan ge. Brist på utbildad personal, brist på resurser och ökade barngrupper. Nu försöker jag skola om mig och få tag på ett lugnt kontorsjobb. Går och hoppas att någon snart vågar satsa på att anställa mig…. Känns långt borta just nu……

        Reply
        • toove

          Hur har du gjort för att omskola dig till ett lugnt kontorsjobb? Det är ju vad jag också drömmer om! Jag tänkte kolla upp hur man gör för att bli administratör.. Har du något annat förslag? Tacksam för tips!

          Reply
    • Jonna Post author

      Jag blev verkligen berörd av din kommentar. Tack för att du delar med dig av din berättelse och dina tankar, och känslor.
      Jag känner igen mig lite i dig. Jag gick också estetisk linje på gymnasiet men tänkte samma sak, att inte kan väl jag bli något eller jobba med något sådant, man måste ha talang från början…
      Jag blev arbetslös ett tag men sedan började jag plugga till undersköterska, av samma anledning som du “I vården finns det alltid jobb”. Men de vårdjobb jag hade erfarenhet av brände nästan ut mig totalt. Jag klarade inte heller av tempot, ändå jobbade jag bara på äldreboende och inte på sjukhus som du. Jag läste inte klart utbildningen eftersom jag mitt i allt flyttade hit. Vården är ett tufft ställe att jobba på idag….för lite personal och de som jobbar får slita ut sig.
      Du ska absolut inte känna dig dålig för att du inte jobbar. Man har en gräns och den måste man lyssna till.

      Vad härligt det lät med dina drömmar. Jag förstår din känsla med att inte vilja plugga mer, men kanske kan du jobba med barn ändå på något vis? Idag kräver typ allt utbildningen men jag tror att man kan ta genvägar.
      Det är det jag försöker göra i livet. Jag har ingen utbildning, inte mycket pengar trots att jag slitit med “min väg” i snart 5 år, men jag vet vad jag vill göra och fortsätter på den vägen och hoppas och tror att det tillslut kommer bli riktigt bra.

      Många gånger har jag tänkt PRECIS som du “Önskar bara att någon kunde säga till mig hur jag ska göra”. Kanske är vi många som känner så ändå.

      Jag önskar dig stort lycka till med allt. Det kommer ordna sig 🙂
      Varma kramar!

      / Jonna

      Reply
      • Anonym

        Oj tack för ditt otroligt fina svar! Vad glad jag blev av det ☺ skönt att höra att det finns någon med liknande upplevelse /känslor som mig ☺ du är lite av en förebild för mig just för att du lever lugnt och inte pengafixerat utan njuter av livet det “riktiga ” livet och gör sånt som du mår bra av!

        Reply
  11. scottish moments

    Skulle koppla kaminen till elementen precis som du har gjort 🙂 Skotska stugor har sin charm, men kylan är inte en del av den…
    i övrigt… inte så mycket tror jag nu när jag tänker efter, vilket är lite överraskande…
    Intressant tankeexperiment!!

    Reply
  12. marion

    Hi Jonna! I came across your blog just a few months ago, and your words in this post really speak to me. I started asking myself precisely the questions you ask here a couple of years ago. The conclusion I reached (it took a few years!) was that I didn’t want to fall into the work/consumption/work/consumption spiral. I wanted to move into a little red house, grow a garden and start doing things that I find meaningful. And I did. If I had to do things over again, I would just do this earlier in life, and listen less to people who tell you that you must have a detailed plan before taking any such decision. The most difficult, really, is to accept that these are the right questions to ask oneself (and society, too). Then finding the answers is pretty straightforward. Thank you for this post!

    Reply
    • Jonna Post author

      Thanks Marion for your comment! So inspiring to read that you asked those questions to yourself, and then made such big changes in your life. Amazing. Inspiring!

      Best wishes!
      / Jonna

      Reply
  13. Ninni

    Tänk så ångestladdat det kan vara med sådana frågor. Frågor som “När ska du bli NÅGOT?” – Som om man inte redan är tillräcklig som man är. Nä, sånt har jag slutat lyssna till. Jag oroade mig så mycket över hur andra ville se mig att jag nästan tappade fotfästet. Varför är det såna krav idag att man måste “bli något”? Plugga till något? Stressa sig fram genom livet.
    Ibland önskar jag verkligen att jag visste vad jag ville bli. Att jag ville. Men samtidigt funderar jag, vi lever ju bara en gång. Åtminstone vad vi kan minnas. Det finns miljoner saker som kan vara så mycket bättre än denna prestationsstress. Som att bo på en plats man älskar. Som att stå högt uppe på ett berg, och skåda världen nedanför. Som att lyssna på höstvindarnas ankomst. Som att resa till en plats man aldrig har varit på förut. Som att klappa ett lamm, doppa tårna i sjön och springa längs grusvägar. Som att kramas med sina nära och kära.

    Folk ska få vara fria att välja hur de vill leva utan att bli dömda. Precis lika fint och rätt det är av honom som väljer att studera till sjuksköterska är det av henne som väljer att inte göra det.

    Så länge man känner i maggropen att här, det är här jag vill vara, så borde inte något annat spela någon roll. ♡

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh vad otroligt vackra ord Ninni! Det kändes nästan som att läsa en dikt.
      Du har ju helt rätt. När det känns bra, så blir det bra. Oavsett vad andra säger/tycker eller vad man borde göra.
      Inspirerande att läsa. Tack för att du delar med dig!

      Kram! / Jonna

      Reply
  14. Tobias

    När jag ser denna frågeställning så tänker jag tillbaka till när jag var liten och det började regna utomhus. Min allra första tanke i och med att dropparna ramlade ner från himlen var att jag ville ut och springa runt i regnet. Att känna varje droppa ramla över mig och inte ha en enda oro. Jag sprang omkring med en lekfullhet som är så lätt att finna när man är barn och som tillåter en att ta del av upplevelsen på ett nästan magsikt sätt.

    Så fort jag sprang ut så blev självfallet mina föräldrar arg då jag blötte ner mina kläder och rädslan för att jag skulle bli förkyld var tydlig. Allt som jag blev äldre så slutade jag att dansa omkring i regnet och den lekfullhet jag fann av att leka i regnet ersattes istället med rädslor för de negativa konsekvenser. Tankarna om konsekvenserna blev allt fler ju äldre jag blev och ju fler val som behövde göras.

    Någonstans slutade jag vända mig till denna lekfullhet för att besvara vad som är rätt väg. Jag tror det är väldigt vanligt förekommande att vi hamnar här då vi tvingas göra beslut om vilken riktning vi ska välja i livet. Under lång tid så vandrade jag efter denna stig av rädsla och hamnade på en plats som jag kände var fel för mig.

