Jag inspirerades också mycket av ditt inlägg “att våga släppa taget”. Det är något som många nog kämpar med och jag är en av dem. Jag är utbildad journalist men har lämnat branschen pga arbetsmarknaden. Jag vill inte göra karriär och jag vill ha ett jobb som gör att jag kan leva det liv jag vill leva. Men nu jobbar jag extra inom vården och det är inget jag eg mår så bra av. Tankarna går kring att kanske plugga någon kort praktiskt utbildning, men jag vet inte till vad. Om jag flyttar så måste jag förmodligen ändå jobba inom vården i början, för försörja mig behöver jag göra på ett eller annat sätt. Jag är en konstnärssjäl precis som du, men jag mår bäst av rutiner och vetskapen om att jag får in pengar. Så att leva på min hobby, naturfotografering, är nog inget jag skulle klara av. Kanske är det lika bra att jag i första hand flyttar till en plats som inspirerar mig (ahh, finns så många platser), tar vilket jobb som helst i början, flyttar in i ett litet hus på landet och försöker att bara komma till ro. Känns som om att vägen dit är otroligt lång men har du klarat av det klarar jag av det. Jag förstår bara inte hur jag ska kunna ta ett beslut och lita på att det blir rätt. Jag flyttade till Göteborg pga att jag fick ett jobb för ett år sedan. Det jobbet var helt fel för mig och jag vantrivdes. Sen har jag mest gått och längtat efter en annan tillvaro. Det låter nog helt vansinnigt att jag fortsätter utsätta mig för saker jag inte mår bra av. Men jag kan oftast inte ta beslut om jag inte mår bra men jag vill och måste ta ett beslut. Jag blir samtidigt mer och mer frustrerad för att jag inte tar mitt ansvar, min hjärna får ju aldrig vila. Och vila är precis vad jag skulle behöva. Men i Göteborg får jag inte vila, här är det ständigt rörelse och aldrig tyst. Vad tänkte jag egentligen när jag flyttade hit!?! Nu har jag iaf lärt mig att jag aldrig mer ska bo i en storstad, aldrig mer! Men hur ska jag göra med min framtid? Kanske en tillvaro i Smålands skogar blir lika fin som en tillvaro nära fjällen….. Det blir väl vad man gör det till antar jag, så blev det ju för dig! Tack för att du finns, du är en sådan förebild och om fler skulle följa sitt hjärta som du har gjort skulle världen vara lite bättre. Förmodligen hinner du inte svara på mitt inlägg men jag blir jätteglad om jag fick svar. Ta hand om dig Jonna!