Fria vägar och tunga beslut

Det är något med ljuset i januari som ibland får mig att tro att jag ser ljuset för allra första gången. Den där stunden på förmiddagen, när solen precis stigit upp bakom skogen och sprider sitt mjuka ljus bakom snöbeklädda träd i skogsdungen intill vägen.

Jag vill bara stanna där en stund. I en strimma av ljus som snuddar vid mitt ansikte. 
Äntligen känner jag hur jag börjar få tillbaks energi igen. Den där energin som jag saknat i flera månaders tid. Kanske har det varit på grund av mörkret. Kanske på grund av en långvarig intensiv tid som efterlämnade sig en ihållande trötthet. Eller kanske bara på grund av naturens egen rytm. Sedan mitten av oktober har allting liksom varit lite mer tungrott. Den där naturliga viljan att göra vissa saker försvann, och det gick åt mer energi åt att bara få vardagen att rulla på.

Men senaste tiden nu har jag känt att min eld äntligen fått syre igen. Januari har verkligen blivit en nystart. Efter en tid av lugnare tempo och vila känner jag mig så redo och förväntansfull inför det nya året. Det är nästan så att det pirrar i magen. Fast jag vet inte varför. Men det känns bra.
Den här morgonen i förrgår, efter min underbara helg i Åre, kändes verkligen som den första dagen på en ny era. Det där ljuset satte nog igång någon process i kroppen på mig. Ännu ett bevis på hur viktigt solljuset är.

Jag tog med mig Nanook och kameran på en uppfriskande morgonpromenad. Det var -20 grader ute och solen var precis på väg upp. Sedan förra veckan har de dagliga promenaderna och min vardag i sin helhet blivit lättare för mig. Ni kanske undrar vart Danny är? Johans hund, som jag sedan ett år har haft hemma hos mig på dagarna. Efter lång tid av funderingar och ett halvår där jag mått dåligt över min ohållbara arbetssituation med alla djur hemma, så tog vi ett tungt beslut att ha Danny på pensionat under vardagarna, för att sedan vara hemma med oss under helgerna. Men inte vilket pensionat som helst, utan det mest fantastiska, underbara ställe som heter Gårdsbackens hundcenter. Både Nanook och Danny har varit där flera gånger innan då vi själva inte haft möjlighet att ta hand om dom, som när vi t.ex åkte till Yosemite i höstas. Och jag vet på riktigt inte vad jag skulle ta mig till om vi inte hade dom i den här situationen som vi hamnat i nu. Är så obeskrivligt tacksam.

Det är såklart ett jobbigt beslut, men nu såhär i efterhand känns det så himla bra. Johan lämnar honom där på vägen till sitt jobb på måndagarna, och hämtar hem honom på vägen hem på fredagarna. Så får vi helt enkelt avvakta och se hur det här känns och funkar under en tid. Vi vet att Danny har det bra under vardagarna och jag får en hund mindre att ta ansvar för. Jag tänkte skriva ett längre inlägg om det här senare, och förklara lite djupare kring detta.
Nu har vi haft det såhär i en dryg vecka och jag känner redan vilken stor skillnad det gjort för mig under dagarna. Att ha en hund innebär ett stort ansvar, och jag har många gånger under åren verkligen fått kämpa med att få tid till Nanook. Det hade varit omöjligt för mig att ha en hund om jag inte hade haft min mamma som kunde ta honom under de dagar jag inte har tid eller måste åka bort.

Så det är klart att det blev en stor förändring förra året när jag plötsligt fick en till hund att ta hand om samtidigt som jag fick dubbelt så mycket jobb. Två starka konkurrerande hanhundar som helt enkelt blev för mycket för mig. Jag brukar vara bra på att bita ihop och försöka se till att saker fungerar ändå.
Men ibland, så är det bästa man kan göra att lyssna på sitt inre och inse när man inte orkar mer. 


Något som jag tycker är viktigt när ett nytt år sätter fart, är att verkligen ta tag i sådana problem som ligger och tynger en. “Rensa i alla skrymslen” som min mamma brukar säga. Det är ju egentligen lika viktigt att göra än vilken tid det är på året. Men just när ett nytt år börjar, så känns det för mig ännu viktigare än någonsin. Jag vill kunna känna att det just är en ny start. Ny, fräsch energi, utan att man släpar med sig något gammalt och tungt in i det nya året.

Jag vet, det är lättare sagt än gjort. Ibland känns det som man sitter fast, och att det inte finns någon lösning.
Men allt går att lösa på något sätt.
Kanske kommer det krävas uppoffringar och tunga beslut, men om det i slutändan gör dig lyckligare, så är det så värt det.
Det viktigaste är att man mår bra och trivs med sin vardag.
Den här vackra förmiddagen i januari kändes nog lite som den första dagen på året för mig. På riktigt liksom. Nu längtar jag efter att ta tag i ännu fler saker jag bara låtit ligga och tynga ner. Nu blir det bland annat stortstädning i mina arbetsrum och att se till att hamna i fas med saker och ting. Se till att vägen är fri.
Tänk vad lite vackert väder kan göra. Bara att få se solens ljus mot de röda ladorna gav mig nästan gåshud. Så vackert.

Nanook väntade tålmodigt medan jag lufsade in i skogen intill vägen för att fota ljuset mellan träden. En vacker morgon, som blev en vacker start på den här veckan.

Nu ser jag fram emot att komma igång med lite tempo igen. Men först, en kopp kaffe!

Om ni har några tankar kring detta, eller kanske vill dela med er av något som tynger er och som ni vill förändra inför det nya året, eller som ni kanske redan har förändrat, lämna gärna en kommentar. Älskar som sagt att läsa era tankar och känslor.
Ta hand om er! Kramar ♥

173 Kommentarer på “Fria vägar och tunga beslut

  1. Nina

    Hur kan man låta sin hund leva sitt liv på ett pensionat?
    Låter hemskt. Är det inte bättre att omplacera honom till en familj som har tid med honom.

    Reply
    • Ellinor

      Håller med. Ett sådant hundliv låter inte roligt.. stackars hund, gör ont i hjärtat på mig 🙁
      Omplacera hunden istället för att göra den förvirrad med flytter hit och dit!

      Reply
      • Nina

        Men läste du inte att dom försöker hitta en bra lösning?? DU kan ju inte avgöra vad som är bäst för DERAS hund!

        Reply
    • Nina

      Och hur kan man skuldbelägga människor som faktiskt försöker hitta en lösning på ett problem??? Låter också hemskt! Kanske kan omplacera människor också så dom lär sig hyfs???

      Att bo på hundpensionat är nog inte det värsta här i livet, rastning enligt konstens alla regler varje dag och hundkompisar att samspela mellan. Inte alla av mina hundar skulle gå att omplacera, men skulle nog bli glada av att få bo på pensionat.

      Reply
    • Anonym

      Så alla som har ett jobb och inte har möjlighet att vara med sina hundar hela tiden borde alltså omplacera dom istället för att ha dom på pensionat/dagis under den tiden man jobbar?

      Reply
    • Thérèse Eriksson

      Säger du det om föräldrar som låter sina barn gå på förskola också, och därmed tillbringar fler vakna timmar ifrån sina föräldrar än med dem under arbetsveckan? Eller till människor som låter sina äldre släktingar flytta till äldreboenden?

      Jag tycker det är djupt okänsligt att lägga mer skuldkänslor på någon vars axlar uppenbart redan är tyngda. Har Jonna slagit dig som en person som är likgiltig över djur och människors värde? Som en person som struntar i de som finns omkring henne? Jag tror vi ska vara väldigt försiktiga med att döma, inte minst då det här verkar vara en tillfällig lösning på en svår situation för både hundarna och dess ägare. Vi vet ingenting om hur tankarna gått kring andra alternativ, och till dess kanske det är bättre att utgå ifrån att Jonna och Johan är bättre lämpade att bedöma vad som är bäst för deras husdjur, än vad du och jag är.

      Reply
    • Mimmi

      Det pensionat han befinner sig på är bättre än nått annat i hela Sverige! De människornas hjärtan är större än en hel familjs och hunden har det så bra man bara kan som hund. Skulle inte beskriva gårdsbacken som ett pensionat utan som en extra familj till hundar vars familjer ska resa bort eller av andra skäl behöver lämna bort sin hund.
      Hundarna på gårdsbacken har de bättre än många hundar som bor “hemma”.
      Om du inte tror mig tycker jag du borde ta dig dit på ett besök och se med egna ögon.

      Reply
    • Marlene

      Hur kan det vara hemskt att ge sin hund två hem där han tas om hand på bästa sätt? En hund har förmågan att leva här och nu och jag tror inte att Dannys ägare skulle låta honom vara på pensionatet om han vantrivdes med det. Seriöst, spara dina elaka kommentarer till dem som låter deras hundar ligga hemma ensamma nödiga och ha det tråkigt över 40h i veckan.

      Reply
    • Esther Nilsson

      Halå, vet inte hur hundpensionat är men jag har ett och jag kan garantera att hundarna som är där lever i familj och blir otroligt bortskämda, ligger i soffa och säng med personen som passar hundarna får god hemlagad mat och trivs så till den grad så de gnyr och visar sin glädje när e kommer dit. Sänd aldrig dina ungar till en skola, dagis etc det är bättre att du adopterar bort dem till en familj som har tid att vara hemma och ta hand om dem under veckan…….

      Reply
  2. Eva

    Helt rätt beslut! funkar det inte på ett sätt får man prova ett annat! Gör det som är bäst för ER! Kram!

    Reply
  3. Thérèse Eriksson

    Åh, jag förstår verkligen att det varit ett tufft beslut att fatta! Men så bra ändå att ni hittat en lösning som åtminstone tillfälligt känns bra. Bara ni kan veta vad som funkar bäst för er och för era djur. Hoppas att januari fortsätter ge dig kraft och nystartskänsla, dina bilder idag går rakt genom skärmen och lyser upp min gråslaskiga vardag. Tack för det <3

    Reply
  4. Sofie

    Fint att du också skriver om det tunga, bloggar kan ibland ge ett knasigt snedvridet intryck av livet, så att man som läsare får för sig att “alla andra” har det så bra hela tiden.
    Inte lätt att ta jobbiga beslut, men det är viktigt att känna efter vad man orkar, som företagare är det så lätt att det går överstyr, att man tar på sig för mycket, och tror att man kan vara överallt jämt. Både privat och som företagaren. Jag tycker du var klok som känt efter vad du orkar. Jag tror vi behöver mer sånt, och inte ge varandra dåligt samvete för sådana beslut, som inte är lätta och kanske inte heller förstahandsvalet. Gränssättning, inte lätt! Men ack så viktigt!
    Lycka till vidare!

    Reply
  5. Clara, Bossbloggen

    Tycker verkligen INTE det är fel att lämna Danny på pensionat över dagarna om ni vet att han har det bra där. Vet precis hur svårt det kan vara att underhålla djuren när man jobbar hemifrån och de tycker att man ska umgås istället. Tycker det kan jämföras med att lämna sitt barn på dagis och det är ju både socialt accepterat och många gånger uppskattat.

    Jag har valt att lämna den fasta anställningens trygghet för att jobba med bloggen och starta företag. Vilket givetvis såhär i starten innebär både toppar och dalar. Det är tufft men jag hoppas innerligt att jag kommer att klara av det – vill det så himla gärna. Din mamma har helt rätt i det där med att rensa i sina skrymslen. Otroligt viktigt och inspirerande att läsa om ditt rensande ?

    Reply
    • Nina

      Över dagen ja men inte 5 dagar av 7. Är det lönt att ha hund om den aldrig är hemma? Inte ens på natten.

      Reply
      • Sara

        Är det lönt att sprida sådan negativ energi som Du gör Nina?
        Lägg ner din negativa stridsyxa och fundera på vad ditt syfte är med dessa negativa kommentarer! Din attityd stjälper mer än hjälper!
        Dessutom är det inte dina pengar som Jonna och Johan betalar med för att ha Danny på pensionat.

        Reply
  6. Tanja Wolf

    Hej Jonna!