    Men en vacker dag så klev jag mina första steg på den stig som var min egen. Denna gång så följer stigen på ett helt annat sätt än tidigare. Jag har återfunnit den lekfullhet som jag hade som liten de kvällarna då jag dansade omkring i regnet. Osäkerheten om vad som gömmer sig runt varje hörn bemöter jag inte längre med några rädslor utan istället med en nyfikenhet som förvandlar det från en syssla till ett äventyr.

    Självklart så har jag stunder då jag känner rädsla över hur framtiden kommer se ut eller om pengarna kommer att räcka. Men jag försöker tänka precis som när jag hoppade bungy jump. Jag var självfallet rädd innan hoppet men jag kastade mig ut och fann en upplevelse som blev oförglömlig.

    Varje gång jag läser denna blogg så får jag känslan att det gömmer sig en person som också dansar i regnet. Någon som kastade sig ut i det okända utan att vet var hon skulle landa. Det är nog detta som drar mig tillbaka till denna sida då den gång på gång lämnar mig med ett leende på läpparna och inspiration som får mig att aldrig vilja sluta dansa efter min egen stig i livet.

    Jag är övertygad om att rofylld vardag väntar dig runt hörnet. Dagen då osäkerheten inte längre berör dig på samma sätt. Tack igen för ett fint inlägg, Jonna!

    PS. Gissar att du också gillar Alan Watts 🙂

    Reply
    • Bosse

      Så fint och vackert beskrivet!
      Det är lätt att vi påförs rädslor från våra föräldrar som det tar många vuxenår att bryta oss loss ifrån.
      Att springa ut och dansa runt i regnet låter så härligt 🙂
      Själv tar jag mig nu vid 50+ sedan många år ut i riktigt öde skog med min lilla husvagn helt själv och bor några dygn i taget och upplever den härliga hyfsat orörda skogen på dagarna och det totala mörkret på kvällarna och nätterna där, vandrar runt fritt som under barndomen, tar några glädjeskutt när ingen ser och bara njuter av naturen, lugnet och ensamheten.
      Och ibland kommer jag skogens större djur nära in på livet, vilket är en sådan stark härlig upplevelse.
      Är fascinerande så många i min omgivning som hela tiden försöker påföra mig en rädsla om hur farligt jag borde uppleva situationen så ensam ute i kolsvart skog på kvällarna och nätterna… när barnet inom mig känner sig så glad där ute 🙂

      Reply
    • Jonna Post author

      Wow Tobias, vad vackert skrivet! Sådana fantastiska liknelser!
      Det är så roligt att du skriver om att dansa i regnet. Det är något jag älskar att göra haha.
      Om det spöregnar sådär riktigt kraftigt får jag alltid känslan av att vilja springa ut. Ofta gör jag det också.

      Det är viktigt som du säger att få behålla den där äkta lekfullheten. Ofta försvinner den där någonstans när man är barn. Alla vuxnas rädslor och förväntningar kan ibland/ofta släcka den där elden i barnet.
      Att hitta tillbaks till det kan verkligen förändra hela ens liv. Allt blir så mycket mer levande.

      Tack fina du för din vackra kommentar! Den inspirerar.

      Kram! / Jonna

      Reply
  15. Nicklas

    Jag har ställt mig frågan många gånger vad jag ska bli när jag blir stor. Men en sak jag vet är att jag ska bo kvar här jag har hittat hem. Jag som jobbar intensivt på sommaren och är hemma mycket under vinterhalvåret måste planera noga så att ekonomin går ihop under lågsäsong. Men jag värdesätter stort i att ha mycket fritid och kunna njuta av naturen ta långa härliga promenader. Vill inte tillbaka till det liv jag levde i södra Sverige med två jobb för att klara av den skyhöga hyran. Jobba jobba kom hem käka middag kolla lite på TV sova och upp och jobba igen. Det var ju inte mycket man hann med att vara i sitt dyra boende, nej aldrig mer. Vore jag ekonomiskt oberoende skulle jag ändå bo som jag gör idag men en sak som jag skulle ändra på är att jag skulle ha vartenda element i hela huset påslaget med en ständig värme på 20 grader:) lite kallt med sju grader i köket när jag vakna idag! Men samtidigt mysigt att sätta sig vid vedspisen och börja elda och känna hur värmen börjar strömma ur den. Ikväll har jag suttit i vardagsrummet med värmen påslagen men tänkte för mig själv “aj aj tänk på elräkningen:)” Tack Jonna för att du inspirerat mig att också vara ta steget att flytta hit upp!

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Nicklas för din kommentar! Så härligt att du följde ditt hjärta och att du trivs med livet idag! Du är modig 🙂
      Ja, det där med kylan på morgonen är nog också något jag skulle fixa ganska fort om jag var ekonomiskt oberoende.

      Ha det bäst, min granne i Skorped! 🙂

      Kram / Jonna

      Reply
  16. Sandra

    Min dröm har alltid varit densamma – Köpa en gård någonstans i Norrland, skaffa höns, kalkoner och getter. Odla så mycket som möjligt själv. Mor & syster hade jag dragit med mig, givetvis har gården mer än ett hus. ^^ Hade aldrig jobbat om jag sluppit, förutom med min egen gård såklart.
    Springa på ängar och titta på norrsken, ja, lite som du. 😉 Du är en enorm inspiration!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh tack Sandra!! Jätteglad att jag kan inspirera dig på något vis 🙂

      Vilken underbar dröm! Jag är så himla förvånad över hur många som drömmer om just detta. Så intressant. Kanske borde vi backa lite i samhället, tillbaks till då folk levde på små gårdar och var i princip självförsörjande. Det är något jag själv och så himla, himla många andra drömmer om.

      Tack för din kommentar! Kram! / Jonna

      Reply
  17. jeanette sandelin

    Jag är där jag vill vara och vill inte studera. Jag vill lära mig saker. Då pengarna fortsätter att flöda som nu (tacksam) så vill jag fortsätta vara hemma på heltid och satsa som nu på min hälsa med löpning, kost och medveten närvaro. Då det inte är så särskilt vanligt med ekonomiskt oberoende kan man i stället vända på sin tanke och leva så billigt det bara går. Och det går 🙂 Och är riktigt kul. T ex “Spara 12 000 kr på ett år” – ett projekt som jag gärna berättar om på min blogg. KÖPSTOPP som jag har i år. Helt fantastiskt spännande och utmanande. Att sluta konsumera är mitt livs bästa början på den där första miljonen <3
    Kram fr sö Dalsland.

    Reply
    • Jonna Post author

      Vad underbart att höra att du är där du ska vara och gör det du älskar! Och absolut en inspirerande tanke om att leva på så lite som möjligt istället för att leva så maxat som möjligt.
      Tanken om ekonomiskt oberoende var mer en metod för att nå det där äkta som ligger i hjärtat någonstans men som aldrig vågas ta fram då tanken om pengarna kväver det.

