Kommentarer till Ensamhet

Av: Anonym

Anonym — Fri, 17 Mar 2017 22:54:01 +0000

Jag tycker om din blogg! Nej du är inte ensam, du är själv. Jag trivs också med ensamheten, eller självheten. Jag är väldigt social, och tycker om krogen bio restaurang ed mer, men även jag har precis nyligen förflyttat mig till den ” självvalda” ensamheten. till en liten by mitt ute i skogen. Nu har jag grannar nästgårds men inga jag umgås så mycket med. Jag gillar att poa på själv, läsa promenera bara uppleva naturrikedomen här. Tystnaden, knappt någon biltrafik, bara fåglarna och djuren. Så skönt mot för stadens hets och larm.

Samtidigt kan jag längta till just restauranger pubar bio etc. Men bara för ett tag, sedan återvänder jag gärna till min lilla “hydda” och självheten. Jag är inte introvert, men jag orkar för det inte med folk hur mycket som helst. Ett tag, sedan är det bra, sedan kan jag vara själv i veckor igen, eller som du säger gå på affären o socialisera ett tag. Så nejdå du är inte ensam alls, bara själv och det är skönt. Men ja jag håller med om de kommentarer om den ofrivilliga ensamheten, men det är något helt annat än den självvalda ensamheten.

Av: Anonym

Anonym — Fri, 17 Mar 2017 22:38:03 +0000

Tja du Gargamel! Man ska INTE diagnostisera andra utan underlag och verklighet! Då bör du nog läsa på lite mer om autism innan du spekulerar högt, eller kanske träffa personen IRL innan du gör en bedömning.

Av: Gunilla

Gunilla — Thu, 14 May 2015 10:26:23 +0000

Jag har precis hittat till din sida. Underbart skrivet om ensamhet! Jag längtar ofta ut på landet. Fick tårar i ögonen av ditt inlägg. Önskar dig lycka!

Av: gammelmor utanför Paris

gammelmor utanför Paris — Thu, 09 Apr 2015 18:22:11 +0000

Det är skönt att det finns en annan människa som är precis som jag ! Trots att hon är yngre. Vi är aldrig ensamma med oss själva. Nämligen. Vi kommer bâda frân Lilla Bommen – Stampen i Göteborg. Varje gâng jag är less pâ vdumma elaka människor sâ tröstar jag mig med att läsa Jonnas blogg, feel good, och fâr perspektif pâ livet. Alla är ju barn pâ sin omgivning……

Av: Anders

Anders — Tue, 18 Nov 2014 19:27:58 +0000

Mitt i prick! Igenkänningsfaktor till tusen för mig. Har precis börjat följa dig, och du är verkligen en inspirationskälla. Superhärligt att du inte låter normen styra dig.

Av: ensam

ensam — Wed, 03 Sep 2014 06:13:49 +0000

Tack för en mycket läsvärd artikel du är en mogen och klok kvinna!
Hälsn lava

Av: Viktor Sander

Viktor Sander — Thu, 01 May 2014 15:21:19 +0000

Underbart skrivet Jonna, blir ju själv sugen på att flytta ut på landsbygden av det här. 🙂

Av: Ångermanlänning

Ångermanlänning — Thu, 06 Feb 2014 13:24:33 +0000

Det du skriver om ensamhet träffar mitt i prick. Jag är uppvuxen i Ångermanland men sedan mer än 20 år bosatt i Stockholm. Det är en ständig kamp att bo i storstaden, och jag är på många sätt på väg härifrån. För mycket yta, media, konsumtionshets, rädsla för att inte “vara, se ut och leva rätt”… För mycket onödig information bosätter sig i våra hjärnor och vi “äger” verkligen inte oss själva och vår tid. Hur gärna vi än vill tro det. För att klara mig ägnar jag mig åt meditation och många långpromenader i parkerna och skogarna häromkring. Mentalt har jag redan förflyttat mig till Norrland, det är bara en fråga om HUR nu. Jag letar boende och en rörelse e dy att ta över. Jag känner att någonting djupt inom mig kallar.
Jag tror på det avskalade, det enkla och att växla ned. Ingenting är lyxigare än att få vara i naturen. Ensam. Jag älskar också människor och socialt umgänge, har ett arbete där jag dagligen träffar många människor. Sitter dessutom i kontorslandskap. Men, jag är alltsomoftast mycket matt och trött efter en arbetsdag. Min lediga tid tillbringar jag ensam. Jag reser mycket och då helst ensam.
Det jag i hela mitt liv upplevt är att människor dras till mig och gärna vill vara i min närhet/mitt sällskap. Och jag vill helst bara tacka nej till allt detta “sociala”. Människor har många gånger blivit besvikna. Oförståelse tror jag beror delvis på att vi har så olika
bekräftelsebehov. Vi lever ju i en tid då yttre bekräftelse grasserar överallt. Att då inte “behöva” denna typ av bekräftelse från andra kan kanske te sig konstigt för den som inte kan se bortom sitt eget sätt att fungera.
Jag ser din blogg som ett forum för oss “ensamma”, hoppas att det kan växa och vi kan hjälpa och lära av varandra.

Av: elsa

elsa — Sun, 02 Feb 2014 14:29:35 +0000

Det är bra att du trivs med din ensamhet, men trots allt så är du inte ensam efter vad jag kan förstå så har du en familj som älskar dig. Även om du inte är omgiven av dem ständigt, så gör vetskapen om att vara älskad en mindre ensam. Du har alltid någon att återkoppla till. Att av olika skäl blivit övergiven tidigt i livet kan skapa ensamhetskänsla och tomrum som kanske aldrig lindras. Förutsättningarna är så olika för oss människor. Så skänk en försonande tanke till Barbro. Lycka till med ditt fortsatta liv.

Av: Yrsa | Wild hoofbeats

Yrsa | Wild hoofbeats — Thu, 16 Jan 2014 12:14:21 +0000

Haha du låter precis som jag!
Dock har norrland aldrig varit “mitt mål” utan vill dra dit mina rötter kommer i från – Öland. Min dröm har alltid varit att bo ensam i en enplans stuga med min hund och min häst, utan grannar och bara stillheten.. men sen träffade jag min nuvarande sambo…
Så öland får vänta.. Men det är skönt att läsa om någon som är lika “tokig” som jag, som vissa av mina vänner säger. haha