    Tack för att du alltid skriva så öppen och ärlig i din blogg!
    Jag följer dig sen i somras 2016 och ville bara meddela dig att du oftast hjälpte mig genom min vårdag under denna tiden. Jag hade ett fruktansvärt jobbigt år och min semester i Östersund blev sabbad på hur många sätt som helst. Jag flyttade till lilla Östersund 2007, men var sedan tvungen att flytta till baka till mitt hemland i slutet av 2010. (Så ursäkta mig om min svenska inte är hel perfekt :)) Sedan dess känner jag denna stora längtan efter Sverige, speciell den norra delen och naturen som finns där.

    Sen jag upptänkte din blogg och dina videos på youtube kändes det som jag äntligen hittade en möjlighet att förnöja denna längtan lite grann genom dina inlägg. Jag får se landet jag älskar så mycket kombinerad med bilder som fångar känslorna jag upplever när jag tittar och njutar av det själv. Har sällan hittad någon som hade denna förmogan.

    Så jag ville bara säga. Jag förstår att det har varit ett tufft år för dig med! Men ville visa dig att ditt arbete gör många människor lyckliga! För man tappar oftast vetande om detta. Så ett jätte stor tack att du fortsatt trots att det har varit tungt ibland! <3

    Stor kram,
    Tanja

    Reply
  7. Katarina

    Jag har turen att kunna ha mina hundar hemma (har två små — en hane och en tik) och mår verkligen dåligt å dina vägnar <3 bara att ens behöva tänka tanken måste vara fruktansvärt. Alla som har djur vet hur tufft det kan vara i perioder. De är ju som ens bebisar, fast utan det skyddsnät människor har i form av gratis/kraftigt subventionerad skola och vård. De är dessutom helt utelämnade utan oss. Tycker ni har tagit ett oerhört starkt beslut och förhoppningsvis behöver det inte vara för evigt.

    Ni som skriver att det är synd om Danny för att han måste bo hemifrån fem av veckans sju dagar … ja, det är hemskt. Men det är så de får det att funka. Jag är säker på att pensionatet gör allt de kan för att han ska ha det bra, och Danny kommer med stor sannolikhet få en andra familj där. Långa promenader varje dag, lekkamrater och kanske lite fördelar eftersom han är hyresgäst "på riktigt" 😉 Jag sällar mig till den skaran som ger barnexemplet och vill tillägga våra kära hästar till räkningen. De står själv i ett stall eller går ute i en hage större delen av tiden och inte alla har möjlighet att ha dem hemma på en gård. De lider inte av det och anledningen till att inte VI lider av det är för att vi kollektivt i samhället kommit överens om att det är bäst så. På samma sätt som vi accepterar att våra barn behöver gå i skolan, vi arbeta och våra äldre bo på hem. Att ha sin hund på pensionat större delen av veckan är precis samma sak och det är för HANS bästa eftersom det tyvärr inte finns tid eller möjlighet att ha honom hemma.

    För inte tror ni väl att Jonna med glädje lämnar bort en av sina hundar under så lång tid? Om det gått att lösa på annat sätt hade de såklart gjort det.

    Reply
  8. Helena

    Jag känner så mycket med er, att behöva ta detta svåra beslut om att ha Danny på hundpensionat. Jag har själv haft min hund på hundpensionat en period när jag helt enkelt inte fick vardagen att gå ihop. Trösten jag fann då,var att jag märkte så tydligt på min hund att han stormtrivdes på hundpensionatet bland alla hundkompisar och bra personal.När jag märkte att min hund hade det bra,först då kunde jag “slappna av” och jag fick mer tid över till att “ordna upp röran” jag hade i mitt liv då.
    Och vid det tillfället hade jag bara EN hund att tänka på. Du/ni har ju två hundar så det blir ju ännu tyngre då.

    Ville bara säga att jag förstår hur tungt detta är.

    Numera har jag ett omvänt problem. Jag är hemma hela dagarna med min hund,och det är han såklart jätteglad för,men jag befinner mig lite i samma situation som du hade när du nyss hade flyttat till Grundtjärn och inte hade något jobb,och du undrade vad du skulle göra för att försörja dig. Där befinner jag mig nu.

    Vill så gärna starta eget och kunna sköta mitt jobb hemifrån,som du gör nu.Längtar så efter efter att ha eget företag. Vilken frihetskänsla det måste vara…Jag har bara ingen aning om vad jag vill göra…försöker komma underfund med det för fullt…

    Jag följer din blogg varje dag och du inspirerar mig till tusen ska du veta:)

    Tack för att du delar med dig av din vardag.

    Helena

    Reply
  9. Fru Gurkmeja

    Hejsan fina Jonna!
    Vilka helt FANTASTISKA magiska bilder du delar med dig av. Love-love-love’em! Jag har varit på fotokurser men är icke i närheten av att kunna fota som du.
    Jag har bindvävssjukdomen Ehlers-Danlos syndrom och sedan den 1 sept -16 har jag “vågat” blogga om detta (och scrapbooking). Det är helt & hållet DIN förtjänst att jag började blogga, blev så inspirerad av dig. Eftersom jag är så dålig ibland bloggar jag inte varje dag, brukar bli tre dagar i veckan. Kan jag dock hjälpa någon annan med EDS att få större förståelse från sin omgivning, är det absolut värt det.

    För övr har jag en katt, Sushi, som i år blir 15 år. Älskar henne över allt annat. För några år sedan när jag fortfarande var singel, försökte jag dock hitta ett nytt hem till henne, just för att jag kände att inte orkade ta hand om henne på ett optimalt sätt. Var rädd att hon hade det tråkigt hos mig då jag måste sova mycket för att klara av min tillvaro och att hon därmed blev helt understimulerad. Hon är ganska ‘egen’ så jag kände att jag icke kunde ge henne till vem som helst. Hittade aldrig ett passande hem till henne, men sen träffade jag min blivande man. Nu är situationen helt annorlunda.
    Så jag kan helt relatera till ert svåra beslut, Jonna.

    Allt gott till dig! <3

    /Meja

    frugurkmeja.blogspot.se

    Reply
  10. Anna

    Verkligen tunga beslut. Jag jobbar hemifrån och har hundar och det funkar bra, fast jag måste se till att ta tid ur min dag till att ge dem ett par rejäla promenader. Min ens hund är väldigt energisk och jag joggar en sväng med honom på lunchen så att han ska få ut sig energin. Detta brukar funka bra och jag har lugna sömniga hundar under resten av tiden så att jag kan få mitt jobb gjort.

    Men du nämnde att Danny är en stark hanhund så det kanske krävs mer än motion? Förstår att det måste kännas jobbigt. Hoppas att ni hittar den bästa lösningen för er familj!

    Reply
  11. Per Asp Lycksele

    Själv har jag just gjort det värsta i mitt liv. Jag flyttade isär med min sambo och slog ner mina bo pålar i Lycksele 17 mil norröver. Och då fick jag lämna kvar min katt Mirranda som älskar mig och jag henne hon låg i mitt knä när jag åt hon låg på bröstkorgen när vi såg på tv och hon satt på min axel som en papegoja varje morgon när ja kokade kaffe. Men hon har levt 7 år på gården och det vore synd om henne om man skulle bryta upp hennes kungarike. Så nu får jag åka ner ibland och hälsa på henne och gosa lite och hon får visa sin kärlek till husse och jag får gråta lite på hemvägen

    Reply
    • made by mary

      Men åh, stackare, kan bara tänka mig hur tufft det måste vara! Man älskar ju de små liven med hela sitt hjärta, vad fint av dig ändå att fokusera på Mirrandas bästa! Ville bara säga det och skicka en peppande kram!

      Reply
      • Per Asp Lycksele

        Tack ja det var inte ett lätt beslut men hon gick ju först inte mina känslor Och än en gång stort tack till dig som förstår

        Reply
    • Annika

      Per Asp – du har ju själv tagit det beslutet att flytta från gården och alla andra djuren så svälj gråten och ta konsekvensen av ditt beslut.

      Reply
      • Bea

        Har du ingen medkänsla Annika? Otroligt osympatisk kommentar som jag hoppas inte speglar hur du beter dig mot dina medmänniskor i verkliga livet.

        Reply
  12. Anonym

    Jag har mina vägar förbi Grundjärn ibland och såg dig en gång då du var ute med båda hundarna. Jag trodde du skulle gå i 2 bitar, för dom slet åt vart sitt håll och båda dina armar var helt raka av krafterna och du halvt nere i diket. Jag har själv en hund och i mina sämre stunder tycker jag att det är som att ha hand om ett bångstyrigt barn – andra gångar är livet inte värd att leva utan kräket. Men två är för mycket. Jag har full förståelse för ert beslut.

    Reply
  13. Jorma

    Jag håller tummarna för att ni får allt att funka bra, och att Danny har det bra på pensionatet. Det är inget beslut man tar i en handvändning. Men det är ju så, hundar är i behov av att få “arbeta” de också, och det kräver en massa arbete för husse och matte. Det gäller verkligen att känna det som är bäst för sig själv och hunden/hundarna, skönt att du kunnat finna en väg som verkar vara bra för er alla <3
    Vad som gäller för mig just nu är väl att försöka hålla mig så still som möjligt. Har åkt på en inflammation i högerbenet, och tämligen känsligt för "gasa-bromsa" foten då det sitter precis ovanför foten och märks mycket i just den rörelsen. Efter ett par dagars jobb den här veckan kände jag att det är bäst att vara hemma resten av veckan för att vila upp foten och förhoppningsvis få den bättre. Det handlar bara om två dagar, men då jag som tidigare sagt redan är deltidssjukskriven så blir det självklart lite frustrerande. Sen är det väl mycket med självdisciplin jag behöver jobba på. Jag har gått många dagar utan att plocka upp teoriböckerna, och från förr så kan jag så att säga "identifiera" problemet. Men jag fortsätter ändå att hålla mig till det beteendet. Det handlar i princip om att jag sysselsätter mig med annat än det som jag FAKTISKT behöver göra. Kanske för att det är skrämmande- det tar mig till en helt annan nivå än där jag är nu. Dels kanske också i ren arrogans, då jag tycker att jag åtminstone till viss del kan det jag behöver kunna. Men plugga behöver man ju oavsett. Och med detta året känner jag väl också att jag behöver ta mig ut lite mer, lära känna nytt folk. Mycket av det som gjort att jag inte mått bra är ensamheten, och det finns ju bara ett sätt att bryta den, och det är bara jag som kan göra det och ingen annan. Visst finns det de som öppnar upp dörrarna åt en, men jag måste ju själv bestämma mig för att gå in i dörren än att bara gå förbi. Så det blir det ikväll, ut på en AW som handlar om att träffa mestadels helt nytt folk. Wish me luck!
    Kramar från mig till dig <3

    Reply
  14. Jenny W

    Åh, precis vad jag behövde läsa idag. jag sitter precis och gruvar mig inför ett stort beslut som jag vet att jag måste ta för att göra mitt liv bättre, men som jag drar mig för att ta tag i, nu fick jag kraft till att också orka rensa i mina skrymslen. <3

    Reply
  15. ♥Maria Alvljus♥

    Dina skimrande vackra snöbilder får mig att bli så där rörd
    så jag ryser och blir alldeles tårögd♥
    Här är det mulet och grått tyvärr,
    så Tack finaste du♥

    Reply
  16. Finurliga fröken

    Men så vackert ni har de. Här kom de lite snö men de töade bort under natten. Vi har knappt haft nån vinter här. Men massa snö och sol är underbart vackert.