      Jag ska gå in på din blogg och läsa om köpstopp! Låter riktigt spännande 🙂

      Ha det bäst! Kram / Jonna

      Reply
  18. Cornelia

    Vilken intressant fråga att ställa sig själv! Jag skulle nog fortsätta min utbildning på 3 år. Just för att jag tycker att det är spännande och kul och tycker om min klass så mkt. Och sen ändå ha möjlighet till att jobba en del sen. Men jag skulle nog när jag var klar med den börja med att köpa nåt hus någonstans vid vattnet. Så skulle jag endast jobba kanske 50 procent och kunna ägna så mycket mer tid till att baka, laga mat, göra armband, vara ute i naturen osv. Så fortfarande jobba en del men ha mer tid till sånt jag mår bra av och tycker om att göra. Ha mer tid till att vara kreativ helt enkelt 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack för att du delar dina tankar och drömmar! 🙂 Låter helt underbart. Go for it, skulle jag säga! 🙂
      Kram på dig!

      Reply
  19. Anonym

    Åh jag känner igen mig jättemycket! Har aldrig vetat vad jag vill bli och det ger mig fortfarande grav ångest. Dessutom börjar det kännas bråttom att komma på det snart, tiden går och det är nu fem år sen jag tog studenten(!). Just nu läser jag på läkarprogrammet men jag trivs inte riktigt. Det är ett viktigt jobb och kommer att vara meningsfullt och ge en trygg inkomst men att jobba inom vården är så hemskt slitigt. Stämningen är dålig och det är stressigt. Dessutom är det svårt att jobba utomlands. Jag har läst halva utbildningen så det känns sent att hoppa av. Samtidigt känns det som att jag först nu börjar känna efter mer vad jag skulle vilja: jobba med projekt, vara kreativ (finns liksom inget utrymme för kreativitet som läkare), jobba tätt ihop med kollegor (läkaryrket är ganska ensamt dessutom)
    Vi får väl se vad det blir av mig. Helst vill jag bara ha ett roligt jobb, kunde gärna leva på lite i utbyte mot det. Skratta på jobbet hade varit drömmen. (och hus på landet nära vänner med en hund)

    Reply
    • Glesbygdsbo

      Hoppas att du fortsätter din läkarutbildning. Landsbygden skriker efter läkare. Du kan välja att bo på landet, arbeta deltid och hinna njuta av livet. Välkommen!

      Reply
    • Jonna Post author

      Åh tack för att du delar med dig! Jag förstår din ångest om att tiden går och det börjar kännas “försent” att byta inriktning i livet osv. Jag har själv tänkt liknande ibland att nu är det “försent” att påbörja utbildning osv.
      Men, det är ALDRIG försent. Tänk vad många år av ditt liv du har kvar som du ska leva och må bra. Så följ ditt hjärta så tidigt du bara kan <3

      Oavsett vad du gör, om du hoppar av läkarutbildningen eller fortsätter plugga, så gör det för din skull. För det DU vill.

      Önskar dig lycka till! Kramar! / Jonna

      Reply
  20. PG

    Tänkvärt det du skriver! Ja, vi har kanske för många valmöjligheter nu för tiden. 🙂 Fast i grunden tror jag det är positivt, bara man lyssnar till sitt hjärta. 🙂 (ja även om det är svårt att höra bland allt ”noise”.)

    Ja, jag skulle sluta lönearbeta, men jag skulle definitivt inte sluta jobba. Jag känner mig väldigt harmonisk med mitt liv på fritiden, hålla på och pula med mina egna projekt (som ännu ej ger någon avkastning), och som jag finner meningsfulla. Jag skulle nog leva vidare ungefär som jag gör nu, fast antagligen resa till värmen under den mörka och kalla årstiden. Har en avlägsen dröm att kanske segla runt i världen också. Men troligen skulle man fortsätta leva enkelt och fokusera på det som känns viktigt och meningsfullt. Utvecklas och på något vis kunna tjäna andra. Precis som du tjänar andra med din fina blogg mm.

    Skulle kunna flytta också, finns så många fina platser, håller på och förenklar mitt liv så att jag ska känna mig friare och ha fler möjligheter att just följa mitt hjärta.

    Reply
    • Jonna Post author

      Vilka härliga tankar! Och vad fint o höra att du håller på att förenkla ditt liv så att du ska kunna göra det du vill och känna dig fri. Det låter väldigt, väldigt bra 🙂

      Kram på dig! / Jonna

      Reply
  21. henrique lundgren

    Jag säger som Vilhelm Moberg
    ”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.

    Tack för din fina och inspirerande blogg!

    Reply
    • Jonna Post author

      Vilka bra citat! Då känner man sig lite peppad av att se till att göra något bra av tiden vi har här.

      Ha det bra! Kram / Jonna

      Reply
  22. Ida

    Tack Jonna för att du skrivit detta, jag funderar ofta själv i samma banor och tror det kan vara en ögonöppnare för många.

    Jag skulle nog göra ganska liknande saker, skapande på olika vis och skriva. Dansa och sjunga skulle jag göra mycket mer.
    Även om jag älskar mitt arbete så tror jag nog ändå att jag skulle ha slutat, för att inte vara så beroende av arbetstider.
    Jag har inte särskilt stora utgifter, utan för mig är det kanske mer arbetstiden som kan klura till det. Jag vill kunna fara iväg en vecka utan att känna hur det drabbar de andra på jobbet eller mig själv. Är ju inte alltid så allmänt accepterat att bara åka iväg nån vecka för att resa..
    Just resa skulle jag göra en massa, har man dessutom tid för det kan man göra de mer miljövänligare val som att cykla och vandra.
    Sen skulle jag flytta hem till norrland och ha en egen skog, odla och leva livet. Men det kommer det med nu när en sparar pengar för att uppnå det.

    Reply
  23. Mimmi

    Jag skulle bo vid havet och måla och skapa saker med mina händer. Skulle bo där med min familj som är det viktigaste i mitt liv. <3

    Reply
  24. Bella

    Hade jag varit ekonomiskt oberoende är mitt val ganska lätt, jag hade skaffat mig en stor gård/ranch med massor av mark, mitt ute i ingenstans och ha en hel drös med djur.
    Till det skulle jag ha ett BnB där man får bo och äta gratis om man hjälper till med sysslorna på gården.

    Reply
  25. Anna 23

    Jag fick rysningar när jag gick in på din blogg idag!
    Igår på kvällen och hela morgonen idag har grubblat på vad jag ska göra. Jag blev så olycklig över att inte komma fram till något så jag stängde av alla tankar för tillfället och klickade in mig på din blogg. Det första jag läser är det jag precis är i behov av att läsa. Kanske det var ett tecken?

