Otroligt vackert inlägg om dig och Johan, gjorde mig glad ändå in i hjärtat. Ta hand om varann! <3

Och för mig är drivkraften också densamma. Jag vill beröra. För det första vill jag dock fånga ögonblick och känslor för min egen skull. Men i konstformatet, i uttrycket, finns det plats för andra att beröras också.

http://soulmamaarts.blogspot.fi/2016/02/tusenkonstnarens-dilemma-cirklar-som.html

Tack för en otroligt fin blogg och vill bara säga att du berör mig något enormt. Och tack för att du hjälper mig att våga drömma i denna period av mitt liv, för det har jag otroligt svårt för att göra men varje gång jag klickar mig in här så vågar jag.

Jodå det blir bättre!
Och det kanske är din sak att kämpa för då, att leta upp de tillfällen då du slutar grubbla:)
Lättare sagt än gjort jag vet, men de finns.

Åh ja, det är lite svindlande faktiskt… att naturen berör Jonna som i sin tur berör oss och vi med våra tankar verkar beröra henne…. som ett kretslopp, vackert!

En tanke som kom för mig av det där första du skrev: Jonna blev berörd av naturen… hon berör oss… vi i vår tur…
Svindlande.:)

Kajsa Ingemarsson har formulerat tanken att alla människor skapar, hela tiden, sin egen verklighet. Vi tänker en tanke och gör något som för en stund sedan inte fanns, om det så är att omvandla ett stökigt rum till ett städat. Ibland händer det att vi råkar ut för saker vi inte hade önskat. Vi kan inte alltid välja dem, men vi kan välja vårt synsätt, och det kan ge oss mening som kan hjälpa oss till förändring.
Man behöver inte försöka vara överdrivet glad när man befinner sig i en svår situation. Man vill inte höra att man ska lugna ner sig när man har all rätt att inte vara lugn, och istället borde göra något åt saken. Det svåra kan vara något som vi kan ta oss igenom och utvecklas av. Och att utvecklas är det mest naturliga och stärkande vi kan vara med om.

Det finns så många möjligheter att skapa sitt eget liv. Någon kanske vill kalla det placebo eller önsketänkande. Men faktum kvarstår; att våga tro på tanken att det finns möjligheter leder till att man börjar söka upp möjligheterna – och där med uppstår de. Leta efter smultron och sannolikheten blir större att hitta dem.
Jag och min familj var en gång ute och gick en solig vårförmiddag. Någon kom att prata om huggormar, och min syster undrade “hur ser egentligen en huggorm ut?” Strax därefter utropade min mamma “Så där!” och pekade i diket bredvid oss. Där låg det faktiskt en huggorm och gonade sig i värmen på en flat sten. Vi tyckte det var ett fantastiskt och förunderligt samanträffande. Men egentligen inte så konstigt. Det var ju sådant väder om våren då huggormar brukar ligga och sola sig, och pratet om det ökade vår uppmärksamhet (särskilt för mamma kanske som är mest ormrädd?). Finns säkert bättre exempel. Det jag menar är nog att det man lägger energi på kommer att växa.

Vad då “bara” gör? Det du gör gör du av en anledning. Om den anledningen är tillräckligt stark är det värt något oavsett om du anses “vara någon”. Vem anser det? Du kan bara vara dig själv.

Du säger att du “gav upp” allt och flyttade långt bort, sa upp dig m.m. Jag förstår hur du menar, det är ett vanligt synsätt. Men jag tycker det kan vara värt att tänka över sina ordval. Snarare kanske du, om du fortsatt som du gjort, skulle ha givit upp att lyssna efter vad du egentligen vill. Och därmed givit upp något mycket större än ditt yrke, nämligen din förmåga att skapa ditt liv. Du sa att ditt val att bli ingenjör bara har blivit. Du kände inte att du hade valt. Det du nu har gjort är att börja lyssna till dig själv, börjat välja mer aktivt. Det är klart att det kan kännas osäkert och veligt i början. Du har spenderat lång tid med något, och så ändrar du dig. Men man får ändra sig. Dina erfarenheter kommer inte att vara förgäves, de är en del av alla dina lärdomar.