    Hoppas Danny trivs och att ni känner att de är ett bra alternativ. Förstår att de var ett tungt beslut att ta ❤ Kram

    Reply
  17. Janet Doane

    It is morning here now, dear Jonna, raining, grey, with very gusting winds, and I just had a nudge to see if you’d posted something new… the new photos are stunning, so utterly beautiful and magical. How I wish I could walk in your winterland, breathe the vibrant clean air, see the sparkling sun shining through the trees, and on trillions of icy crystals. Pure inspiration! It was so fun to see Nanook too, with his frosty nose, and I was touched to read of your struggle with Danny. Heart hugs for all you are going through with this situation and I truly understand how much time animals take to care for. As I read, I realized I too am feeling this new wave since January began, like a new life starting. Rex and I have been going through the house, clearing, opening up cluttered space, rearranging, letting go things no longer needed. Two days ago, just a simple shift in our office of where I had a printer placed on my desk turned out to be a big thing… I moved it to another spot and the creative energy started pouring through, really pouring – it was such a surprise! I am finding that when I get an uncomfortable feeling in my solar plexus when I look a things in the house, this is where the energy is blocked, and now that I know this I can search for solutions. I want this new wave of creation to flow freely, joyfully, peacefully, vibrantly. And it is wonderful to hear that your energy has finally returned at last, such a relief. May it continue to be this way from now on. Much love!

    Reply
  18. Janusz

    This is a beauty of life that we have to constantly make decisions and act not knowing exactly what their results will be. This is how everything is
    set up here and only in hindsight we can learn from them and grow. This is how you put it that you had to wait and see how it feels and works for some time. At this moment judging by all factors involved I think it is a very sensible decision.

    Reply
  19. Emschen

    Att testa olika vägar för att komma till en lösning som passar alla är bästa vägen att komma till rätt beslut. Förstår att det känns tungt för er!

    Önskar att vi hade det lika ljust som er men med allt det gråa och slaskiga gör det ingen skillnad att solen går upp tidigare och ner senare för här är bara mörkt ändå.
    Kram

    Reply
  20. Ella

    Men varför kan Johan inte hämta honom varje dag efter jobbet? Eller jobbar Johan borta måndag -fredag? Hur gjorde han innan du flyttade till dig?

    Reply
    • Lisa

      Jag skulle tro att Johan åker en annan väg till och från sitt jobb gentemot pensionatsvägen.
      Som jag förstår det har han 9 mil enkel resa till jobbet, vilket gör 18 mil per dag. Inte lätt att
      hinna med en annan resa också då.

      Reply
  21. Lisa

    Förstår verkligen inte hur ni kan göra så.
    Om du kan ta hand om en hund på dagarna så kan du väl ha två.
    Eller rimmar inte Danny lika vackert med din yrkesidentitet son Nanook kanske?
    Åtminstone rimmar inte detta vackert med din bloggar-identitet.

    Reply
    • Nina

      Äh.. tyst med dig… sluta skuldbelägg!!!! Dom försöker hitta en lösning på ett problem… Om Jonna inte har möjlighet att ha bägge hundar hemma så kan inte du komma och säga att hon ska det…

      Reply
    • Nina

      Vart vill du komma med den kommentaren? Jonna skriver ju varför de gjort som de gjort och att det var ett svårt beslut. “Inte rimmar lika vackert med Jonnas yrkesidentitet”? Säger du det enbart för att såra Jonna? Hon skriver ju varför det har varit jobbigt att ha två hundar. Du är inne på Jonnas blogg och får äran att ta del av hennes värld helt gratis, och så ger du henne kritik tillbaka. Man kan reflektera kring saker och tycka olika, men har vi rätt att dra snabba slutsatser och döma i en situation vi vet väldigt lite om?

      Reply
    • Marlene

      Och din kommentar rimmar väldigt illa. Vad har bloggidentitet och en hunds välbefinnande med varandra att göra?
      Jag hoppas att du bara har haft en dålig dag och att det inte är något allvarligare i ditt liv som får dig att fälla en så onödig kommentar. Önskar dig en härlig dag och att någon bryr sig om dig. ❤️

      Reply
  22. Sabina

    Förstår att det kan vara svårt att jobba med 2 hundar hemma, jag blir helt crazy bara av att vara hos mina svärföräldrar som har 3 hundar, de är ju på en konstant 😀 Hoppas ni kommer på en bra lösning, annars är ju faktiskt hundpensionat en trygg och säkert rolig plats för en hund att vara på tror jag.

    Reply
    • Nina

      Konstigt…jag kan jobba med 4 hundar, en katt och 10 hästar.
      Hundarna är ju familjemedlemmar. Inte länkar man bort dem så mycket. Hemskt….stackars hund.

      Reply
      • Superkvinnan nr 1.

        Ja Nina, du är inte ensam. Jag kan jobba med 8 hundar, 6 katter, 25 hästar och hör o häpna: fyra barn!! Vad säger du om det du 😉 Jag kallas för SUPERKVINNAN NR: 1! Och jag är så otroligt stolt över mig själv 🙂 🙂

        Reply
        • Matilda

          Superkvinna till 100%! Jag har 100 hästar, 13 barn, 75 hundar ett slott med stor slottsträdgård, potatisland och EN karl, (han tar mest tid;-) OCH räddar liv hela dagarna i min superviktiga profession som transplantationsspecialist!

          Reply
          • Matilda

            Bäst jag tillägger att det är liiiiite ironi, haha och det är tänkt till superkvinnorna här, ja de där självutnämnda för en superkvinna är jag förstås och det känner jag många som är! Trevlig helg till alla superkvinnor och en och annan superman!

            Reply
      • Eila

        Men så bra för dig. Ger det dig rätten att döma Jonna och Johan? Bara för att du kan jobba med fjorton djur hemma så är inte världen konstruerad sådan att alla kan det. Alla andra är inte precis likadana som du. Alla har inte samma typer av jobb. Alla tänker inte lika, alla har olika livssitutationer och vi ska veta väldigt mycket om dem och känna dem väl innan vi kan uttala oss på det sätt du gör tycker jag. Och även då ska vi uttala oss med stor respekt. Lyssna på vad Jonna skriver, de jobbar på en lösning, det är ingen lätt situation, döm inte innan du vet och innan du känner till suituationen. Jonna delar med sig av sina tankar, och vi tror oss veta vad som är bäst för henne och hennes hund. Det vet vi inte, vi kan känna och reagera, men fundera kanske över om din kommentar gjorde någon nytta för Jonna och Johan snarare än att såra…

        Reply
      • Sara

        Detta var nog en av de dummaste kommentarerna jag har läst! Bara för att Du kan, så kan inte ALLA! Tänk om ALLA kunde ha det så bra som Du! Samma jobb, samma geografiska placering, samma hus, samma djur, samma ekonomi, samma förutsättning, samma, samma samma..Du förstår nog att det är OHÅLLBART! Hur fasiken skulle världen se ut?!
        Om Du nu blir så upprörd över Jonna och Johans beslut, så sluta kommentera, sluta läs och lägg din negativa energi på något annat! Eller är din livssituation i ett sådant läge att Jonnas blogg blir din ventil?!

        Reply
      • Marlene

        Men vad underbart att det fungerar för dig. Jag själv har både får och en Border Collie som jag lämnar bort i perioder när jag jobbar mycket. Och vet du vad, min hund är lika glad när jag hämtar hennes som när jag lämnar henne. Var glad att det fungerar för dig, men var snäll och ha överseende med att alla inte har det lika bra som dig. Tycker att deras lösning var ett utmärkt sätt att ge en aktiv hund den aktivitet den behöver men som de inte kan göra för tillfället på grund av arbetssituationen.

        Reply
      • M

        Ähhh… Gå och ägna lite tid åt dina djur istället för att skriva en massa negativ skit. Eller gå med i någon organisation mot djurrätt och gör lite verklig nytta istället för att bara gnälla.

        Reply
  23. Åsa

    Jag vet inte riktigt hur jag känner…jag blir mer paff, att man kan lämna bort sin hund hela veckor..
    Kan inte förstå vad det blir för merjobb riktigt?
    1 el 2 hundar, är det så stor skillnad Jonna? Vad är problemet? =/
    Vet många som har 2 och fler hundar OCH ungar och det verkar gå bra. Å jag vet, man SKA inte jämföra, men jag gör det lite ändå. Förlåt.
    Någon skrev att du drogs åt två håll när ni var ute och gick och det är klart att är hundarna väldresserade så blir det ju enklare om de inte är det så blir det väldigt jobbigt, för alla. Något varenda hundägare borde tänka på, för hundens skull om inte annat. Men är det inte bättre att de två har sällskap av varandra än att tex Nanook är ensam?
    Ni vet bäst själva…men visst skulle det kännas bra att förstå om du vill berätta lite mer om beslutet bakom..berätta vad som var så jobbigt?

    Kram Åsa

    Reply
    • Pernilla

      Helt riktigt Åsa, man ska inte jämföra. Du borde ha stannat där, och inte skrivit vidare.
      Du skriver att du känner många som har flera hundar och ungar, men ändå klarar av det. Jag kan inte låta bli att undra vad de gör av sina ungar och hundar på dagarna när de jobbar? Skulle vara intressant att få veta hur de lyckas.
      Jonna förklarade ju att innan hon träffade sin kille, så fick hon ofta lämna sin hund hos hennes mamma, för att kunna sköta sitt jobb. Alla vi som läser bloggen, vet ju att Jonna reser och och befinner sig på andra platser en hel del. Att lämna en hund och en katt till mamman har kanske gått bra, men två hundar och tre katter är kanske för mycket. För det var ju så det blev när de flyttade ihop.
      Vad jag vill ha sagt, är att jag förstår att livssituationen förändrades för Jonna, och för hennes kille också naturligtvis, när de flyttade ihop.Jobba måste man ju, och det som fungerade förut fungerar inte längre. Kärleken kan ställa till det 🙂
      Jag tycker personligen att det är bra gjort av de båda att försöka hitta en lösning på situationen, och jag är säker på att allt kommer att bli till det bästa <3

      Stor kram till alla <3

      Reply
      • Nina

        Men på dagarna är det många som lämnar med då hämtar man ju dem igen på kvällen! Rätt stor skillnad.

        Reply
        • Sara

          Jag börjar fundera hur Du tar hand om dina djur med ditt synsätt av djurhållning?
          Så länge djurens grundläggande behov tillgodoses (oavsett av vem) så lider dem inte!
          Att förmänskliga djuren är helt absurt!

          Läste ovan att du har 10 hästar, tar du in dem i sovrummet också? Varför har inte hästarna samma behov att sova i ditt hus, i ditt sovrum, i din säng? Vad skiljer hästarnas behov från hundens i detta läge?
          Tror Du din hund skulle må sämre om du placerar vatten och mat i stallet och låter den sova där istället? Säg att den har tillgång till att sova i hö/halm. Den skulle bli konfunderad över att rutinerna ändras, men inte mer.

          Reply
          • Nina

            Det är rätt stor skillnad på hundar och hästar. Om du läser på de mest elementära skillnaderna så behöver jag inte förklara det för dig.