    Jag jobbar på sjukhus och bor i en liten stad men det räcker inte. Jag vill bo med min hund i ett hus mitt i naturen. Jag vill leva påriktigt och inte bara jobba bort mitt liv. Jag vill kunna utnyttja min kreativitet och fantasi med att måla och fotografera. Jag vill odla, samla växter, örter och bär för att göra egna naturprodukter! min stora passion är allt som har med naturen att göra.

    Jag älskar att läsa din blogg! Älskar också att läsa alla kommentarer här från oss likasinnade naturmänniskor <3

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh vad glad jag blev för din kommentar! Visst är det märkligt när sådana saker händer. När man gått och tänkt på något och sedan kommer något upp som liksom stämmer exakt in på det man tänkte på!
      Roligt att det blev så bra timing 🙂

      Och vad glad jag blir att det kunde hjälpa lite med mitt blogginlägg. Dina drömmar lät jättefina. Är säker på att du kan nå precis dit du vill. Det kanske kommer fler tecken? 🙂

      kram på dig och lycka till!
      / Jonna

      Reply
  26. Torgny Rönnqvist

    Helst vill man bygga sig själv ett hus som värms upp med ved och är mindre än 180kvm.
    Helst ett hus i högst 50 kvm stort med vedspis.
    det är mina drömmar och bo kvar.

    Reply
  27. Magnus

    Dessa jä-la pengar! Vad vi än tycker om dom så styr dom i mångt och mycket våra liv, vare sig vi vill det eller inte. Men om jag fick förmånen att slippa tänka på dom och kunna göra det jag vill så är nummer ett att sluta jobba. Detta för att rädda en allt mer sliten kropp. Sen skulle jag bygga mig ett litet energisnålt och lättskött hus på en vacker plats. På tomten skulle det finnas ett stort garage som inrymmer både bilen, en liten verkstad och min stora dröm, en lokal som jag kan ha som snickeri. I snickeriet skulle jag bland annat bygga mig en vacker träkanot. Den skulle jag lägga på taket på min lilla husbil. Ja, det ska vara en liten husbil så att jag kan ta mig fram på små, smala vägar. Sen skulle jag resa runt i detta vackra land. Paddla i åar och på sjöar, fotografera, vandra, och bara sitta utanför husbilen och njuta av stillheten vid någon sjö jag hittat långt ute i vildmarken.
    Jag känner en allt starkare längtan efter att få njuta av livet och inte bara “äta-sova-jobba”. Livet kan inte vara menat till att bara jobba! Tyvärr lär jag väl vara tvingad att jobba vart ända år jag har kvar fram till pensionen för att överhuvudtaget överleva på den pension jag sen får. Som pensionsprognosen ser ut just nu är det ingen rolig läsning så om inger radikalt händer kommer jag inte att ha råd att bo kvar här i huset. Värt att tänka på för er som är unga idag och har större delen av yrkeslivet framför er. Börja spara till pensionen så snart ni bara kan!

    Det märks kanske att jag inte trivs helt och fullt med hur mitt liv ser ut. Hade jag bara vetat hur jag skulle kunna hoppa av “hamsterhjulet” utan att slå mig allt för illa så hade jag mer än gärna blivit din nya granne Jonna.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh..ja det är verkligen inte lätt idag när man automatiskt hamnar i det där hamsterhjulet och det är så himla svårt att ta sig ur. Jag önskar så mycket att jag hade några positiva råd att ge men det är nog en situation som många känner igen sig i. Men eller hur, visst ska inte livet bara handla om att äta-jobba-sova. Det kan ju inte vara meningen!

      Det var så härligt att läsa om dina tankar och drömmar. Så fint detaljerat.

      Däremot så tror jag att vi människor kan skapa mirakel i våra liv genom att bara sluta fokusera på det vi är rädd för/det vi inte vill ha och istället fokusera på det vi vill nå. Lättare sagt än gjort. Men de gånger jag har lyckats göra det med äkta känslor har saker vänts om ordentligt.

      Kram på dig Magnus! Ta hand om dig <3

      / Jonna

      Reply
  28. Anneli

    Jag utbildade mig till undersköterska efter gymnasiet men kände redan från början att vården inte var något för mig. Tvingade mig ändå att jobba där för “jag måste ju göra något”. Men jag klarar inte av det längre, jag mår så dåligt av det. Miljön, stressen, pressen, arbetstiderna mm. Så nu sitter jag här arbetslös och har ingen aning om vad jag vill göra istället. När jag googlar runt på internet om olika yrke och utbildningar och de egenskaper som man ska ha; stresstålig, utåtriktad, social, klara av ett högt tempo, ha många bollar i luften osv. får jag en klump i magen. För mig känns det som om allt i yrkesvärlden idag handlar om att tävla, ständigt avancera och bli bättre an andra och kunna producera och prestera så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, om kvantitet snarare än kvalitet. Samtidigt är det så otroligt många idag som mår dåligt, blir så kallat utbrända och går in i väggen. Jag läste en gång att “en depression oftast är en frisk människas reaktion på ett sjukt samhälle”, och jag tror det ligger mycket i det. Jag är rätt känslig som person, både till positivt och negativt, och mår dåligt när jag känner mig pressad och stressad under längre perioder och när det händer för mycket runt omkring och jag blir överstimulerad. Jag känner mig snarare som en börda för samhället för att jag inte kan leva upp till kraven på hur jag bör vara. Om jag inte behövde oroa mig för pengar skulle jag bo i en liten stuga ute i naturen, nära skog och havet eller en sjö. Jag skulle odla ekologiska grönsaker i min trädgård. Ha en eller två katter. På sommarn skulle jag ligga naken på gräset och sola, bada, plocka vilda bär, lyssna på ugglorna på kvällarna. Jag skulle plocka massvis med svamp på hösten, sitta framför en varm brasa i stugan när det blev kallt. Jag skulle vilja kunna leva fullkomligt i nuet och njuta av det enkla men så otroligt vackra i livet och naturen.

    Reply
    • Ninni

      Åh vad jag känner igen mig i din kommentar, Anneli. Om din arbetsbakgrund och hur du tänker kring prestation och depression. ♥ ♥ Tänk att vi är så många ändå, som tänker så lika…
      Men ingenting är omöjligt.
      Idag har jag tagit mig halvvägs dit jag vill komma. Jag bor i ett litet hus på landsbygden med min fina sambo och våra två kattungar. Vi har milslång utsikt över de öppna fälten och skogskanterna från farstutrappen. Än är det en bit kvar tills vi nått våran bild av hur vi ska leva, men jag känner mig så hoppfull och lycklig över att äntligen vara på väg. Vi bröt oss loss från stadslivet trots att vi båda två bott innanför stadsgränsen hela livet. Men vi kände en sådan stark längtan någon annanstans. Och det är så här vi vill bo och leva.