Jag tror inte att man behöver sätta upp mål och listor på ett speciellt sätt för att fullfölja något man vill göra.
Alla har sina sätt. Om vi gör sådant vi känner en stark drivkraft att göra, om vi lyssnar på den känslan så kommer det att leda till någonting. Den där känslan som kommer någonstans från oss själva; vi “vet” utan att riktigt veta. När vi känt av att det är rätt i oss själva behöver vi inte längre argumentera och försvara vårt vägval. Vi vet att det är rätt och vad andra tycker rör oss inte i ryggen. Men det kan vara ovant att våga lyssna till den här känslan. Det blir lättare ju mer man provar och märker att det fungerar. Man kan ha blockeringar och svårt att skilja på vad som är tankar och vad som är sin egentliga vilja.

Om du står inför ett beslut och inte vet hur du ska göra, kan du prova dig att tänka dig de olika alternativen och känna av känslorna du får inför de olika valen. Känner du en tomhet och ointresse kan det vara något som är fel i det valet. Känner du en glädje att göra något och ser framemot det, så är det åt det hållet du ska. Även om det kan innebära svårigheter. Det är då man måste ta mod till sig, våga och ta de där kliven.
Om du inte känner glädje och inte har ork för något kan du föreställa dig alternativet, och se hur det känns inför det. Det är jobbigt att förändras, men värt det om det leder till något bra.

Om det känns frustrerande och rörigt, försök att inte pressa dig. Stressa inte fram beslut, utan låt det ta den tid det behöver. Även om det är något väldigt grundläggande i människor att känna behovet av att vilja utvecklas, så kan det finnas mycket motsättningar samtidigt, man stannar och tvekar inför svårigheterna.
Du vet när du är redo, när tvivlen släpper och saker är avslutade och bearbetade, när du vågar möta det du strävar mot.

När man väl har sin inspiration krävs det handling. Det kan finnas många hinder på vägen. Men om den där grundkänslan finns kvar i bakgrunden så är du fortfarande på väg åt rätt håll. Det kan ibland kännas som att du har medvind (Ingemarssons ordval, och det är så det kan kännas), att saker faller på plats. Saker du läser, ser och hör kan kännas ha ett samband och det hjälper dig framåt.
Lyssna till känslan, men tänk brett. Fastna inte i ett för låst mål, vad som helst kan ju hända på vägen som ändrar ditt synsätt. Allt leder alltid till någonting. Tänk inte att det är antingen eller, måla inte upp en bild av att saker är hugget i sten om du väl har börjat.
Det är lätt att fastna i stora drömmar om framtiden och ha en bestämd bild om hur saker ska bli. Tillåt dig att ha drömmar, men se dem mer som inspiration än en exakt målbild.
Det har sagts förut och det är sant: Nuet är det enda vi har.

Om du har hittat din inspiration, följt din intuition eller vad vi vill kalla det, så kommer inspirationen att lysa igenom det du gör. En del saker man möter som bygger på att någon har följt sin starka inre inspiration, kan få en att rysa eller beröras starkt, utan att inte alltid kunna sätta fingret på vad det är. Sådana saker som var värt något när det gjordes kan också ge samma känsla till andra.

Ida, kanske är du mitt i ett sökande just nu. Eller så har du länge vetat vart du ska?
Du har redan börjat ifrågasätta och fundera, så du har säkert känt av många saker själv redan.
Om du inte vet så prova.:)

PS. Jag känner en ingenjör som är i en liknande situation som du. Han sa upp sig och flyttade. Han verkar trivas fint trots att det kanske medför en vilsenhet nu i början.
Vad ska man ta sig för om livet inte var det man trodde? Tur ändå att livet var så mycket mer!