            Reply
    • Esther Nilsson

      Drar hundarna åt varsitt håll får man göra som jag, betala en som tränar hundar för att lära att gå i koppel. Jag var själv i en svår situation, min mor var sjuk och jag tog hand om henne hemma i hennes hem, lade mitt eget liv på is för att finnas till för henne 365 dagar per år 24 timmar max 3 meter från henne per dygn utan avlastning. Hon kunde bli akut sjuk när som helst så det gällde att vara uppmärksam hela tiden, sov 2 timmar per gång under 7 års tid…..under den tiden fick jag hand om två hundar, en kom till mig i en pappkartong, ihop med 3 andra 3 dagars gamla valpar, tiken hade dött och de var sjuka och behövde matas varannan timma, jag åtog mig det då det bara var att sköta dem en kort tid och om jag inte tog dem så skulle de lämnas att dö, 2 dog för de klarade inte av valpsjukan de kom med, en överlevde. Tror du jag var kapabel att lämna tillbaka en endaste valp att sitta i en bur resten av sitt liv i väntan på om någon skulle vilja adoptera? Alla vill ha fina rashundar, inte byrackor så hans chanser var inte stora att komma från buren. En hund som vant sig vid att sitta på mitt bröst under tröjan och sedan ligga på min arm på en madrass på golvet i min mors rum? Hade inte tid att lära den själv att gå i koppel bredvid en rullstol när vi var tvungna att gå ut så jag betalade en hundtränare att lära den det som behövdes. Hund nr två kastade de av på gärdet utanför min bostad, han vägde 6 kg när hans vikt skulle vara 17 kg full av fästingar och loppor, ett skinn spänt över ett skelett som kom och åt av brödet jag kastade ut till fåglarna, tog hand om honom, betalde dyr veterinärräkning och höll på ett år och försökte adoptera bort honom men ingen ville ha honom för han var så ful och dessutom ingen rashund. Så gick det att få två hundar. Men jag klarade av det och att vårda min mor ändå fast det gjort mig arbetslös och i en prekär ekonomisk situation där jag inte klarar att få ihop 30 år av arbete som krävs för att få en pension när jag blir gammal, inte heller existerar det bidrag i det land där jag bor. Jag tycker att de löst det på ett fint sätt, värre hade det varit att ge den till en annan familj, en hund är ett ansvar och jag tycker att killen som har hunden har tagit sitt ansvar. Jag tycker att det är bättre att en hund är på ett hund dagis än att den sitter ensam i en hundgård hela dagarna. Eftersom jag själv är arbetslös och inget arbete får då de inte vill anställa gamla människor så är jag dagis mamma till flera hundar, en del stannar hela veckan när husse och matte inte kan ha dem på grund av jobbet och jag kan garantera att de har det hur bra som helst, de t.o.m. gråter och gnyr av glädje när de kommer till mig och är det tidigt på morgonen så springer de före in och väntar på mig i sängen, då ska de ha en skön stund på armen under täcket med pussar och mycket kli. Tycker överhuvudtaget inte killen ska ha dåligt samvete, hunden får träffa honom på veckosluten, det är bättre än att aldrig mer se husse och känna att man blivit utkastad och bortglömd. Visst är det jobbigt att ha två hundar men de kan vara ute på gården och leka och det går att fixa ett staket runt huset och en hunddörr, hundar klarar sig bra själva större delen av dagen ändå fast matte sitter inne och arbetar. Men givetvis bör hundarna lära sig uppfostran och klarar inte matte och huse av det får de anställa någon som lär hundarna detta, sedan är det lätt som en plätt att gå ut med dem utan koppel när man bor på landet. Det är ett måste att ha en hund som lyder, inte är skotträdd och stannar på komando

      Reply
    • Lämnar lilla Landet Lagom

      Är inte hela denna diskussion typiskt svensk?
      Man skuldbelägger människor, man letar fel, man är avundsjuk, man är trist och grå
      och tråkig. Man utgår HELA TIDEN från sitt eget lilla, patetiska liv för att trycka
      ned andra?
      Och så undrar folk i allmänhet varför det går som det gör med Landet Lagom?
      Nej, gott folk, dags att lämna Sverige permanent och flytta till ett varmt, inkännande
      och behagligt land där solen lyser och där människor tillåts vara människor.
      Så, ha det bra allesammans för nu drar jag.
      Tja.

      Reply
      • Lotta

        Soft inlägg, jag gillar’t!
        Sjukt trött på folk som dömer, som tror de har en aning om vad andra människor går igenom bara för att det på utsidan kan tyckas gå att jämföra livssituationer. Också sjukt trött på den svenska mentaliteten. Mycket yta och undantryckta känslor som blossar upp för minsta lilla.
        Var är vår kärlek till varandra?
        Kärlek önskar jag er alla, vad ni än fightas med! <3

        Reply
  24. Carina

    Vilka beslut man än tar i sitt liv finns det alltid personer som anser att man valt fel.. Det viktiga är att känna att det här beslutet är det rätta för mig där jag befinner mig nu. Att lita på sin egen förmåga att fatta beslut är stort?

    Reply
  25. Emmelie

    .. “Det viktigaste är att man mår bra och trivs med sin vardag.”

    Tack finaste Jonna, det där var precis vad jag behövde få höra just nu. Så klok och fin du är, tusen tack <3

    Något som tynger mig för stunden är att jag håller på att tappa kontakten med den enda familjemedlem som står mig nära och som betyder något för mig, flyttade till och med till samma kommun och annat län för att vi skulle komma varandra närmare men saker och ting gick inte som tänkt.. Kort efter att jag flyttat dit så hittade jag kärleken och sen släktingen i fråga så att umgås mer blev inte riktigt av då vi hamnade i varsin bubbla och såhär snart två år senare så tillbringar jag större delen av tiden hos min kille som bor på den ort där jag kommer ifrån medan släktingen fortfarande är fast i sin kärleksbubbla och har fullt sjå med diverse annat som familj och hundar (så kan tänka mig hur kämpigt ni haft det med två stycken som båda säkerligen vill bestämma och vara ledare..) men jo.. Vad jag ville komma till var att jag nu funderar på att flytta ihop med min kille, är bara osäker om allt det praktiska kommer fungera och så men provar man inte så vet man inte heller. Vi har pratat mycket om det och gått igenom vad som gäller samt hur vi skulle sköta budget och ekonomi, sånt där tråkigt men ack så viktigt.. Sen är jag väl också lite ovillig att säga upp min nuvarande lägenhet bara för att det är det bästa boendet jag någonsin haft plus att det är en trygghet utifall att det skiter sig mellan mig och min kille men samtidigt finns det inte pengar för dubbla hyror.. Fast sen är det ju det där jobbiga med min familjemedlem där vår relation och umgänge inte riktigt fungerar längre plus att jag egentligen inte trivs där på orten, allt är så omständligt och på tok för lantligt för att inte tala om avstånden.. Plus att jag knappt är där ens mer än när jag måste kolla post och hämta räkningar.. Så ja.. Hade varit bäst att bara flytta iväg och ta risken med att flytta ihop med min kille.. Och det ska jag nog också, behöver bara samla lite mer mod först sen så.. Känner iaf att nya året har bidragit med nya och lättare energier, jag har också mer ork och lust till att ta itu med saker, tänk vad lite mer solsken och vackra snövita vyer gör för ens sinnesstämning 🙂

    Nåväl, tack för att allt fint du delar med dig av, klokt och vackert så det förslår och framförallt inspirerande, önskar dig en fortsatt finfin vecka, njut och må väl ღ ❀ ღ

    Reply
  26. melanie

    Hur känns det för Johan att ni valde hans hund? Eller fick han välja mellan dig och hunden? Du är ju hemma på dagarna, vad är problemet?

    Reply
    • Thomas

      Ja Jonna får väl svara för sig själv, men kan det vara så enkelt som att Jonna tar ansvar för sin hund och Johan för sin? Inte konstigt alls tycker jag, och Jonna hade ju hundvakt sedan förut. Kanske kan Johan berätta var han hade sin hund på dagarna innan de träffades?

      Reply
  27. Thérèse

    Men snälla rara, jag blir alldeles förskräckt av flera kommentarer här. Vad ger er rätten att döma Jonna för ett så svårt beslut som ni inte vet någonting om mer än det lilla hon delgivit här? Vad får er att tro att ni skulle veta bättre än Jonna och Johan vad som är den bästa lösningen för dem och deras hundar? Har ni helt missat smärtan i texten? Helt missat hur länge kampen tydligen pågått? Tror ni på fullaste allvar att de fattat det här beslutet om det funnits andra alternativ? Att Jonna är hemma om dagarna har ingen betydelse eftersom hennes hem är hennes arbetsplats. Att ni är andra som kunnat ta han om två eller tjugotvå hundar parallellt är också helt ointressant, eftersom det inte är era hundar eller era liv det gäller.

    Att Jonna generöst delar med sig av sin vardag och sin sårbarhet till oss är ett förtroende vi läsare bör förvalta väl. Det gör vi inte genom att kasta sten i glashus och tro oss vara kapabla att fatta bättre beslut om hennes liv än hon själv är.

    Reply
    • Annie

      Kunde inte säga det bättre själv!!! Ni som skriver elaka och dömande kommentarer har INGEN ANING om hur J&J:s livspussel ser ut, hur hundarnas personligheter är, hur hundarna fungerar tillsammans och varför J&J väljer att göra som de gör. Kan man inte skriva något stöttande och positivt tycker jag att man ska låta bli att kommentera. Världen är jobbig nog som den är utan att vi människor ska sprida onödig galla över varandra!

      Reply
    • Eija

      Mycket bra kommentar, håller med dig! Du är så modig, Jonna, som vågade berätta om detta svåra beslut. Du hade ju kunnat låta bli och sluppit dessa kommentarer som självklart gör dig ledsen.
      Ha en fin dag!

      Reply
  28. Monnah

    Livet är verkligen inte alltid lätt. Lycka till med den nya situationen! Ni kommer att känna vad som är rätt.

    Jag tog beslutet att flytta hem från USA i förtid förra året då vi fick reda på att min mammas cancer inte längre svarade på behandling. Sedan dess har också min fars hälsoproblem blivit fler och större och ingen av mina föräldrar har så lång tid kvar vad det verkar. Jag och yngsta dottern bor därför hos mina föräldrar tills maken flyttar hem från USA han också. Jag har inte ångrat det här beslutet en enda gång, utan är så tacksam över den här tiden med mamma och far. Tungt, men fint ändå.

    Reply
  29. Caroline K

    Förstår att det var ett jättejobbigt beslut, men att ha ansvar för så många djur samtidigt som man försöker jobba är inte lätt. Särskilt om de konkurrerar med varandra. Och som sagt så gör gör exakt samma sak med barn varenda vardag så de kan jobba, Danny får träffa andra hundar och får säkert mycket mer uppmärksamhet per dag nu än vad han kunde få hemma. Men jag förstår helt att det skär i hjärtat för man undrar ju vad hunden tänker och vet att den säkert saknar er och förstår inte varför den har hamnat på det där stället. Men med tiden så kommer han att lära sig att matte och husse alltid kommer tillbaka och hämtar hem honom igen. Att ni alltid kommer att finnas kvar. Och ni kanske inte ens kommer ha den här lösningen i mer än något år beroende på hur ditt jobb ser ut och hur flexibel du kan vara. Har ni tur så kanske ni hittar någon annan lösning.

    Reply
  30. Pernilla

    Hej Jonna! Tack för din ärlighet i din blogg, för som en annan skrev så är många andra bloggar rosenskimrande där livet svävar på rosa fluffiga moln. Men verkligheten ser inte alltid ut så utan livet har sina upp och nedförsbackar.
    Det låter som att Danny har det bra och ni bryr er ju om hans bästa genom att ha honom där under veckorna. Ta inte åt dig av vad de där uppblåsta viktig-Petterna skriver för de har ingen aning om hur svårt ett sånt beslut kan vara❤
    Och för min del behövs det ingen närmare förklaring till varför ni valt att göra som ni gör för det har du redan skrivit och att det är ett bra pensionat osv, så jag tycker att vi läsare kan vara nöjda med det?
    Solljuset gör verkligen under med ens själ, speciellt nu under vintern. Jag brukar också känna det som att den där äkta och rejäla glädjen över livet går i dvala under de mörkaste månaderna för att väckas till våren samman med allt liv i naturen.
    Hoppas du haft en fin dag och som sagt, ta inte åt dig av de tråkiga kommentarerna utan försök fokusera på de positiva! ?

    Reply
  31. Elin Hylander

    Åh, jag kan bara relatera till nystarten! Jag håller på att börja plugga igen nu i veckan och ska sluta på mitt jobb i sista januari. Plugget är i Örebro och jag själv vill vara kvar i Stockholm, så nu är det tusen praktiska saker att lösa för att få det hela att funka. Men jag ser det lite som en utmaning faktiskt! Ska hitta den ultimata termosmuggen att ha med på regionaltåget (utan servering) och har fått en lunchlåda med kylklamp till i julklapp så 😀 Mot framtiden!

    Reply
  32. Sarah

    Oj Oj Jonna, förstod att detta skulle bli ett hett samtalsämne:) Ni gör helt rätt, fungerar inte situationen, måste man göra något åt det. Bara en undran, var hade Johan sin hund på dagarna förut innan ni träffades? Dagmatte? Går det inte att lösa på samma sätt som då?