      Jag hoppas och tror att du också ska få uppleva det, snart.
      Bara du “ser” det framför dig!

      Visualisera ett ställe där du vill se dig själv i framtiden, så ska du nå dit.
      Det ger dessutom både hopp och styrka!

      Många kramar! ♥

      Reply
    • Jonna Post author

      Tack för din ärliga kommentar Anneli. Och tack Ninni för ditt fina svar.

      Jag kan själv känna igen mig i det du skriver också. Men det är det som är så märkligt med allt, vi är så himla många som känner/känt sådär.
      Det blir ett sådant kontrast att läsa om känslorna i nuet mot de vackra, fina drömmarna om livet. Men jag är säker på att allt går att uppnå. Bara man tar ett steg i taget, och börjar rikta tankarna mot det man vill.

      Kram o lycka till! <3

      / Jonna

      Reply
  29. Anonym

    Vilket bra inlägg! Jag är också småföretagare, har inte den bästa lönen, men jag trivs med livet iaf. Det är klart att man många ggr tänker varför gör jag det här. Varför utsätter jag mej för ett lågavlönat jobb och en otrygg framtid? Jo för att jag älskar det jag gör. Och så länge jag inte svälter tänker jag fortsätta. Jag värdesätter hellre ett jobb och liv som jag älskar än massa pengar i överflöd. Tar dagen som den kommer occh njuter av livet som det är just nu! Den dagen pengarna tar över kommer jag ändå inte trivas, vilket jobb jag än har.

    Reply
  30. Rania

    Även om vi har hittat ett riktigt bra hem nu, så skulle jag skaffa ett eget hus med min sambo, ute i naturen. Köpa en tomt och bygga eget, så det blir precis som vi vill ha det och på en plats vi älskar. Sedan skulle jag fortsätta med mitt fotograferande, planera jobb i lugn och ro, bara ta de uppdrag jag verkligen gillar och resa mycket mycket mer, både utomlands och inom Sverige. Besöka inspirerande människor och platser, och fotografera såväl personerna som platserna.

    Det livet är vad jag jobbar mot just nu, men det är tufft och tar tid. Men det är värt det! Skönt vore det såklart att vinna en slant och vara lite oberoende ett tag 😉

    Reply
  31. Ingela

    Intressant och vackert inlägg! När jag ställer frågan till mig själv om oberoende så skulle jag som jag upplever det just nu bo kvar här där jag bor men renovera husen på min gård. Skulle också köpa två stugor att placera på gården (har en stor gård med stor tomt plus mycket mark vilket jag är glad för verkligen) där människor kunde få bo som behöver hjälp på olika sätt. Tänker också på att jag skulle resa tillsammans med min man och mina tre barn och se andra länder och kulturer. Jag skulle även köpa in väldigt mycket olika slags material till pyssel, hantverk o.s.v. samt två fina, snälla hästar min dotter. =) Jag läser nu till undersköterska och känner att det är helt rätt. Jag är 41 år och har arbetat inom vården utan utbildning, varit hemma mycket med barnen och har också haft ett städjobb. Om oberoende skulle jag inte satsa på utbildning känner jag. =) Jag är glad i det jag är i nu och det känns väldigt bra! Tänker på hur olika vi också fungerar vi människor. Vi får inte glömma det. Vi ska också vara olika och vara den som vi är skapade till att vara. Vi är unika var och en och älskade, oavsett sysselsättning, yrke, boende, intresse o.s.v. Bara genom att finnas till. Tack Jonna för dina vackra foton och dina fina inlägg!

    Reply
  32. Fredrik Blomgren

    Hej Jonna!

    Jag läser din blogg emellanåt och gillar det du skriver. Nu kände jag mig manad att svara dig också. Jag lever min dröm. När jag var ca 8 år började jag drömma om att långsegla. Segla till andra länder. Jag lämnade hemmahamnen för lite mer än ett och ett halvt år sen.Nu har jag seglat en bit. Jag sitter för tillfället i San Sebastian på La Gomera, en av Kanarieöarna. Båten ligger förtöjd i hamnen här.
    Planen är att segla ca 7 månader om året och vara i Sverige och jobba och umgås med vänner ca 5 månader.
    Det går att läsa mer om min segling på min blogg haventyr.blogg.se
    Kanske kan vi gemensamt inspirera andra att leva sina drömmar.

    /Fredrik

    Reply
  33. Bea

    Jag tänker ofta och myket på det också. Har under det senaste året i mitt liv kommit fram till att jag endast vill leva ett enkelt liv. Att det är livet förhoppningsvis utan pengar som kommer göra mig lyckligare. För att inte känna pressen och förvirringen i detta livet bland alla val vi har att göra/måste göra, så måste man finna stillheten och det fina i det lilla, det grundläggande. Jag flyttar till Asien nu om två veckor, och tror för mig att det är början på något nytt och enkelt, långt från stress, press och svensson-vardag, som jag så länge, länge läntat efter. Jag tror vi båda är något speciellt på spåren här jonna. För att finna sin dröm tror jag vi alla behöver vandra den spirituella vägen. ❤️

    Reply
  34. Catharina

    Tack för dina otroligt kloka ord och tankar! <3 Och för ljuvligt vackra bilder! <3
    Det är klart att pengar till viss del styr vårt liv, men jag tror att vi många gånger klarar oss på mindre än vad vi tror! Att tänka som du gör; "vad skulle jag göra om jag inte behövde tänka på pengar" kan ju ge oss en möjlighet att lyssna till vårt hjärta istället för enbart på förnuftet!
    Jag trodde att jag hade hittat mitt drömjobb….kanske tror jag det fortfarande! Men efter två års sjukskrivning pga utmattningssyndrom så vänder och vrider jag på tankarna kring vad det är jag ska göra med resten av mitt liv! Just nu arbetstränar jag i mitt gamla yrke, men jag vet inte om det är dit jag ska! Jag är överygad om att det kommer att visa sig vad det är jag ska göra! Om vi håller dörrarna öppna för nya möjligheter, om vi vågar ta lite risker, så tror jag att nya saker kan komma i vår väg!
    Jag tycker att du var modig och klok som bröt upp och flyttade! Jag och min familj har precis gjort detsamma! Det är det bästa vi gjort! 🙂 <3
    /Catharina

    Reply
  35. Katinka

    Om jag var helt ekonomiskt oberoende — vad hade jag gjort då?

