Kommentarer till Ett bortglömt behov

Av: Åsa

Åsa — Tue, 03 Mar 2015 11:01:42 +0000

Vad vackert och ärligt beskrivet Jonna! Jag grips då och då av din längtan, att lämna bruset för naturen. Kanske en dag att jag kan göra det, eller få en plats där jag når lugnet under delar av året. Jag har inte hittat platsen med tillhörande hus ännu. Tills dess förgyller jag varje dag med att gå ut i skogen, gå ut tillsammans med mina barns ben, tillsammans med min hunds ben och ibland med en hästs ben till låns. Mitt jobb som coach gör att jag även kan inspirera andra till denna plats och mitt jobb som verksamhetsledare på Skogen i Skolan gör att jag dagligen mår bra av att hjälpa barn och elever ut i skogen.
Lev väl! Åsa

Av: Nora

Nora — Tue, 03 Mar 2015 07:03:06 +0000

Jag har precis samma känsla, jag behöver gå ut i skogen ibland och bara vara. Min själ behöver det lika mycket som kroppen behöver sömn.

Av: Torgny Rönnqvist

Torgny Rönnqvist — Tue, 03 Mar 2015 04:56:54 +0000

Ja naturen gör en lugn och glad, helst på vårsidan när djuren gör en massa läten så hittar man lugnet.
Där jag bor så brukar en Knipa bo längs upp i huset och en i holken och när ungarna är födda så brukar man kunna hänga med dom ner till sjön och det är mysigt.

Av: Magnus

Magnus — Tue, 03 Mar 2015 00:51:40 +0000

I en tid då politiken går ut på att städerna ska växa och förtätas, rymma fler och fler människor, så är det så skönt att inse att vi är några som inser att “betongjungeln” inte är den naturtyp vi är skapta för att passa in i.
Du må vara ung, men du är ta mig tusan klok som en gammal gumma!
Stor kram!

Av: Jörgen

Jörgen — Mon, 02 Mar 2015 23:45:40 +0000

Du beskrev de så målande och vackert… Jag har alltid själv känt skogen som min ursprungsmoder. När jag var ledsen gick jag och satte mig under en gran, när jag var glad sprang jag runt bland tallarna som tycktes nå upp till himmelen. Ibland kunde man vila på den mjuka mossan och se molnen och solens strålar sila genom lövverket. De är synd att inte alla barn och unga får chans och möjlighet att känna skogens frid och läkande kraft…
All lycka och glädje önskar jag dig där du hittat “din plats på jorden”

Varma hälsningar i Norr

Av: Nicklas

Nicklas — Mon, 02 Mar 2015 21:18:19 +0000

Ja skogen har en läkande kraft. Efter ett par timmar i skogen känner jag mig som en helt annan människa!

Av: Emma

Emma — Mon, 02 Mar 2015 20:54:25 +0000

När jag gick i lågstadiet (typ 18 år sedan) så gick vi offta ut i skogen. Vi hade en liten del i som vi döpt till skolskogen där alla årskurser kunde komma och bara får göra en massa roligt. Vet att vi hadde många roliga timmar där 🙂 nu för tiden så utnyttjas den inte. Väldigt tragiskt. Dagens barn vet nog inte hur det är att vara ute när dom är uppväxt med dagens elektronik 🙁

Av: Mikaela. Ensamstående renoverande 2barnsmamma

Mikaela. Ensamstående renoverande 2barnsmamma — Mon, 02 Mar 2015 20:00:27 +0000

På förskolan jag jobbar på är vi ute väldigt mycket 🙂 har sagostigar i skogen (som vi har intill knuten på förskolan) och ja, vi är ute väldigt mycket, å det är såå skönt 🙂

Av: Camilla- AktivaDagar

Camilla- AktivaDagar — Mon, 02 Mar 2015 19:47:56 +0000

Så sant! Har själv upptäckt naturen på allvar nu i vuxen ålder och är helt… fascinerad… Det är närmast en gudomlig känsla man kan drabbas av i naturen… Att vara i detta fantastiska gör ju också att man blir mer rädd om naturen… Och jag tror många skulle finna mer lycka ute i naturen en söndag än på det köpcentrum där de irrar runt… I jakt på något…!?!

Av: Alicia

Alicia — Mon, 02 Mar 2015 19:47:29 +0000

Så fint skrivet och jag håller absolut med dig! Ju äldre jag blir desto starkare behov har jag av att gå ut i naturen och bara andas. Och när jag inte har möjlighet att göra det läser jag din blogg som substitut. 🙂