    Reply
  33. Klara

    Varför just Danny och inte Naanok?? Stackars Danny som blir bortvald. Finns lösningar på alla problem. Bättre lösningar än att sätta ens hund på dagis hela dygn 5 dagar i veckan. Djur tar tid liksom barn. Ibland får man prioritera. Och ja barn är på dagis men dom sover inte över där i 5 dygn. Hoppas ni kommer på en bättre lösning åt Danny. All lyckönskningar. Kram

    Reply
    • Nina

      Å hur hade du skrivit om det varit tvärtom? Då hade de varit stackars åt andra hållet… du vet ingenting om hur hunden har det… DE FÖRSÖKER HITTA EN LÖSNING PÅ ETT PROBLEM!!!!! sluta skuldbelägg och tro att allt är för evigt!!!

      Reply
    • Amelia

      Jonna kanske har svårt att vara ute och fotografera med två hundar och Naanok passar väl bättre in i hennes image och bilder. Jag skulle ha otroligt ont i hjärtat om jag tvingades lämna bort en av mina hundar och skulle inte kunna leva med mig själv, känns också lite makabert när hon skriver om att “rensa i sina skrymslen” efter detta. Tycker att skaffa en hund är som att bestämma sig för att få barn, det är ett livslångt åtagande och oavsett hur livet vänder så är man ansvarig att ta hand om detta liv. Allt för många idag skänker bort sina djur eller avlivar dem när saker och ting inte går som de först tänkt. Är så otroligt sorgligt.

      Reply
    • Emma

      Hört talas om nattis? Du skulle bli förvånad om du visste hur mycket vissa barn är ifrån sina föräldrar. För övrigt tycker jag att alla med negativa kommentarer är dumma i huvudet, rent ut sagt. Håll ordning på era egna liv, och låt Jonna m.fl. få sköta sitt. Så jävla trött på alla dessa energisugare med pekpinnen uppkörd i röven. Slappna av, ha lite tilltro att andra människor än ni själva kan fatta korrekta beslut som gynnar alla parter.
      Kram på dig, Jonna. ❤

      Reply
  34. Malins bilder

    Hej, jag tycker inte att du behöver skriva ut sånt här i bloggen alls. Inte för att du gör nåt fel som delar med dig utan för att det skapas “debatt” av nåt som ingen annan än absolut ni två har med att göra. I längden är det inte nyttigt för en själv även om man kanske kan låta det rinna av i stunden. Sen är det väl så att det är Johans hund och han gör vad han kan, han tar ansvar för sin familjemedlem även om hans livssituation ändrats sen han träffade dig. Jag har haft mina på hunddagis och de har absolut älskat det. Tyvärr är väl avstånden ett problem i er landsända och att ha dagspassning kanske inte är möjligt. Foton är awesome som vanligt! Var rädda om er!

    Reply
  35. TantGlad

    Hej Jonna. Tack för att du delar med dig av din vardag….dina tankar och dina handlingar . Jag tror vovven har det bra på pensionatet. Rätt beslut av dig/er. Stöttekramar och styrkekramar till dig /er.

    Ett nytt år….ett nytt oskrivet blad. Tja…..Det finns nog en del saker jag vill för bättre hos mig själv på det nya året….Jag menar…..kan man inte alltid sträva på att bli bättre. Jag tror jag ska bli snällare mot mig själv faktiskt Jag är en människa som bryr mig i människan och glömmer mig själv. Jag tror att sånt kan man åxo jobba på.

    Nu önskar jag dig en fantastisk vinterdag och tack för alla dina underbara vinterbilder. Vilket ögongodis.

    Stor kram.

    Reply
  36. Lars 8463

    Mina tankar?
    Mina åsikter?

    En sak som tynger mig,
    som inte går att rensa bort
    som bara blir tyngre.

    Är att min pappa
    börjat leva i sin minnesvärld
    och där lever inte jag.

    Av din och Johans omtänksama,
    kärleksfulla egna värld.
    Ser jag inte så många procent av.
    Men med tanke på hur mycket
    ni båda tänker.
    Är det nog, noga genomtänkt.

    Erat liv.
    Erat livspussel.
    Vill inte ta av eran energi

    För jag vill fortsätta vara en del
    av din tankevärld.

    Reply
  37. Nina

    Ibland måste man inse när man inte mäktar med situationen men det kanske är en bättre lösning för både er och hunden att han får ett nytt hem där han får den stimulans han behöver. Det är ju en rottishane i sina bästa år, han behöver få jobba – inte bara förvaras…
    Man har nästan förstått att livet med hund inte fungerar optimalt för er. Johans långa dagar med all pendling är en svår balans med att ha hund alls, det är inte många som skulle fixat det på ett sätt och för att göra det krävs ett brinnande intresse för hundar och hundsport så att hunden den tiden den får gör något som ger harmoni resten av tiden.
    Jag har också sett att Nanook blivit kraftigt överviktig det senaste året, bara en stilla undran vad det kommer sig av – har du kastrerat honom?
    Har förstått att ditt intresse mest ligger i att ha en sällskapshund men med de du beskrivit tidigare – rymningar till löptikar, kan inte släppas lös osv, det är tecken på en understimulerad hund. Kan du inte börja spåra eller dra lite med honom? Du älskar ju skogen och jag är övertygad om att det skulle kännas roligt för er båda, och att du skulle få en mycket enklare hund att göra med om han fick använda sitt huvud lite mer. Kan ni båda finna lite tid för detta med era hundar skulle flocken fungera bättre. Annars är det helt okej att inse att det inte är läge/ finns tid eller intresse och då tycker jag ett nytt hem är det enda rätta.

    Reply
  38. Nina

    Jag förstår inte hur folk här kan sitta och Försvara att man lämnar bort hunden 5 av veckans sju dygn. För mig låter det helt galet. Orkar man inte med sina djur får man banne mig se till att de kommer till någon som hinner med dem. Tycker så otroligt synd om hunden.

    Reply
    • Nina

      När du kommer och skuldbelägger 2 pers som försöker hitta en lösning på ett problem, då kan du ge dig på att jag kommer att försvara… Kan inte du utröna av Jonas text här ovan att detta är jobbigt? Tror du dom tokskrattar när de tog beslutet? Du och jag har inte rätten att bedöma vad som är bäst för dom i denna fråga… Tycka olika är helt okej, men att låta så anklagande är inte okej… Du hade kunnat svara: Ojdå, det lät ju inge kul att ha det så där, hoppas det ordnar sig för alla parter…

      Reply
    • made by mary

      Men Nina, hur kan du sitta och attackera en människa/människor du egentligen inte känner? Brukar du göra så, är det så att säga något vanligt förekommande i ditt liv, eller gör du det bara för att det är “på internet”? Och varför, underar jag, är det mer okej eller accepterat av dig att attackera, ifrågasätta och skuldbelägga beslutet än att göra motsatt, dvs “försvara” som du uttrycker dig? Är det så att man bara får ifrågasätta men inte hålla med? Och i så fall, varför då?

      Jag känner inte dig, du känner inte mig, jag känner inte Jonna heller fast jag både träffat henne, mailat med henne och vi så att säga är “bloggvänner”. Hur kan man tycka att det är vettigt att döma och skuldbelägga någon man egentligen inte känner?

      Ska jag utifrån mitt liv ha rätten att döma alla andra och deras beslut? Vad du orkar med, har inget att göra med vad någon annan orkar med. Själv lever jag mitt liv i ständig smärta, med ständig yrsel och trötthet på grund av genetiska defekter jag själv varken kan påverka eller göra särskilt mkt åt. Mer än att leva med. Ska jag då skuldbelägga dig eller någon, när du gnäller om en förkylning, att du har ont i huvudet eller vad det än må vara, för att JAG orkar med så mycket mer smärta och fysiska krämpor än dig, utan att gnälla. Och då kan ju någon som är ännu sjukare säga att jag inte får gnälla eller att jag inte får vara ledsen, att mina beslut är felaktiga, mina känslor är felaktig för att hen minsann gjort si eller så.

      Jag vet inte vad som är bäst för dig, jag vet inte vad som är bäst för din hälsa, ditt liv, dina djur. Jag vet bara vad jag behöver och måste göra utifrån mitt liv, min plattform, mina känslor. Vet du vart Johan hade sin hund på veckorna innan de träffades? Kanske var hunden redan på pensionat i veckorna eller på dagis? Vet du ångesten dom brottats med inför sitt beslut? Vet du hur deras resonemang gått? Nej precis, det gör du ju inte. Ditt liv, är inte hennes liv, är inte mitt liv, är inte…osv.

      Det finns så mkt onödigt med att skuldbelägga en person på det viset.

      Varför sitta här och svara på diverse olika kommentarer, med negativitet och skuldbeläggande? Jag säger inte vad jag själv skulle göra om jag var i Jonnas situation, för vad jag själv skulle gör är helt irrelevant. För jag är inte Jonna, jag har inte deras djur hemma, jag lever inte Jonnas liv eller Johans liv. Jag är inte dom. Jag säger heller inte åt andra vad dom ska göra, för jag vet alldeles för lite om andra människor som jag inte känner, för att kunna ge åsikter och råd som blir tillförlitligt och vettigt. Du vet alldeles för lite om deras liv för att ge råd, skuldbelägga och ifrågasätta. Du vet faktiskt alldeles för lite för att sitta här och peka med hela handen och säga åt dem vad som är rätt och fel. Och det, att du anser dig ha rätten att göra det..ja det säger faktiskt mer om dig, än vad det säger om Jonna och Johan.

      Reply
      • Nina

        Jag är öppen och ärlig med vad jag tycker om detta. Har inget med internet att göra. Jag hade sagt precis likadant om vi stod bredvid varandra. Jag tycker inte det är att skuldbelägga någon när man ifrågasätter detta. Jag mår själv dåligt över att läsa om det och anser att det är synd om hunden.
        Jag går inte till personligt angrepp på den som skriver utan jag angriper en företeelse som går mot det jag står för när det gäller djur.

        Reply
        • Nelly

          Nina, du säger att det är bättre att de lämnar bort hunden till någon som har tid för den. Det är exakt det de gör? Vad är problemet? De lämnar bort hunden till en familj som tar hand om den som om att det vore deras egna. Sen får Danny vara hemma hos Jonna på helgerna. En helt perfekt lösning tills när/om det dyker upp något bättre. Att du kan jobba med hästar, hundar och allt vad det nu är handlar så mycket om hur du är som person men framförallt hur dina arbetsförhållanden ser ut.

          Reply
        • Scylla

          Att kalla det för att man är “öppen och ärlig” när man oombedd klampar in och kränker och skuldbelägger människor för deras livsval – som man inte ens är insatt i – är inget annat än en magstark eufemism för något helt annat. Om jag kliver fram till en främmande människa på stan och säger “men fy fan vad du har fula kläder”, när jag faktiskt tycker det, är jag “öppen och ärlig med vad jag tycker” då? Själv kan jag inte se något annat syfte med det än en (kanske omedveten) önskan att kränka och såra andra, för så vitt man inte har så stora svårigheter med sociala kontakter och att tolka andra människors känslor att man helt enkelt inte förmår bättre, men då bör man i vuxen ålder vara så medveten om sin problematik att man undviker att ge kommentarer till människor man inte känner.

          Reply
    • Therese

      Är det bättre hunden ligger hemma mellan 6-8 timmar per dag och väntar på dig? Jag hade mina föräldrar som ställde upp eller grannar. Vissa tar hunddagis. Precis som med våra barn. Jag älskar djur och ibland får jag pussla ihop mitt liv och ändra för att allt ska få ihop. En hund glömmer inte sin familj. Jag hade inte omplacerat den. Då hade jag kollat med nära och kära om någon kan ta hand om djuret….

      Reply
    • Lisa P

      Min pappa sa alltid “sköt dig själv och skit i andra” det tycker jag att du också ska göra Nina. Du har inte tillfört något positivt i den här tråden utan har bara upprepat din negativa åsikt. Vi har fattat nu att du tycker det är fel, lägg ner! Gå och ta hand om dina egna djur istället för att sitta och kasta skit på Jonna.