    Då hade jag byggt det lilla huset jag drömmer om på min mammas tomma tomt. Den ljuvliga tomten som ligger som i en dal mitt i stan, med hundraåriga svenska äppelträd och granar och ån som flyter förbi allra längst ner. Och jag hade köpt granntomten, för att odla och ha en och annan anka på. Lagat obscena mängder mat och njutit med familj och vänner. Läst böcker i drivor i mitt lilla bibliotek. Skrivit, fotograferat. Jag hade velat jobba. Med skolan fast bakom kulisserna — med hjälpmedel för lärare och elever så att den där himla soppan kan bli bättre nån gång. Jag hade haft långa sommar- och jullov och varje höstlördag hade jag haft en liten skördefest med hemgjord äppelmust, ankägg och egenodlade grönsaker. Och familjeaktiviteter, för trots att tomen ligger mitt i stan är den omgärdad av en sjö, en å, skogsdungar, kullar och fina promenadstråk. Alla förtjänar att se och avnjuta det. Speciellt barn.

    Men mest av allt hade jag sett till att vara hemma. Rå om mig själv och min hund och katt.

    Reply
  36. Idas Eskapader

    Jag har i hela mitt liv funderat, klurat, bestämt mig om och om igen och gjort upp planer för vad jag vill bli “när jag blir stor”. Det är först på senare tid som jag har insett att det (för mig i alla fall) liksom inte finns någon ändstation, något latent stadie man hamnar i där man liksom har valt motorväg och kan tuffa på halvsovande i resten av livet. Nu är jag 25 och bör därmed kunna anses som “stor” och jag vet inte vad mitt kall är, eller ens om det är så himla viktigt att ha ett sådant. Jag vet vad jag vill just nu och vad jag skulle vilja om ett tag, men har ingen aning om hur mitt liv kommer se ut när jag är 40, och det är faktiskt skönt. Att “bli stor” är inte en slutdestination – det är en resa!

    Om jag var ekonomiskt oberoende? Jag ställer mig den frågan ofta faktiskt (i form av skamlösa dagdrömmar). Det första jag skulle göra hade varit att ösa pengar över mig själv vad gäller klanderfri, superhälsosam, ekologisk mat. Jag skulle aldrig behöva begränsa mig eller prioritera ned. Aldrig behöva tänka att jag egentligen skulle behöva ett mål mat mer varje dag men inte har råd. Sedan skulle jag lägga mycket pengar på alla möjliga behandlingar, massage, yogakurser och så vidare som min kropp skulle kunna tänkas behöva för att kanske börja repa sig från den mystiska sjukdom jag haft i två år.
    Vad gäller framtiden skulle den nog inte se så mycket annorlunda ut. Om ett tag skulle jag förmodligen även med enorma rikedomar hamna en bit norrut i någon timmerstuga ute i skogen där jag bara kunde skriva böcker och gå specialiserade folkhögskoleutbildningar hela dagarna. Mådde jag bättre så skulle jag resa mer också. Trekking i Himalaya och volontärarbete på ekologiska jordbruk runt om i världen.
    Men tja, det är samma drömmar som jag har även utan pengar, det skulle bara vara lättare att genomföra med den där jackpot-vinsten inkasserad!

    Reply
    • Jonna Post author

      Vad roligt att läsa din härliga kommentar men underbara drömmar och tankar om hur framtiden skulle kunna se ut. Låter helt fantastiskt 🙂
      Kram på dig!

      Reply
  37. Birgit

    Hej,vi flyttade från Tyskland hit till Sverige före 7 år sedan. Vi har haft sommarstugan här ganska länge. Till slut när vi reste tillbaka till Tyskland kändes dåliga och hemska. Våran son var i vuxenålder och min man och jag hade haft en bra liv med bra jobb också. Men vi tänkte att det kunna inte vara allt. Så tänkt , så gjort. Här lever vi nu en helt annat liv, bor på landet, har tillgång till den härliga naturen, skaffade höna, en katt och kanske snart bi. Vi lämnade familj, vänner och stadlivet. Vad jag vill säger är om man vet att det känns bra så kan det inte vara fel. Gör som du vill och inte som andra förväntar. Oftast är det enklare livet det bättre och rikaste. Kram Birgit

    Reply
    • Erika

      Tack för att du delar med dig av dina kloka ord här till oss alla.

      Det ska jag ta med mig.

      “Om det känns bra så kan det inte vara fel”.

      Tror också som du, att det är ett enklare liv som berikar oss mest.

      Kanske är det som så, att man inte ser vad man har, förrän
      man tagit ett kliv tillbaka och betraktar det från enkelhetens perspektiv.
      Kanske inte förrän då ser man hur mycket man är rik på..

      Kram Erika!

      Reply
  38. Livet på Nedergård

    Jag har många gånger funderat på samma saker och kommit till att just nu är det inte mycket jag skulle ändra på om jag plötsligt t.ex. vann på lotto. Jag är väldigt nöjd och glad med mitt liv ute på landsbygden i stillheten, bland djur och natur. Visst finns det saker man kunde förbättra vad gäller bekvämlighet, renovera huset lite o.s.v, men inga större grejer som så. Den största skillnaden (tror jag) skulle vara att jag med gott samvete skulle kunna satsa på skapande och kreativa grejer, utan pressen på att allt man gör borde vara ekonomiskt lönsamt, vilket det ju sällan är vad man än tar sig för här på vischan…

    Reply
  39. Matilda

    Så otroligt bra beskrivet, hur det känns som att man famlar i ett mörkt rum! Du är fantastiskt bra på att sätta ord på känslor! Bra fråga också, skulle jag vara ekonomiskt oberoende skulle jag resa runt hela jorden, ha ett hus här uppe i Tornedalen mitt ute i skogen vid en sjö. Självklart skulle jag ha en villa i ett soligt land, nära turkost vatten och lång sandstrand.
    Tack för inspirationen! Behövdes verkligen nu i våran kallaste tid. 🙂

    Reply
  40. Miriam

    Åh, har gått och tänkt på sånt här ett bra tag nu. Och om jag skulle kunna ändra på livet direkt så skulle jag gärna skaffa mig ett hus ( eller kanske en gård t.o.m? ) uppe i Norrland med min pojkvän och två hundar. Och troligen ett par höns och någon katt också. Att få leva på något man skapar själv vore drömmen för mig – att måla, fotografera, skriva. Och sen även odla en massa själv.
    Jag har jobbat i en mataffär sen jag var sexton. I höst är det sju år. Sju år utav ” vart finns det? “, ” ursäkta, men jag hade sönder en sak.. ” och ” nej, du har fel om priset, JAG har rätt för jag är kund “, vilket har gjort att jag har tröttnat ganska ordentligt på att jobba inom handels, i alla fall för nu. På alla utskällningar man får av kunder fastän det inte är ens eget fel att det är feltryck någonstans tex. Självklart finns det även bra stunder också, för det gör det. När en främmande människa går från att vara blyg till att våga prata helt öppet med en om privata saker, när en gammal tant berömmer en för att man hjälpt henne eller när folk helt enkelt ler tillbaka och frågar hur man själv mår, sånt är fint.
    Men jag har helt enkelt bara tröttnat på ekorrhjulet och dom ständiga frågorna som ” du borde plugga för att bli något nån dag ” och ” så.. hur ser dina framtidsplaner ut? “.
    För ärligt talat så har jag inga direkta planer, bara en himla massa drömmar. Men det räcker gott för mig, för nu. För utan drömmar, hur skulle vi vara då? Utan något att sträva efter och längta till? 🙂
    Nä, när jag har listat ut vad jag skulle kunna jobba med ( för som sagt, pengar begränsar mycket ) så flyttar jag nog antingen uppåt i landet eller över till Finland, ungefär i mitten av landet där min pappa växte upp 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Fantastiskt. Tack för din kommentar och dina tankar.
      Eller hur, man måste inte ha några planer! Drömmar är mycket, mycket viktigare!! 🙂
      Heja heja! ♥

      / Jonna

      Reply
  41. Sara

    Jag tror inte jag skulle levt likadant. Skulle nog velat dela med mig. Fortsätta mitt examensarbete med träd i Afrika kanske… Däremot är jag osäker på om mitt liv blivit bättre av det. Jag har ett fritt och oftast trevligt jobb som skogsinspektor och gillar att arbeta “för brödfödan”. Har illustratörsuppdrag vid sidan om och lever ett stillsamt liv med hund, vänner, träning. Ser fram emot hus, trädgård, barn och sambo, bin, höns osv och är säker på att det kommer 🙂 Det finns många sätt att leva ett underbart liv på. Jag är glad att jag måste jobba och tjäna pengar för då blir valmöjligheterna åtminstone lite färre.

    Tack för en bra blogg. Kram!

    Reply
  42. Rebecka

    Hej! Du får ett superlångt svar av mig men det var så kul att svara…!

    Den frågan ställde jag mig själv i julas, när jag satt bussen vars färd är åtta timmar lång – mellan Öland och Stockholm. Det är en klurig fråga, och jag funderade på om vi någonsin kan vara fria. Pengar kändes som svaret på det mesta vilket var chockerande: är pengar en sådan avgörande förutsättning för vad vi ska göra?!

    I en total frihet – några år fram i tiden – bor jag i ett torp, på Öland. Jag arbetar som jurist och tar uppehåll för att även vara författare men inte så att arbetslivet kväver mig. Jag berikas av det och jag har tid att leva ett yogi samt i viss mån självhushållande liv också. Jag yogar, springer, odlar och målar om (tillsammans med min kjaerste som brinner för samma framtid). Och alla våra vänner kommer över! Det är liksom öppet hus och alla hjälps åt, någons bebis kryper omkring, några lagar mat och jag kan ligga i gräset och läsa.

    Ovanstående är visionen, som på många sätt berikar mitt nu. Jag känner mig närma den! Jag vill ta körkort för att kunna leva lantliv framöver, och spara pengar. Det är spännande, hur mycket i min frihetskänsla IDAG som avgörs av att jag känner att framtiden är möjlig.

    I nuet känner jag mig fri också. Jag älskar faktiskt mitt nu. Jag studerar något som berikar mitt nu och framtid, och som dessutom tillförsäkrar mig en god ekonomi framöver (vilket jag aldrig haft och därmed vet med att uppskatta). Jag älskar och är älskad tillbaka av såväl vänner som partner. Jag bor i vår huvudstad och kan vara city chic á take away-kaffe men har dessutom just flyttat in i ett kollektiv i ett naturreservat, där vi alla är feminister och veganer. Huset är fantastiskt, stort och vackert, och vi lever demokratiskt. Nästa vecka åker jag och kjaersten till Egypten. Jag trivs med allt nu.

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack för din riktigt härliga, positiva och vackra kommentar!
      Jag tror att ha starka visioner om det man vill gör att man närmar sig det mycket, mycket fortare. Och att dessutom vara tacksam och känna sig nöjd med nuet som du är, det är typ nyckeln till att få ännu mer av det “positiva” i ens liv.

      Tack för att du delade med dig! Kram och lycka till ♥

      / Jonna

      Reply
  43. Jonna Post author

    Ni är helt fantastiska <3 Vad fina kommentarer ni skrivit. Det är så fint när ni öppnar hjärtat och delar med er.
    Jag ska svara på så många kommentarer jag hinner. Kram på er, och Tack <3

    Reply
  44. Evelina

    Min dröm är att köpa en gammal gård med lite skog och åkermark, vara självförsörjande när det kommer till kött och grönsaker. Kunna jaga på marken och njuta av allt som innebär när man har gård och bor på landet. Det har jag velat sedan jag flyttade hemifrån föräldrarnas gård för 13 år sedan. Sedan skaffa fler hundar, katter och tillslut barn.
    Jag tog min masterexamen i Biologi våren 2014 och har sen dess varit timanställd, visstidsanställd och haft ett vikariat som går ut i mars. Allt detta 4 h bilresa från mitt och min sambos hem. Dock så arbetar jag med djur vilket är min dröm.Men efter mars så är framtiden okänd.. Så nu känns det som jag bara står och stampar och väntar på att det riktiga livet ska börja. För att kunna köpa en gård behöver jag ett fast jobb för att vi ska kunna låna pengar, men detta verkar ju inte kunna vara möjligt än på ett tag. Så just nu känns det som att jag är fast i ett liv jag inte vill leva tyvärr. Men jag har ju min dröm så jag hoppas den slår in till slut!

    Reply
  45. Sofia

    Oj nu blev det väldigt långt, hoppas att du orkar läsa!

    Hej, det var verkligen skönt på att läsa det här inlägget för det här med den eviga frågan om vad man ska göra i livet ger mig en sån ångest och bara jag tänker på det blir jag stressad. Varje gång jag träffar någon jag inte sett på ett tag så kommer alltid frågan “Vad gör du nuförtiden? Pluggar? Nehe inte det, men vad ska du bli då?” och alltså jag fattar, det är ju “standardfrågan” i det svenska kallpratet men jag hatar verkligen när det händer. Jag känner att jag inte har ett svar som tillfredsställa frågeställaren och inte mig själv heller, hade jag varit nöjd så hade det varit lättare att kunna stå för det man svarar.