      Reply
  39. Rania {Rowan Tree}

    Åh men det är ju exakt det här i pratade lite om i helgen, under Elins föreläsning. Att lyssna på kroppen och hjärtat, och vara sann mot sig själv. det är så viktigt att säga nej och sätta stopp ibland. Det är starkt av dig och er att ni pratade om det här och tog det här beslutet. Låter ju som ett jättebra alternativ att låta Danny vara på ett så bra pensionat om dagarna, och även fast ni inte vet än Hur det löser sig i framtiden så kommer det absolut att lösa sig, det gör saker som sagt alltid 🙂

    Förstår att detta var ett tungt beslut att ta, och också att skriva om – du är så himla fin och stark! <3

    Reply
  40. Jana

    Love Jonna,
    The first time I can not enjoy the beautiful sunny winter morning lights from your pictures.
    I feel very sad about Danny. It feels like a stone in the belly.
    I myself have been as a child in a kindergarten for the whole week because my family has been working.
    It was definitely not bad there, but it has made me so abandoned, to this day in my deep inner is abandonment.
    The family is the most important for a child. And my dogs have always been like children, for whom the home with their family is the most important.
    It’s very hard for you and Johan, I understand.
    It does not feel good to me at all.
    When Danny is picked up at least in the afternoon, he knows that he belongs to you.
    How did Danny and Johan do that when they did not know you and Nanook?
    Best regards,
    Jana from Germany

    Reply
  41. Ljusletaren

    Jag med gillar ljuset och naturen och djur.
    Älskar mina prommisar med vår hund osv.
    Men vilket svårt beslut du/ni gjorde för att läsa problemet med att äga två hanhundar.
    Mitt hjärta gråter över för att det inte gick att ha dem tillsammans … så är det bara.
    Ingen har rätt att döma för det är era liv som det gäller liksom hundarnas.
    /kram

    Reply
  42. Emma

    Hej Jonna.
    Vad skönt för dig att ni lyckades hitta en så bra lösning för er. Det måste vara otroligt tungt, men som du sa, ibland måste man helt enkelt lyssna på sig själv och sätta begränsningar. Skönt att ni hittat ett så bra hunddagis också 🙂
    Jag känner precis som du när ett nytt år börjar. Att det är en nystart. Jag brukar rota fram gamla lådor, rensa och organisera bara för att man ska känna att man har lite kontroll över läget.
    Sen länge tillbaks har jag, nästan som en rutin, haft vanan att ta mig en kopp kaffe och läsa din blogg om mornarna. Den inspirerar så mycket och är en perfekt start på dagen. Hoppas du har en bra dag!

    Reply
  43. Pamela

    I think it is interesting, all this debate about what is “right” for Danny.

    It is clear that this subject hits a lot of people personally, and they are reacting to it based on their own history. …Things that have nothing to do with your actual situation.
    I know it will be hard for you not to take the negative comments personally, especially when you were so clear that this was a difficult decision to begin with.
    But you know what is right for you. I myself, think your decision is a very good one, and the daycare looks like heaven for a dog. But my opinion does not matter either.

    I’m glad you are doing what is right for you. What is realistic for you, so you can be centered in yourself. All else flows from that.

    Reply
  44. Jasen

    Du har inget hjärta, hur kan du ge hunden endast i ett pensionat? Först bör alltid komma djuren! Jag är besviken med dem, vad de gör, om de har barn? Home? Hon och hennes pojkvän bör överväga i förväg om ett djur eller inte ta in i huset.

    Reply
    • Sara

      Hunden kommer ju först genom att några andra får betalt för att tillgodose hundens behov. När ska människan sluta förmänskliga andra djurarter? Hundar har inte samma känslomässiga behov som människor, så sluta upp med att behandla dem som BARN! Där är grundproblemet i många fall.
      En hund behöver:
      1. Tillgodosett behov – vatten, mat, motion
      2. Social interaktion – regler & hierarki från:
      a) andra hundar, b) människor

      Reply
  45. Åke

    Vilket jävla liv över nånting som bara Jonna och Johan ska göra det bästa av.
    Skärpning,kasta inte sten i glashus.

    Reply
  46. Tina

    Tror att du har ganska många “högkänsliga” läsare Jonna…därav så starka reaktioner på sådant här. Kram

    Reply
  47. Magnus

    Vad trött jag blir på dessa “tangentbordsexperter” som alltid vet allt bäst och som inte för ett ögonblick drar sig för att tala om för andra hur de skall göra i alla möjliga och omöjliga situationer!

    Både Nanook och Danny har i flera år varit herrar i sina respektive hus. Sedan deras människor flyttade ihop blev dom tvungna att samsas i Nanooks hus. Om man tänker till lite är det inte så svårt att tänka sig att det kan skapa konflikter i vissa situationer, även om dom för det mesta är bästa kompisar.
    Någon frågade var Danny var på dagarna innan Johan flyttade till Jonna. Tänk några sekunder! Johan hade kanske närmare till jobbet då, eller en granne som kunde ha Danny på dagarna, eller att han passerade sina föräldrars hem på vägen till/från jobbet.
    Att Jonna har det kämpigt att gå ut med två stora och fysiskt starka hanhundar samtidigt är väl inte så svårt att förstå. Det är jobbigt för vem som helst, även för den som är tyngre och fysiskt starkare än Jonna, om dom får för sig att gå åt varsitt håll.
    Att Nanook rymmer till löptikar har inget med understimulation att göra. Han är långt ifrån den enda hanhund som har det beteendet. Grannens två hanhundar blir som tokiga när gatans två tikar löper så gissa vad dom “grabbarna” hade gjort om dom fått chansen. Dom är dessutom båda av jakthundsraser så om dom hade fått chansen att rymma så hade båda satt av till skogs och spårat älg och rådjur. Och det är INTE pga av understimulation. Det är av instinkt! Nanook har också jakthundsraser i sina gener, och därför drar han till skogs om han får chansen.

    Sitt inte bakom era tangentbord och döm andra som försöker hitta lösningar på problem ni inte har en susning om. Ni skulle sannolikt aldrig våga uttrycka er på samma sätt i ett möte ansikte mot ansikte med Jonna och Johan, om ni ens skulle våga såga något alls om det, så gör det inte bakom tangentbordet.

    Jonna, jag tycker du skall avstå från det där tänkta, förklarande, inlägget. Du behöver inte dela med dig om alla era tankar och beslut. Vissa saker har med ert privatliv att göra och det angår inte oss läsare, och det här tycker jag är en sådan sak.
    Jag är övertygad om att ni valt det alternativ som för stunden är bäst för både er och hundarna, och att det är väl genomtänkt. Dessutom tror jag inte för ett ögonblick att det är ett alternativ någon av er ser som permanent.

    Stor kram!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh Magnus…du känner mig allt för bra. Du visste att jag redan höll på med ett långt förklarande inlägg.
      Skrattade nästan till när jag såg din kommentar. Du är bäst!
      Stor, stor kram ♥

      Reply
      • Magnus

        Tack Jonna, men jag blir så förb… på alla dessa som i skydd av anonymiteten bakom tangentbordet kastar ur sig saker dom aldrig skulle våga säga vid ett personligt möte.
        Sen skrev du faktiskt att du tänkte skriva mer om det här så den här gången läste jag inte “mellan raderna”, även om jag efter alla åren som läsare nog börjar “känna” dig rätt väl. 😉
        Stor kram!

        Reply
  48. Evelyn

    Det kan väl inte vara en bra lösning när man tvingas lämna bort sin hund 5 dagar av 7.
    Förstår inte hur någon kan tycka att detta är “bra” – måste vara en högst tillfällig lösning! Såg på pensionatets hemsida att det kostar 250 SEK per dygn även med långtidsboenderabatt så är det väl inget som funkar i längden!!
    Vad säger Johan om detta eller är han så kär att han tycker att det är OK??
    Ledsen att jag uttrycker mig så men tycker att det är märkligt att det är just Danny som tvingas maka på sig!
    Hoppas att ni hittar ett kärleksfullt hem åt honom.

    Reply
    • Sara

      Varför är det inte en bra lösning för Jonna och Johan? Så länge dem har råd att ha Danny på pensionatet och hunden får sina behov tillgodosedda så är det väl utmärkt! Du måste ju se från hundens perspektiv, inte din egen. En rottweiler som Danny kan behöva mer aktivering än Nanook. Man måste även beakta att Nanook är präglad av Jonna och hennes livsstil och Danny av Johans.

      Reply
  49. Gun

    Det ligger mer bakom detta än vad du skriver varför inte bara berätta?? Så otroligt vidrigt att bara lämna hunden på pensionat sådär. Hitta ett nytt hem till honom, det förtjänar han.

    Hur ska du göra när ni får barn, kanske flera?? Lämna bort de hela tiden för att du inte orkar?

    Kom inte o säg att det inte har nåt o gör med det som skrivits när du haft med Danny på bild! Hur folk tycker han är läskig osv. Han passar inte in i Jonnas fanasivärld.

    Ska bli intressant o se när du kastar ut katterna för vi vet att de endast behandlas som råttfångare hos er.

    Jonna kanske behöver du hjälp av en psykolog för det här låter riktigt ILLA! Fy faaan!

    Reply
    • Lina

      Hur behandlas råttfångare? Du verkar ha detta klart för dig i din värld. Då jag själv bor på landet och skaffade en bra råttjägare för att hålla efter här, vore det hemskt intressant att höra vad du har för misstolkning om hur sådana behandlas.

      Reply
      • Ännu en Nina

        Verkligen! Såvitt jag vet är det katten som själv väljer att fånga råttan, ofta till människans stora förskräckthet. Men jag kanske har missuppfattat, Gun verkar kunna sina grejer… ;-D

        Reply
    • Mona-Lisa

      Detta var verkligen elakt, vidrigt och okänsligt skrivet av dig Gun. Hur kan du överhuvudtaget lägga dig i, och spekulera i hur J&J:s framtida liv med eventuella barn ska bli? Blev verkligen illa berörd av din kommentar!

      Reply
    • Bella

      Det är inget fel att gå hos en psykolog, använd inte det som skällsord! Dom flesta som bor i hus har ju katt för att dom är söta och gör nytta – fångar möss 🙂

      Reply
    • Anette

      Den enda som borde ha hjälp av psykolog är du, Gun, så du får lära dig hur man uttrycker sig! Fyfan vad vidrigt! Och så bara kasta en massa skit på Jonna. Danny är för sjutton Johans hund och därmed HANS ansvar!

      Reply
    • Eva

      Fy på dig Gun, dethär låter riktigt illa..vore jag henne skulle jag anmäla din kommentar som näthat. Ohyggligt fula nättroll.

      Reply
    • Emmi

      Gun. Du är så vansinnigt elak, och helt enkelt sjuk att det finns inte. “Behandlas som råttfångare” vad menar du ens? Skulle nog tro att två katter som får bo ute på landet och får mat och vatten är fullständigt nöjda med tillvaron. Får de jaga en mus eller råtta ibland, desto bättre för dem! Eller borde de få tillgång spabehandling och franskalektioner för att inte betraktas som “råttfångare” i din värld? Kanske en klick rysk kaviar till kvällstét? Är så förbannat trött på psychon som du som häver ur sig vilken skit som helst!

      Reply
    • Jessica

      Gun…är du en vuxen människa? Med barn? jag hoppas så innerligt inte det…vilken fruktansvärt vidrig kommentar att en vuxen människa kan sitta bakom en skärm och skriva något sådant. Gör om gör rätt! FY FAN!

      Reply
    • Svinförbannad stockholmare

      Ja du “Gun”, din meningslösa, patetiska, sorgliga, lågbegåvade, lågutbildade
      och – framför allt – totalt värdelösa skithög. Vem i helvete ger dig rätten att
      kasta dig över en människa på det sätt du gör och dra in en massa irrelevanta
      sidospår i din taffliga argumentation? Lär dig lite hyfs för helvete eller skaffa dig ett
      liv! Eller varför inte dra i gång en egen blogg, så att vi alla kan gå in och kräkas
      i kommentarsfältet. Kanske håna lite, komma med typiskt svenska pekpinnar och
      vara lite avundsjuka, precis om det anstår en präktig svensk?
      Låt Jonna och Johan vara i fred. Uppfattat?