    Hur som helst! I drömvärlden eller vad vi ska kalla det, så bor jag på landet i närheten av Malmö eller Göteborg. Kanske har jag även en liten lägenhet inne i stan, men huvudsaken är att det finns en helt fast punkt någonstans (är jag dödstrött på att flytta mellan andrahandskontrakt just nu). Jag håller på med film och foto och har min egen studio där jag trixar mest hela tiden. Jag har även lärt mig att snickra så att jag kan bygga lite roliga grejer i huset eller på gården. I mitt film/foto-jobb så sysslar jag med musikvideor, dokumentärt skapande men även med mer konstnärliga projekt. På sidan av det håller jag även på med radio för det verkar helt dunderkul! Min pappa jobbade på UR förut och när jag och min bror var små så fick vi prova spela in egna program både hemma och på pappas jobb om vi hälsade på. Håller tummarna för att jag kommer in på en radiokurs nu i februari så att den här delen av drömmen kan börja sakteliga 🙂

    Eftersom jag älskar havet och allt däri är mitt hus nära kusten så att jag kan simma, surfa (joda det går i Sverige också), åka båt osv. Det vore även härligt med lite djur omkring sig eftersom jag är true djurälskare, så en katt, några höns och kanske en häst är del av familjen.

    Jag vill också passa på att säga att det är så härligt att ha hittat din blogg för du ger en sån positiv känsla till den som läser. Det finns några andra bloggar jag läser och 9 av 10 är så inriktade på att vara coola och lite stressande unika med allt vad det innebär. Det är så mycket yta som kommer i vägen för innehållet att det ibland känns som det inte finns något innehåll. Här på din blogg känner i alla fall jag att det är prestigelöst och bara “du” helt enkelt. Jag tycker att du är väldigt inspirerande och intressant att läsa om!
    kram!

    Reply
  46. Henrik

    Tankar jag ofta tänker själv. Det ekonomiska systemet vi har idag är begränsande på många sätt, kanske därför många väljer ett enklare liv idag med försök till självförsörjning. Att vara självförsörjande är en dröm jag haft länge och att få/kunna bo kvar i den lilla byn jag växt upp i och som mina förfäder kommit från sedan många generationer tillbaka. Men att sluta jobba bara för att man inte behöver pengar (om man nu var ekonomiskt oberoende) skulle inte kännas rätt heller, att inte jobba blir man galen av 😉 Men man skulle definitiv känna mer lugn i vardagen och kunna välja lite mer vad man verkligen vill göra.

    Reply
  47. Jonathan

    “If one does not know to which port one is sailing, no wind is favorable.” – Lucius Annaeus Seneca

    Eller om man känner sig lite extra positiv så kan man alltid vända på steken: If one does not know to which port one is sailing, EVERY wind is favourable 🙂 Han verkar ha varit en butter filur, den där Lucius. Vet man inte vad man vill, vilket kan vara ganska knepigt att veta, då kan varje dag leda till något nytt precis som du skrev. Ville dela citatet här, eller ja.. det redigerade citatet åtminstone!

    I livs-hetsen och prestationsångesten man får pga sociala medier och resebyråernas glorifierade reklamer får vi komma ihåg vad som är viktigast i livet, för oss själva. För dig o för mig. Att inte påverkas alldeles för mycket av andras ideal, drömmar eller behov är svårt, särskilt i vår öppna och sammanknutna värld där allting ses och hörs. När jag sluter ögonen och gräver fram mina egna drömmar och tankar, då breder det ut sig en värld som ofta är väldigt annorlunda den jag ibland tror mig vilja ha eller drömma om. Facebook-illusionen. Det måste inte ens vara någonting särskilt märkvärdigt, det får kanske inte ens en enda like på facebook men det är min dröm. Kanske blir det “vår dröm” när man möter en viss människa, och det är ju fint. Den är mest värdefull.

    Jag tror att när dagen är kommen så är det människor i våra liv som kommer ha störst betydelse, och det spelar ingen roll om man var vid himalayas berg eller i en liten lägenhet i Högsbo. Mötena, kramarna, stunderna tillsammans är det som blir oändligt.

    Kära nån, jag skulle bara dela citatet.. fingrarna rusade iväg över tagenterna. Sluta aldrig göra det du gör Jonna, tack för att du delar med dig av ditt liv och dina tankar, dom är fina. Dina bilder också. Och din katt 🙂

    Reply
  48. Gvalcha

    Jag har aldrig heller vetat vart jag vill 🙂 Bra betyg i nästan alla ämnen och som resultat en opraktisk akademiker som inte vet vad hon skulle göra av med sitt liv.

    Jag vet att du får kämpa en hel del, Jonna – med både hårt slit (ved, renovering…) och osäkerhet om framtiden. Ändå är det väldigt lätt att bli avundsjuk på dig som bor så fint, nära naturen, och har utrymme för kreativt skapande många längtar till men inte hinner prioritera!

    Jag har många gånger längtat till att leva som du – du målar upp en idyll, och precis som många andra älskar jag natur och foto. Men jag tror inte jag skulle klara av det. Jag skulle bli rastlös och känna att jag inte tillför någon nytta. Jag tycker att även smycken hör till konsumtionssamhället jag helst vill bort från.

    Jag skulle vilja leva i ett hus i skogen samtidigt som jag vet att jag inte skulle mäkta med ångesten inför framtiden. Mina föräldrar är borta, jag har nästan ingen kontakt med övriga släktingar, ingen att falla tillbaka på, förutom min sambo, om jag skulle misslyckas. Jag är inte heller medborgare i Sverige och omfattas inte av stora delar av den sociala tryggheten. Så jag är väldigt tacksam för det kontorsjobb som jag äntligen fått efter tre års letande och tillfälliga timanställningar – även om jag stundtals känner mig helt förtvivlad och uppgiven där efter att min gamla chef har slutat (och väldigt trött efter arbetstoppar, slitsamma dagar och sena kvällar som hör till).

    Det jag vill är något vagt så jag vet inte hur jag ska översätta detta till handling. Jag vill känna varje dag att jag gör något meningsfullt. Att mitt arbete tillför något till andra än mig själv. Att jag växer och blir bättre. Att jag har ork kvar efter jobbet. Och att jag inte behöver vara rädd för att dö på soptippen. Hade jag inte behövt bekymra mig om pengarna, hade jag ändå velat kunna bidra till något som är större än mig själv, någonting som känns meningsfullt snarare än någonting som ger mig lycka direkt. Och någonting som är “riktigt jobb” – mina foton är en hobby, för mig själv…

    Tack för att du finns, Jonna, jag hoppas att du kommer kunna leva det livet du vill och dela med dig dina upplevelser!

    Reply
  49. Therese Lantz

    Jag är 31 år och har alltid väntat på att komma på vad jag vill bli. Och under graviditet och förlossning kom jag på – barnmorska! Så jag läste natur b och gjorde högskoleprovet och kom in på sjuksköterskeprogrammet! Det är en lång väg, men man måste ju börja någonstans. 🙂

    Reply

Lämna ett svar till Torgny Rönnqvist Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.