      Reply
      • Josephie

        Ni som kommenterar emot Gun som t.ex. “svinförbannad stockholmare”. Även om det var oacceptabla ord från henne, tycker ni att det är bättre att ge igen med samma mynt? Det är som att lösa våld med våld. Var storsinta istället och visa henne hur man SKA uttrycka sig mot andra, inte komma med ännu värre svordomar och påhopp!

        Reply
    • Nina less...

      Varför är du inte bara tyst?? Varken hjärta eller hjärna verkar du ha… Jonna å Johan letar lösningar på sina problem, vad tänker du göra åt ditt otrevliga beteende? Haha… å vadå behandlas som råttfångare? Vore ju riktigt dumt om dom skulle behandla katterna som sköldpaddor liksom…

      Reply
    • Angelina

      Men fyfan vilken människa Du är Gun!
      Mår Du verkligen bra som sitter och kastar skit på andra på det där viset? Snacka om att sjunka lågt.

      Reply
  50. Luna

    Dear Jonna, we have two dogs, two Cats and two parrots. 1,5 year ago we got an assistance dog for my son who has asperger(autism). For HIM to improve his social skills and go out more. She was trained but she is to nervous for being assistance dog after all. Things were hard, still is, but she had a lovely wild karakter, we need patience for her to calm down. She is part of the family, altough She was meant to be an assitance dog I would never give her away. I am Sure it is a very hard decision and Dany is in the best place, it might stay difficult for you and for Dany. And also for Johan, afterall it is his dog. Maybe finding a loving family is the best solution, for you, Johan and especially Dany who deserves stability. I mean well, i do not judge you, love your blog?.

    Reply
  51. Therese

    Tror det är lätt att människor tänker att du jobbar mycket hemma och bör ha tid. Du är ute mkt och borde inte vara några problem. Men det kan bara du avgöra 🙂

    När jag började plugga fick jag ta ett skit jobbigt beslut att låta min underbara hund få flytta hem till Norrland igen 🙁 Han var 13 år gammal och hans sista tid skulle inte gå ut på att vänta på mig. Så mina fina föräldrar fick ta hand om honom. Förra sommaren fick han somna in då han inte orkade mer. Det är piss behöva lämna ifrån sig dem. Man tar ju på sig ett ansvar när vi skaffar djur, men ibland kan vi inte leva upp till det. Då måste vi ta andra beslut. Jag hoppas det löser sig. Johan vill ju så klart ha “sin” hund kvar hos sig också. Men sedan är det alltid viktigt att vi som bloggar tänker på vad vi delar med oss. För det finns tyvärr alltid människor som har elaka synpunkter och som sårar. Kanske vi delar för att få andras synpunkter men då är det nog bättre att vända sig till nära och kära. Jag är själv väldigt öppen och kan lätt skriva för mkt. Du har ett privatliv du också, som nämns i en annan kommentar. Vi blir inte ledsna om du inte vill dela med allt. Kram på dig och era djur ❤

    Reply
  52. Therese

    Men hur snällt är det att omplacera ? Hundar glömmer inte, dom väntar. Väntar på att matte eller husse ska hämta. Jag skulle aldrig kunna omplacera min hund. Då ska det vara någon jag känner väl och där jag har möjlighet att träffa hunden igen…

    Reply
    • Sara

      Definiera ordet snällt i hundarnas värld?
      Ta reda på vad en hunds grundläggande behov är, så är en hund nöjd oavsett vem som tar hand om den. Det är en överlevnadsstrategi, inte något som är bundet till något känslomässigt.

      Tänk dig person A som har en hund. A har uppfyllt hundens grundläggande behov i ett par år, men en dag blir det brist på vatten och mat.
      Person B har gått ställt och det finns vatten och mat i överflöd. Vad gör hunden?

      För att Du ska få ett personligt perspektiv , så säg att du är person A. Vad tycker du då är bäst för hunden? Att du dödar den eller låter den leva, fast hos någon annan som kan tillgodose hundens behov?

      Måste tillägga att hunden INTE lider så länge grundläggande behov uppfylls!

      Reply
      • Charlie

        Oj Sara, du verkar veta allt om hundar…säkert har du en magisterexamen inom “hundkunskap” också, verkligen imponerande. Men att påstå att hundar inte har behov av kärlek och tillgivenhet, där är du helt fel ute.

        Reply
  53. Sanna

    Hur fina människor det än är som arbetar på djurpensionatet så har de ju ändå inte möjlighet, när man ansvarar för så många hundar, att ge samma kärlek och uppmärksamhet som hunden får av sin matte eller husse.

    Reply
    • Sara

      Hundar behöver få sina grundläggande behov tillgodosedda i första hand, dvs. vatten, mat, motion och social interaktion (i denna ordning). Hundar har INTE ett kärleksbehov som vi människor! Uppmärksamheten du pratar, är i hundens värd motion och social interaktion.
      Om det är ett bra hundpensionat så måste ju verksamhetsutövaren själv veta hur många hundar dem kan ansvara för. Den bedömningen kan du INTE göra utan att ha undersökt saken själv! Du kommer ju bara med en massa påståenden om hur du tror ett hundpensionat fungerar.

      Reply
  54. Gizze

    Oj så många kommentarer Jonna…
    Säger bara…Önskar dig en fin vecka..Det är Du och Johan som tar era beslut..inte någon annan.
    Stor Kram från Gizze i Vämland <3

    Reply
  55. Hundvän

    Byggde de inte en hundgård i somras? Ska väl inte behöva vara ett så stort problem med två hundar när man bor ute på landet?

    Reply
    • Sara

      Hunden måste ju ändå motioneras fast den är i hundgård! En rottis kräver mycket fysisk och psykisk aktivitet för att må bra.
      Hur kan det vara bättre att låta en hund vara instängd i ett begränsat utrymme om den inte kan få sin motion tillgodosedd pga. tidsbrist??
      Dessutom måste hunden kunna klara av att vara i hundgården utan att skälla – vilket leder till att det stör andra bosatta i området! Tycker inte din frågeställning passar in med ditt nick-namne i detta sammanhang.

      Reply
  56. Erika. F

    Instämmer helt i det “Magnus” skrev.
    Till Gun som skrev om fantasivärld / Jonna var i behov av psykolog hjälp. Om du inte visste GUN är det personangrepp på högre nivå…(psykolog hjälp). Tycker du ska tänka till både en och fler gånger innan sådant trycks i skrift. Men du kunde kanske inte bättre än så! Oavsett vad som mer ligger bakom är väl ändå inget vi läsare har med att göra. Du t.o.m drar in ev. barn som Jonna och Johan får en gång. Om inte ork finns då heller osv. Det är sanslöst vad duktiga vissa är att domdera över andra och deras liv. Jag kan riktigt känna känslan Jonna får när hon läser de negativa kommentarerna. Fy fan så vidrigt att skriva.

    Reply
  57. Ottilia

    Hjälp, blir paff.. vad elaka människor det finns som läser din blogg Jonna. Det är tråkigt självklart med hunden men man kan tänka att det finns hundar runt om i världen som har det Bra mycket värre än deras hund… och barn och människor med för den delen. hur kan man bli så himla upprörd över att en HUND sover på ett pensionat när vi i flera års tid har sett hemska bilder på bland annat små barn som grävs fram döda ur ruiner i krigets Syrien. tyck synd om dem som det verkligen är synd om istället om ni nu är medmänskliga vilket tyvärr inte är känslan man får av att läsa en del kommentarer.
    jisses.

    Reply
  58. Madelene

    <3 Måste börja med och säga att du är helt fantastisk, och alldeles underbar, har följt dig i flera år, och du är verkligen en inspirationskälla.
    Att du delar med dig av både det fina och tyngre stunderna och valen i ditt och Johans liv, att vi får följa med på eran resa genom livet, allt från förlovningen, resor, luciasång och livet på landet en helt vanlig måndags kväll är så fint. Allt du gör kommer från hjärtat.
    Så det är så sorgligt att se att så många kan slänga ur sig sådana fruktansvärda kommentarer om ert val gällande Danny. Ville bara skicka en stärkande kram till er, ni sätter alltid djuren i första hand, det kan man verkligen se om man följt dig länge. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det finns alltid lösningar. <3 Och ni vet bäst själva vad som funkar bäst för er och era djur. <3

    Reply
  59. Linda

    Hej! Det är starkt gjort av er. Min hund har precis fått flytta till mina föräldrar i väntan på att vi vet hur vi ska göra med honom. Vill gärna hörs mer om era tankar och vad som gjorde det svårt. Tack för en fantastisk blogg!

    Reply
  60. Amanda

    Förstår dig till fullo, Jonna!

    Jag har två stora hanhundar. Starka och envisa. Hur “dresserade” (what?) de än är, hur mycket jag än aktiverar, tränar, jobbar med dem dagligen så är det såna små saker i vardagen som gör det hela väldigt omständigt. Det krävs att ha ett brinnande intresse för att vara redo att uppoffra så mycket av sitt liv åt två hundar. Du ville ha EN hund, men pga omständigheter hamnade du ensam med två om dagarna. Jag förstår så väl din situation. Måste få nämna två viktiga saker:

    Det är helt okej att ha hundar som sällskap. En behöver inte vara brukshundsentusiast för att ha “rätt” att ha hund, så länge hunden en ansvarar över får sina basala behov mötta, och får vara utomhus många timmar/dag.

    Det är INTE bristande “dressering” eller bristande aktivering som gör att vissa hundar inte kan vara lösa. Tro mig, jag har kämpat med min hunds jaktinstinkter sedan han var valp, har gått kurser och tränat som en tok. Det spelar ingen roll. Det går bara att dämpa. Han kan inte vara lös överallt, det är bara så. Vissa hundar måste gå i koppel, och då blir den dagliga aktiveringen snäppet krångligare, ännu krångligare med två hundar. Vad jag förstått så har Nanook också en stor jaktlust?

    När jag läste ditt inlägg tänkte jag direkt att “shit, nu kommer det drälla in otrevliga kommentarer”. Hundfolk är inga att leka med 😉 Men. Jag är också “hundfolk”. Och jag förstår dig så så så väl. Du bad inte om två hundar, du blev förälskad och ni hamnade i en ny situation. Ni gör ert bästa för att lösa den. Varför ska ni straffas med dömande kommentarer? Varför ska ni straffas med att behöva omplacera en familjemedlem? Ni har ju hittat en lösning.

    Ni gör vad ni kan. Ni gör det som är det bästa för stunden.

    Ta ingen skit.

    Reply
  61. Amanda

    Jag skulle verkligen tycka att det var intressant att höra mer om vad som har varit problematiskt. Om inte annat så för att få känna igen mig i någon annans situation. Jag har kämpat, svettats och ruinerat mig för att få min situation att bli hållbar. Det är den idag, äntligen. Men inte för att hundarna har förändrats så mycket, utan för att jag tvingats förändra mig: blli hårdare mot min omgivning och snällare mot mig själv och mina hundar.

    Efter den här shit-stormen kanske du överväger att inte dela med dig. Det förstår jag. Men jag och många med mig skulle nog gärna få höra.

    Många av oss skulle läsa med öppet hjärta och varm förståelse.

    Reply
  62. Ronny Magnusson

    Flera som skriver här argt är djurplågare som betalar för den vidrigaste hanteringen av vår djur. De äter djur,, dricker deras mjölk .. Djur som avrättas innan de ens är vuxna.. Deras ilska kan riktas mot vad som….

    Reply
  63. Angelica F

    Jonna!
    Fortsätt att bara göra vad som känns rätt och vad som för er blir bäst.
    Ingen annan vet bättre än ni!
    Kram å hej!

    Reply
  64. King of Kammebornia

    Oj, vilka oförstående kommentarer. Tittade in här för att se om det var så illa som jag fick höra, och det var det.
    Ni gör vad nu vill i era liv, du skriver vad du vill. Det är din blogg och din plattform. Du behöver inte förklara era beslut för alla. Ni är jättefina och jätteduktiga.

    Reply
  65. Svinförbannad stockholmare

    Jonna och Johan!
    Ni är bäst. Vad ni än gör så börja inte filtrera det ni delar med er här på bloggen eftersom
    sådant syns direkt. Att patetiska skithögar som “Gun” existerar vet vi alla redan och
    att tvingas vara i sådana personers närhet dränerar en på energi. MEN, det bästa av allt
    är att vi KAN och SKA be skuggfigurer som denna anonyma kärring/tant/tjej/kille/gubbe
    att dra åt helvete. Svårare är det inte. Så, stå på er och fortsätt att blogga för vi gillar
    att läsa om era liv…

    Reply
  66. Emelie

    Ni som kommenterar “hur kan 2 hundar vara jobbigare än 1?”:

    Om ni inte redan märkt det så är Jonna ingen super-djurmänniska. Hon tar bra hand om och älskar sina djur, men har inte riktigt dendär “tränarattityden” som kan vara nödvändig för att hantera flera större djur samtidigt, det märks väldigt tydligt på hur hon är som person i sina videos, även när djur inte or med. Alla kan inte vara bäst på djur, och det är svårt att göra någonting åt den energin man har naturligt som kanske inte klaffar med vissa djur. Jonna valde inte att skaffa en till stor hund, han kom in i hennes liv, så om hon känner att hon inte kan hantera båda två samtidigt så är det helt okej. Alla klarar inte av flera djur samtidigt.
    Sedan tror jag absolut inte han mår dåligt på pensionatet. Han har bara två hem nu, en familj med djurkompisar hemma och en familj med ännu fler djurkompisar borta! Det spelar ju ingen roll vad man själv vill, utan vad djuret mår bäst av. Han har det säkert jättekul där!

    Reply
  67. Emelie

    Sedan är ju exempelvis hästar på “pensionat” hela sina liv. De bor själva, matas ofta av någon annan och träffar bara ägaren 2-4 timmar per dag. Det är 20-22 timmar ensamma med kompisar. Och vet ni vad? Det är så dom är lyckliga, det är så dom Ska bo. Det är samma med hundar som får gå i flockar.

    Reply
  68. Vardagsmagi

    Ojoj, känsligt ämne med hundar. Det triggar en hel del uppenbarligen. Men jag är helt övertygad om att du och Johan vet vad som funkar bäst för er familj. Ta hand om er och ha en fin helg. <3 Kram på er!

    Reply
  69. Sara

    Jonna!

    Ett. Du är inte skyldig oss någon förklaring. De här fantastiska felfria människorna som gjort ett aktivt val att kommentera i absurdum kommer inte nöja sig, eller för den delen förstå. I förlängningen får de bara vatten på sin helveteskvarn. Ni har gått igenom tusen lösningar vid köksbordet framför brasan, det räcker nog.

    Två. Jag tycker det är fantastiskt. Erat gemensamma val tycker jag står för att ni är osjälviska och genuint engagerade i Dannys välmående.
    Vi människor tenderar till att utgå från oss själva, generalisera och därigenom behandla djuren som en förlängning av oss själv. Som människor.
    Som tidigare nämnts i kommentarsfältet har hundar andra behov som måste uppfyllas för att de ska må bra.
    Motion. Näring. Ledarskap. Interaktion med andra hundar.
    Hade jag haft ett sådant fantastiskt pensionat i närheten, hade jag gladeligen lämnat våran Storma där, enbart för att tillgodose hennes behov av möte med andra hundar.
    Tänk vad Danny måste ha det bra!
    Jämförelsen, att som hund, istället vakna i ett hem, fyllt med konkurrens, stress från ägare som bävar inför promenad och kampen i att balansera ett hem.

    Tre. Ta ingen skit. Det är lättare sagt än gjort. Vila i känslan att den här skitstormen snart blåser över. Baserat på hejarop i kommentarsfältet finns det, trots allt, någon slags rim och reson kvar.

    Trevlig helg!

    KRAM <3

    Reply
  70. Ida

    Hej Jonna!
    Jag läste dina två senaste inlägg, en del människor är för inne i sin egen bubbla för att kunna känna med andra, det är jagjagjag väldigt mycket i dagens samhälle.

    Jag tänkte bara säga att om det någon gång kör ihop sig eller ni behöver hjälp så bor jag i Billsta, jag vet inte om ni åker den vägen in till stan men. Jag jobbar antingen tidig morgon eller kväll så jag är alltid ledig dagtid och min hund har nog gärna en lekkompis till! Vi är ofta ute på äventyr i skogen.

    Kram Ida

    Reply
  71. Vivi Forsberg

    Hur är det möjligt att så många tycker illa om andras val? Hur kan någon tro att “mitt”val är till 100% helt rätt och passar alla. Det är en gåta som jag nog inte kan lösa. Och såklart kan man tycka olika, skulle välja annorlunda, men varför göra illas. Behålla det för er själva så blir världen så mycket vackrare.

    Bästa Jonna, jag njuter så av dina vackra bilder, helt magiska.

    Mvh Vivi

    Reply
  72. Sissel Higraff

    Det er ikke verre å være på pensjonat med andre hunder enn å ha barn i barnehage og skolefritidsordning. Det er jo tross alt Johan’s hund, så det er ikke rettferdig å legge alt ansvar på Jonna.

    En ting er å ha EN hund selv, til plutselig ha ansvaret for en annens hund bare fordi man jobber hjemmefra.

    Reply
  73. Marie

    Men vad är det för fel på människor som måste var så satans elaka som vissa av er är? Jag har rottweiler själv och dessa har alltid lyssnat mest på mig vilket är helt naturligt då det är jag som fostrat dem! Det räcker att de känner minsta lilla osäkerhet så kan de testa att tänja gränser. Danny är en stor, tung hund som antagligen väger mer än vad Jonna gör så det är väl inte konstigt om hon skulle känna sig osäker? Att dessutom ha två hanhundar av modell större med totalt 8 ben är inte helt enkelt, jag vet av egen erfarenhet! Det kan bli så att hundarna puschar/hetsar varandra så att situationen blir ännu värre.
    Jag har sett Jonna kämpa och hon gör så gott hon kan, tro inget annat! Det är jävligt lätt att döma andra men tänk ett varv till!
    Tror inte att varken Johan eller Jonna tycker att det är roligt att behöva fatta detta beslut.
    Jag lider iaf med er Johan och Jonna över att tvingas ta detta beslut ❤❤
    Det är inte jättemånga som vill/klarar av att vara hundvakt till mig heller. Klen tröst men ändå!

    Att ta kommando över en fullvuxen rottweilerhanne som man nyligen lärt känna är inte bara. De är stor, tunga och biter jävligt hårt om de skulle få för sig det och har man inte respekt för det, ja då är man bara korkad!

    Och till er som går till personliga angrepp: SKÄMMES TA MIG FAAN!!

    Reply
  74. Scylla

    Men käre värld! Jag har inte läst på några dagar, kom in på dagens (20:e) inlägg och började undra vad det var för hemskt beslut ni tvingats fatta.
    Ett fint hem där Danny kan vara under veckorna känns verkligen inte som något som borde röra upp känslor hos några andra än er själva. Jag förstår att du (ni) blir sårad och börjar fundera, men för mig är det värdefullt att läsa även om det som inte är så rosenskimrande i livet. You go girl!
    (Tycker en trött överårig trebarnsmor, ensam i hus med katter, kaniner och höns och under specialistutbildning till geriatriker, som har dragit på sig ett utmattningssyndrom – som hon sannolikt aldrig kommer att återhämta sig helt ifrån – för att hon inte haft vett att ta tag i saker i tid, som du nu gör).

    Reply
  75. Johanna

    Skämtar ni eller? Jag bor i ett hus/gård med två konkurrerande hanhundar och ja, det sätter press på hela hushållet. Det här är större än “tyngd” och “lyxig dagvård”. Det spelar ingen roll. Familj är familj.

    Jag tycker att det är lustigt hur ni här, lägger fokus på hur synd det är om människorna som “bär på en tyngd”. Ja, det ÄR tungt, men det är ju inget annat än förväntat. Flytta då inte ihop med en människa som har en hund som inte passar in i din vardag. Klarar ni inte av att adoptera och ta hand om två hundar, så ska ni inte ha hand om dem. Det är oansvarigt att inte tänka igenom hur ni vill leva innan ni tar såna viktiga beslut. Vad händer om människor adopterar människobarn och de tynger ens vardag (återigen, det är förväntat att det blir så), ska ni bara lämna bort dem med?

    Jag förstår inte hur en människopartner kan anses viktigare än en hundpartner? Alla är likvärdiga familjemedlemmar och förtjänar att bo tryggt med sin familj, oavsett hormoner och personligheter. Jag vet naturligtvis att människor “inte vill vara utan varandra för att de älskar varandra” och de prioriterar den familjemedlem som är av samma art. Det är bara naturligt, men det är samtidigt hemskt skevt och värt att ifrågasätta dessa beslut. Det är fult hur människor härskar över djur.

    Antingen bor alla tillsammans och står ut medan ni jobbar på situationen eller så flyttar människorna isär, punkt. Det här gäller inte bara J och J, det gäller alla människor. Jag undrar hur många det är här som har kommenterat, som faktiskt inte har en aning om vad moral eller vad respekt för djur är, för majoriteten av er äter säkert kött. Ni är inte några helgon eller visa filosofer.

    Reply
  76. Skorpan

    Är det ens lönt att kommentera här? Har ingen, jag menar INGEN, ens funderat över hur Johans hund haft det INNAN? Vad vet vi? Det troliga är att han tillbringade sin tid i ensamhet, möjligen i en rastgård,
    Det alternativ som erbjuds är hundra gånger bättre, eller?
    Jag har själv en rottis och vet hur krävande denna ras är. En dominant okastrerad hanhund är inget man med lätthet placerar tillsammans med en vek okastrerad hane. Tro mig, jag vet!
    Man kan inte rå för vem man blir kär i! Jag sitter med huset fullt av pälsklingar så vad hade hänt om min partner varit allergisk? Fundera en stund på det och sedan ännu en stund. Allt är inte Svart och Vitt, det finns en GRÅZON som varje person försöker lösa efter bästa förmåga. Acceptera det .

    Reply
  77. Mia

    Men nu läl…har expertisen uttryckt sig..jag blir så full i skratt!!
    Jag har inte varit här sen Johan flyttade in,men kom på att kika in nu..och vad ser jag?!
    Människor som tror att dom vet allt….
    Jag har en stooor blandras här nu,som är min sons flickväns hund.
    Han har bott här i två månader nu…
    Vi åker och hälsar på matte ibland,han blir jätteglad att se henne,men vill följa med mig hem igen..
    För jag är hemma om dagarna och vi går ut och går mycket.
    Hon matte har eget företag och jobbar massor.
    Min son jobbar natt och sover på dagarna..
    Det här var en bra lösning för oss..
    Han älskar oss alla oerhört…
    Men han skulle obehindrat kunna lämnas tillbaks till matte när som helst..
    Och komma tillbaks när som helst..Han har förut haft en annan “stödfamilj” som han oxo älskar.
    Så länge man är snäll med djuren så vet dom vart dom mår bra.
    Och det kan vara på flera ställen…
    Om en hund inte tycker om folk och stället,då visar dom det TYDLIGT.
    Jag har haft hundar hela mitt liv,fött upp,omplacerat,avlivat älskat och sörjt under 57 år..
    Vi har ett pensionat här som jag inte rekommenderar till NÅGON.
    Men alla är inte så oseriösa som dom..
    Den jag har är större än en Rottis,men han är väl tränad och går lös för det mesta.
    Annars skulle jag inte orka med han.
    Jag är betydligt större än Jonna..så jag förstår hennes problem med Danny.
    Jag måste faktiskt småle när jag läser en del kommentarer här…hahahaha
    Folk är bra dumma ibland….
    Det är inte jag,FAST jag gått hos en psykiatriker

    Reply

Lämna ett svar till Erik Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.